det blir till att resa!
1a april idag och jag har ialla fall inte blivit lurad, eller lurats.
Hanna däremot trodde ju att det bodde en aligator i ponden, ungarna försökte inte ens med mig, antar att dom förstod att jag var för inteligent för sånt skräpprat?!
Fick pappasing till nått lur i år må tro, du och nippe brukar väl kunna koka ihop det ena efter det andra, lustikurre!
Dagarna rullar. Som sig bör. Brutalt fort.
Igår fattades ett spontanbeslut som jag egentligen gett upp på. Men så fel man kan ha.
Anders och Sandra och Mange P ska till New york, alla i april, (de två förstnämda ihop) och vem har velat åka dit och mötas upp? Jo jag. Har det verkat som det skulle gå? Nej.
MEN. Revolution i hönshuset, Jag åker den måndag den 20e april och kommer hem igen den 25e.
Lovely.
Sen att jag egentligen inte vet om jag kan bo med Sandra och Anders är ju en annan sak, men jag litar på att jag kan få in en madrass på deras hotellgolv och sen lever vi loppan fem dagar i Äpplet.
Hur som, så längtar jag!
Och på lördag åker jag till Florida med la familia igen, en veckas påskvilandes. Sen kommer Js kompis och dom åker på en mansresa, sen åker som sagt jag, och sen kommer den jobbiga biten. Hanna åker hem.
Redan den sista april far hon, då till Boston för att hälsa på lite, sen kommer hon tillbaka till atl den 3e maj för att flyga tills sverige den 4e. Och jag är glad för hennes skull, det är jag verkligen. Det är kul när det går framåt för andra.
Men jag kommer känna mig så ensam så ensam.
Dock är det då bara ett upplopp kvar för min del, sen är jag hemma igen.
Hemma och gör vad?
Ångesten växer, jag kan inte hålla tillbaka det. Såklart ska det bli kul att träffa familjen, alla vänner, se vad som hänt (eller inte hänt) med leksand, sverige, men alla vet ju att det är som det alltid har varit.
Förutom Rogga-delen i mitt liv, och den är jag glad över.
Såklart längtar jag ihjäl mig efter honom. Såklart att jag vill till honom, se vad det är, vad det blir, hur vi går.
Det är den bästa delen.
Sen är det jobb ångesten, skolångesten, boångesten, pengaångesten, kompisångesten, prestationsångesten.
Men vem orkar ha ångest?
Nej, jag gör som jag alltid gör. Flyttar.
Bajs.
Äntligen lite sol!
Idag var första dagen på ungefär en vecka då vi har uppehåll och en gnutta sol. Underbart! Det blev shorts och tshirt dirket, inte för att det var så varmt utan för att det borde vara det. Imorgon ska det tydligen regna igen men det är inget jag låtsas om just nu.
Vi verkar ha fått magsjuka i familjen, alla minns väl Bs spyincident i torsdags, jag minns den då väldigt tydligt. Hur som, hon är ju frisk nu men idag spydde istället W och har spytt hela dagen. Men jag har inte torkat några spyor denna gång, henne tar P hand om och pappa J är placerad i gästrummet. Det ligger ju ett visst intresse i att han hålle sig frisk så att säga.
Började dagen med att säga hej då till våra gäster och lämna B i skolan, sen tog jag mig till gymmet för att grillas av THitler var det tänk, men det gick inge bra idag. För många nybörjare, för mycket klass och hmm, en viss latmask hade rotat sig i mig. Men jag tränade ialla fall och imorgon ska jag bannemig köra hårdare!
Sen åkte jag hem och pumpade proteiner innan jag hämtade B och hängde med hem till tvillingarna för lek, och senare parkutflyt. Var ute mellan 13-16.30 så jag är helt slut nu om jag ska vara ärlig.
Efter lek stim och tjohej åkte vi hem och jag stod för fiolsteken och lagade till en fiiiin middag på köttbullsrester och något sönderkokt potatis. Inte likt mig att laga lat-middag men nån gång måste man göra det också. Gott var det ialla fall med köttebullar, lingonsylt och brunsås!
Efter maten blev det lite soffhäng med M som berättade om civile War som hon har prov på imorgon och så såg vi lite hockey innan det var dags för mig att ta henne till gitarren. Och sen satt jag där i en halvtimme och försökte läsa min otroliga bok, men, jag tänkte mest på Rogga och det är svårt att låta bli när jag har kort på honom som bokmärke. Oj att man kan längta såhär mycket!
Men, 2 månader kvar och sen är jag Svensk igen.
Kvällen var dock inte slut där, nej nej, när jag lämnat M hemma så hoppade jag in i Hannas bil och vi styr ner mot flygplatsen. Fina vänner som vi är har vi lovat Janne att hämta henne på flygplatsen. Hon har varti på en veckas semester i L.A. Lyckosten. Hon var glad men trött. Hennes flyg vart inställt så hon har väntat på flygplatsen i X antal timmar, en försening på 6 timmar. Stackarn.
Hon hade ialla fall haft det bra och verkade nöjd och glad, så det var ju bra.
Men nu var det tillbaka till verkligheten igen, för oss alla.
Hanna har 1 månad kvar här nu. Usch, förstår inte hur jag ska klara mig utan min vapendragare och vän. Ensambio kommer få ett nytt ansikte och det är mitt. Men, det är också en upplevelse och jag klarar mig alltid. Det enda positiva är väl att jag kommer spara brutalat med pengar, hade jag tänkt.
God natt!
Vi verkar ha fått magsjuka i familjen, alla minns väl Bs spyincident i torsdags, jag minns den då väldigt tydligt. Hur som, hon är ju frisk nu men idag spydde istället W och har spytt hela dagen. Men jag har inte torkat några spyor denna gång, henne tar P hand om och pappa J är placerad i gästrummet. Det ligger ju ett visst intresse i att han hålle sig frisk så att säga.
Började dagen med att säga hej då till våra gäster och lämna B i skolan, sen tog jag mig till gymmet för att grillas av THitler var det tänk, men det gick inge bra idag. För många nybörjare, för mycket klass och hmm, en viss latmask hade rotat sig i mig. Men jag tränade ialla fall och imorgon ska jag bannemig köra hårdare!
Sen åkte jag hem och pumpade proteiner innan jag hämtade B och hängde med hem till tvillingarna för lek, och senare parkutflyt. Var ute mellan 13-16.30 så jag är helt slut nu om jag ska vara ärlig.
Efter lek stim och tjohej åkte vi hem och jag stod för fiolsteken och lagade till en fiiiin middag på köttbullsrester och något sönderkokt potatis. Inte likt mig att laga lat-middag men nån gång måste man göra det också. Gott var det ialla fall med köttebullar, lingonsylt och brunsås!
Efter maten blev det lite soffhäng med M som berättade om civile War som hon har prov på imorgon och så såg vi lite hockey innan det var dags för mig att ta henne till gitarren. Och sen satt jag där i en halvtimme och försökte läsa min otroliga bok, men, jag tänkte mest på Rogga och det är svårt att låta bli när jag har kort på honom som bokmärke. Oj att man kan längta såhär mycket!
Men, 2 månader kvar och sen är jag Svensk igen.
Kvällen var dock inte slut där, nej nej, när jag lämnat M hemma så hoppade jag in i Hannas bil och vi styr ner mot flygplatsen. Fina vänner som vi är har vi lovat Janne att hämta henne på flygplatsen. Hon har varti på en veckas semester i L.A. Lyckosten. Hon var glad men trött. Hennes flyg vart inställt så hon har väntat på flygplatsen i X antal timmar, en försening på 6 timmar. Stackarn.
Hon hade ialla fall haft det bra och verkade nöjd och glad, så det var ju bra.
Men nu var det tillbaka till verkligheten igen, för oss alla.
Hanna har 1 månad kvar här nu. Usch, förstår inte hur jag ska klara mig utan min vapendragare och vän. Ensambio kommer få ett nytt ansikte och det är mitt. Men, det är också en upplevelse och jag klarar mig alltid. Det enda positiva är väl att jag kommer spara brutalat med pengar, hade jag tänkt.
God natt!
Upp å ner, ner å upp - G kraftsutsatt!
Har spenderat hela söndagen på sixflags (nöjesfält) med familjen!
Sjuka berg-och dalbanor. Kallt som sjutton och "bossefilen" som gjorde att vi kunde smita före i köerna.
Jag är helt snurrig i bollen efter allt åkande men nu vet jag att det var inte en tillfällighet i Florida. Jag älskar att åka karusell. Idag var jag sjukt orädd och åkte varje berg och dalbana som de andra ville åka.
Lyssna på det här:
stålmannen: du ligger ner och åker, innehåller loop.
