minemale

...Enligt Lillis.


Däremot tycker hon att jag luktar gammal gubbbe?
jag tar dock det med en nypa salt eftersom jag fick lov att köpa en mössa idag pga att mitt hår lever sitt eget liv numera. Inte så roligt.

Däremot var det roligt att vara på kupolen idag, jag köpte lite kontors-kläder, jag måste ha någonting när jag sitter och ringer på mitt kontor. Mycket fint. Diskret. Tråkigt. Lätt värt det.

Jag har också träffat pappa grovsingen idag, han och jag och varsin kopp kaffe, det slutade som det brukar och bör - med politiksnack!
Gubben är inte tappad bakom en vagn och han lär mig allt han kan. Det tycker jag om.

Nu ska jag hoppa in i duschen men först ägna mig åt Djura nöjet, vilket ingen behöver veta mer om.
Sen vankas paj. Massor av paj.

Och kvällen är ung och jag har vänner, men ingen ork. Spännande!

och nu har Emma löst gåtan om det stinkande - det var jag, men doften kommer från mina tights och min secend hand jack. Skön blandning. Jag är ett äckel.

Grattis världen!

Jag borde verkligen packa och fixa, imorgon ska vi nämligen vara ute ur huset.
En natt hos Anna, en helg i dalarna och på måndag tillbaka till stockholm och flytta till Liljeholmen.
Och det känns så skönt!!
Jag håller som bäst på att frosta ur frysen, har vikt ner alla handukar och sängkläder och diverse småsaker.
AHA!
Min favoritvitlökspress får jag inte glömma, lika bra att ta den nu.
phuu det finns massor att göra!

och klockan 13 ska jag vara på mitt kontorsjobb...

Nej. Det var inte alls som jag trodde, det där med universitetet.
Genusvetenskap i all ära, men nej, det är inte min grej.
Jag har alltid, och kommer alltid att kalla mig feminist.
Och det var även på denna grund jag tog beslut i att läsa genusvetenskap, för jag trodde att det skulle intressera mig och att jag skulle lära mig allt jag behövde för att bli en fulljädrad feminist och god samhällsmedlem.
Men jag hade fel.
Det är otroligt mycket att göra, vilket jag visste att det skulle vara, men ändå känner jag att det ger mig inget.
Därför har jag beslutat att hoppa av.
Ja, såhär tre veckor in i kursen.
Men det känns inte rimligt att jag gått med ångest tre veckor i sträck, eller sitta och gråta över att jag inte kan, inte får ner något på mitt papper eller hittar något som hellst viktigt att ta upp i min reflektion.
Så ja.
Nu är det slut.
Och en sten faller från mitt bröst.
Och nu är hela världen öppen igen.
Hurra!

Så sitter jag här igen. Med klumpen i magen, framför mig har jag ett berg av papper, böcker, slarvigt skrivet kludd och en uppgift att genomföra.
Och jag fattar åter igen ingenting.
Eller är det bara det att jag intalar mig att jag inte gör?
Jag vet inte, men jag har ingen inspriation och jag längtar inte tills på torsdag då jag:

1. får tillbaka förra veckans uppgift skriven i ren ångest.
2. måste lämna in ännu ett verk från ångesten.

Hellst av allt vill jag bara krypa in i Rogers famn och låta honom hålla om mig, bara vi två och inget annat. Gömma mig och glömma mig.
Men så får man inte göra. Och inte går det heller då han för en halvtimme sen åkte till jobbet.
Kul kille, åjo, duktig om inte annat!

Undra vad jag ska göra (plugga plugga plugga, pucko!)
äta frukost.
läääänge.

Skärp dig Maja!

Nu har den kommit, den svenska feministporrfilmen - finansierad av skattepengar.
Svenkskars skattepengar.
Och alla höjer på ögonbrynen.
Men inte jag.
Jag skrattar gott åt att vi i svedala fått ännu någonting att vara bittra över, men jag slår vad om att alla medelbittra medelsvenssons också kommer krypa upp i soffan när hösten smyger sig på och titta på, just det, feministporren.
"för det har ju snackats en hel del och nu ska vi se vad det här är för något.."
Och jag säger bara, kör hårt!

