Mitt i veckan hysteri
Hem och duscha, äta lunch och till dagens bästa del, skype med Jossan!!! Äntligen fick vi tid att hoocka våra röster ihop och det blev många skratt och mycket allvar. Jag saknar min bäst vän, helt klart! Det blir en Malmösemester i sommar som jag ser fram emot med ett stort leende!
Pappa fick också en tid och det är klart det var kul att språka med favoritgubben också. Han berättade att farmor fått mitt brev (!) och att jag nog bör passa mig för svininfluensan som jag tänkt ignorera totalt. Faan också. Tur att jag åker hem snart till trygga sverige. haha.
Sen var det faktiskt dags att börja jobba, dvs åka hem till Hanna och möta upp alla barn för en timmes avskedsfika med kaffe och tårta. Mumma. Jag byggde också en koja till småttingarna och som tack pajjar dom mina sköna syntsolglasögon, men men, vem är jag att bli bitter?
När fikat var klart tog jag med fröken flottegrotta (M) till mataffären och handlade lite. När vi kom hem tog jag med stortjejerna ner och visade bilder från balen och australien och lite smått och gott. Kul att man kan roa med sitt utseende. Verkligen!
Jag har kommit på en sån bra ide inför sommaren, Emma tar studenten och har bal på tisdagen, M och hennes kompis Bitchen är i Leksand då och dom gillar ju fina kläder och sånt så jag ska ta med dom och visa dom baldeltagarna, såklart! M blev glad och P tyckte det var en bra ide. Jag hejja på mig!
Hur som, idag var det J som stod för matlagningen och vi blev serverade riktigt goda burgare. Middagen var skön och vi diskuterade nördar, J är så rolig och ibland har jag också något skoj att komma med. Vi har så trevlig här hemma! Sen lekte jag med B, badade henne, målade hennes naglar, lekte lite mera och pussa henne godnatt. Tanken var att jag nu skulle åka hem till Hanna men jag fastnade i en konversation med P innan jag kunde dra. Härligt!
Hem till Hanna och all hennes packning, jag får ångst! Jag hjälpte henne med att lägga in bilder på ett usbminne eftersom tecknitrollet inte slagit ro i Hanna iaf. Men jag fixa biffen och sen kom Janne över och jag tvingade oss bort till Kroger där jag köpte sushi till B inför morgondagen. Sen åkte jag hem och nu borde jag sova. Istället har jag hittat den klockrenaste bloggen i år och sitter och nostaligiserar mig.
Dessutom sägs det att en god bok fastnar, men tydligen inte tillräckligt mycker för att jag inte ska kunna läsa en bok två gånger med samma entusiasm. Män som hatar kvinnor, stig Larsson. Jag säger bara det! Måste fächa upp minnet inför filmen jag ska se när jag kommer hem!! Så nu ska jag minsan läsa några sidor innan jag sover nån timme för att snart bli väckt av Rogga. Lovely.
Ps. Kolla in bloggen, speciellt alla 80talister. Ni kommer älska detta!!!
http://framtidendatiden.blogg.se/
Söndag-Måndag-Tisdag
Snabbresume av tre arbetsdagar som faktiskt varit fyllda av arbete!
Söndag: Ledig fram till halv ett så jag hinner med en runda med vikter på gymmet innan det är dags att ta sig an barnen.
M har bitchen här och dom avlägsnar sig snart med sina dejter (ja det är ju så dom kallas, killarna dom hänger med. Folk är inte ihop för ens dom är gifta eller iaf förlovade, innan dejtar dom bara!!)
W är hemma hos V så jag och B har några timmar av lek, där hon erkänner att hon saknat mig. Jag smörar på och är lite lessen för att jag inte har haft någon att leka med när jag vart borta och nu har massa lek i mig och hon kontrar med att visa sitt ostädade rum och förklara att hon har ett lekrum men ingen bra lekkamrat. Sen lekte vi järnet fram tills W kom hem tillsammans med V och tvillingarna och jag blev utbytt. Så var det med den saknaden.
Men efter nån timme åkte alla hem och jag var själv med mina barn, och av ren lathet var jag snäll (eller gjorde det att fettmaelakhet?) och tog dom på söndagsmiddag på Mc Donalds. Rätt så ångestladdat eftersom jag trodde jag var emot sånt, egentligen. Någonstanns i mig hade jag föreställningen om att jag var mamman som alltid skulle ge hemmalagat. Men kanske är det annorlunda när jag är mamma på riktigt och inte bara deras simpla nanny?
Hur som, jag ger hela handen och får tillbaka en W med humörsvängningar för när vi kom hem var det bråk var och varannan sekund, menllan henne och B, henne och mig, henne och B, henne och mig, och sen kom M och så var det bråk mellan dom också.
Sen var jag ännu snällare och gav dom chansen att bestämma om dom vill göra överraskningsgrejjen till P och J nästa vecka när dom fyller år. Och ja. Det ville dom.
Men klarade dom det?
Nej, det blev bråk igen.
W är inte det finaste änglabarnet längre och jag vet inte hur jag ska få stopp på henne, hur jag ska bete mig, vad jag ska säga och vad jag ska göra.
En tröst kan ju vara att hon beter sig skit mot alla, även sina föräldrar. Men frågan kvarstår. Vad göra?
När kvällen kom läste jag nio böcker för lillen och hade en liten dispyt med W igen.
