Vara barn!
Jag tankte forsoka bjuda pa lite bilder fran barnhemmet, bilder pa vara 26 barn!
the door of no return
Nu kanns det som att vardagen rullat ikapp och det hander ingentin samtidigt som det hader natt hela tiden!
I onsdags kvall efter vi varit pa internetcafet och jag sa stolt skrivit om min perfekta mage kan man ju saga att den valde att gora revolt och saga ifran. VI behover inte ga in mer pa det, men om jag sager sa, jag ar inte perfekt jag heller, aven solen har flackar och sa vidare....
Sen fick jag aven asont i halsen och senare pa natten feber, jag blev asradd att jag fatt malaria, men tankte sen att "man far inte mer an man klarar av, vanta och se vad som sker..." och torsdagen tillbringade jag ensam i sangen och sov mest hela dagen, nar jag inte hostade sonder min hals vill saga, och nar jag vaknade pa fredagen igen sa madde jag bra. Eller iaf battre och vi beslot oss att fara pa den planerade semestern. (igen JA)
Jag kan ju lova er att efter en natt i sangen jag sover i sa ar man glad att det ar morgon, den ar valdigt nerlegad och det finns bara ett rygglage att ligga pa, och sen ar det bara att sova. Att tillbringa bade en natt, en dag och annu en natt i den sangen berattigar vem som helst en veckas semester, minst!
Dock fick helgen duga och sagt och gjort, efter lunch akte vi till Swedru dar vi motte My och Asa, nagra andra volontarer som ocksa skulle med pa resen, och sen tog vi en trotro till vart kara cape coste och Oasis beach hotell. Nar vi akt halvvags akte vi igenom en by som var oversvammad, det var massa vatten pa vagen och runt om och vi var alla fyra radda att vi skulle halka av vagen och fortsatta ner i vattnet, som tur va sa klarade vi oss och kom fram helskinnade! Pa plats var aven Anna, Minna och Niclas. Trevligt varre!
Vi badade och solade lite under eftermiddagen, det ar verkligen varmt har, och blir bara varmare och varmare, man ar konstant svettig! Hur som, att bada var skont men kankse inte det smartaste jag gjort for strax darpa borjade min nasa rinna och nu sitter jag har, tva dagar senare och ar ruggit forkyld. Kanner mig som varsta sortens snorunge!
Helgens utflykter har annars gatt i historiens fotspar. Har pa kusten byggdes forr i tiden ett antar slott man anvande for handel, manniskohandel. Slavhandel. Och vi har varit och tittat pa tva av dessa slott och det ar nastan sa att man skams att vara vit. Eller att vara manniska? Att man kan vara sa onda mot varandra, alldeles galet!
Vi fick guidade turer genom bada slotten och det var laskigt att se hur slavarna bott. Instangda i halor under jorden utan ljus eller mojlighet att ga pa toaletten, som djur, illa behandlade djur alltsa. Guiden berattade att slavarna bott med avforing, spyor och kiss upp till midjan nar det var som varst. For att javlas kastade slavvakterna in maten till dem sa dom fick ata mat som doppats i sin egna skit. Ashemskt!
Dessutom fick de krypa i gangar med ett jattesmalt fonster langst fram - dar skulle de krypa ut och uppp pa skeppen som sen tog slavarna till europa. Att fonstrena var sa smala var inget problem, for slavarna var sa magra efter sina tre manader i fangelsehalorna att det gick att komma ut genom ett ratthal om sa kravdes! Hemskt!
De kallade utgangen for the door of no return, och alla fattar ju vad det menas - kom du val sa langt sa skulle du aldrig mer komma tillbaka. Tank vilket ode, att kampa i motvind i tre manader for att sen bli skickade vidare som slavar till ett vidrigt europa. Man far vara tacksam att man lever nu och inte da!
Idag star varldens alla dorrar oppna och vi i vast kan ialla fall aka nastan vart vi vill och gora och se vad vi an behagar. Och det basta med att kunna aka ivag sahar, det ar att veta att det ocksa finns nagot att komma hem till. Mitt hemma. Aven om det ibland har kannts som att jag har oppnat och gatt ut f\ur the door of no return, nar jag valde att aka hit. Det ar sa mycket nytt som hander har, och nar jag kommer hem, jag maste hitta ett jobb, borja plugga, gora nagot vettigt for mig och alla andra. Dock tror jag att bitarna kommer falla pa plats, och jag tror att det ar nyttigt att vaga tappa fotfastet en stund, att vaga ga ut fran den okanda dorren och se vart det leder!
Pa torsdag gor vi halvtid. Herregud vad fort det gar!
Sondagsbarn
vi fick namligen vara med under en forlossning. En riktig afrikansk forlossning alltsa!!
Vi hade bestamt med barnhemmet att vi skulle komma och jobba pa sondagen och framfor allt ga med dom till kyrkan, sa vi klar oss i vara mest anstandiga klader, langklanning for mig, och gick till barnen. Pa vagen dit passerar vi alltid en halsocentral som har oppet dygnet runt som kan hjalpa till nar man blir sjuk, dom behandlar allt fran malaria, till stukningar till forlossningar. Och det jobbar tre kvinnor dar, en barnmorska-sjuksyster, en underskoterska och en doktor typ. Vi har gatt forbi dar varje dag och nan gang tagit nagot barn som varit sjuk dit och barnmorskan har alltid sagt att hon ska hamta oss om det blir forlossning, vi har svarat JA! men samtidigt tvivlat pa att hon menar allvar. Just denna morgon star det en kvinna lutad over ett bord och jag sager till jossan att det ser ut som hon ar gravid och ska foda - hon verkar ha lite ont, ar det idag det ska ske?!
Vi gick inte dit och pratade med om utan skyndade istallet ner till barnen for att inte missa kyrkan, men nar vi kommer fram verkar ingen ha brottom, tid och att passa den ar namligen inte sa stort har.. Hur som, ungarna far frukost och vi satter oss och vantar, plotsligt spyr den nya tjejen, Amoa ni vet, rakt ut och jag hjalper henne att tvatta sig och ger lite vatten. Inom en halvtimme har stackarn spytt fem ganger och allt som kommer in, aker ut, och vi tycker det ar lage att ga till kliniken med henne.
Sagt och gjort, vi tar med oss Amoa och gar ivag, och mycket riktigt sitter en kvinna vid kliniken och har verkar - och barnmorskan sager att om babyn kommer idag sa ska vi vara med! Shit. Vilken grej!
Men tiden gar, Amoa spyr, sover och far hog feber sa vi sitter kvar pa kliniken och avvaktar vidare information nar det plotsligt slirar upp en taxi pa grusvagen utanfor. Ur bilen kommer annu en hoggravid kvinna som verkar mer reda att foda an den forsta! och joda, strax gar vattnet och det blir en faslig aktivitet, alla syrror och doktorer springer runt och det moppas pa golven och det toms hinkar med suspekt innehall och den gravida kvinnas tva kvinnliga slaktingar vankar av och an. Och plotsligt oppnar dom dorren och ropar pa mig och Jossan. Det var alltsa dags, pa riktigt!