2 träbanor: gammla som gatan, skralliga och guppiga men höga och långa.
dödsångesten: tre 90-gradersbackar på sjukt höga höjder, brutalt lång och många fall och lyft.
Stående bana: du åker stående en bana som inte är särskillt hög utan mer ryckig och svängig.
Grönjölingen: tre stora loops och massa snurr och fall och svängar hit och dig.
Batman: du sitter och har benen hängande neråt, loopar och twister och en brutal fart.
Det är sjuka grejer. Och underbart kul. Bilder kommer imorgon. Nu måste jag sova och försöka inse att det är fötterna ner och huvudet upp. Imorgon är det måndag och våra gäster åker hem och en ny arbetsvecka börjar.
1a april infaller och vi åker till Florida för semester på lördag.
Längtar efter solen!
Sjuka berg-och dalbanor. Kallt som sjutton och "bossefilen" som gjorde att vi kunde smita före i köerna.
Jag är helt snurrig i bollen efter allt åkande men nu vet jag att det var inte en tillfällighet i Florida. Jag älskar att åka karusell. Idag var jag sjukt orädd och åkte varje berg och dalbana som de andra ville åka.
Lyssna på det här:
stålmannen: du ligger ner och åker, innehåller loop.
2 träbanor: gammla som gatan, skralliga och guppiga men höga och långa.
dödsångesten: tre 90-gradersbackar på sjukt höga höjder, brutalt lång och många fall och lyft.
Stående bana: du åker stående en bana som inte är särskillt hög utan mer ryckig och svängig.
Grönjölingen: tre stora loops och massa snurr och fall och svängar hit och dig.
Batman: du sitter och har benen hängande neråt, loopar och twister och en brutal fart.
Det är sjuka grejer. Och underbart kul. Bilder kommer imorgon. Nu måste jag sova och försöka inse att det är fötterna ner och huvudet upp. Imorgon är det måndag och våra gäster åker hem och en ny arbetsvecka börjar.
1a april infaller och vi åker till Florida för semester på lördag.
Längtar efter solen!
Älgen har tagit 100 segrar.
Mr Moose tog idag sin 100e seger i Nhl, när vi kom hem skålade vi i champange.
Livet är så värt.
Skitsnack och skratt.
Människor är så lika, oavsett ålder.
Moose har tagit 100 segrar, och jag var där den 100ade.
Grattis!
Livet är så värt.
Skitsnack och skratt.
Människor är så lika, oavsett ålder.
Moose har tagit 100 segrar, och jag var där den 100ade.
Grattis!
jag vill ligga i samma säng och lyssna till samma regn.
Fredag. Och ja. Den mest värdelösa fredagen i arbetshistorien. Jag har inte gjort många knop, och jag hatar det.
Jag vet att de flesta skulle älska att inte göra något och få betalt, men det suger. Det suger hårt.
Vaknade av att regnet piskade hårt hårt hårt mot rutan och jag valde att somna om. När jag väl pallrade mig upp regnade det fortfarande och det var lugnt i huset. Sjukdom har slagit till och P har vart i sänge hela dagen, B gått på halvfart. Våra gäster roar sig själva och J har varit med B. Jag har varit och handlat, det är det enda jag gjort jobbmässigt idag. Inte okej.
Annars har jag tränat, skrivit påskbrev och varit på mallet med Hanna, dock var det hon som handlade och jag höll igen rejält. Blev bara en undertröja (haha) ett halsband och lite underkläder från Vickan!
Men bäst idag var ändå familjestunden.
Skypade först med pappa grovsingen och det är ju alltid kul.
Sen var det lillis tur och jag låg i fosterställning och gapflabbade. Den tjejen är fan det roligaste jag vet, så värt med lite kvallitetstid med lillasyster! Åh vad jag saknar lillis!
Regnet fortsätter att ösa ner och morgondagen ryktas komma med mera oväder. Inte okej. Jag är rätt less på det blöta.
och jag har ont i magen.
God natt.
här är ju ialla fall nått som kan pigga upp!
ps. många hälsningar till Farmor Anka <3
Jag vet att de flesta skulle älska att inte göra något och få betalt, men det suger. Det suger hårt.
Vaknade av att regnet piskade hårt hårt hårt mot rutan och jag valde att somna om. När jag väl pallrade mig upp regnade det fortfarande och det var lugnt i huset. Sjukdom har slagit till och P har vart i sänge hela dagen, B gått på halvfart. Våra gäster roar sig själva och J har varit med B. Jag har varit och handlat, det är det enda jag gjort jobbmässigt idag. Inte okej.
Annars har jag tränat, skrivit påskbrev och varit på mallet med Hanna, dock var det hon som handlade och jag höll igen rejält. Blev bara en undertröja (haha) ett halsband och lite underkläder från Vickan!
Men bäst idag var ändå familjestunden.
Skypade först med pappa grovsingen och det är ju alltid kul.
Sen var det lillis tur och jag låg i fosterställning och gapflabbade. Den tjejen är fan det roligaste jag vet, så värt med lite kvallitetstid med lillasyster! Åh vad jag saknar lillis!
Regnet fortsätter att ösa ner och morgondagen ryktas komma med mera oväder. Inte okej. Jag är rätt less på det blöta.
och jag har ont i magen.
God natt.
här är ju ialla fall nått som kan pigga upp!
ps. många hälsningar till Farmor Anka <3
Jag har gjort en Paris Hilton..
..dock inte en av hennes finaste grejer, istället gjorde jag en Paris och klev i en spya.
Men det var inte vilken spya som helst utan trollungens spya, så det gjorde liksom inget. Men jag återkommer till den senare, (och ja. Se detta som en varning för er ((HANNA)) kännsliga läsare!)
Igår kunde jag inte blogga för jag råkade på migrän, eller iallafall väldigt kraftig huvudverk och fick lov att gå och sova redan klockan sju. Då hade jag lekt med B ungefär hela dagen, eller i alla fall sen klockan ett då jag hämtade henne i skolan. Hon, tvillingarna, Hanna och jag åkte först och badade, hon var superduktig och fick låna ett par simglasögon av Hanna och plötsligt var hon under vattnet mer än hon var över!! Hon utvecklas och blir så duktig på allt, snart kan hon simma, snart kan hon cykla, och bra på att baka är hon också. Snart behövs inte jag längre..
Sen åkte vi hem och startade vår lek, och jag fattade inget men plötsligt var klockan efter sex och det var dags att äta, jag kände under eftermiddagen hur huvudverken kom smygande men jag körde en ignore, och drack massa vatten. Trodde jag skulle slippa undan, men nej. Efter att jag bärt ner trollungen för trappan var det kört. Jag satte mig vid bordet, totalt utan matlust eller ens saliv att skölja ner maten med, likblek, du dunk du dunk du dunk i skallen. Och jag kan lova, det tog inte många minuter för ens P frågade vad som stod på, hon tyckte jag såg märkligt blek ut och jag berättade om min huvudverk. Men jag sa också att jag fick lov att försöka äta något innan jag hoppade i säng. Och jag försökte verkligen men jag fick i mig ca två tuggor av rebensspjället och en klyfta klyftpotatis. Sen var det kört och jag tackade för mig och gick ner och la mig. Läget mellan sova och vaken, i själva insomningsstadiet är värst tycker jag. Jag låg här med persiennen nere, men det hjälpte ju inte så mycket så rummet var fortfarande för ljust, och ögonlocken för tunga för att låta dom vila på ögonen, och så var det för ljust för att titta. Jag ligger liksom och känner när jag blundar hur ont det gör i ögonen, och jag tittar på mina ögonlock och det blir helt stört. Jag vet inte vart jag ska placera pupillen för att kunna slappna av och sova. Mycket sjuk kännsla men snart sover jag ändå. Och klockan är 18.50-nånting.
Får sova i två timmar, sen vaknar jag upp av att ett visst mellanbarn skriker rakt ut, och jag vaknar. Tror att det brinner, är galet förvirrad och fortfarande med huvudverk. Men jag kan nu inte somna om. Ligger och vrider och vänder på mig i en timme innan John Blund hittar tillbaka. Jag ligger och tänker, tänker alldeles för mycket, eller jag vet inte. Det kanske är bra att ligga och reflektera och fundera lite då och då också. Självklart handlar allt om framtiden, om att komma hem. Det är väldigt ångestladdat, det ska jag inte sticka under stolen med. Det handlar inte om att jag inte vill hem, nej absolut inte, det finns tusen anledningar till att vilja komma hem, tusen anledningar och en orsak, en kärlek, som gör att jag verkligen verkligen vill hem. Men allt annat, det är ekonomikris, det är klimatkris, det är valkris, vad vet jag. Jag söker massa jobb men hittills inte största fisken på kroken och jag kämpar såklart vidare. Men det är ju så svårt. Och det tar sån tid. Och ja, jag vet inte. Så som jag verklige verkligen kämpar, försöker, söker och skriver borde jag få ett jobb, jag om någon är värd att få ett sommarjobb. Men hur ska någon arbetsgivare veta det?