Jag var snäll (ska jag sluta vara snäll?) och lät henne mysa med oss medans jag läste, dealen på en bok blev strax tre och tillsist fyra. Men istället för att snällt och glad för det som varit lämna oss så B kunde få ro och sova så skulle det såklart ställas till en scen. Jag blir så matt.
Tillslut fick jag ut W och tvingade ner henne i sängen, B fick väl ro och somnade runt halv tio. Då hade vi vart i säng sen åtta. Lyckat och tack mellantroll.
M var inga problem. Hon sköter sig själv vid datorn. Borde vi ha lite kontakt kanske?!
Måndag: Börjar morgonen med att lämna B, helt utan sura miner eller protester, sen åker jag till gymmet och träningshitler och kör ett dödspass där. Träffar Hanna där också, ett kärt återseende!! Efteråt bjöd hon på lunch innan det var dags att hämta småknoddarna. Hem utan gnäll och väl hemma lekte dom alla tre hemma hos oss, ute i solen och nannysarna satt med varsin bok och softade. Life is good. Fram tills dom hittade ödle-fan som dom abslulut skulle fånga. Vilket dom gjorde, med ord om att den skulle släppas när det var dags för tvillingarna att åka hem. Lugnt och sannsat önskade man, men nej. Tvillingarna freakade out och det blev arga ord, tandagnissel och gråt. Men gjord av järn som jag är slängde jag ut ödle-fan i naturen igen.
Sen vart det lugnt och jag och B lekte vidare, hände vid vår nyinköpta plastpool för barn och jag skrattade gott åt mig själv där jag satt och badade fötterna tillsammans med B och hennes leksaker. Middag med familjen och sen lite shopping med Hanna och Janne på walgreens. Sen var måndagen till ända och jag sov som en stock hela natten. Sjukt skönt!
Tisdag: Lämnade B på morgonen och åkte sen till gymmet för att se att min höggravida tränare hade ett pass jag inte vart på förut så jag valde att hoppa in där och fick mig en positiv överraskning. Det var sjukt bra!! Synd bara att hon ska förlösas på torsdag och vara mammaledig i sex veckor, så henne ser jag inte mer. Hon var bra! Hon är sjukt tjock dessutom. Efter att svettåke tagit över min kropp tog jag på mig min bikini och la mig ute vid poolen tillsammans med Hanna. Lite bok, en powernap och fotbad innan jag svängde förbi Kroger och köpte sushi och sen hämtade B på småskolan. Jag älskar när hon blir glad när jag kommer, vilket hon blev idag! Vi åkte hem och hon ville visa mig sina senaste tshirtköp, fem år och välmedveten shoppare. Värt?
Sen myste vi ner oss i soffan med en extra tjock Bamse julspecial som jag genast började läsa. Strax hade vi pappa J med oss i soffan (som förövrigt var baröverkroppad (?!)) jag läste då för två och snart sov J som ett barn och B tog hans Iphone och lekte med medans jag avslutade Bamsen för döva öron. Perfekt.
Något senare kom Hanna med odjuren, eh, tvillingarna, dom var fast beslutna om att fånga ödlan idag igen men dom hittade den inte. Själv övergav jag dom åt sitt öde och for för att hämta stortjejerna, hem, göra mellis och familjemingla lite innan jag tackade för mig och tog med mig Hanna för en pedikyr. Sjukt skönt och mina tår är så fina och mina fötter skapligt mysiga. Faktiskt så mysiga att när jag kom hem ville M slicka på dom, vilket jag skojade om att hon fick - och hon gör! Inte ofta man har en trettonårings tunga på tåspettsen inte.
När slickprosseduren var klart bytte tog jag en raggardusch och bytte om till finkläder. Avskedsmiddag stod på menyn och jag gjorde allt för att spela oberörd. Hanna, Janne och jag for till maccaronigrill för huvudrätt och sen vidare till fridays för efterrätt. Jag är proppmätt!
Nu har vi haft ett officiellt avksed för Hanna och jag inser att imorgon är hennes sista riktiga dag här, det känns tungt samtidigt som jag också ser att mitt sista delmål strax passerat. Inte långt kvar för mig heller och man får vara glad att man är frisk. Och har kläder. Massor av kläder.
Eller nått..
Ps. Har jag sagt att jag längtar efter Rogga?
Och har jag berättat att jag drömmer så intensiva drömmar att jag inte längre vet om det är verklighet eller dröm?
New York II
I måndags morse gick jag upp i ottan och tog mig ut på 85an innan hela atlanta skulle till jobbet, klarade mig hyfsat bra och inchekningen flöt fint samt att planet var i tid. Och ärligt hur ofta händer det?
När jag kom fram tog jag mig en gul bil och blåste ner mot time square, det var nämligen där vårt hotell låg. Hotellet som Anders hade ordnat så bra, men tyvärr med den sämst extrasängen på 200-talet skulle det visa sig. Men sånt får man ha överseende när man är en gammal festivalare som jag. Eller?
Hur som, när jag kommer till lobbyn smyger jag omkring lite för att inte väcka uppmärksamhet kring mig och strax kom mina kära vänner Anders och Sandra ner och förde upp mig på rummet. Återföreningsögonblicket var störtskönt. Det var verkligen roligt att träffa någon hemifrån samtidigt som det känndes jättekonstigt, det är inte ofta man har manhattan som lekplats lixom.