Vi far ga in i rummet som bestar av ett skrivbord och en liten sang, dar ligger kvinnan helt naken pa ett medhavt lakan. Hon ligger med benen i "foda stallning" och vi tittar forskrakt pa henne. Hon ar sa liten, det ar bara magen som ar stor, och brosten, allt annat ser helt vanligt ut, inte svallt, inte fyllt av vatska, inte uppsvald. Och de flesta gravida kvinnor ser ut sa har. Det ar magen som ar stor, resten av kroppen verkar inte reagera pa att vara gravid alls. Barnmorskan star framfor hennes skote och jag och Jossan far sta brevid, lite pa sidan. "det kommer forst en liten toalett som jag ska forsoka fanga, sen kommer babisen" ar de instruktioner vi far. Vi vantar spant och vagar knappt andas, det luktar lite konstigt av diverse kroppsvatskor och strax borjar magen rora sig markligt. Forst kommer lite bajs, det ar valdigt markligt att sta och se en tjej i sin egen alder bajsa pa sig! Men det var ju och andra sidan vantat i denna situation sa det var lixom inte ackligt. Efter det ar det som om hela kroppen tar satts och hela hon oppnar sig. Jag tar ett djupt andetag och fattar forst inte vad jag ser, det sipprar lite vatten ur slidan och sen ser man en liten hartuss sticka ut, och sen len bit av huvudet. Barnmorskan tar tag och sliter och drar, och kvinnan krystar. hart. och plotsligt kommer huvud och kropp och hela ungen och den lilla ar ute. det rinner mer vatten och navelstrangen foljer med som den ska. Babisen grater lite och den nyblivna mamman ligger helt stel. Precis som hon gjort hela tiden. Alldeles tyst var hon, och andades genom nasan och knep ihop kakarna hart nar hon krystade. Inte ett ljud, inget skrik, inget aj, inget vral av smarta. Hon bara tryckte ut barnet och sen var det klart.
Jag fick tarar i ogonen nar jag sag babisen komma ut, det var en fantastikst stark upplevelse och jag grattade den nybliva mamman och sa att hon gjort ett bra jobb, forst da fick jag ett leende och ett tecken pa att hon ens fattat att hennes lilla babis nu kommit till varlden! Det blev en tjej, fodd pa en sondag, da far dom heta Essy! som betyder just sondagsbarn-tjej.
Nar babyn var ute sa ar det ju bara moderkakan kvar, och joda. Den kom ocksa efter en liten stund. Sa den har jag ocksa sett, och det var inte alls som jag trott! den var inte lika acklig som jag trodde, och den var inte rund som jag trodde. Daremot kom den tillsammans med massa mer vatten och en hel del blod, och det var har vi valde att avlagsna oss, forst in till babyn som vagdes - 3.1 kg, och tvattades och gjordes fin. Hon var jattesot, och markligt vit. Nastan gra! Och med svart krulligt har pa huvudet! Det var ocksa har hela upplevelsen kom ikapp och jag blev lite yr och tagen och beslot mig for att ga ut och ta lite luft!
Val ute ser den nyblivna mammans slaktingar pa mig och jag ler och sager ESSY! Den ena av dem, antagligen hennes mamma, slangde sig ner pa golvet och skrek och rullade av lycka, jag tror hon tackade gud och alla var sa lyckliga!
Det var en marklig men maktig upplevelse och jag har fatt en helt ny syn pa smarta. Om denna kvinna, och alla andra afrikanska kvinnor med for den delen kan foda ut en unge utan minsata hjalp av bedovning, lustgas eller annat utan att saga ett pip sa borde val en annan ocksa klara det. Och inte bara klara barnafodandet utan ocksa alla andra sma krampor man tror sig ha titt som tatt. Man blir sa bortskamd i vastvarlden dar det ar okej att ha ont och visa det. Har gor man inte det, har ar det bara att sta ut.
sjalva fodelsen var inte heller acklig, utan det hela kandes sa naturligt pa natt satt. Barnet skulle ut och vi visste alla vad det skulle ut fran, och det kom, tillsammans med blandade vatskor av vatten och blod och slam och det var inte heller ackligt, det var bara vad som skulle ut pa nagot satt. och jag trodde det hela skulle vara mycket varre, att jag skulle tycka det var ackligare eller att jag skulle reagera starkare, kanske spy! men sa blev det inte utan jag stod bara helt tagen av den maktiga upplevelsen. Over att det ar det dar kroppen ar till for, och det ar nagot helt fantastikst och jag blev till och med, konstigt nog, peppad pa att klara av det sjalv. Just for att det verkade sa naturligt. Sa ratt.
Den afrikanska kvinnan ar otroligt stark, och jag hoppas jag minns hennes styrka nar jag sjalv ligger och ska satta en unge till varlden. Att deras styrka aven ska bli min!
Tyvarr hann vi inte fotografera den nyblivna mamman och babisen, for nar vi kom tillbaka tva timmar senare hade hon namligen akt hem igen. Sammanlagt var hon pa halsocentralen i tre timmar, och pa den lilla stunden hann en ny liten flicka komma till varlden.
Valkommen Essy!
(Den forsta kvinnan hade foresten pa kvallen inte fatt sin babis an och de hade skickat henne till ett riktigt sjukhus for att fa hjalp. Jag hoppas sa att det gick bra men vi har inte hort nagot!)
"Please madame, Toilet"
Det har gatt och blivit vardag har borta i Ghana, inte en vardag som vardagen ar hemma, men anda en vardag, dagarna liknar varandra och man vet vart man ska, nar det ska atas, nar vi tvattar och vad som gors efter det. Och det kanns faktiskt skont.
Denna vardag innehaller ju sjalvklart en valdans massa barn, 26 st och man ska vara exakt. 26 munnar att matta, 26 famnar att krama, 26 ungar att leka med, 26 barn att prata med.
26 barn som bajsar.
Bajs har namligen blivit en valdigt stor del av vardagen plotsligt. Eftersom de minsta ar hemma hela dagarna och jag tydligen blivit utnamd till deras toalettperson sa ar det ratt naturligt. de ar sa duktiga och kommer minst tre ganger om dagen och tar min hand och sager "please madame, toilet". Dessvarre ar deras stackars magar inte som de ska och de ar alla alltid daliga i magen, deras avforing har konstiga farger och rinniga former och ja, det luktar ratt illa. Men det ar ju bara att bita ihop och torka, an sa lange mar ju ialla fall min egen mage bra och det ar jag tacksam for!!
Det jobbiga i det hela ar dock att de stora barnen inte heller har sa fina magar och att de dessvarre inte verkar helt rumsrena sa att saga, sa ibland kan det ligga sma hogar av avforing pa vag mot toaletten och man vet inte om det ar for att de inte hunnit fram, eller for att de helt enkelt inte ville fram. Toaletterna ar asackliga och vi kallar dem malariatoan, for det ar som dass fast med toaring och det ar tusentals mygg och flugor och typ alltid natt ackligt pa kanten.
Stackars ungar, all denna skit lixom!
Det ar lustigt det dar, nar man byter en vardag mot en annan sa ar plotsligt det naturligaste av allt, allt detta bajs.
snacka om 4 nyanser av brunt!
Nyss sa traffa jag en krokodil...
Vi har tagit en liten minisemester igen och farit ivag till ett hotell, nej forlat, ett botel som dom valjer att kalla sig, som har krokidiler som husdjur. Restaurangen ligger pa vatten och ar omringad av krokodiler. Det finns over 40 st har och vi fick nojet att klappa en av dem och mata en annan. Den som lever far se. Spannande var det ialla fall.
Krokodilhud ar hard och kall, lite plastig nastan!
Bilder
Tva skrackupplevelser pa en dag!
Igar var tydligen skrack-tisdag och ingen hade varnat mig for den!
Det forsta hande precis innan lunch och jag gick en liten svang pa garden med en mycket grinig tvillingpojke i min famn. Vi tittade pa odlor och honor och annat som hor garden till och tillslut verkade han glomma att vara ledsen och ville istallet ha nagra blad fran traden pa garden. och visst tankte jag, bara han slutar vara grinskrikig och lat honom dra lite i traden. Plotsligt kanner jag nagot pa min axel och ser i ogonvran nagot stort och brunt som kryper pa min kropp. En spindel. En fucking stor javel och jag blir livradd. Jag hoppar till, borjar springa, skriker lite, skakar i kroppen och holl pa att kasta ungen at sidan nar jag inser att det kan jag ju inte. Det ar ju ett barn jag haller i sa det ar bara att halla!! Killen, som heter Ascho hasas av mig ner i knavecken nastan och jag bokstavligt talat algar fram med konstiga kliv till de andra chockade volontarerna som sitter och undrar vad som sker bakom huset. Dom hor mig forst och far sen se den markliga synen av mig, jagad av panik. Sjalvklart dor dom av skratt och jag utsondrar nagra mystiska laten, hoppar och slar lite pa min innan jag sakta lugnar ner mig igen. USCH!