S u c k.
Och någonstanns hör jag en röst som säger att det ordnar sig, och jag vill gärna tro den rösten, men tänk om det inte gör det. Vad gör jag då?
Arbetslös kan jag inte vara, jag skulle gå under. Men om jag nu blir det, hur hanterar jag det? Nu när jag inte ens har pengar att göra som jag alltid gör när situationen blir jobbig - fly.
Jag kan inte ens resa iväg. För jag är så värdelös att jag inte ens har ett jobb som bringar inkomst.
(inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så)
Men jag tänker ju så, ibland. Och det är tungt.
Jag är ju så jäkla bra, jag kan jobba, jag vill jobba och jag är bra på det. Ge mig ett jobb, för fan!
Nåväl. Efter en timmes ältande somnade jag om och nästa gång jag vaknade var det av Rogga som ville ha en pratstund på skype, och klart man ställer upp. Jag slog igång datorn och vi snacka en timme. 04.00-05.00 sen somnade jag om, den fina egenskapen äger jag. Omsomnandet.
Och det är så skönt att han finns, det känns så bra. Nu hade vi inte pratat med varandra på nästan hela veckan tror jag och jag längtar längtar längtar efter honom. Det bara är så. Åter igen tackar jag gudarna för skype. Men när kommer förflyttningsmaskinen???
Sen var det bara att studdsa upp imorse, rise and shine. Frulle, lämna B och sen. Dö på gymmet. Tuktas av Hitler. Köra skiten ur sig helt enkelt. En timme oupphörligt rörande. Svetten rinner, ansiktet vrids i grimasher av smärta, av utmattning, av käpande, färgen går från normal, till röd till lila. Andningen går inte in i sin andra del, inte tredje heller, möjligen fjärde. Hjärtat slårt hårt, slår fort, och benen smattrar mot golvet som två trummpinnar i ett stilfullt trummsolo. Efteråt är allt svart, tills man sakta återvänder till sin kropp, vaknar till i duschen efteråt och frågar sig själv om det var värt det, denna vecka också? Svaret blir alltid ja. Det är sjukt värt det. Det är det roligaste passet på hela veckan. Det hårdaste, jävligaste, sjukt drygaste du kan tänka dig. Men ja. Det är värt det!
Efteråt åkte jag hem och åt fiskgratäng och duschade, sen sökte jag några fler jobb medans jag msnade med Emma och hjälpte henne leta efter studentklänning, för självklart ska ju jag köpa en till henne härborta, så att lillis blir unik. Inget snack om saken, syster yster fixar!
Efter datatid gick jag upp och drack lite kaffe med ligan innan P tog våra gäster med sig och åkte ner till down town för aquarium och hockey, själv var jag kvar med B och snart också V och M. Eftermiddagen och kvällen har gått hur bra som hellst, bästa på länge. Inget bråk. Inget tjafs. Inget sånt. Dom gjorde läxorna snabbt, dom städade sina rum inför städerskorna imorgon, dom åt mat, dom fick femton godisar var och nöjde sig med det, vi myste i soffan ihop framför bevelihills chiuaua och hade det allmänt gött. B i mitt knä, nära nära hela kvällen och vad ska jag säga. Lycka i ett nötskal?!
Sen var det dags för välling och sängen för B och hon går upp först och jag kommer efter med vällingen och när jag är i trappen hör jag hur hon börjar storgråta och ropa förskräkt "jag spydde. MAAAAJAAAAAA. jag spyr". På tre röda är jag uppe, "inte heltäckningsmattan, inte heltäckningsmattan, inte heltäckningsmattan", på tre röda är jag uppe och brevid henne. Tre små fläckar syns på heltäckningsmattan och jag andas ut, men skärper mig genast.
- behöver du spy mer?
jag får bara ett nick till svar, tårarna rinner, jag leder henne in i badrummet och
BUÖÖÖÖÖÖÖÖÖH. Spyor över hela golvet. Och jag skojar inte. Över hela golvet och på toaletten och på väggen, dörren, skåpet. överallt låg spyor. B gråter, men jag är fullkomligt lugnt. Jag har aldrig sett så¨mycket spya i hela mitt liv, och jag har aldrig sett någon spy en sån fontän förut, och jag har aldrig tagit reda på någon annans spya förut. Men nu var det dags och jag tog ett litet andetag, sparkade av mig mina tofflor, slängde min klänning på golvet (våga vägra regnkläder!) och kavlade upp tightsbenen. Och in gick jag. Lyfte in trollungen i duschen, tog ut Ws skolkjol som var nerspydd, ner slänga in i tvättmaskinen, hämta papper och skurhink och sätta igång. Jag var förundrad. Halva oliver låg och badade i magsaft, hallonsaft och vatten. Lite godis, köttfärspizza och annat smått och gott låg på golvet framför mig och det var bara att torka, blöta, torka, plocka upp, torka. Två gånger piper det från duschen och varnas om ännu en spyattack. Jag höll min fina tjej i håret och smekte henne över ryggen. Mummlade att det var lugnt, att hon var så duktig att jag var där. "Maja är här, Maja är här med dig vännen" om och om igen. Men det kom ingen mer spya, tårarna slutade snart rinna och golvet var snart rent igen. Jag tog med mig lillen ner, satte på hennes mystrosor och la henne i soffan med mig. Läste om pricken, sjöng om trollmor som lagt sina elva små troll och klappade hela tiden mitt egna lilla troll över håret och kinden. Vackert vakande. Sen somnade hon i mitt knä och mitt hjärta smälte åter igen inför denna söta fina flicka.
Och då var hon trotts allt nyspydd.
Förstår ni vad hon betyder mycket för mig?
Ikväll hade jag också tur med stortjejerna, M var mestadels inne på sitt rum hela kvällen och W var otroligt hjälpsam. Hon kom både med papper och soppåse när jag bad henne, och hon gick och la sig själv och var riktigt riktigt duktig storasyster helt enkelt. Imorgon ska jag berömma henne, ja, jag ska berömma dom alla tre för att dom är sånna fantastiska liv. För att dom ger mig så mycket och för att jag tycker ofantligt mycket om dom!
hur ska jag kunna lämna, hur ska jag kunna lämna, hur ska jag kunna lämna...
Nu väntar Gåtornas Palats av Dan Brown, och förhoppningsvi väcker Rogga mig om några timmar!
God Natt allihopa.
Ps. Jag saknar er!
Men det var inte vilken spya som helst utan trollungens spya, så det gjorde liksom inget. Men jag återkommer till den senare, (och ja. Se detta som en varning för er ((HANNA)) kännsliga läsare!)
Igår kunde jag inte blogga för jag råkade på migrän, eller iallafall väldigt kraftig huvudverk och fick lov att gå och sova redan klockan sju. Då hade jag lekt med B ungefär hela dagen, eller i alla fall sen klockan ett då jag hämtade henne i skolan. Hon, tvillingarna, Hanna och jag åkte först och badade, hon var superduktig och fick låna ett par simglasögon av Hanna och plötsligt var hon under vattnet mer än hon var över!! Hon utvecklas och blir så duktig på allt, snart kan hon simma, snart kan hon cykla, och bra på att baka är hon också. Snart behövs inte jag längre..
Sen åkte vi hem och startade vår lek, och jag fattade inget men plötsligt var klockan efter sex och det var dags att äta, jag kände under eftermiddagen hur huvudverken kom smygande men jag körde en ignore, och drack massa vatten. Trodde jag skulle slippa undan, men nej. Efter att jag bärt ner trollungen för trappan var det kört. Jag satte mig vid bordet, totalt utan matlust eller ens saliv att skölja ner maten med, likblek, du dunk du dunk du dunk i skallen. Och jag kan lova, det tog inte många minuter för ens P frågade vad som stod på, hon tyckte jag såg märkligt blek ut och jag berättade om min huvudverk. Men jag sa också att jag fick lov att försöka äta något innan jag hoppade i säng. Och jag försökte verkligen men jag fick i mig ca två tuggor av rebensspjället och en klyfta klyftpotatis. Sen var det kört och jag tackade för mig och gick ner och la mig. Läget mellan sova och vaken, i själva insomningsstadiet är värst tycker jag. Jag låg här med persiennen nere, men det hjälpte ju inte så mycket så rummet var fortfarande för ljust, och ögonlocken för tunga för att låta dom vila på ögonen, och så var det för ljust för att titta. Jag ligger liksom och känner när jag blundar hur ont det gör i ögonen, och jag tittar på mina ögonlock och det blir helt stört. Jag vet inte vart jag ska placera pupillen för att kunna slappna av och sova. Mycket sjuk kännsla men snart sover jag ändå. Och klockan är 18.50-nånting.