Vi chillade och åkte och mötte upp en jobbarkompis till Anders med partner som också var på semeter i äpplet och avnjöt en amerikans burgare innan dom skulle fara till sverige och vi skulle besöka en militärbutik. Sandra fick ett infall av godhet mot militärkärleken och vi tittade i en rätt så seriös butik men gjorde mest narr av deras använda gasmasker och fula armekostymer. Vi var inte särskillt populära skulle jag gissa på, men vad gör det. Vi ska aldrig mer dit. När vi lekt klart med det militära så bestämde vi träff med Magnus Park och hans vän Lucas, som är i N.Y i buisness så att säga. Killarna skriver låtar, jobbar hårt, slösar pengar, living the dream, (A2M som dom själva skulle sagt). Om återseendet på hotellet var kärt så var det här minst lika underbart, Magnus min vän, som jag saknat den gamle räven. Det var verkligen nått som gjorde sig tillkänna när vi omfamnade varandra i en stor björnkram. Sen började urspårandet och jag kan ju säga som så att efter ett regnväder som hette duga, ett antal öl och några insidenter med en jägermeister så snubblade vi alla fem i säng på hotellrummet. Helt klart en bra start på veckan!
Tisdagen började segt och vi var alla lite smått, eh, trötta. Men inget stoppade oss. Trodde vi. Efter en brunch i bryan park var det bara att erkänna att vi behövde lite vila. Dessutom hade grabbarna tappat nyckeln till lyan dom hyr så dom var tvungna att komma tillbaka och våldgästa vårt hotell igen. Och ja, man är ju inte sämre än att man sluter ögonen medans man väntar. Men frammåt eftermiddagen fick vi fart i benen och beslöt oss för att åka ut till Soho och strosa runt i affärer. Mycket trevligt, och på kvällen käkade vi pizza/tacos med grabbarna igen innan vi åkte hem för relativt tidig sänggång.
Onsdagen hade vi bestämmt oss för att ta en turisttur till IKEA, och vi skyller allt på Anders, som arbetar på IKEA i sverige och var nyfiken på IKEA i N.Y. Men det var inte fy skam att åka dit ut med en gratisbåt, käka köttbullar vid ett bord med utsikt på frihetsgudinnan och sen köpa lite svenskt godis innan vi åkte hem och strosade lite på wallstreet och gick in i nån kyrka och åkte till east side och gick ännu mer. På kvällen stod jag för resturangvalet och jag chansade på att ta Sandra och Anders till Olive garden, jag valde dock att inte berätta om hur mina och Hannas senaste besök slutat (magknip) men jag tror att vi klarade oss. Jag märkte inget ialla fall. Skön kännsla att sitta och äta italienskt med utsikt över hela time square och njuta middagen i glada vänners lag. Det är lycka.
Torsdagen strosade vi runt jag vet inte var, men vi var nog lite överrallt och kollade i affärer och på missären/konsten att leva alternativt. Dessutom stövlade vi över broockling bridge som tvättäkta turistmaterial. Sen var det dags för mig att briljera och jag tog med mina vänner ut till Newark och till en NHL slutspelsmatch. Devils-Hurricanes, sjukt spännade och mycket bra match med fart, fläckt och tryck. Bästa var att vi satt på fina platser för $95/st, vad vi betalade? $30 per person. Ungefär så som man vill att det ska vara jämt. Efter matchen som givetvis också innehöll en pizzaslice och en öl, american standard! Så hoockade vi upp med Magnus och Lukas igen. Vi gick till studentkvarteren och gled in på en bar som sålde öl för $3, nått som passade allas plånböcker och strupar. På stället var även andra svenskar, tydligen några som andra kallar kända men själv har man ju kändisNOLLkoll så jag körde på som om det var vilken svenne som hellst och vi hade det jättekul. Men alla barer dör ju ut och vi var danssugna, men bakom flötet som vi är så hittade vi bara en klubb och den var full (eh, nej. 10 pers) av mustaschprydda snubbar som såg lite skumma ut så vi valde att gitta rätt snabbt. Istället blev det en död burgare på mc Donken och ett snack med en uteliggare som fick för sig att Sandra var en porrstjärna, och hon sa inte emot. Janna Jamesons kusin, vem har inte hört talas om henne? Uteliggaren rotar iaf fram sin enda ägodel - ett anteckningsblock och en penna och sandra skriver plickskyldigt ner "sitt/jennas" nr och signar med ett litet hjärta på slutet. Det slutade med en fotografering där uteliggaren försöker snygga till sig och jag anser att vi gått för långt medans resten av gruppen hävdar att vi gjorde hans dag. Jag hoppas på det sistnämda men vet inte.
Där var det sen tänkt att vi skulle åka hem, men så blev det inte.
Istället tog vi tunnelbanan åt fel håll och hamnade i bad area, Broocklyn. Inte okej, och efter lång väntan där vi låtsades att vi inte var rädda åkte vi tillbaka hem och krånglade med byten av tåg och grejer. Resan tog total 2h och det blev inte så "tidigt" som vi hoppats. Men hem kom vi, och glad var ialla fall jag!
Fredagen kom, vilket var min sista heldag med gänget och vi beslöt oss för att dela på oss för en shoppingtur. Sandra+Jag VS Anders, sandra fyndade på och jag höll mig till mitt köpstopp, sånär som på ett halsband, en t-shirt av högsta humorgrad och en alternativ studentklänning till Emma, och en liten pressent till Rogga också, så jag känner mig mäkta duktig faktiskt!! När vi shoppat klart handlade jag och Sandra för vår stundande picknick och for sen till hotellet för att hämta filt samt Anders, sen gick vi till Central Park och fick några sköna timmar i solen med sushi, oliver och mys.