Och Ascho? Han bara skrattade.
Senare samma kvall, vid kl 22 och sjalvklart hade vi somnat kommer sen dagens andra skrack och panikupplevelse.
Roger ringde mig vid strax innan 22 och jag viskar och mummlar att vi sover och vi avslutar snabbt, precis nar vi lagger pa ser jag hur morkt det ar, och tyst. Det har alltsa blivit ett av alla stromavbrott och det ar egentligen inget konstigt med det, det bara ar sa har. Men precis nar jag ska somna in igen hor jag nagot markligt, det later som om nagot ar pavag mot oss och det med kraft. Vinden och regnet ar pavag visar det sig och plotsligt blaser det med san kraft att gardinerna star ut 90 grader rakt ut i rummet. Och ljudet, forst ar det blasten, tank er den hardaste av vindar, ni hor saker flyga omkring och ni kanner vinddraget pa kinderna fast att ni ligger inomhus, samtidigt ser ni absolut ingenting eftersom det ar kolmorkt nar det ar stromavbrott. Och sen kom osregnet. Det danade i backen och det regnade in genom vara myggnat till fonster. Och har var jag nu livradd, de andra sov ju och jag kande mig fruktansvart radd. Vinden ar ju en san sak som jag ar radd for hemma ocksa, jag tycker att det ar riktigt obehagligt nar det blaser och detta var det varsta jag varit med om! Det knappte och dundrade och saker slogs i marken och jag tande min ficklampa och tackade mig sjalv att jag tog med min bla lilla tyghund som jag nu mer delar sang med. plotsligt hor jag ett svagt rop (ja det blaste ju sa hogt att vi maste ropa till varandra och da ar vart rum max 10 kvm stort!!) Det var Viktoria som var vaken och strax hordes aven Jossans rost. Det var verkligen skont att slippa ligga dar i ovadret och vara helt sjalv. Nu forstokte vi lugna varandra och ingen latsades vara radd, utan det erkande vi forst dagen efter...
Jag lag och var saker pa att varat hus skulle blasa omkull! Eller att det var lage att springa till nan hemlig skyddskallare nanstanns men att alla grannar skulle glomma oss och vi skulle vara de enda kvar efter stormen. Vindens dan var obeskrivlig hogt och jag trodde pa riktigt att vi skulle do. Eller skadas allvarligt i det hemska ovadret.
Nar stormen tillslut lagt sig blev det alldeles stilla och obeskrivligt tyst. Det enda som hordes var en getbabis, killing alltsa, som ropade efter sin mamma. Den lat valdigt ensam och jag var glad att jag inte var den geten.
Sa smaningom kunde vi somna om, men jag sov oroligt hela natten.
Usch vad man ar maktlos mot vadrets krafter!
Idag nar vi kom till barnhemmet fragade vi hur de uppleft nattens storm, Isak skrattade nastan at var radsa och sa pa fullaste allvar att detta var ju bara en liten storm, de riktigt kraftiga ar mycket mycket varre. Jag hoppas verkligen att vi aldrig nagonsin behover uppleva nagot varre an denna. Det rackte gott och val for en ovan svenne som mig!
Florence Amoa
Morgonen borjade som vanligt och nar jag satt och diskade kom en kvinna med en flicka i hand, Isak ropade in oss och sa att vi hade besok och jag fattade ingenting? Skulle hon be om pengar? Ville hon bara prata med oss vita? var det en van till barnhemmet? Eller var det ett nytt barn?
Fragorna fick snart ett svar och vi borjade med att satta oss i en ring och sa bad kvinnan en bon. Det hela kandes skumt, vad bad vi for? Men sen borjade hon prata, och hon berattade om lilla Amoa som ar foraldralos. Hon pratade och berattade och Isak tolkade. Det var markligt, dar fick vi veta att Amoa inte har nagon langre och jag hade svart att halla tararna tillbaka, det var en san konstig situation, hennes moster satt dar och helt enkelt avsade sig ansvaret for tjejen. Och med sig hade hon en plastpase med Amoas saker, tre ar och allt hon agde fick plats i en pase. Den pasen fick vi pa barnhemmet att forvalta och sen gick mostern.
Vad jag kunde se sa de inte ens hej da och jag fick lov att ga bort for mig sjalv och andas och blinka bort tararna. Det ar sahar det gar till alltsa, plotsligt star ett barn bara har, helt ensam. Med sina saker i en plastpase.
Valkommen verklighet.
Semester i paradiset-light
Nu ar det sondag igen och det har plotsligt gatt en vecka till! tva veckor att lagga bakom sig och sex och en halv kvar. Kanns bade bra och daligt, tror jag kommit in i nan slags tvaveckorskris och idag fick jag riktig hemlangtan nar jag vaknade. Det sved i magen och jag ville inte ga upp, istallet ploppade jag in ipoden och lyssnade pa lite gratmusik och tyckte synd om mig sjalv, smsade Roger och bara andades. Jag vet att det bara ar att ta sig igenom, att det gar over, men for en minut eller tva var det riktigt jobbigt. Men jag grat inte, inga tarar an inte!!
Denna helg har vi spenderat i ett mys-stalle som heter Cape Cost, hotel oasis. Vi har bott i Bungalows precis vid havet och har haft tillgangar till dusch med rinnande vatten, bara det ar ju lyx i sig och att duschen sen ar ett litet bas med himlen som tak okar bara charmen med det hela!
Vi tog ledigt i fredags och akte ivag efter frukost, nastan hela gruppen med volontarer som anlande med oss skulle hit och det blev ett kart aterseende. Det ar sa kul att hora hur det gar for alla, hur de bor, vad de ater, vilka som vart sjuka, vilka som ska byta projekt osv! Mycket kacklande med andra ord!
Resan borjade som sagt efter frukost med en tro-tro tur till Swedru, som vanligt en nara doden upplevelse och inte bara en gang tryckte jag Jossans ben av radsla. Men vi klarade oss igen och hittade snart busstationen dar vi kopte biljetten for 4 zedi, dvs 20 kr for en tvatimmars tur i luftkonditionerad buss modell mindre. Billigt! Resan borjade med att nan snubbe gick pa och borjade be valdigt intensivt for att resan skulle ga bra, han bad fritt, laste ur bibeln och sjong nagra andliga sanger. Vissa i bussen sjong med, andra tittade ner i knat och vissa laste sin bok. Det dar sista var vi vita, 3 st volontarer som inte fatta ett ord pa Tvi. Forst var jag livradd att jag skulle borja skratta, vilket inte hade varit konstigt alls eftersom jag ar valdigt bra pa att skratta vid olampliga tillfallen, men jag holl mig! Resan tog typ 2 timmar och de valde att spela ashog afrikansk musik under halva resan och den andra halvan vigde dem at nan slaggs TV serie, ocksa den pa hogsta volym! Spannande!
Val framme var det bara att inse att vi kommit ganska nara paradiset, lang sandstrand, boende i sma sota bungalows precis vid havet och som sagt, rinnande vatten. Restaurangen serverade aven internationell mat, dvs pizza, hamburgare och pasta! Aven om det bara gatt tva veckor sa kan jag lova att det var gott att fa satta tanderna i natt sa onyttigt som hamburgare och pommes. Det var bade flottigt och proteiner - det tillhor inte vanligheterna och det var bara att tacka och ta emot, gapa och svalja!
Vi har, forutom atit och legat pa stranden och badat i havet aven hunnit med en turistattraktion - vi akte ivag till en regnskog och skulle klattre pa hangbroar. Turen tog ca en timme och vi fick borja med att ga upp for berget for att komma till broarna, sen klattrade vi upp och var sa lagom kaxiga nar det var dags att ta sitt forsta steg ut pa den svajiga bron. Bro och bro foresten, tank er ett nat som man lagt en stege i och sen en planka over det - varsegod att borja. Detta svajiga bygge var upphangt mellan traden och under oss var alltsa sjalvaste skogen. Njutningen uteblev ratt rejalt och jag ma erkanna att man var lite skakig dar man trippade fram mellan de olika plattformarna. Sammanlagt var det sju broar och det var val forst efter bro 4 man vagade kolla runt lite. Det var ratt lackert men vi var ocksa glada nar det var klart. Benen darrade nar vi nadde marken och man kande sig mor i armarna efter att krampaktigt hallt i repen. Men som sagt - det var haftigt, ocksa!