Själv är jag road över det faktum att mina skattepengar gått till något som jag faktistk kan ta på, kanske till och med få nytta av.
För hur många "skatteskandaler" har vi inte hört talas om genom åren?
Någon köpte vin, en annan en hora, någon tog sig en tripp med ett lyxplan. Inget av detta har gynnat mig.
Men porren.
HA!
Jag ser hellre att jag får en porrfilm för mina skattepengar än att en politiker får äta rysk kaviar under ett "studiebesök" i frankrike.

Ps. Porrfilmen heter dirty diaries.
Det är feministporr.
Den är inte snällare, den innehåller bara inga nerdrogade uppumpade småbrudar som slukar kuk som om de inte kunde annat. Den innehåller riktiga kroppar, riktiga tuttar, riktig lust.

Ikväll har jag haft gäster här hemma. Fina Emelie och Anders har varit här och förgyllt mitt liv.
Emelie hela helgen, Anders för ikväll.
Underbart.
Jag är brutal i köket, på alla sätt och vis, det jag gör blir gott men jag gör det hellst själv. Styr och ställer, litar inte på någon. Nästintill militärisk. Jag vet inte om det är en bra egenskap, men tydligen funkar konceptet för det blev en sju helvettes matorgie!!
Vi pratade mycket, skrattade, drack vin, spelade Yatzy.
Anders myntade begreppet Frakt Förakt, baserat på Emelies fina historier om välbergade människor.
Jag må säga att jag är i vackert sällskap och nu ska jag krypa ner på min muminkudde och tryna brevid Emelie.
Jag är ialla fall nöjd, och jag konstaterar ännu en lördag att jag slapp härja sönder mig på Lucky House.
Det finns viktigare saker i livet.

Mycket viktigare.

som nyss.
Jag sa:
- Nej gå nu innan jag blir ännu mera lessen och förbannad.
Och han gick.
Och jag blev ännu mera lessen och förbannad.
Jag menade ju inte att han skulle gå, jag ville ha hans omsorg, men hellst utan att be om det.
Varför är det så jävla komplicerat ibland?
Varför gråter jag lika mycker för min egen dumhet som hans?
Han gick.
Och nu ses vi på söndag.
Och jag sitter och gråter i soffan.
Och känner mig som någon jag inte är.

Idag lämnade jag in min gråt-uppgift.
Det kändes inte bra, men jag fick iaf tillbaka förra veckans skrivelse med rätt så positiva kommentarer från min lärare. Det kändes däremot jättebra!

När jag, efter skolan åkte hem för lite pluggande i lugn och ro fick jag min livs chock. I min dörr sitter en okänd nyckel och dörren är upplåst, jag går in och kikar omkring, men ingen.
Tittar ut genom ett av fönstren i renoveringsrummet och där ser jag ett skrev. Tydligen skulle hantverkarna komma hit idag och klättra på stegar och stå utanför mitt fönser i lagom öga-penishöjd. Allt utan emot min vilja. Det var ett jäkla bankande och hamrande från deras sida kan jag tala om, hela huset dånade och jag la en kudde över öronen och kröp ner med min bok om kön eller genus. Koncentrationen var sådär, men nu har jag iaf läst en gång innan föreläsningen på måndag!

Nu senare ikväll ska jag iväg på en annan skolrelaterad men helt frivillig sak. Det är nämligen releasparty för en svensk feministporrfilm. Kan bli jäkligt spännande och se hur det ser ut. De som sett den säger att man inte ska förvänta sig porr, utan mer konst. Jag är idel öga och det känns mysko men skoj att gå ut på en sånhär historisk grej. Och sen om det ger mig pluspoäng på min kurs är inte jag den som klagar!

Nu måste jag kleta lite smink i mitt ansikte, svälja potatis och purjolöksoppan i ett svep och fara! Min käre klasskamrat Johanna väntar!