Får sova i två timmar, sen vaknar jag upp av att ett visst mellanbarn skriker rakt ut, och jag vaknar. Tror att det brinner, är galet förvirrad och fortfarande med huvudverk. Men jag kan nu inte somna om. Ligger och vrider och vänder på mig i en timme innan John Blund hittar tillbaka. Jag ligger och tänker, tänker alldeles för mycket, eller jag vet inte. Det kanske är bra att ligga och reflektera och fundera lite då och då också. Självklart handlar allt om framtiden, om att komma hem. Det är väldigt ångestladdat, det ska jag inte sticka under stolen med. Det handlar inte om att jag inte vill hem, nej absolut inte, det finns tusen anledningar till att vilja komma hem, tusen anledningar och en orsak, en kärlek, som gör att jag verkligen verkligen vill hem. Men allt annat, det är ekonomikris, det är klimatkris, det är valkris, vad vet jag. Jag söker massa jobb men hittills inte största fisken på kroken och jag kämpar såklart vidare. Men det är ju så svårt. Och det tar sån tid. Och ja, jag vet inte. Så som jag verklige verkligen kämpar, försöker, söker och skriver borde jag få ett jobb, jag om någon är värd att få ett sommarjobb. Men hur ska någon arbetsgivare veta det?
S u c k.
Och någonstanns hör jag en röst som säger att det ordnar sig, och jag vill gärna tro den rösten, men tänk om det inte gör det. Vad gör jag då?
Arbetslös kan jag inte vara, jag skulle gå under. Men om jag nu blir det, hur hanterar jag det? Nu när jag inte ens har pengar att göra som jag alltid gör när situationen blir jobbig - fly.
Jag kan inte ens resa iväg. För jag är så värdelös att jag inte ens har ett jobb som bringar inkomst.
(inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så inte tänka så)
Men jag tänker ju så, ibland. Och det är tungt.
Jag är ju så jäkla bra, jag kan jobba, jag vill jobba och jag är bra på det. Ge mig ett jobb, för fan!
Nåväl. Efter en timmes ältande somnade jag om och nästa gång jag vaknade var det av Rogga som ville ha en pratstund på skype, och klart man ställer upp. Jag slog igång datorn och vi snacka en timme. 04.00-05.00 sen somnade jag om, den fina egenskapen äger jag. Omsomnandet.
Och det är så skönt att han finns, det känns så bra. Nu hade vi inte pratat med varandra på nästan hela veckan tror jag och jag längtar längtar längtar efter honom. Det bara är så. Åter igen tackar jag gudarna för skype. Men när kommer förflyttningsmaskinen???
Sen var det bara att studdsa upp imorse, rise and shine. Frulle, lämna B och sen. Dö på gymmet. Tuktas av Hitler. Köra skiten ur sig helt enkelt. En timme oupphörligt rörande. Svetten rinner, ansiktet vrids i grimasher av smärta, av utmattning, av käpande, färgen går från normal, till röd till lila. Andningen går inte in i sin andra del, inte tredje heller, möjligen fjärde. Hjärtat slårt hårt, slår fort, och benen smattrar mot golvet som två trummpinnar i ett stilfullt trummsolo. Efteråt är allt svart, tills man sakta återvänder till sin kropp, vaknar till i duschen efteråt och frågar sig själv om det var värt det, denna vecka också? Svaret blir alltid ja. Det är sjukt värt det. Det är det roligaste passet på hela veckan. Det hårdaste, jävligaste, sjukt drygaste du kan tänka dig. Men ja. Det är värt det!
Efteråt åkte jag hem och åt fiskgratäng och duschade, sen sökte jag några fler jobb medans jag msnade med Emma och hjälpte henne leta efter studentklänning, för självklart ska ju jag köpa en till henne härborta, så att lillis blir unik. Inget snack om saken, syster yster fixar!
Efter datatid gick jag upp och drack lite kaffe med ligan innan P tog våra gäster med sig och åkte ner till down town för aquarium och hockey, själv var jag kvar med B och snart också V och M. Eftermiddagen och kvällen har gått hur bra som hellst, bästa på länge. Inget bråk. Inget tjafs. Inget sånt. Dom gjorde läxorna snabbt, dom städade sina rum inför städerskorna imorgon, dom åt mat, dom fick femton godisar var och nöjde sig med det, vi myste i soffan ihop framför bevelihills chiuaua och hade det allmänt gött. B i mitt knä, nära nära hela kvällen och vad ska jag säga. Lycka i ett nötskal?!
Sen var det dags för välling och sängen för B och hon går upp först och jag kommer efter med vällingen och när jag är i trappen hör jag hur hon börjar storgråta och ropa förskräkt "jag spydde. MAAAAJAAAAAA. jag spyr". På tre röda är jag uppe, "inte heltäckningsmattan, inte heltäckningsmattan, inte heltäckningsmattan", på tre röda är jag uppe och brevid henne. Tre små fläckar syns på heltäckningsmattan och jag andas ut, men skärper mig genast.
- behöver du spy mer?
jag får bara ett nick till svar, tårarna rinner, jag leder henne in i badrummet och
BUÖÖÖÖÖÖÖÖÖH. Spyor över hela golvet. Och jag skojar inte. Över hela golvet och på toaletten och på väggen, dörren, skåpet. överallt låg spyor. B gråter, men jag är fullkomligt lugnt. Jag har aldrig sett så¨mycket spya i hela mitt liv, och jag har aldrig sett någon spy en sån fontän förut, och jag har aldrig tagit reda på någon annans spya förut. Men nu var det dags och jag tog ett litet andetag, sparkade av mig mina tofflor, slängde min klänning på golvet (våga vägra regnkläder!) och kavlade upp tightsbenen. Och in gick jag. Lyfte in trollungen i duschen, tog ut Ws skolkjol som var nerspydd, ner slänga in i tvättmaskinen, hämta papper och skurhink och sätta igång. Jag var förundrad. Halva oliver låg och badade i magsaft, hallonsaft och vatten. Lite godis, köttfärspizza och annat smått och gott låg på golvet framför mig och det var bara att torka, blöta, torka, plocka upp, torka. Två gånger piper det från duschen och varnas om ännu en spyattack. Jag höll min fina tjej i håret och smekte henne över ryggen. Mummlade att det var lugnt, att hon var så duktig att jag var där. "Maja är här, Maja är här med dig vännen" om och om igen. Men det kom ingen mer spya, tårarna slutade snart rinna och golvet var snart rent igen. Jag tog med mig lillen ner, satte på hennes mystrosor och la henne i soffan med mig. Läste om pricken, sjöng om trollmor som lagt sina elva små troll och klappade hela tiden mitt egna lilla troll över håret och kinden. Vackert vakande. Sen somnade hon i mitt knä och mitt hjärta smälte åter igen inför denna söta fina flicka.
Och då var hon trotts allt nyspydd.
Förstår ni vad hon betyder mycket för mig?
Ikväll hade jag också tur med stortjejerna, M var mestadels inne på sitt rum hela kvällen och W var otroligt hjälpsam. Hon kom både med papper och soppåse när jag bad henne, och hon gick och la sig själv och var riktigt riktigt duktig storasyster helt enkelt. Imorgon ska jag berömma henne, ja, jag ska berömma dom alla tre för att dom är sånna fantastiska liv. För att dom ger mig så mycket och för att jag tycker ofantligt mycket om dom!
hur ska jag kunna lämna, hur ska jag kunna lämna, hur ska jag kunna lämna...
Nu väntar Gåtornas Palats av Dan Brown, och förhoppningsvi väcker Rogga mig om några timmar!
God Natt allihopa.
Ps. Jag saknar er!
Det är lätt att se förändringar även om den kommer långsamt
Här var alldeles i början av vårt puzzlande.
Såhär ser det ut idag.
Annars är våren här och det blommstrar för fullt, även om denna vecka ska regna. Fram tills på söndag. Då blir det sol igen. Åska ska det också göra, nån dag i veckan. Suck. Jag orkar inte med en vädergrej! Jag vill bara ha sol, varmt, härligt. Jag vill fördriva timmar i lekparken och bli brun som en pepparkaka. (det kommer det kommer...)