Sen när vi kom hem var vi helt slut så vi valde att köpa äckligt mycket godis och beställa en film. Skönt avslut på en bra vecka.
Lördagen var en halvdag i mitt fall och vi hann med att besöka marnkaden vid Union Square och reafynda på Virgin musikaffär som är mitt i stängning och startat sin utförsäljning på allt. Jag köpte mig visst en skiva där nu när jag tänker efter. Efter fyndet tog vi tunnelbanan till Bryan park och hamnade mitt i en kinesisk demonstration där vi gled med tåget en bit och såg ut som vi trodde på ett fritt Tibet, eller vad det var. Tillslut var sista timmen slagen och jag satte mig åter igen i en gul taxi och påbörjade min resa hem igen.
På flyget sov jag nästan hela vägen och när jag kom hem var jag trött men lycklig.
Det har varit en bra vecka och jag kan inte annat än säga TACK åt mina fina vänner. Min väska fick dom också med sig så nu är nästan alla mina kläder (nästan alla?!) på hemmaplan. Jag kommer hem snart och det ska bli riktigt kul, detta var en försmak på vad som komma skall. Och väl hemma, ja där samlas alla.
Lite bilder från händelsernas centrum!














konstig kännsla, om ca 33 dagar vandrar jag på svensk mark igen. Kära vänner, förbered er för Jag längtar efter er. Mitt Gang, mina häng!!
Hemma i min lilla skyddade bubbla igen
adjöken adjö!
Nyss avslutade jag mitt samtal med Rogga, vi borde båda sovit för länge sen, men det blev inte så. Nu blir det en ofrivillig paus igen, en vecka. Minst.
Och vad gör man inte för kärleken...
Må gott alla! Jag ska ta manhattan med storm!
Sandra, Anders, Magnus, Maja!
Nu vet jag var jag bor!
Vaknade i tid i morse men upptäcker att huset är så tyst så tyst så jag somnar om igen och masar mig inte ur sängen förens kvart i tio. Inte bra. Men jag hade grus i ögonen hela morgonen!
Lite gröt på det och en målarverkstad med B, innan det var dags att gå på spring fling i Bs småskola, massa barnaktiviteter och grejer, välgörenhet typ. Roliga saker för barn, mindre roliga för oss vuxna, men solen sken och jag gick runt bland femkamperna och fiskade ideer. Dessutom pågick ett tårtbingo som jag deltog i, men jag vann ingen tårta och tur var väl egentligen det. Kanske.
Solen sken ialla fall och jag kände mig rätt lycklig. Kjol och thischa, då är livet som bäst!
Efter den lilla ansrängningen åkte vi hem och jag hjälpte W och B laga lite cupcakes innan jag tog på mig motionsstrassen och mötte Hanna för en powerwalk. Det är inte klokt va varmt det var! Och då gick jag ändå i shorts. När promenaden var avslutad softade jag lite innan jag hoppade in i duschen och vaskade mig inför kvällens aktiviteter. Så fort jag kunde for jag till Hanna där det var sminkning och hårfix innan vi åkte till cheesecake faktory och åt en brakmiddag inklusive cheesecake till efterrätt! Mumma.
Sen var det dags för the view att äntligen bli sutten i, och ja. Vad ska man säga, två timmar i en fotölj och ett antal varv i den snurrande byggnaden. Men nu vet jag ialla fall var jag bor och med sånt gediget sällskap är det svårt att klaga.
Åh vad jag kommer sakna Hanna när hon flyttar, idag var vår sista helg ihop innan hennes hemfärd 4e maj.
Det suger.
Nu ska jag sova och imorgon ska jag packa mitt pick och pack inför trippen till Äpplet. Tjohoooo!

Fröken Fräckis / B.
En ölkväll nu är inte som en ölkväll då
Idag så vaknade jag av att städerskorna röjde runt på övervåningen, eller sanningen är väl att jag visst var vaken vid åtta, men råkade också rätt tätt efter somna om. Skönt nog.
Men med fyra damer som städar våningen ovanför kan man inte sova mer, så det var bara att gå upp och ta vara på det vackra vädret. Jag tog på mig träningsdressen och tog mig en långpromenad i linne och shorts, klockan nio på morgonen i april. Inte helt fel! När jag kom hem var jag döhungrig och gjorde mig den goda gröten och smaskade i mig, allt medans Hanna och tvillingarna anlände till vår stuga och jag insåg att dagen faktiskt börjat på rikigt, det var ju bara att vaska sig lite och klä sig i solskenskläder och sätta igång. Idag ville ungarna rita i målarböcker innan vi gick ut och jag satt och var lika flitig som dem, det var asroligt och jag frågade lite tyst varför man gett upp målarböcker? Det är ju king!
Efter målandet var det lunchdags och sen föreslog jag och Hanna parken, men barnen ville hellre leka på vår baksida i vår egna lekställning och inte oss emot. Barnen lekte och nannysarna satt i varsin stol och solade/läste och njöt. Till mellis bjöd vi på fruktsallad med glass och sen var det tack och hej. Rätt snabbt bytte vi om till bikini och åkte till poolen och la oss och solade resten av eftermiddagen. Märk väl att det fortfarande är april!!