Ja. För inte är jag kall inte, i mina reaktioner när livet går emot mig. Nej nej, på med kännslosprutut på en gång. Och inte lär jag mig att det ordnar sig heller, inte lyssnar jag på enkla meningar som sånna? Nej nej. Ordna sig. VA?
Men åter igen vann han fiolen. Livet dansar igen och jag är glad.

För första gången i mitt egna vuxna och ordna det själv liv önskar jag att det kom någon som sträckte ut sin hand mot mig och sa: ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll. Att det kom någon som kunde leda mig rätt och dit jag ska. Till plugget, till skolan, till framgången. Till den rätta vägen. Men det kommer inte ske och långt i mig vet jag att det gäller för mig som alla andra, den enkla sanningen att vill du göra något får du ordna det själv. Och ja. Jag kämpar, jag försöker, men just nu känns det inte som om det leder någonstanns. Ingen ser min kämparglöd. Ingen tar vara på att jag brinner. Det hjälper inte att jag försöker ordna det för mig. Just nu sitter jag fast och det enda jag kan göra är att forsätta simma. Fortsätta kämpa. Fortsätta trampa. Och jag försöker intala mig att det är spännande med oskriva blad, men i ärlighetens namn är det inte det. Inte såhär oskrivet. Inte såhär blankt.

Tack gode gud för Roger.

Gud som haver barnen kär se till mig som liten är vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer lyckan kommer lyckan går Gud förbliver Fader vår Amen.

Eller?

Ikväll satt jag och drog citat ur Blondinbellas blogg för min käre vän, kollega och granne Hanna. Oj vad vi skrattade.
Himlade med ögonbrynen. Hmmade. Gormade. Upprördes över. Speciellt jag.

Öppet brev till BlondinBella:
Ingenting går att frånse och jag måste medge att du har förstått konceptet, du går att sälja så du går all in och säljer allt. Du har en blogg, du har ditt snart lanserade klädmärke, du har din shopingsida på internet och numer har du också en linje på 118 800. Hinner du med ett annat liv också?`
Du skriver själv att du fått kritik i din blogg på bilder du lägger ut av dig själv, mycket dumt att bry sig och det verkar du ha fattat för utseendet går inte att göra något åt, och dessutom har du också fått mottaga kritik för ditt sätt att skriva, men det känns som vi kan ha överseende med det också. Felskrivande är försvarbart.
Men däremot svävar du ut i fantasin och skriver ibland som om du vore Moder Teresa. Och jag förstår välmeningen, jag förstår viljan att vilja peppa andra tjejer till att stå på sig, men hur trovärdig är du, BlondinBella 18 år när du själv inte lever upp till det du säger?
Du skriver ett blogginlägg om att din pojkvän ger sig på dig över en urvuxen mjukistdress, snobbentrosor och ett par orakade ben, låt mig säga det igen. Du skiver ett blogginlägg om det. Du skriver inte ett kritiskt blogginlägg om din pojkvän som ens vågar kritisera lite ludd på pinnarna, du nöjer dig med ett blogginlägg.
Dessutom skriver du två blogginlägg senare om hur du borde bli nya grynet, för att hennes kraftfulla slagord "ta ingen skit" verkar fallera idag. Och ja, BlondinBella, dom har visst det, även hos dig.
Det känns inte trovärdigt helt enkelt.

Och du och din pojkväns samboliv, lever ni jämställt? Du skriver att du efter en vecka inte klarar av att hålla rent i eran 80 kvm stora lägenhet, så du anlitar en städfirma. Med enkel mattematik kan man räkna ut att om du och din pojkvän, rent bildigt talat delar rakt av så har ni 40 kvm var att hålla efter på. Och det är för svårt?
Du babblar dessutom vidare om att ge dina barn toalettstädning som fredagsnöje, låt mig då fråga dig, du själv då, ska du anlita städfirman då också som lär dina barn städa också?
En annan lustig grej var din och Nils pyttipanna diskusition, han ville inte ha färdigpytt men gav sig tillslut, inte sant? Om han nu kände att han inte ville äta färdigpytt, varför lagade han då inte en hemagjord variant av norrlandspytten själv, om det nu var så viktigt. För ni hjälps väl åt i köket, eller?
 