Tyvarr sag vi inga djur, forutom tre av 600 fjarilsarter typ. Men det ar inte sa konstigt att djuren holl sig borta, de flesta skrek hogt nar de borjade sin vandring dar uppe bland traden! haha.
Det har med att ta semester efter tva veckor i landet, en vecka pa projektet kan verka lokigt, men jag lovar er, detta var verkligen behovligt. Att fa komma bort lite och bara vara ifred, att fa andas lite annan luft, sola bada och koppla av, framfor allt smalta alla intryck och diskutera med de andra vad vi tycker kanner och hur det mas. Nu kanner jag att batterierna ar laddade igen och jag ar redo att ta mig an annu en vecka. Vad den bjuder pa aterstar att se, men jag langtar lite efter alla barnkramar och den karlek man kommer fa nar man kommer till jobbet imorgon. Vardagslyx om nagot!
Var radda om varandra!
Sadar, lite bilder for en gangs skull. Dock ar vissa at fel hall, jag vet, men vrid pa huvet sa blir det ratt... Tack!
Ha en trevlig vecka! KRAM
Jag ar LORTIG!!!
Nu har det gatt nagra dagar sen sist och det rullar pa. Nu har vi plotsligt varit borta i en vecka, fast det kanns som mer, vanldigt mycket mer! Det ar sa mycket att se, ta in, analysera och forsoka forsta. Det tar pa krafterna och jag ar helt slut pa kvallarna, igar fick vi lite panik nar vi inte kom i duschen for ens halv nio.. Halv nio lixom, det ar ju ingen tid, har kanns det sent!! hahaha.
och dusch, vem forsoker jag lura, det ar ju hinkar med regnvatten som man haller desinfektion som luktar apa i och som man sen skopar over sig med en kopp. Men visst, det ar ocksa en dusch och aven om jag saknar bekvamligheten hemma sa kanns det anda okej. det gar bra. Vi duschar ihop jag jossan och viktoria och det kanns lite som man leker skola eller sa. Det har med privatliv ar ju inget som finns langre, vi gor allt ihop, sover, duschar, pratar, jobbar, bor, lever, ja allt. Vi vet till och med nar de andra har bajsat. Sjukt egentligen, men helt naturligt har!! Man har lixom inte plats eller tid att stanga in sig i sitt egna for ett tag utan allt mitt ar ditt och allt ditt ar mitt. typ. Och just nu ar det val framfor allt mitt svett jag delar med mig av till mina rumskamrater och vapendragare. Jag ar sa varm och svettig att det spelar ingen roll att man dranker sig i kallt vatten for sa fort man stiger ut sa ar man svettig igen. och haret, mitt har, det ar ackligare an nansin och jossan insisterade pa att jag borde ha harband pa mig idag. Hmm, jag kan ta det. Jag ar lortig just nu, och det kanns hopplost att bli ren!
vi diskar tre ganger om dagen, barnens skitiga disk, vi tvattar deras klader tre timmar om dagen och det ar allt fram bajs till matrester och rod jord som hamnar i baljan och sen pa mig. Jag har ungar konstant i knat och har finns inget rinnande vatten! Jag torkar rumpor och jag torkar nasor. Jag kramas och pussas och serverar mat om vart annat. Vagarna ar dammiga och sanden ar rod. och solen steker jamt. Ja ni fattar. Det finns inte en chans att man ska vara ren!!
Idag har vi iaf tvattat vara klader sa att man atminstonde ska se ren ut pa ytan, alltid lurar man nagon!
Men hur som, jag klagar inte, inte an. Det ar okej att sova med grus i sin sang. Man ar inte sa krasen langre.
Det finns alltid dom som har det varre!
Barnen pa barnhemmet sover pa sma bastumattor direkt pa stengolvet till exempel, det spelar ingen roll om dom ar nytvattade eller inte. dom sover pa grus anda.
I ovrig borjar vi fa en vardag pa natt satt. I sondags tog vi sovmorgon och hangde sen pa barnhemmet.
Vi gav vara pressenter till de som jobbar dar och ar var vardfamilj och vi hade med oss ballonger och underkladerna till barnen. SUCCE!! Ungarna stallde sig upp och blessade oss och sjong panta-mera sangen, fast den riktiga alltsa, av ren lycka och inte ett oga var torrt. Ialla fall inte hos mig!
Det var vackert att se den gladjen over det lilla.
Vem i sverige skulle bli lika glad for ett par vanliga bommulstrosor for 5 kr?
I mandags borjade de nya tjejerna och vi ar som jag trodde nagot overflodiga, och efter att ha tvattat monstertvatt igen samt atit lunch bestamde vi oss for siesta. Vi som bor i byn alltsa. Lika bra det, sa far de andra volontarerna lite egentid samt att vi inte behover fa sa langa dagar, vi borjar ju anda halv sju, de andra kommer vid halv nio. nan rattvisa far det allt vara!
Efter siestan gar vi tillbaka och hamtar hem storbarnen, leker lite, badar och serverar middag. Sen har vi antingen gatt hem eller vart med nar dom har ord-lektion. De har verkligen annorlunda uttal pa ord an vad vi har, lite lustigt ibland! men det ar ju bra att man far vara med sa man sjalv lar sig hur de pratar!
Jag fick i mandags ocksa monsterhuvudverk, varsta pa lange och fick lov att sova vidade efter siestan, shit. helt utslagen. Pantad i skallen. Men efter nagra timmars somn var jag pa topp igen och det var skont! Man vill inte bli sjuk, det ar bara sa!!
Vara grannar har inte lugnat sig an och de tigger vidare om saker saker saker, vi forsoker ignorera och reda ut, men man vill ju inte avfarda och vara otrevlig heller. svar balansgang som jag hoppas vi lar oss snart!!
Igar var det iaf fotboll pa tv och alla grannar var samlade i det gemensamma tvrummet, sa jag och jossan satt oss en svang for den goda sakens skull, dock pallade vi inte hela matchen. tv ar lika liten som en dataskarm och bilden lika suddig som en daligt installd kanal. vi sag inget men holl god min. Lagom till andra halvlek sa vi god natt och var anda glada att vi visat upp oss lite, sa att saga.
Det har regnat ocksa sen sist, riktigt monsterregn, riktigt afrikaregn! Fast det ar som sagt fortfarande asvarmt for det. kvaft! Fuktigt.
och efter regn kommer solsken och jag har brant mig lite. Men jag mar bra. Det blir bra det har, alltihop! Det ar jag saker pa. I helgen ska vi pa minisemeter och ladda batterierna lite och fa vara lite ifred. Vi langtar allihopa och det ryktas om att det finns god pizza pa stallet. Lovely!
Har inte drabbats av hemlangtan, men saknar givetvis er alla! Karlek!
PS. jag vill lagga in bilder men det funkar bara pa vissa datorer, uppenbarligen inte pa denna. Sorry!
Lite bilder
Det blev lite for nu ar tiden slut men nu ser ni iaf lite lite Afrika.
forsta bilden ar fran hostelet och sen fran miljon!
tack hej!
Tack Verdana Pt1
Tack Verdana for era gavor. Idag gjorde jag forsta insattsen for era pengar.
Nar vi tvattade igar sag vi barnens underklader, de har nastan bara lortiga, trasiga, gamla trosor och kalsonger. Ackliga.
Och hur fattig man an ar inte ska man val behova ga runt i snuskiga trasiga underklader?
Nej!
Idag kopte vi massa massa nytt, for nastan inga pengar alls. Det ar det fina i kraksangen. Saker ar sa billigt har!