En annan rolig grej som hände idag var ju deklarationen. Kul att jag tjänat 109 000 år 2008. Var är dom pengarna nu?
Kul att jag betalat för mycket i skatt och får en återbäring som jag verkligen behöver.
Kul att jag deklarerat.
Kul.
Verkligen roligt.
Min måndag var för övrigt helt värdelös.
Tre ljuspunkter:
1. Deklarationen.
2. Fiskgratäng.
3. I love you, man.
Jag och Hanna var nämligen på bio idag. Det var hon, jag och en hel biosalong för oss själva. Framför oss rullade I love you, man. Faktiskt en riktigt rolig film. Vi satt där inne som två fån och skrattade högt, applåderade och kommenterade hej vilt. Fötterna på sätet framför och allmänt urspårat biobesök. Och filmen, helt klart värd att se!
God Natt!
(sen kan man ju undra vem fan kinesen på sista bilden är, men det är en annan historia. Hon ser vår ut där hon ligger i gröngräset och jäser!)
Imogon är det nya äventyr. Mest ser jag fram emot efter-jobbet-tiden. Då ska jag och Hanna ha pysselverkstad och måla påskkort. I äckta 1997 års anda. och jag ser verkligen fram emot det!!
(ÅH NEJ: puzzlet har tagit över mitt liv. stavade precis pyZZel med Z!)
Jag vet inte om det är okej...
..Att ha 17 par skor i garderoben och tro att man ska få med sig dom hem?
Vad har jag tänkt med.
Och ja.
Den stora frågan är, när ska jag använda allihopa?
Räknas det om man sover i dom.
I så fall ska jag börja använda nattskor. Sussa i Converser, i klackskor, i kilklackskor, i ballerinaskor, i gladiatorskor, i sandaler, i IKEA tofflor, i jumpaskor...
Nu får jag ge mig. Men jag tror jag är besatt av skor!
(och klänningar, men det tänker jag inte ens berätta om. Hur många väskor var det man fick ta med sig hem nu igen.....)
Söndag morgon
Plats: Sängen
Status: påklädd, nyäten, oborstade tänder
På schemat: PowerWalk i solen med Hanna. Lunch med Hanna och Arvid. Middag med Janne och Hanna.
Känsla: Lycka.
Solen skiner, himlen är blå, det är lagomt varmt ute och jag sks strax bege mig ut på tur (aldrig sur).
Gårdagen var en soft dag. Lekte med B, åt sushi till lunch, fixade med mitt medans W och V lekte, tog en promenad i solskenet och la mig i badet i en timme. Det sista styket är jag mest nöjd med, först tog jag en extra lång promenad, för min egen skull, sen tog jag ett extra långt skumbad, för min egen skull. Sen att jag blev störd av Hanna som kom och bankade på dörren efter en timme kan ju inte hjälpas. Varken hon eller jag var ju vettigare än så. Jag hade inte ens en aning om att jag badat en timme och hon kunde ju inte veta att jag fortfarande badade, haha!
Otroligt skönt att ligga där och bara vara, lyssna på Melissa Horn (vars mamma heter typ Maritza Horn - fantasin flödade i Hornfamiljen!) och läste min shopoholicbok. Den börjar bli riktigt bra och jag skrattar högt åt hennes dumheter, nu är ju bara frågan om jag eventuellt måste gå och se filmen när boken är färdig. Inte för att filmen är bra, men ändå.
Sen blev det kväller och jag pallrade mig upp ur badvattnet, som för övrigt blivit ganska kallt märkte jag när Hanna väckte mig ur fantasin om en jacucci med ständigt varmt och bubblande vatten. Men nej, just det ja, jag låg fortfarande i svensson-karet! Ialla fall, på med kläder och ut i bilen, jag hämtade upp min vapendragare och vi åkte till Frech market för att införskaffa oss kvällens föda. Bakad potatis och, ja vad mer? Jag var så hungrig och otrevlig att jag skämdes över mig själv. Ibland kan jag inte bete mig. Men jag köpte ett äpple och åt och sen var jag människa igen, Hanna sa senare att det var det äpplet som räddade vår vänskap den kvällen. Där ser man, äpplet har fått sin revange, kvinnan med!
Tillslut valde jag ialla fall en kyklingröra till min potatis och Hanna, den lite mer försiktigt kurdinariska typen valde skinka. Nöjda och glada åkte vi hem till henne och lagade till vårt skråvmål. Det blev mycket gott, vi hade även brieost och avoccado och sockerärtor till förfogande. Magen stod rakt ut när vi smaskat klart. Hemma hos Hanna bor ju även familjen Hä, tvillingarna var hemma och H och jag har en ouppklarad match i borsdshockeyspel att spela, så efter middagen tog Hanna (hjälte) disken och jag fick ta mig en match mot lille H. Killen är fem år och asbra. Det stod 4-4 när vi började, efter tio sekunder stod det 5-4 och mycket snart 9-5. Till honom alltså. Sen ryckte jag upp mig och när vi var klarar för kvällen stod det 9-7, skön återhämtning från min sida, 2 mål bakåt ska jag nog klara av att klå nästa gång vi spelar. Det roliga är att matchen ska pågå tills dom åker och hälsar på sin pappa om 2 veckor, så det lär ju bli tvåsiffrigt resultat. Det andra roliga med detta hockeyspelande är att varje gång jag och H träffas tittar han på mig och ser lurig ut och frågar sen "kommer du ihåg matchen Maja, 4-4". Nu kommer han visserligen säga 9-7 och se nöjd ut, men jag antar att jag som 21åring får bjuda på det...
Sen var det dags för pure vuxentid. Det vill säga att jag och Hanna gick ner till henns rum och högg in på puzzlet, bitarna minskar för varje dag och igår fick vi ihop rätt mycket. Men mest inponerad är jag över Hanna hon har puzzlat på riktigt friskt i veckan så nu ser man iaf ett slut på de 2000 bitarna. Nu har vi kanske bara 400 bitar kvar. 400 svåra bitar. Hälften av dom är i princip helt svarta. Men klara innan 3e man är dealen, så det är bara att köra.
Synd bara på alla åkommor man drar på sig, jag visste inte att puzzel var sån "skadedrabbad sport". Hör bara:
- Puzzelsnuva: näsan rinner som ett soll. Orsak, du har stått med huvudet nerböjd för länge.
- Puzzelknän: Knäna värker och har märken, Orsak: du har stått på knäna förlänge och sanningen var visst att dom inte orkar dig i fyra timmar. Dessutom skär heltäckningsmattan in i knäna och bildar så gott som skrubbsår.
- Puzzelarmbågar: Samma som ovan fast på armbågarna.
- Puzzelhänder: Samma som ova fast händerna.
- Puzzelblindhet: Du ser inte ett dugg för att du har suttit och stirrat dig blind på en puzzelbit på 3 cm och funderat om det är en bil eller en del av ett hotell du ser på bilden, när du sen kommer ut i verkligheten känns allt skrämmande stort. Dock ser du fortfarande ingenting.
- Puzzelandning: du andas tungt. Detta beror på att du varje gång mot förmodan hittar en bit som passar in i puzzlet så andas du upphettsat några gånger, ger ifrån dig ett glädjetjut och att sen återgå till normal andning är helt omöjligt. (lite som ett flås i ett maratonlopp.)
- Puzzelpsyke: Du tar alla bitar du hittar och febrilt försöker få dom att passa ihop med någon annan. Det jobbiga med detta symtom är inte när man är i puzzlandet utan när man sen tar med sig det ut i verkligheten. Det är inte okej att försöka puzzla ihop människor, stenar, stolar, maträtter hur som hellst helt enkelt.
-Puzzelettvånget: Plötsligt får du för dig att puzzlet är det viktigaste i ditt liv. Du smiter gärna ner och puzzlar på arbetstid, du drömmer om att bitar passar och du ägnar så mycket ledig tid du kan åt att puzzla. Detta är bra för puzzlet eftersom det aldrig skulle bli lagt annars, men i verkligheten är det kansek inte det bästa, för sen när hade man inget bättre för sig en lördagskväll i mars????
(för övrigt undrar jag om något av följande är en orsak till sjukskrivning?)
Nu ska jag ut och följa ljuset. Eventuellt försöka mig på ett litet Carpe Diem.
So Long!
Status: påklädd, nyäten, oborstade tänder
På schemat: PowerWalk i solen med Hanna. Lunch med Hanna och Arvid. Middag med Janne och Hanna.
Känsla: Lycka.
Solen skiner, himlen är blå, det är lagomt varmt ute och jag sks strax bege mig ut på tur (aldrig sur).