Vem vill du hjälpa där i din blogg, när du pocerar i supertrendiga Gucci brillor. Småstadstjejerna, Stockholmstjicksen eller Betongbrudarna, vem vill då nå till när du är precis sån som du varnar andra för att vara?
Gå din egen väg, visst du gör det, och du går hårt fram. Men detta Dr Phill inspirerade sidan av projektet tycker jag du kan lägga av med dirket. Ägna dig åt det du kan istället, kläder, blogga, tjäna pengar. Du kan gå långt om du spelar dina kort rätt. All lycka.

JO! En sak till. Denna 118 800 grejen, känns inte den också lite överdriven, eller vem är du att sitta inne med all kunskap. Dock fattar väl jag att du får hjälp att leta reda på allt som folk kan tänkas vilja veta, men två timmar två kvällar i veckan. Har du inget bättre för dig?
Jag sitter dock själv och filar på några frågor, jag kan ju inte låta bli när tillfällen serveras på silverfat. Jag tänker mig nått i den här stilen:
" Hur kall är urisen på nordpolen?"
"Hur många träd har det gått åt för att göra alla nummer av Veckorevyn hittills?"
Eller får man ta mer personliga frågor också, i så fall känner jag för något mer i den här stilen:
"Hur mycket av det du publicerar har du knåpat ihop själv, och hur mycket av allt ditt jobb hjälper din assistent dig med?"
"Vilket preventivmedel använder du dig av, och vilket är egentligen bäst?"
"Hur ofta ligger du och Nils med varandra?"
Eller dom här allmänt irriterande frågorna:
"Vad är temat på nästa års Nationella prov för Åk 9?"
"Varför får inte Viktoria och Daniel gifta sig?"
Eller ska jag sattsa mer på frågor som rör mig:
"Vad ska jag göra till hösten?"
"Hur ska jag och min pojkvän få ut det ultimataste av varandra då vi bor 7473 kilometer ifrån varandra?"
Men kanske ändå den viktigaste frågan:
"Hur vet jag att det är du, BlondinBella som svarar mig?"

Jag vet inte, men det känns inte riktigt rätt.
Men Lycka Till. Hoppas du valt rätt.
Maja

---

En annan sak som slagit mig är att jag bedriver också en blogg, så alla läsare, heja heja, sätt in pengar på mitt konto. Slående grej som borde lyckas.Jag kallar den numer minemaleAB. Eller?


"

Det sägs att det man tar sig för under den första timmen av det nya året kommer avspegla sig resten av året. Att om det är en bra timme kommer året bli bra, och är det en dålig timme kommer året bli dåligt. Jag hade en bra timme. En otroligt bra timme. Får jag tro mitt ord kommer jag få ett underbart år. Underbart.

   

Läskigt. Otroligt läskigt.

Det sliter i bröstet och jag vill springa till jag spyr. Jag hatar när man blir besviken på människor man trodde man skulle slippa bli besviken på. Eller det är klart, alla är väl en besvikelse på sitt sätt. Men det känns som det finns ett "rätt sätt" att bli besviken på, och ett fel. Förstår någon?
Det är okej att man blir besviken på någon. Någon och någon. honom för att han ringer senare än han sa, för att han säger något konstigt eller så. Men det är inte okej att bli besviken. Och jag har inte ens rätten att, eller jo. Ledsen kan jag va, besviken kan jag va, men jag kan inte anklaga, inte va arg. inte något. Egentligen.
Fast jag vet inte om det hade vart bättre för att jag kunde kasta anklagelser i ansiktet och vart arg. Antagligen inte. Jag kan ju skratta mig lycklig att vi inte är där än. Eller?
Och allt går tillbaka till den första kärleken. Jag tar det personligt.
Jag har ont i magen.

Jag spyr upp min kalla gröt, biter ihop och går vidare.

Fuck Life.