Efter solandet duschade vi av oss och åkte en sväng till mallet, jag skulle ju såklart inte köpa ett jota men likt förbannat kom jag hem med en påse från forever21. Jag förstår inte mitt problem? Ett par tights (betyder att jag nu kan slänga mina gamla = bra köp) en röd halvlång tröja som råkade passa riktigt bra till tightsen. (ingen motivering impuls = okej?) Och så en liten pressent till Lillis som tar studenten....
Vi inhandlade också pizza och åkte förbi Kroger på hemvägen och köpte oss ett sexpack öl och en pringles, ikväll skulle vi ha manlighetskväll hade vi bestämt!
Väl hemma satte vi oss tillrätta på altanen som fortfarande badade i solljus, men att få vara ifred med 4 barn i huset kunde man ju glömma, och när mörkret lackade och sexpacket snart var ett minne blott så hade både Hanna och jag varsin kavaljer i knät. Grabbarna Grus 5 år, men det gjorde inte så mycket. Vi lekte med ficklampor, pratade i pringlesröret och skrattade åt bajs. Det är ju inte som en luckeykväll direkt men jag ser det som en övning inför vad som komma skall den dag jag själv blir mor, för då blir det inte mer spännande än såhär. Eller?



Det är bara att bryta ihop och komma igen
Eftermiddagen började med att jag hämtade en jätteglad B och tog med henne Hanna och tvillingarna till lekparken där vi mest gungade. Sen lämnade jag trollungen hos Hanna för att själv åka och hämta stortjejerna i skolan. Än så länge frid och fröjd och när vi kom hem fick jag tillslut bara med mig M hela vägen hem, både W och B stannade kvar hos Hannas familj för ännu mera lek. Ingen misstyckte och jag och M fick en skön eftermiddag på altanen med milkshake och kortspel. Friden och fröjden stördes inte ens när B och W kom tillbaka, utan dom höll sig relativt lugna ända tills det var dags att sätta igång med "projekt födelsedagar". Vi (jag) har hittat på en riktigt bra grej för tjejerna och mig att ge J och P i födelsedagspressent och idag skulle vi börja jobba med det. (tanken var en "resturang" samt en liten teater) Men som det ser ut blir det inget av med det, eftersom W och M inte kan sammarbeta för ens tre minuter och idag kom bråket som fick mig att bryta ihop. Jag orkar inte förklara vad som hände men det var slag, hårda ord och en massa disrespect från alla håll och tillslut tappade jag tålamodet och tjejerna fick time out. Men inte frivilligt och det slutar med att jag står tårögd och hjälplös. Framför chefen.
Inget händer.
Jag diskar.
Jag är så jävla besviken.
Fix och trix och massa träning
Jag fattar aldrig var tiden tar vägen, nu ligger jag här och ska strax hämta B på småskolan, och det är redan Torsdag. Hur gick det till? Och det som förut var normalt, ni vet "tiden går fort om man har roligt" verkar tappat sin rätta form. Tiden går fort när man har tråkigt också. Jag har inte gjort många knop på jobbet denna vecka känns det som, lite plock och lite stryckning, bäddning, handling, städning, knappt sett barnen alls faktiskt. Men det blir ju så när man går tre vuxna och tre barn på varandra, och egentligen borde jag vara glad att jag är andrahandsvalet, annars hade man ju blivit orolig över förälder/barn relationen. Den är inte illa här inte!
Jag har hunnit med en del i veckan trotts allt, köpt studentklänningen till Emma, i fel storlek, och bytt den till en bättre, packat en skicka hem väska som Anders/Sandra förhoppningsvis får med sig hem. Lagat pizza till familjen, storstädat, tvättat alla min kläder, provpackat ner resterande kläder i min väska för att se om det ens är möjligt att jag kommer få med mig allt, (ja det är det) tränat hårt varje dag och sett på film med Janne och Hanna.
Vi såg The Readers igår, sjukt bra film om post-naziTyskland. Oscarsnominerad i flera kategorier och otroligt välgjord och lite annorlunda film. Mycket fin. Se den om ni får tid!
Annars så ser jag fram emot att åka till New York på måndag och möta upp Sandra, Anders och Mange P. Hur kul som hellst och ganska overkligt. Det känns så konstigt att skriva "vi ses om 5 dagar". Eh, va? I Usa? JAAA!
Sen när jag kommer hem är det dags att ta adjö av Hanna och jag har bara en månad kvar av min tid som SuperNanny i Atlanta.
Igår när jag kom hem, trött och sliten efter en lång dag och sen film hos Hanna såg jag något stort och svart på golvet, självklart ett äckligt stort kryp. En kackelacka tror jag det var, eller något liknande ialla fall. Den fetaste jag sett i hela mitt liv och den dog inte av första slaget, snarare vid typ femte och med darrande hand bärde jag in den i badrummet och spolade ner den i toaletten. Jag kan ju säga som så att jag sover med täcket tätt tätt omkring mig från och med nu.
Nu ska jag låta det lunka på...
Frågor på det?
If you'r a bird, i'm a bird
Annars har denna måndag varit seg. Regn och tråkigt väder, grått, blåsigt och bara bajs. Dagen idag var nog en försmak på vad som komma skall. Nu är vi tre vuxna hemma heltid. Dvs, ett barn var. I princip.