Gårdagen var en soft dag. Lekte med B, åt sushi till lunch, fixade med mitt medans W och V lekte, tog en promenad i solskenet och la mig i badet i en timme. Det sista styket är jag mest nöjd med, först tog jag en extra lång promenad, för min egen skull, sen tog jag ett extra långt skumbad, för min egen skull. Sen att jag blev störd av Hanna som kom och bankade på dörren efter en timme kan ju inte hjälpas. Varken hon eller jag var ju vettigare än så. Jag hade inte ens en aning om att jag badat en timme och hon kunde ju inte veta att jag fortfarande badade, haha!
Otroligt skönt att ligga där och bara vara, lyssna på Melissa Horn (vars mamma heter typ Maritza Horn - fantasin flödade i Hornfamiljen!) och läste min shopoholicbok. Den börjar bli riktigt bra och jag skrattar högt åt hennes dumheter, nu är ju bara frågan om jag eventuellt måste gå och se filmen när boken är färdig. Inte för att filmen är bra, men ändå.
Sen blev det kväller och jag pallrade mig upp ur badvattnet, som för övrigt blivit ganska kallt märkte jag när Hanna väckte mig ur fantasin om en jacucci med ständigt varmt och bubblande vatten. Men nej, just det ja, jag låg fortfarande i svensson-karet! Ialla fall, på med kläder och ut i bilen, jag hämtade upp min vapendragare och vi åkte till Frech market för att införskaffa oss kvällens föda. Bakad potatis och, ja vad mer? Jag var så hungrig och otrevlig att jag skämdes över mig själv. Ibland kan jag inte bete mig. Men jag köpte ett äpple och åt och sen var jag människa igen, Hanna sa senare att det var det äpplet som räddade vår vänskap den kvällen. Där ser man, äpplet har fått sin revange, kvinnan med!
Tillslut valde jag ialla fall en kyklingröra till min potatis och Hanna, den lite mer försiktigt kurdinariska typen valde skinka. Nöjda och glada åkte vi hem till henne och lagade till vårt skråvmål. Det blev mycket gott, vi hade även brieost och avoccado och sockerärtor till förfogande. Magen stod rakt ut när vi smaskat klart. Hemma hos Hanna bor ju även familjen Hä, tvillingarna var hemma och H och jag har en ouppklarad match i borsdshockeyspel att spela, så efter middagen tog Hanna (hjälte) disken och jag fick ta mig en match mot lille H. Killen är fem år och asbra. Det stod 4-4 när vi började, efter tio sekunder stod det 5-4 och mycket snart 9-5. Till honom alltså. Sen ryckte jag upp mig och när vi var klarar för kvällen stod det 9-7, skön återhämtning från min sida, 2 mål bakåt ska jag nog klara av att klå nästa gång vi spelar. Det roliga är att matchen ska pågå tills dom åker och hälsar på sin pappa om 2 veckor, så det lär ju bli tvåsiffrigt resultat. Det andra roliga med detta hockeyspelande är att varje gång jag och H träffas tittar han på mig och ser lurig ut och frågar sen "kommer du ihåg matchen Maja, 4-4". Nu kommer han visserligen säga 9-7 och se nöjd ut, men jag antar att jag som 21åring får bjuda på det...
Sen var det dags för pure vuxentid. Det vill säga att jag och Hanna gick ner till henns rum och högg in på puzzlet, bitarna minskar för varje dag och igår fick vi ihop rätt mycket. Men mest inponerad är jag över Hanna hon har puzzlat på riktigt friskt i veckan så nu ser man iaf ett slut på de 2000 bitarna. Nu har vi kanske bara 400 bitar kvar. 400 svåra bitar. Hälften av dom är i princip helt svarta. Men klara innan 3e man är dealen, så det är bara att köra.
Synd bara på alla åkommor man drar på sig, jag visste inte att puzzel var sån "skadedrabbad sport". Hör bara:
- Puzzelsnuva: näsan rinner som ett soll. Orsak, du har stått med huvudet nerböjd för länge.
- Puzzelknän: Knäna värker och har märken, Orsak: du har stått på knäna förlänge och sanningen var visst att dom inte orkar dig i fyra timmar. Dessutom skär heltäckningsmattan in i knäna och bildar så gott som skrubbsår.
- Puzzelarmbågar: Samma som ovan fast på armbågarna.
- Puzzelhänder: Samma som ova fast händerna.
- Puzzelblindhet: Du ser inte ett dugg för att du har suttit och stirrat dig blind på en puzzelbit på 3 cm och funderat om det är en bil eller en del av ett hotell du ser på bilden, när du sen kommer ut i verkligheten känns allt skrämmande stort. Dock ser du fortfarande ingenting.
- Puzzelandning: du andas tungt. Detta beror på att du varje gång mot förmodan hittar en bit som passar in i puzzlet så andas du upphettsat några gånger, ger ifrån dig ett glädjetjut och att sen återgå till normal andning är helt omöjligt. (lite som ett flås i ett maratonlopp.)
- Puzzelpsyke: Du tar alla bitar du hittar och febrilt försöker få dom att passa ihop med någon annan. Det jobbiga med detta symtom är inte när man är i puzzlandet utan när man sen tar med sig det ut i verkligheten. Det är inte okej att försöka puzzla ihop människor, stenar, stolar, maträtter hur som hellst helt enkelt.
-Puzzelettvånget: Plötsligt får du för dig att puzzlet är det viktigaste i ditt liv. Du smiter gärna ner och puzzlar på arbetstid, du drömmer om att bitar passar och du ägnar så mycket ledig tid du kan åt att puzzla. Detta är bra för puzzlet eftersom det aldrig skulle bli lagt annars, men i verkligheten är det kansek inte det bästa, för sen när hade man inget bättre för sig en lördagskväll i mars????
(för övrigt undrar jag om något av följande är en orsak till sjukskrivning?)
Nu ska jag ut och följa ljuset. Eventuellt försöka mig på ett litet Carpe Diem.
So Long!
Lördag morgon
och jag skriver mitt 201a inlägg i bloggen.
Jag har ingen aning om vad dagen har att bjuda på men jag tror det är dags att gå upp och äta frukost.
Sätta igång med lekandet.
Med solandet.
Ännu en morgon i sängen, plats för tankar, filosofi och saknad.
Jag tänker mycket. Jag längtar mycket. Jag trivs mycket. Jag skrattar mycket.
Nått ska väl jag och Hanna allt hitta på ialla fall!
Men först, som sagt, lite jobb. (med betoning på lite, tror jag)
Man kan ju vara bitter för mindre
"försov" mig imorse, eller snarare så att jag hade ingen tid att gå på så min kropp slog åter igen av piggheten och jag vaknade halv tio! Inte okej.
Men det var lugnt i huset, bara P och B hemma och dom klarar ju sig själva. Jag käkade lite frukost och ritade med B, plockade lite, strosade lite och blev sen själv med B. Vi gick ut i solskenet och gungade. Underbart att värmen är här nu, och jag tror den kommit för att stanna! Hurra!
Efter vår sushi/köttbullelunch så kom en av tvillingarna hit och B och H leker själva medans jag sitter på altanen och läser. "en shoppoholics bekännelse" av alla böcker. Den är inte min stil egentligen, med massa mode, märken och dyra pengar. Men jag gillar den litegrann ändå. Den är ju inte som Kicki och Lasse dirket, den senaste bok jag tog mig ann. Den var ju inte okej, när den var färdigläst tändes mina författardrömmar - fick den bli publicerad kan man nog skriva vilken smörja som hellst! Skulle jag försöka mig på att recensera Kicki och Lasse vet jag inte vad jag skulle säga, för jag fattade nog aldrig vad den handlade om, förutom ett par. Otroligt konstig bok helt enkelt. Helt utan syfte och funktion!
Hur som, solen gassade vidare och dagen lika så. Innan jag lämnade småttingarna till Hanna hade vi glassfest och sen åkte jag och hämtade W och V i skolan och släppte dom hos Hanna och hämtade upp småttingarna igen. Hanna jag och de små åkte och badade och mellanbarnen åkte till stallet. Min stortjej hängde med bitchen. Lugn eftermiddag alltså. Vi plaskade på ett tag, duschade och åkte sen hem. Hämtade upp mat påvägen hem och hade sen stormiddag hos Hanna. Våra mammor och våra barn och så vi. Tyvärr var vi i otrevligaste laget och slängde i oss maten eftersom vi hade en match att titta på!