Tack igen!
Fredag - Lordag
sadar.
For att det inte ska bli for langt eller forvirrande forsoker jag dela upp det hela lite. Det ar sa mycker man vill skriva och beratta och forklara att man glommer vad som hander nar, vad som ar intressant och vad som ar viktig. men jag forsoker bena i situationen och forsatter har med var resa:
Jag vill borja med att beskriva hur vart boende ser ut och ar, vi bor som sagt som pa en gard och har ett eget rum med dorr direkt ut sa vi bor alltsa inte i ett hus med en familj. Toaletten som i vara papper var beskriven som WC har absolut inte fungerande vatten, men val en toalettsitts att sitta pa, det galler att gladja sig i det lilla! Dock delar vi toalett med ett antal spindlar ocksa, speciellt en stor fet javel verkar tro den ager stallet och det gor oss lite skarrade. Har forsokt doda, men den rackarn ar for snabb. Och snabb ar nagot vi kommer fa lara oss att vara, det ar inte bamsetidning pa toaletten har inte! Brevid toaletten finns ett duschrum, givetvis utan dusch och har ska man gora sa kallade hink duschar, dvs att man haller vatten i hinkar och sen skopar over sig och tvattar sig pa detta viset. Pa hostelet var det nastan lite mysigt, men har vill inte riktigt den kannslan infinna sig, dels pga spindlarna och krypen och dels for att jag alltid kanner mig stressad har pa garden, det star namligen alltid folk utanfor, inte for att de behover kissa nej nej, de vantar pa vitingarna! Sa nan ro ar det inte tal om. Nu ska vi ju vara har i atta veckor och har bara bott har i tva sa lat oss hoppas attt saker andras, vilket jag tror!
Brevid varat rum och mellan oss och toaletten bor en familj med farmor, mamma och ett antal barn. Det ar lite rorigt det har med vilka som bor var och vilka som ar vilka, men det borde val ocksa ge sig. Nagra bor iaf vagg i vagg och jag vet att de har en babis och en farmor ialla fall. Mitt emot oss finns sen tva bostader till tva olika familjer, och pa lansidan finns ocksa ett bostadshus for nagra. Det ar alltsa alltid folk pa garden, och alla vill ju hanga vid oss eftersom vi ar nytt och frascht, vilket kanns jattejobbigt. Speciellt igar kvall, jag kommer dit!
Vi gick i vanlig ordning upp vid sex och tvattade oss sa gott vi kunde innan vi gick vidare till barnhemmet, morgonrutinen ar tvattning och sen frukost med tillhorande bon innan man lamnar de aldre i skolan, idag gick jag sjalv och kaoset var totalt! Nar vi var dar i torsdags var visst inte hela skolan dar, sa idag var annu fler ungar som skulle titta ta pa och prata med den vita. Och jag som gick sjalv utan vare sig volontarer eller ledare fram barnhemmet hade ingen aning om rutinen, var slapper jag barnen? Ska man halsa pa lararna? Skriva in dem nanstanns? Jag spelade cool och gick snart darifran ihop med de minsta tre som bara foljt med som sallskap. Nar vi kom tillbaka satt Jossan och Viktoria och tvattade klader, jag fick lite frukost innan jag ocksa sattes pa tvattpall, de hade hanskar, jag tankte att jag inga behovde. Vad jag nu fick det ifran, kan varit de dummaste jag gjort! Dels tvattar vi i regnvatten blandat med det hamtade vattnet och sen i dar har vi ju saklart tvattmedel och grejer, och det mina vanner ar ruggit starka saker for efter nagra timmar med handerna i den sorjan hade jag sa ont i mina fingrar att jag trodde jag skulle grata. Nar jag kom hem hade det onda blivit som skrapsar och det var ju bara att inse, jag har tvattat sonder mina hander. SVIIIID!
tillslut var tvatten tvattad, men jag vette fan om den blev ren med tanke pa omstandigheterna och vi hade dessutom fatt hjalp av tvillingarna och lilltjejen sa vissa saker var ju sadar rent, men men, det fanns inte mojlighet till battring anda sa det fick sa vara. Efter tvatten lekte vi med barnen, gosade och latjade. VI gav ocksa paket i form av muggar och skalar fran IKEA och nagra kokshandukar till barnhemmet samt lite leksaker till barnen! De blev till sig och vi hade att gora kan vi saga. Lilltjejen somnade i mitt kna och sov ett tag, det var supermysigt, andra barnet som sussar i famnen pa denna resa. mys! Vi at lite lunch och klockan sniglade sig fram. Ni kan ju tanka er sjalva, tre volontarer, tre barn plus nagra grannbarn som tittar in och sa minst fyra vuxna pa det. NEJ. Inte sa mycket att gora ner.. och plotslgt kommer en bil och tva till svenska volontartjejer hoppar ut tillsammans med var kontaktperson seth. De var tydligen missnojda med sin tidigare placering och skulle nu fa byta hit, till oss. Och jag undrar bara vad ska vi alla fem gora pa mandag da dem borjar???
Innan storbarnen skulle hamtas fick vi i uppgift att sopa klart sa det gjorde vi, och tog in tvatten, och lekte lite mer, och sen somnade lilla josefin i min famn ocksa och jag kanner mig som tryggheten sjalv! Det ar ju supermysigt med ungarna i knat, och jag tror ju verkligen att det ar viktigt med den kroppsliga kontakten for barnen! Sa for mig far de garna sova och mysa i famnen men jag vet inte riktigt vad personalen tycker. sa fort nan somnat hos mig har de velat bara dem till sovmattan sa jag ar fri - antagligen for att gora mer nytta i deras ogon. Dock har jag sagt nej och statt pa mig, jag vill ge barnen den karleken och tryggheten jag tror min famn ger dom for en timme eller tva. Det vet val alla hur mys det ar att sussa i nagons famn?!
Tillslut gick viktoria och Jossan till skolan och hamtade hem resten, och de hade ocksa upplevt kaos, hela skolan foljde med dem ner till hemmet och Isak som jobbar dar fick jaga bort ungarna, han sprang efter dem med pinne och
sadar.
For att det inte ska bli for langt eller forvirrande forsoker jag dela upp det hela lite. Det ar sa mycker man vill skriva och beratta och forklara att man glommer vad som hander nar, vad som ar intressant och vad som ar viktig. men jag forsoker bena i situationen och forsatter har med var resa:
Jag vill borja med att beskriva hur vart boende ser ut och ar, vi bor som sagt som pa en gard och har ett eget rum med dorr direkt ut sa vi bor alltsa inte i ett hus med en familj. Toaletten som i vara papper var beskriven som WC har absolut inte fungerande vatten, men val en toalettsitts att sitta pa, det galler att gladja sig i det lilla! Dock delar vi toalett med ett antal spindlar ocksa, speciellt en stor fet javel verkar tro den ager stallet och det gor oss lite skarrade. Har forsokt doda, men den rackarn ar for snabb. Och snabb ar nagot vi kommer fa lara oss att vara, det ar inte bamsetidning pa toaletten har inte! Brevid toaletten finns ett duschrum, givetvis utan dusch och har ska man gora sa kallade hink duschar, dvs att man haller vatten i hinkar och sen skopar over sig och tvattar sig pa detta viset. Pa hostelet var det nastan lite mysigt, men har vill inte riktigt den kannslan infinna sig, dels pga spindlarna och krypen och dels for att jag alltid kanner mig stressad har pa garden, det star namligen alltid folk utanfor, inte for att de behover kissa nej nej, de vantar pa vitingarna! Sa nan ro ar det inte tal om. Nu ska vi ju vara har i atta veckor och har bara bott har i tva sa lat oss hoppas attt saker andras, vilket jag tror!