Fast verkligheten ser ju annorlunda ut, det fattar ju alla. Idag ägnade jag mest omsorg åt källaren, jag städade. Storstädade. Nu luktar det gott överallt och det är rent och snyggt. Inga onödiga leksaker framme, inga damkorn, inget skit. Och fräsch lukt, riktigt fräsch. Nystädat badrum också. Borde tvättat mina lakan också, men det får bli morgondagens projekt. Idag tvättade jag mina Florida kläder istället. Klänningar. Massor med klänningar.
Nu måste mitt shoppande få ett slut. 18 par skor. 17 par klänningar. Hjälp.
Annars har jag inte gjort så mycket mer idag. Var hos TräningsHitler imorse och nu är det konstaterat, hon är militär ända ut i fingerspettsarna, idag fick vi göra militaryJacks. Hon är grym!
Sen åt jag gröt och ägg, duschade och åkte och handlade. Strosade runt på kroger i min egen lilla värld och åkte sen hem till det lugna huset och som sagt, städade.
Alla barnen var lediga idag, eller egentligen inte B, men hon är krasslig så hon fick vara hemma. Och M har spenderat natten hos en vän och W hängde med J. Vilket betydde att det inte ens fanns ett barn över till mig.
Jag hann skypa med mamma också, det var behövlig. Skönt att prata lite.
Plus att jag köpte en studentklänning till Emma, men den otacksamme var lite väl skeptisk pga storleken, men jag tror det blir bra lillis. Annars tar jag den, och har 18/18.
Nu ska jag läsa lite innan jag förhoppningsvis somnar. Jag är helt slut efter några osovande nätter, Min kropp behöver sova, men tankarna bara snurrar och far. Inatt ska jag inte tänka alls.
Bara på Roger, möjligen. . . .
Hanna Montana / Hanna Banana
Tillbaka i duluth och verkligheten, för mig innebar det en "ledig Söndag". Började med att måla ett ägg med familjen på morgonen, sen åkte jag till gymmet och köttade. Körde hårt för att få ur all skit ur mig, alla kännslor, all besvikelse, all oro. Gick bra i en å en halv timme då jag koncentrerade mig på att träna, vara stark, lyfta mer, springa snabbare. Men sen, melankoli igen. Jag vill inte vara så. Jag måste hålla mig uppe, pigg glad och allert, jag har trotts allt ett jobb och en familj att underhålla. Än så länge.
Hem, frukost/lunch, gröt för fibrerna och ägg för proteinets skull. Sen latade jag mig, fastnade i ingenting och hörde inte ett ord från Rogga. Orosklump i magen med tanke på att jag visste att han skulle hoppa fallskärm hela dagen. Men det vara bara att ignorera, hålla skenet uppe och köra vidare. En återförening med Hanna som slutat jobba för dagen, trodde vi. Så vi åkte till Buckan för att dricka kaffe och snacka genom våra liv. Det var riktigt kul att träffa min vapendragare igen och det är bara att erkänna att en vecka utan henne har varit en rätt tråkig vecka, inte minst för hennes del som suttit hemma och väntat alldeles själv.. eller vänta nu. Inte riktigt, men nästan. Eller Hanna. . .?!
Ialla fall så hade Hanna sett den perfekta studentklänningen till Emma så vi tänkte ta oss en sväng till mallet också, bara det att mallet var stängt så det var bara att åka hem igen. Planen var att lägga klart puzzelbitarna och sen dricka oss bubbliga på champange i solen. Men planen sopades rätt fort för så fort vi klev innanför dörren kom A och sa att tjejerna ville på bio trotts allt och ja, det var vår lott att ta dom. Så det blev att lägga bitarna och lägga champangen på kylning istället. Middag i Hannas resistent för att sen ta oss till biosalongen. Hanna Montana The Movie stod på schemat och här kommer recentionen:
Hanna Montana är en sextonårig tjej som egentligen heter miley cyrus men som uppträder under Montana namnet och lever sitt vanliga liv som Meley. Filmen handlar om hur hon tillslut måste välja väg, vill hon fortfarande vara Hanna Montana den stora tonårsstjärnan med sjuåriga tjejer som fanclub eller vill hon leva ett vanligt liv som Miley Cyrus, eller kan hon helt enkelt få båda??
Det var musik, kärlek, intriger far/dottergnabb och livsavglrande val rakt igenom.
Och en massa massa skrik.
Filmen riktar sig till tjejer något yngre än mig och faktiskt var den inte mycket för mig alls. men det kan ju bero på att jag inte gillar skrik-tjejer med fejblond hår och fin sångröst, vad vet jag. Tioåringarna och Hanna njöt ialla fall så jag antar att filmen fyllde sin funktion. Jag skrattade dock gott åt alla små skämt som smygit sig in och som tydligen bara jag (?) upptäckte. Mycket lustigt. Sen att dom lyckats producera en film med temat schizofreni för barn är ju för mig något alldeles enastående, men det är ju min åsikt. .
Ironi.
Och hur var det då med Rogga?
Jo, mycket riktigt har killen gjort sin första krasch idag, och jag vet inte mycket mer än att han kallar det änglavakt. Inte död, inte akuten men ont. Och jag har inte ens pratat med honom.
Det svarta i det hela är att jag går runt och är småsur för att han inte hör av sig och skickar ett litet ironiskt sms om att han har kraschat, och så har han det. Ödets ironi.
Jag fattar inte varför allt går emot mig hela tiden?