Halv sju kom Linda och hämtade upp oss, och det var också ungefär den tiden jag kom hem så det var ju bara att slänga på sig lite deo, ett par jeans och ett linne, ruffsa upp frippen i en hårklämma och dutta ut lite masccara. Redo för avfärd och NHL hockey. Bilfärden gick bra efter highway men när vi kommer in i stan är det tjockt. Trafiken är inte okej i sånna lägen. Och alla rödljus blinkade, istället var det poliser som stod och dirigerade trafiken och dom var inte nådiga. Stod där med sina visselpipor och lekte viktiga. Jag och Hanna blev tokiga efter som klockan tickade på rätt saftigt, men Linda bakom ratten var lugn och tur var väl det. Tillslut kom vi ialla fall fram och jag hämtade ut biljetten och använde familjepasset och gick in vip. Nice nice. Det var toppmöte, Atlanta - Detroit red wings, man kan ju säga som så att ATL - trea bakifrån - förlorade mot DRW - etta framifrån. 3-6. Bra kämpat.
Tempot i matchen var väl inte brutalhögt och ATL gjorde en hel del slarvfel, men vad ska man säga, DrW hade massa svenskar i laget och som vi alla vet levererar sverige bara förstaklassiga spelare så det var ju kört.
Dock var det livat i hallen och bortalaget hade full suport. Aldrig sett så många fans i arenan, aldrig sett så få ATL fans heller. Bara vitt och rött. Stackars allas vårat trashers.
Men på torsdag spelar dom mot Rangers, och då är det bara på't igen!
Nu ska jag se lite killing i manegen innan jag somnar! Skrattsalva väntar.
God natt!
Men det var lugnt i huset, bara P och B hemma och dom klarar ju sig själva. Jag käkade lite frukost och ritade med B, plockade lite, strosade lite och blev sen själv med B. Vi gick ut i solskenet och gungade. Underbart att värmen är här nu, och jag tror den kommit för att stanna! Hurra!
Efter vår sushi/köttbullelunch så kom en av tvillingarna hit och B och H leker själva medans jag sitter på altanen och läser. "en shoppoholics bekännelse" av alla böcker. Den är inte min stil egentligen, med massa mode, märken och dyra pengar. Men jag gillar den litegrann ändå. Den är ju inte som Kicki och Lasse dirket, den senaste bok jag tog mig ann. Den var ju inte okej, när den var färdigläst tändes mina författardrömmar - fick den bli publicerad kan man nog skriva vilken smörja som hellst! Skulle jag försöka mig på att recensera Kicki och Lasse vet jag inte vad jag skulle säga, för jag fattade nog aldrig vad den handlade om, förutom ett par. Otroligt konstig bok helt enkelt. Helt utan syfte och funktion!
Hur som, solen gassade vidare och dagen lika så. Innan jag lämnade småttingarna till Hanna hade vi glassfest och sen åkte jag och hämtade W och V i skolan och släppte dom hos Hanna och hämtade upp småttingarna igen. Hanna jag och de små åkte och badade och mellanbarnen åkte till stallet. Min stortjej hängde med bitchen. Lugn eftermiddag alltså. Vi plaskade på ett tag, duschade och åkte sen hem. Hämtade upp mat påvägen hem och hade sen stormiddag hos Hanna. Våra mammor och våra barn och så vi. Tyvärr var vi i otrevligaste laget och slängde i oss maten eftersom vi hade en match att titta på!
Halv sju kom Linda och hämtade upp oss, och det var också ungefär den tiden jag kom hem så det var ju bara att slänga på sig lite deo, ett par jeans och ett linne, ruffsa upp frippen i en hårklämma och dutta ut lite masccara. Redo för avfärd och NHL hockey. Bilfärden gick bra efter highway men när vi kommer in i stan är det tjockt. Trafiken är inte okej i sånna lägen. Och alla rödljus blinkade, istället var det poliser som stod och dirigerade trafiken och dom var inte nådiga. Stod där med sina visselpipor och lekte viktiga. Jag och Hanna blev tokiga efter som klockan tickade på rätt saftigt, men Linda bakom ratten var lugn och tur var väl det. Tillslut kom vi ialla fall fram och jag hämtade ut biljetten och använde familjepasset och gick in vip. Nice nice. Det var toppmöte, Atlanta - Detroit red wings, man kan ju säga som så att ATL - trea bakifrån - förlorade mot DRW - etta framifrån. 3-6. Bra kämpat.
Tempot i matchen var väl inte brutalhögt och ATL gjorde en hel del slarvfel, men vad ska man säga, DrW hade massa svenskar i laget och som vi alla vet levererar sverige bara förstaklassiga spelare så det var ju kört.
Dock var det livat i hallen och bortalaget hade full suport. Aldrig sett så många fans i arenan, aldrig sett så få ATL fans heller. Bara vitt och rött. Stackars allas vårat trashers.
Men på torsdag spelar dom mot Rangers, och då är det bara på't igen!
Nu ska jag se lite killing i manegen innan jag somnar! Skrattsalva väntar.
God natt!
Jag luktar solsken!
Imorse var jag dödstrött när klockan ringde. Eller nej, jag kännde mig pigg men energitömd så jag kunde inte gå upp ur sängen på en halvtimme! Men det var en väldigt skön halvtimme. Jag älskar att ligga och dra mig och kommer aldrig att bli vuxen nog att gå upp ur sängen direkt när klockan ringer!
Men idag var jag tvungen att gå upp något sånär i tid, eftersom idag stundade åter igen ett möte med träningshitler, idag hade hon byggt en bana värre än nånsin och redan efter de tre första stationerna var jag beredd att ge upp. Nästan. Efter första varvet hasplar Hanna fram under svetten att hon inte visst om hon skulle kunna fullfölja de restererande två varven + mittenpartiet av bara slit. Men vi klarade det, båda två, och jag har fan aldrig varit svettigare!
Känslan efteråt var en blandning mellan döden och seger. Underbar. Lite dusch på det och sen en god lunch i solskenet. Hem, ladda snackväskan, samtala med P och sen sticka till skolan och hämta B.
Vi hade bestämt lekparksutflykt och så blev det. Underbart. Tre timmar utomhuslek, inte alla som får det på jobbet inte.
Men jag får!
När vi var i lekparken dyker plötsligt Linda och hennes barn upp också, kul kul med överraskningar!
Sen var det dags att åka hem och få en paus, jag kollade efter lite jobb och hittade min senaste sökmöjlighet, systembolaget. kan passa mig tror jag. Dom söker iaf massa folk i stockholm. Hemma också, men det orkar jag inte ens söka!
När jag pausat klart så var det dags att laga lite mat och vinka hej då till p och J som åkte ut för dinnering bara dom två. För att vårda kärleken, som J sa.
Så det var jag och ungarna hela kvällen. Middag, TV och lite kvällslek i vår egen lekpark sen klädde jag mig i Bs pippinattlinne och vi kröp ner och läste sagor för trollungen, men hon somnade inte ändå. Och plötsligt var J och P hemma igen och P la sig och gosade lite med B som hellst ville ligga med både mig och P, men hennes säng är för liten för sånt mys. Tyvärr.
Isället gick jag ner med J, W och M och körde lite mariocart. Det var inte igår och jag var som vanligt sämst, trotts att jag var Luigi. Jaja, man kan inte få allt här i världen. Jag fick tydligen inte wii tummar!
Nu ikväll har jag skrivit klart systemetansökan och börjat ladda upp och skicka in ansökningar. En för varje butik och det tar sjukt lång tid, jag orkar inte tanka mer utan får fortsätta imorgon igen. Då jag ska leka med B hela dagen och sen gå på hockey med Hanna. Spännande.
Puss och hej leverpastej
Men idag var jag tvungen att gå upp något sånär i tid, eftersom idag stundade åter igen ett möte med träningshitler, idag hade hon byggt en bana värre än nånsin och redan efter de tre första stationerna var jag beredd att ge upp. Nästan. Efter första varvet hasplar Hanna fram under svetten att hon inte visst om hon skulle kunna fullfölja de restererande två varven + mittenpartiet av bara slit. Men vi klarade det, båda två, och jag har fan aldrig varit svettigare!
Känslan efteråt var en blandning mellan döden och seger. Underbar. Lite dusch på det och sen en god lunch i solskenet. Hem, ladda snackväskan, samtala med P och sen sticka till skolan och hämta B.
Vi hade bestämt lekparksutflykt och så blev det. Underbart. Tre timmar utomhuslek, inte alla som får det på jobbet inte.
Men jag får!
När vi var i lekparken dyker plötsligt Linda och hennes barn upp också, kul kul med överraskningar!
Sen var det dags att åka hem och få en paus, jag kollade efter lite jobb och hittade min senaste sökmöjlighet, systembolaget. kan passa mig tror jag. Dom söker iaf massa folk i stockholm. Hemma också, men det orkar jag inte ens söka!
När jag pausat klart så var det dags att laga lite mat och vinka hej då till p och J som åkte ut för dinnering bara dom två. För att vårda kärleken, som J sa.