Brevid varat rum och mellan oss och toaletten bor en familj med farmor, mamma och ett antal barn. Det ar lite rorigt det har med vilka som bor var och vilka som ar vilka, men det borde val ocksa ge sig. Nagra bor iaf vagg i vagg och jag vet att de har en babis och en farmor ialla fall. Mitt emot oss finns sen tva bostader till tva olika familjer, och pa lansidan finns ocksa ett bostadshus for nagra. Det ar alltsa alltid folk pa garden, och alla vill ju hanga vid oss eftersom vi ar nytt och frascht, vilket kanns jattejobbigt. Speciellt igar kvall, jag kommer dit!
Vi gick i vanlig ordning upp vid sex och tvattade oss sa gott vi kunde innan vi gick vidare till barnhemmet, morgonrutinen ar tvattning och sen frukost med tillhorande bon innan man lamnar de aldre i skolan, idag gick jag sjalv och kaoset var totalt! Nar vi var dar i torsdags var visst inte hela skolan dar, sa idag var annu fler ungar som skulle titta ta pa och prata med den vita. Och jag som gick sjalv utan vare sig volontarer eller ledare fram barnhemmet hade ingen aning om rutinen, var slapper jag barnen? Ska man halsa pa lararna? Skriva in dem nanstanns? Jag spelade cool och gick snart darifran ihop med de minsta tre som bara foljt med som sallskap. Nar vi kom tillbaka satt Jossan och Viktoria och tvattade klader, jag fick lite frukost innan jag ocksa sattes pa tvattpall, de hade hanskar, jag tankte att jag inga behovde. Vad jag nu fick det ifran, kan varit de dummaste jag gjort! Dels tvattar vi i regnvatten blandat med det hamtade vattnet och sen i dar har vi ju saklart tvattmedel och grejer, och det mina vanner ar ruggit starka saker for efter nagra timmar med handerna i den sorjan hade jag sa ont i mina fingrar att jag trodde jag skulle grata. Nar jag kom hem hade det onda blivit som skrapsar och det var ju bara att inse, jag har tvattat sonder mina hander. SVIIIID!
tillslut var tvatten tvattad, men jag vette fan om den blev ren med tanke pa omstandigheterna och vi hade dessutom fatt hjalp av tvillingarna och lilltjejen sa vissa saker var ju sadar rent, men men, det fanns inte mojlighet till battring anda sa det fick sa vara. Efter tvatten lekte vi med barnen, gosade och latjade. VI gav ocksa paket i form av muggar och skalar fran IKEA och nagra kokshandukar till barnhemmet samt lite leksaker till barnen! De blev till sig och vi hade att gora kan vi saga. Lilltjejen somnade i mitt kna och sov ett tag, det var supermysigt, andra barnet som sussar i famnen pa denna resa. mys! Vi at lite lunch och klockan sniglade sig fram. Ni kan ju tanka er sjalva, tre volontarer, tre barn plus nagra grannbarn som tittar in och sa minst fyra vuxna pa det. NEJ. Inte sa mycket att gora ner.. och plotslgt kommer en bil och tva till svenska volontartjejer hoppar ut tillsammans med var kontaktperson seth. De var tydligen missnojda med sin tidigare placering och skulle nu fa byta hit, till oss. Och jag undrar bara vad ska vi alla fem gora pa mandag da dem borjar???
Innan storbarnen skulle hamtas fick vi i uppgift att sopa klart sa det gjorde vi, och tog in tvatten, och lekte lite mer, och sen somnade lilla josefin i min famn ocksa och jag kanner mig som tryggheten sjalv! Det ar ju supermysigt med ungarna i knat, och jag tror ju verkligen att det ar viktigt med den kroppsliga kontakten for barnen! Sa for mig far de garna sova och mysa i famnen men jag vet inte riktigt vad personalen tycker. sa fort nan somnat hos mig har de velat bara dem till sovmattan sa jag ar fri - antagligen for att gora mer nytta i deras ogon. Dock har jag sagt nej och statt pa mig, jag vill ge barnen den karleken och tryggheten jag tror min famn ger dom for en timme eller tva. Det vet val alla hur mys det ar att sussa i nagons famn?!
Tillslut gick viktoria och Jossan till skolan och hamtade hem resten, och de hade ocksa upplevt kaos, hela skolan foljde med dem ner till hemmet och Isak som jobbar dar fick jaga bort ungarna, han sprang efter dem med pinne och skrek!! KAOS! Haha. Men det ar ju inte latt att veta vem som ar vem och vilka som ska med ner eller inte. Tillslut var iaf alla pa plats. Det blev lite lek och de stora ville saklart leka sam makadam, en sang de nu kan utantill!! sa vi gjorde det lite och sen var det bad och mat igen. Vi ville ga hem tidigt idag eftersom det blev sa sent igar, och planen var att kanske hanga lite med grannarna och den sk hostfamily dar vi bor, men det blev inte riktigt sa idag heller. Barnhemmet ska tydligen ge oss mat, och efter att ha pratat med Seth verkar var host family vara madamme och hennes son Isak och MR ... samt kokerskan Grace som ar var vardfamilj och inte nagon dar vi bor. Sa nu fick vi aterigen vanta pa mat och fick sen eskort av Isak hem. Vi kopte med pepsi hem och tankte forsoka ha lite fredagsmys, men val hemma vantade alla grannbarn och typ halva byn som vanligt.
Och idag var de, i vara svenska ogon matt riktigt oforskamda, de fragade efter leksaker och ville att vi skulle ge massa saker till dem. Vi som inte ens gett gavor till var host family och inte riktigt vet vem som ar granne, familj eller bara en byns barn har vet inte vad nar och hur vi ska ge. Det vi vet ar att vi inte har saker till alla ialla fall, och barn som tjajar pa saker har man ingen lust att ge till....
Hur som tog vi ut en pase bilar och delade ut, ALLA ville ha, bade vuxna och barn och det var verkligen kaos, nan pojke, tror han ar granne iaf, tog samlade flera och rullade ihop till en boll som han tillsltut sparkade ivag som en fotboll. Det var den gladjen i att fa det, for sen borjade han tjata om saker igen och jag som blivit ensam kvar nar jossan och viktoria fatt nog och gatt in forsokte forklara att vi inga saker hade nu och att han just fatt godis och borde vara nojd. Men det gick inte rikigt in. Det var riktigt jobbigt och nar en 14 arig tjej borjade prata om att hon var foraldralos och ville bo dar vi jobbar sa fick jag nog. Det gar inte. Man orkar inte. Vi laste in oss pa vart rum och madde lite daligt, utanfor stod nagra av byns ungar och skrek
skrek!! KAOS! Haha. Men det ar ju inte latt att veta vem som ar vem och vilka som ska med ner eller inte. Tillslut var iaf alla pa plats. Det blev lite lek och de stora ville saklart leka sam makadam, en sang de nu kan utantill!! sa vi gjorde det lite och sen var det bad och mat igen. Vi ville ga hem tidigt idag eftersom det blev sa sent igar, och planen var att kanske hanga lite med grannarna och den sk hostfamily dar vi bor, men det blev inte riktigt sa idag heller. Barnhemmet ska tydligen ge oss mat, och efter att ha pratat med Seth verkar var host family vara madamme och hennes son Isak och MR ... samt kokerskan Grace som ar var vardfamilj och inte nagon dar vi bor. Sa nu fick vi aterigen vanta pa mat och fick sen eskort av Isak hem. Vi kopte med pepsi hem och tankte forsoka ha lite fredagsmys, men val hemma vantade alla grannbarn och typ halva byn som vanligt.
Och idag var de, i vara svenska ogon matt riktigt oforskamda, de fragade efter leksaker och ville att vi skulle ge massa saker till dem. Vi som inte ens gett gavor till var host family och inte riktigt vet vem som ar granne, familj eller bara en byns barn har vet inte vad nar och hur vi ska ge. Det vi vet ar att vi inte har saker till alla ialla fall, och barn som tjajar pa saker har man ingen lust att ge till....