I vilket fall som hellst så är han inte skadad, inte allvarligt ialla fall, som jag fattat det. Men som sagt, vi har inte pratat på över en vecka så vad vet jag, egentligen?
Det enda jag vet med säkerhet är att 7473 kilometer är alldeles för långt borta för sån lång tid just nu.

Är det Montana Hysteri i Sverige också??
2000 bitar sitter nu på plats
2000bitarspuzzlet är nu historia. Det har varit många svettiga, krävande krypningar på Hannas golv, men nu har vi rott det i land och det är över. Alldeles lagomt innan Hannas hemfärd. Imorgon stundar firning med Champange!!




2 1 3
Hade gärna bjudit på en redovisning ikväll, men det blir inte.
Jag ska lägga mig och kämpa för att inte bli någon som man tar sig an. Snart ger jag upp. Snart orkar jag inte mer.
Kvar i det trygga i en å en halv månad till. Sen.
Svart.
Och det tar så hårt.
Det känns så skit.
Och jag hatar att jag ens försökte.
Plötsligt verkar jag, misslyckad?
Och jag försöker att inte tänka så. Inte tänka alls. Vara positiv. Inte tänka på jobb. Jämt.
men det går inte.
Nej.
Ingenting känns kul längre. Inte ens att min panda luktar Roger ger någon tröst.
Jag önksar att jag fick krypa upp i din famn och att du låg och klappade mig på lockarna och pussade mig på kinden och att jag inte ens behövde gråta. Nej.
Men om jag bara kunde få höra din röst, lite lite.
Nej.
Inte ens det.
Dags för semester..
Läs själva:
- Tvingar med sin dotter på rånet.
Om en pappa som rånar en butik medans han har sin dotter med sig.
- Chefen tjänar 96000 i timmen.
Nån chef som drar in storkovan såhär i ekonomikriser.
- Person hittad död i lägenhet i Göteborg.
Den är ju inte rolig, men jag läste PersSon och trodde G.P var död...
- Rösta fram årets lådvin.
säger ju sig själft, och framför allt, det dricks mer i kristider, eller?
- Blondinbellas blogg hackad
En nyhet som står rätt högt upp på sidan, Likasom
-Madonna nekad adoption.
Som om världen inte hade några bekymmer alls.
- Förgiftade sitt ex te - med kvicksilver.
Är det ett skämt? Vilken klassiker!
- Så ska färjan-Håkans drömtjej se ut.
Färjan-Håkan?
- Nuder vill ha hus, på månen!
Ge dig?
- Jag blev en sämre person av alkoholen. (nån från robinson)
Grattis, kom du på det idag?
-Aprilskämtet blev storpolitiskt bråk.
Humor?
-Präst hade sex med sörjande kvinna.
En präst tar tillfällt i akt, eller?
- Värsta missarna när du söker jobb - Man inledde ansöknngsbrev med "Hej hopp i Smurfskogen"
Det finns hopp för mig ändå.
- Så lever dokusåpa-stjärnorna i dag - Molle, Håkan, "Järnrörs-Danne" och Meral - vi har pratat med Baren-deltagarna du aldrig kommer att glömma.
Vilka?
Känns som fler än jag behöver semester.
Jag drar till Florida. Vad gör ni?
Hörs om en vecka!
Wake up alone
Jag är måttligt imponerad av lärcentrum leksand, eller inte. Jag är snarare skapligt asförbannad.
Jag har hittat en distanskurs jag vill läsa i Maj, men jag måste ha kommunens tillstånd, alltså är det bra om jag kan prata med studievägledaren på lärcentrum leksand, såklart. Och vad gör jag? Tror någon att jag skiter i det och bara kör mitt race? NEJ. Jag anstränger mig, och jag anstränger mig mer. Såg hon skulle vara på arbetet alla dagar mellan 8-16.30, bra tänkte jag, med tanke på tidsskillnaden hinner jag alltså gå upp i normal tid och ändå få tag i människan.
Tror jag.
I Måndags ringer jag efter två, inget svar.
Mailar mina frågor, inget svar.
I Tisdags ringer jag efter ett, inget svar.
Imorse gick jag upp 04.00 för att ringa dom vid tiotiden, och vad sker? Just det. Inget svar.
Mailar ännu ett mail med mina frågor, inget svar.
På arbetet mellan 8-16.30, jasså?
Inte dit jag rinde ialla fall.
Men det är ju bra att lärcentrum i leksand har en studievägledare dit blivande studerande kan vända sig, tack, tack, tack, lärcentrum leksand. Jag hejjer på er.
NOT.
Att min klocka väckte mig 04 spelade egentligen inte så stor roll, jag hade redan varit vaken ett antal gånger under natten, det var ett väldigt oväder här inatt och jag låg i min källare och tryckte och var livrädd. Blixtarna vinde utanför fönstret och det var en riktig ljusshow med tillhörande ljud i mitt rum. Helt ofrivilligt.