Hur som tog vi ut en pase bilar och delade ut, ALLA ville ha, bade vuxna och barn och det var verkligen kaos, nan pojke, tror han ar granne iaf, tog samlade flera och rullade ihop till en boll som han tillsltut sparkade ivag som en fotboll. Det var den gladjen i att fa det, for sen borjade han tjata om saker igen och jag som blivit ensam kvar nar jossan och viktoria fatt nog och gatt in forsokte forklara att vi inga saker hade nu och att han just fatt godis och borde vara nojd. Men det gick inte rikigt in. Det var riktigt jobbigt och nar en 14 arig tjej borjade prata om att hon var foraldralos och ville bo dar vi jobbar sa fick jag nog. Det gar inte. Man orkar inte. Vi laste in oss pa vart rum och madde lite daligt, utanfor stod nagra av byns ungar och skrek at oss att komma ut. Vi fick lite latt panik men holl oss lugna pa rummet, tillslut gick barnen och fredagsmyskanslan var som bortblast.
Vi var alla lite tagna och vi vet inte hur vi ska reagera, vad ska vi gora? Till vem ska vi ge? Vem ar var familj och var ar dem nar vi behover dom?? Varfor ar barnhemmets agare hostfamily och varfor bor vi inte med dom? Situationen ar jatteknepig och det kanns inte helt hundra. Barnhemmet ar okej, bra, men hemma, det kanns bara konstigt.
Tillslut forsvann var publik och vi smog oss ut och borstade tanderna och gick och la oss, somnade efter lite grubbel och svett.
Vaknade dock nagra timmar senare av att telefonen ringde. Det var fina fina Roger och jag fatta ingenting, var det morgon? Ar det natt? Jag kunde inte svara eftersom alla sover och jag fick skicka ett sms istallet. Dar och da saknade jag honom som aldrig forr. Varfor har jag akt ivag sahar? Hade inte en vecka i london rackt?
Som tur ar var det bara kanslor for natten och pa morgonen kandes det lite battre. For det ska ni veta, jag har inte den hemlangtan man kan tro, och hur saker och ting an artar sig sa angrar jag mig egentligen inte. Och den som kanner mig vet att aven om jag skulle vilja ge upp och aka hem sa kommer det inte att ske, jag ar inte san.
Dessutom, vi har varit pa projektet i tva dagar, klart det ar svart, nytt, konstigt, forvirrat. Vad trodde vi??
Allt kan bara bli battre fran har!
Idag ar det ialla fall lordag och vi har tagit var forsta tro-tro tur pa egen hand. In till Swedru och internet och hang med Anna och Minna, tva andra volontarer. De ar ocksa lite forvirrade och inte heller helt nojda och det ar faktiskt skont att hora, att vi alla kanner lika alltsa, inte att de inte har det helt 100!
Jag tror att det ar ganska vanligt sahar i borjan. En stor omstallning och de olika kulturerna blir sa starkt belysta just nu. Men vi ger det tid och jobbar pa att lara oss.
Nu ska vi ut och forsoka kopa flipflop till OK pris. Sa smaningom ska vi hitta ratt tro-tro hem, det kan bli ruggit spannande!
Imorgon ska vi dessutom ge pressenter till var formodade host family (alltsa barnhemmets personal) och hoppas pa sa satt att saker och ting ska kannas battre och ratt, for de forvantar ju sig gavor, sa ar det ju bara och ju langre tid som gar desto samre blir stamningen skulle jag tro.
HUr vi sen ska losa frogan om tarva ungar pa garden ar en annan fraga som forhoppningsvis har en losning till nasta gang vi hors.
Jag onskar mig lycka till.
Biter ihop.
Fortsatter simma.
Tanker pa er alla dar hemma! Karlek!
Projektstart och Ankommandet till vart nya hem!
Hej alla och valkommen till min forvirrade varld.
Vi har packat ihop oss och lamna det trygga hostelet for att starta vart projekt, och bara att ta sig hit var ett projekt i sig. Vi gick som vanligt upp sex pa morgonen, det ar min nya mat och sovklockatid, sangen vid 21 och upp vid 06. spannande!
Hur som, efter frukost lastade vi in volontarer, ledare och hur manga vakskor som hellst i minubussen och forsokte sen stanga bakdorrarna men se det gick inte! Men det ar inte direkt nagot hinder har utan istallet band de fast dorrarna med lite snoren sa att vi kunde fara sen! Vi akte i kanske tva timmar innan vi var framme vid forsta stoppet, dar skulle Niklas av, han var den forsta av oss att komma till sitt projekt och han blev verkligen varmt valkommen av sitt hem, som ar ett barnhem dar han bade ska jobba och bo. Just dar och da blev man bade lugn, eftersom de tog sa val emot honom men ocksa radd eftersom det var lite utav verkligheten som kom ikapp.
Det var sahar det var alltsa??!!
Vi puttrade vidare och slappte av folk lite var stans med langa mellanrum, kanns verkligen inte som vi bor nara nagon! Nanstanns i mitten var det min, Jossan och Viktorias tur. Det hade borjat regna och det var lerigt pa vagarna och plotsligt ringer Tinah nagon och later arg och sa lagger hon pa och ringer samma igen och skriker lite till och dar stannade vi. Vi skamtade lite om att de som skulle bo har skulle fa byta for hosfamily har andrat sig, hahaha, och sa var det just var tur att ga ut. Dock hade ingen andrat sig, dom var bara inte pa plats nar vi kom, men det drojde inte lange for ens de kom en man och en kvinna och tre sma barn i en lite minibuss och hoppade av framfor oss. Kvinnan, numer kand som Madamme, kom fram och var saaa glad och snall och mannen halsade ocksa glatt och pekade vart barnhemmet lag, de var namligen forestandarna pa hemmet! Allt kandes glatt och vi fick folja med dem ner till hemmet och lamna saker och barnen direkt, en liten tjej kom till Viktoria och ville bli buren och jag fick en liten kille i famnen direkt! Nar vi kom ner kikade vi oss runt lite och barnhemmet ligger verkligen of road sa att saga, lite i skogen typ och de har inget rinnande vatten eller kok sa de kokar mat ute pa oppen eld. Och i det stora rummet, som barnhemmet bestar mest utav finns det inget. Ingenting! Forutom en lite babis som har vattenskalle som ligger i en babystol, jamt. Det ar hemskt att skriva men hon kanns nastan som inredning, sa lite uppmarksamhet och narhet far hon! Men jag aterkommer till barnhemmet snart och fortsatter nu till vart hem.
For nar vi kikat pa barnhemmet packade vi in madamme och mannen och alla oss och for ner for en liten byvag till vart hus. Nar vi kommer fram star vi pa en gard med tre huvudhus, alla ingang mot varandra och vi ska bo i ett av husen, i ett alldeles eget rum. Vid en forsta anblick sag huset fint ut och den s.k WCn lag i samma langa som vart hus. so fa so good. Det var dock ingen som riktigt steg fram och pressenterade sig som var host family och nan mummla natt om att de var pa jobbet, inga konstigheter tankte vi och vinkade glatt av Tinah och ovriga volontarer som for vidare. Det visade sig ocksa att vi ar de forsta volontarerna har, nansin, sa vissa av barnen i byn (eller de vuxna foresten) har aldrig sett en vit i verkligheten. Forsta den!! Vi baddade vara sangar och la vaskorna pa vaningssangen innan vi blev visade till natt slags sallskapsrum dar det satt tre-fyra kvinnor och tva barn. Vi hejade och sen satt vi bara dar, forsokte prata lite men de var ratt daliga pa engelska och stamningen blev sa smaning om lite mysko, speciellt nar vi blev serverade kex och cola som lunch, sjalva. Vi at lite och beslot oss sen att ga till barnhemmet dar madamme vantade.
Vi kom dit och halsade pa alla vuxna, typ fyra som jobbar dar och sa nagon granne. Och sa hejade vi pa de tre (fyra) barn som inte ar gamla nog for skolan och de enda som ar dar hela dagarna. Det ar tvillingarna Joseph och Josefin 3 och ett halvt ar samt lilltjejen som vi inte kan namnet pa ca 1 och ett halv- tva ar, plus den lilla babyflickan med vattenskalle som jag namde tidigare. De tre barnen som ar uppe och springer ville genast leka med oss och vi satt och lekte lite tills madamme kom fram med tva sopkvastar av ihopbundna torkade kvistar och fragade om vi viste vad det var? naa? sa vi? en kvast sa hon, vet ni va ni gor med den? Sa visade hon hur vi skulle sopa garden. Och det blev var forsta uppgift, att sta i gastande sol och sopa skit som de slanger i skogen som sen regnar ner pa garden, och som nu var vart ansvar. Sa dar stod vi, tre vitingar och sopade sa svetten sprutade medans hela barnhemmets personal kollade pa. Det kandes verkligen fornedrande och vi var bade arga och forvanade. Var det sagar det skulle vara nu? Eller vada, barnen, vi vill ju vara med barnen...
Efter ett tag, lagom tills vi svettats ur oss typ all vatska kom madamme och sa att vi kunde fortsatta imorgon for vi sag sa trotta ut... tack! Vi fick da en rundvandring runt och i barnhemmet. Det vaxer kakao, bananer, apelsiner och sant pa bakgarden, man hamtar vatten en bit bort och maste ga i lera, de finns inget rinnande vatten men val el. Rummet anvands som sovsal till de yngre barnen och de sover pa bastumattor. Det finns ett rum dar de aldre sover ocksa men det ar litet. Sen har de ett personalsovrum och ett forrad dar de har lite ris och ja, jag vet inte. ingenting? Det finns ocksa ett utrymme for deras klader och det ar typ det. Det ar ett stort skul med plattak iaf. Toa finns ute, fast det ar typ dass med sittstol och 10000 myggor. Sa det blir att knipa i atta veckor sa att saga..
Nar vi vandrat klart fick vi lite frukt och plotsligt var kl fyra och vi skulle nu ga och hamta storbarnen i skolan. Dar blev det kaos. Vi ar som sagt de forsta vita och alla ville ha sin bit av kakan, sa det blev manga klappar och kramar och hej och vink och stora leenden! Vi fick aven har en rundvandring och skaka hand med rektorn innan vi gick tillbaka till barnhemmet. Nu var har 25 barn, vilket ar alla foraldralosa som bor har och alla ville snacka och vara nara och de ville lara oss nan klappramsa och plotsligt hade jag lart dem sam makadam - om nagon kanner igen den klappleken? Det var iaf valdigt populart och alla ville vara med, sen bytte vi lek och jag och jossan sjong istallet bro bro breja och lekte den med alla barn istallet! Ocksa uppskattat. Efter en liten stund (svart med tiden har, ibland tror man klockan ar sent nar det bara gatt nan minut och ibland kanns det som klockan star still fast att det har rullat nagra timmar) sa var det dags for dusch och mat for barnen. Volontarernas uppgift var att dela ut mat och duka, man far inte sa bra eller noga forklaringar sa vi slevade ut bara och plotsligt sager MR att det ska va olika mycket i olika skalar, hur de nu trodde vi skulle fatta det?
Nar barnen satt sig till bords ber de bordsbon och hugger sen in pa deras jatteportioner, for de ater verkligen mycket, iaf kolhydrater, det ar en stor skal ris och nagon gryta till. Inte sa mycket protein. Nar barnen at fick aven vi var kvallsmat och det borjade bli morkt och vi volontarer var nu helt slut. Vi ville bara hem, men de skulle saklart lagas och fixas sa vi fick snallt sitta och vanta. Sen fick vi var mat och kastade i oss den for att sen, vad vi trodde ga sjalva genom okand by i morkret. Som tur ar tanker inte afrikaner sa och en granne hade kommit till barnhemmet for att hamta hem oss.
Nar vi kom till var lilla oas sa var familjerna ute och vi snackade lite med barnen, fick hjalp med att fixa flakt och myggnat och en liten granntjej hoppade upp i mitt kna och somnade. Hon hade dessutom foljt sin pappa in i vart rum nar han hjalpte oss med myggnaten och fatt en liten nalle. Det var val kanske lite som att lagga socker i pa en myrstack skulle det visa sig sen, men just da var det inte konstigt tyckte vi. Kvallen var trevlig och ungarna dansade och sjong for oss och vi tog massa kort - det alskar dom!
Tillslut var vi helt slut och gick och la oss, med blandade kanslor.
Vi visste inte riktigt vad vi skulle forvanta oss av morgondagen, skulle det bli lika pa barnhemmet som idag? Vilka var vara host family? For ingen hade kommit och pressenterat sig sarskillt val? Vi hade blivit tillsagda att ge gavor forsta dagen och har lag vi nu utan en enda pressent utdelad. Det kandes inte alls bra och forvirringen var stor!
Vad har vi gett oss in pa egentlgen??
och nan stanns dar somnade vi....
rapport fran Ghana!
Har kommer forsta rapporten fran ett svettigt Ghana!
Resan hit gick utan problem, lite tarar i bilen, nagra tarar i luften och sen var vi framme. Och Tinah som motte upp oss och ar var big african mum var hur underbar som hellst sa man kande sig verkligen valkommen!
Vi klamde in oss i taxi och minibuss och akte till vart hostel, 6 svenskar, 5 tjejer 1 kille, och landet var kolsvart.
Vi har alla blivit varnade for trafiken och att absolut inte aka nar det ar morkt, gissa om vi var radda?
Men det gick bra, nar vi svangde av stora vagen och in pa den lilla byvagen undrade jag vart vi hade kommit, bilen lutade sa mycket att det ar ett unbder att vi inte valte och det guppade och vi studdsade an hit an dit. Men som sagt, vi kom fram!
Rummet vi bor pa ar fint, peppar peppar inga ackliga djur an. Vi bor 4 st i vart rum och sover i vaningssangar. Alla ar hur snalla och trevliga som hellst sa det kanns bra. Vi har blivit vanner dirket och man far verkligen lagga undan sin privatliv. Men det gar bra!
Forsta natten var fruktansvard, jag somnade runt 4, och sen glomde jossan stalla om vackarklockan sa den ringde igen vid 5 och hon trodde kl var 7 for det var den i sverige sa hon studdsade upp och vackte oss andra. Som tur var insag vi misstaget och kunde sova 2 timmar till, men oj va trott jag var!!
Vi borjade dagen med massa massa info och man blev ruggit nervos for det later sa mycket svarare an jag tror att det ar. Men det ar ju bra att veta typ att vanserhanden ar snuskhanden och att man absolut inte ska ta, ge, ata eller vinka med den, tex...
Senare pa eftermiddagen akte vi ner till stranden och skulle fa trumm och danslektion. Har var det bara att dolja svenskheten och rocka loss. HAHA. Tur att man har lite sjalvdistans och vagar skratta at allt ihop. Na men om jag sager som sa, trummor ar nog mer min grej!
Hur som, vi avslutade stranddagen i havet saklart, underbart men mycket strommt sa man far se upp, men det var valdigt skont!
Pa kvallen fick jag sen migran och somnade redan halv sju. med taklampan pa och fyra tjattriga tjejer i rummet, bra gjort tycker jag!
Igar var vi ivag pa marknad, forst pa souvineier market, det var totalgalet och vi fick lite latt panik!! Alla ville visa de vita turisterna runt och folk slet och drog i oss. svart det dar, i sverige har vi ju en armlangs avstand som regel, det har man inte har. bara att vanja sig!! jag hittade inget att kopa och istallet blev vi visade till trummverkstan dar vi fick en privat lektion och en spontanspelning for oss. Mycket kul!
Nar vi var klara dar akte vi till accra marknad, den var asstor och hur mycket folk som hellst, man blev helsnurrig och jag fick koppanik och kopte inget nu heller! Pruta och greja, man ma lara sig...
Nu tickar tiden ut och jag maste rusa, det vankas matlagningskurs och imorgon aker vi till vara familjer och projekt! Jag mar toppen och detta kanns jattebra!!
Puss Puss Puss
ps. bilder och mer kommer nasta gang!!
Vilken minut som hellst!
typ 22