Annars har min dag varit riktigt bra. Träffade träningshitler imorse och idag slog både jag och Hanna nya svettrekord! Sjukt drygt pass vi går på, men också sjukt kul. Föstår inte vad i Sverige som ska kunna leva upp till detta träningsparadis? Efter träningen kurrade magen och vi köpte våra goda wraps, jag med Tuna, Hanna med Chicken. Lovely. En snabblunch vid köksbordet för att hinna med så mycket puzzlande vi bara kunde. Och idag gick det bra. Vi har kommit väldigt väldigt långt och eftersom vi har 1 månad på oss att bli klara är det bara att traggla bitarna på plats. Det som talar emot oss är att jag är borta 13 av månadens dagar. Hanna de sista 4 USA dagarna, vilket lämnar typ 13 dagar kvar åt puzzlet. Det blir till att turbopuzzla, för jag vill bannemig ha champange och tårta innan Hanna lämnar landet!
Efter den lyckade puzzeltimmen kom alla trollungar hem och vi styrde ihop en playdate. Åskan kom tillbaka och jag låtsades som att jag var en modig tjej och inte var rädd, allt för ungarnas skull. Dom byggde koja och vi stora byggde puzzel. Rättvist. Dock var jag svintrött och råkade slumra lite i Hannas säng. Och Hanna är snäll och låter mig powernapa lite!! Tur att drängen jag också hade en dräng...
När eftermiddagen kom och stortjejerna kom hem åkte jag och lilltrollet också hem, vi lekte lite håfrisörksa och sen så tog jag med mig M till mallet och strosade runt lite i affärer. Köpte bara en endaste sak, en nylonbag av size jättestor att packa ner alla mina tillhörigheter i tills hemfärden. (kommer jag få med allt hem? tvekis!) sen gick M och jag och käkade kinamat, pratade tills käkarna gick ur led och gick på bio. En teenagemovie. Den hete Fier Up tror jag. Ganska teenageig, ganska sexuell, ganska rolig. M och jag var ensama först men sen kom ett par också. Jag älskade det faktum att ett par gick på denna film som handlade om cheerleeders och om att få ligga, typ. Två killar skiter i sitt footballs camp och åker med skolans cheerleaderteam på cheerleadingcamp istället. För på vilken annan plats på jorden finns det 300 villiga brudar samlade på ett och samma ställe, typ?
Ibland undrade jag om jag verkligen inte var för gammal för filmen. Men jag höll det innom mig och skrattade extra högt under de roliga delarna istället. Allt för att fortfarande verka ung och fräsch.
När filmen var slut åkte vi hem och jag kollade mailen igen. Men nej, fortfarande inget svar.
Synd att jag åker till Florida på lördag och inte kommer ha tillgång till varken telefon eller mail. Åter igen, tack lärcentrum
leksand.
Dessutom sökte jag fler jobb, och skrev ner två nr jag ska ringa imorgon angående jobb.
Kan jag inte skriva mig till jobb ska jag banne mig snacka mig till det.
Jag kan jag vill jag törs.
Full fart.
Sen borde jag packa min resväska också, men det slänger jag ihop imorgon istället. Aldrig så oförberedd som nu...
Sol. Jag längtar dit.
Här i Atl regnar det igen, fortfarande, hela tiden.
Var är den kvävande värmen jag blivit lovad???
Tack Rogga för paketet idag. Du skulle se mig (eller dig) nu....
det blir till att resa!
1a april idag och jag har ialla fall inte blivit lurad, eller lurats.
Hanna däremot trodde ju att det bodde en aligator i ponden, ungarna försökte inte ens med mig, antar att dom förstod att jag var för inteligent för sånt skräpprat?!
Fick pappasing till nått lur i år må tro, du och nippe brukar väl kunna koka ihop det ena efter det andra, lustikurre!
Dagarna rullar. Som sig bör. Brutalt fort.
Igår fattades ett spontanbeslut som jag egentligen gett upp på. Men så fel man kan ha.
Anders och Sandra och Mange P ska till New york, alla i april, (de två förstnämda ihop) och vem har velat åka dit och mötas upp? Jo jag. Har det verkat som det skulle gå? Nej.
MEN. Revolution i hönshuset, Jag åker den måndag den 20e april och kommer hem igen den 25e.
Lovely.
Sen att jag egentligen inte vet om jag kan bo med Sandra och Anders är ju en annan sak, men jag litar på att jag kan få in en madrass på deras hotellgolv och sen lever vi loppan fem dagar i Äpplet.
Hur som, så längtar jag!
Och på lördag åker jag till Florida med la familia igen, en veckas påskvilandes. Sen kommer Js kompis och dom åker på en mansresa, sen åker som sagt jag, och sen kommer den jobbiga biten. Hanna åker hem.
Redan den sista april far hon, då till Boston för att hälsa på lite, sen kommer hon tillbaka till atl den 3e maj för att flyga tills sverige den 4e. Och jag är glad för hennes skull, det är jag verkligen. Det är kul när det går framåt för andra.
Men jag kommer känna mig så ensam så ensam.
Dock är det då bara ett upplopp kvar för min del, sen är jag hemma igen.
Hemma och gör vad?
Ångesten växer, jag kan inte hålla tillbaka det. Såklart ska det bli kul att träffa familjen, alla vänner, se vad som hänt (eller inte hänt) med leksand, sverige, men alla vet ju att det är som det alltid har varit.
Förutom Rogga-delen i mitt liv, och den är jag glad över.
Såklart längtar jag ihjäl mig efter honom. Såklart att jag vill till honom, se vad det är, vad det blir, hur vi går.
Det är den bästa delen.
Sen är det jobb ångesten, skolångesten, boångesten, pengaångesten, kompisångesten, prestationsångesten.
Men vem orkar ha ångest?
Nej, jag gör som jag alltid gör. Flyttar.
Bajs.