Så det var jag och ungarna hela kvällen. Middag, TV och lite kvällslek i vår egen lekpark sen klädde jag mig i Bs pippinattlinne och vi kröp ner och läste sagor för trollungen, men hon somnade inte ändå. Och plötsligt var J och P hemma igen och P la sig och gosade lite med B som hellst ville ligga med både mig och P, men hennes säng är för liten för sånt mys. Tyvärr.
Isället gick jag ner med J, W och M och körde lite mariocart. Det var inte igår och jag var som vanligt sämst, trotts att jag var Luigi. Jaja, man kan inte få allt här i världen. Jag fick tydligen inte wii tummar!
Nu ikväll har jag skrivit klart systemetansökan och börjat ladda upp och skicka in ansökningar. En för varje butik och det tar sjukt lång tid, jag orkar inte tanka mer utan får fortsätta imorgon igen. Då jag ska leka med B hela dagen och sen gå på hockey med Hanna. Spännande.
Puss och hej leverpastej
Kulturådran fick sig en törn, men jag jobbar på det!
S H I T.
Dagarna går så fort. 18 Mars idag, Onsdag. Mitt i veckan. Halva månaden kvar.
S J U K T.
Typ 75 dagar till hemfärd.
75. Det är ingenting.
och det är både bra och dåligt.
Jag funderar dessutom på att give up something de sista 40 dagarna. Så som de riktiga amerikanarna gjort nu. Inlett fastan. 40 dagar utan, kött för de flesta, annat för barn. Undra vad jag ska ge upp?
Godis?
Glass?
Kolhydrater?
Eller varför inte kalorier överhuvud taget?
Leva på Luft och vatten.
Kanske. Eller inte. Men jag funderar. Och snart kommer nog en snilleblixt!
(vad skulle jag klara mig utan i 40 dagar, ärligt?)
Igår sken solen och det var riktigt varmt ute. Vi åt middag på altanen, jag satt i tshirt och kjol och jag frös inte. Nämde jag att det var den 17e Mars igår?
Jag lagade dessutom spagetti och Köttfärsås som blev brutalt god så vi alla åt tills vi sprack. Jag älskar kättfärsås! Sen lekte jag som vanligt hela dagen. B och jag har intett en ny lek, den går ut på att hon är storasyster och 10 år, jag är lillasyster och är 2 år. Jag kan inget, hon kan allt. Perfekt slapp lek. Glidarjobb.
Efter jobbet kom Hanna hit och vi styrde ihop fruktsallad och såg på Milk. En film alla borde se. Tyckte den va lite seg, men den har ett syfte och fyller sin funktion, och den känns som en viktigt del av vår kultur. typ.
Idag började dagen mulen men sen sprack det upp och blev svett-varmt igen! Underbart. Jag tror stenhårt på att våren är här nu. I några veckor, sen kommer det vara dödshett och olidligt varmt enligt min familj, därför passar vi på att vara ute hela dagarna nu. Eftersom sen kommer vi vara så illa tvungna att stanna inne för att ingen kommer klara solen.
Jag tror vi pratar de överdrivnas språk.
Jag har varit effektiv idag:
Små plockat ihop på mitt rum.
Strykt kläder.
Sopat trappen.
Tvättat sängkläderna och bäddat rent min säng.
Vikt min tvätt.
Tvättat resterande tvätt.
Skrivit brev
Dessutom haft en datafri dag. Sjukt skönt. kanske mitt nya liv.
(Eller inte)
Nej men annars "började jag jobba" halv tre, åkte och hämtade stortjejerna i skolan, sen lagade jag mellis, hörde dom bråka, lekte med B, lagade mat, åt maten, lekte och tittade youtubeklipp med M. Sen var dagen till ända. Skön dag. Jag gillar mitt jobb!
Efter arbetsdagen så hookade jag upp med Hanna. (nu mer tankeläsare av mina tankar!) Vi köpte glass och åkte hem och la några bitar i vårt bortglömda 2000 bitarspuzzel. Eller ja, det är väl mer jag som "glömt bort det", Hanna är ju stackaren som först blir tvingad att köpa puzzlet, och sen också den som tvingas ha det mitt på sitt golv brevid sin säng. Så att hon skulle ha glömt det känns inte troligt, egentligen.
I övrigt har jag nytt avresedatum. 1-2 dagar tidigare. Familjen åker då, så det kändes lite överdrivet att jag skulle gå här hemma ensam och rulla tummarna fler dagar än nödvändigt. Nej nej, klart jag också ska lämna landet när dom gör det. Det skulle kännas konstigt annars.
Nått annat har jag nog inte att tillägga. Njut nu av min "konstutställning".
Konstnärer, B 4 år - Maja.
Rogga 25 år - Flodgrisen i vågor.
Dagarna går så fort. 18 Mars idag, Onsdag. Mitt i veckan. Halva månaden kvar.
S J U K T.
Typ 75 dagar till hemfärd.
75. Det är ingenting.
och det är både bra och dåligt.
Jag funderar dessutom på att give up something de sista 40 dagarna. Så som de riktiga amerikanarna gjort nu. Inlett fastan. 40 dagar utan, kött för de flesta, annat för barn. Undra vad jag ska ge upp?
Godis?
Glass?
Kolhydrater?
Eller varför inte kalorier överhuvud taget?
Leva på Luft och vatten.
Kanske. Eller inte. Men jag funderar. Och snart kommer nog en snilleblixt!
(vad skulle jag klara mig utan i 40 dagar, ärligt?)
Igår sken solen och det var riktigt varmt ute. Vi åt middag på altanen, jag satt i tshirt och kjol och jag frös inte. Nämde jag att det var den 17e Mars igår?
Jag lagade dessutom spagetti och Köttfärsås som blev brutalt god så vi alla åt tills vi sprack. Jag älskar kättfärsås! Sen lekte jag som vanligt hela dagen. B och jag har intett en ny lek, den går ut på att hon är storasyster och 10 år, jag är lillasyster och är 2 år. Jag kan inget, hon kan allt. Perfekt slapp lek. Glidarjobb.
Efter jobbet kom Hanna hit och vi styrde ihop fruktsallad och såg på Milk. En film alla borde se. Tyckte den va lite seg, men den har ett syfte och fyller sin funktion, och den känns som en viktigt del av vår kultur. typ.
Idag började dagen mulen men sen sprack det upp och blev svett-varmt igen! Underbart. Jag tror stenhårt på att våren är här nu. I några veckor, sen kommer det vara dödshett och olidligt varmt enligt min familj, därför passar vi på att vara ute hela dagarna nu. Eftersom sen kommer vi vara så illa tvungna att stanna inne för att ingen kommer klara solen.
Jag tror vi pratar de överdrivnas språk.
Jag har varit effektiv idag:
Små plockat ihop på mitt rum.
Strykt kläder.
Sopat trappen.
Tvättat sängkläderna och bäddat rent min säng.
Vikt min tvätt.
Tvättat resterande tvätt.
Skrivit brev
Dessutom haft en datafri dag. Sjukt skönt. kanske mitt nya liv.
(Eller inte)
Nej men annars "började jag jobba" halv tre, åkte och hämtade stortjejerna i skolan, sen lagade jag mellis, hörde dom bråka, lekte med B, lagade mat, åt maten, lekte och tittade youtubeklipp med M. Sen var dagen till ända. Skön dag. Jag gillar mitt jobb!
Efter arbetsdagen så hookade jag upp med Hanna. (nu mer tankeläsare av mina tankar!) Vi köpte glass och åkte hem och la några bitar i vårt bortglömda 2000 bitarspuzzel. Eller ja, det är väl mer jag som "glömt bort det", Hanna är ju stackaren som först blir tvingad att köpa puzzlet, och sen också den som tvingas ha det mitt på sitt golv brevid sin säng. Så att hon skulle ha glömt det känns inte troligt, egentligen.
I övrigt har jag nytt avresedatum. 1-2 dagar tidigare. Familjen åker då, så det kändes lite överdrivet att jag skulle gå här hemma ensam och rulla tummarna fler dagar än nödvändigt. Nej nej, klart jag också ska lämna landet när dom gör det. Det skulle kännas konstigt annars.
Nått annat har jag nog inte att tillägga. Njut nu av min "konstutställning".
Konstnärer, B 4 år - Maja.
Rogga 25 år - Flodgrisen i vågor.
Rogga är åter höjd till skyarna
Igår låg ett stort kuvert i trappen påväg ner. Mitt namn stod utanpå men det var inte till mig. Det var till B.
Rogga har skickat en "tackteckning" som tack för teckningen och godiset B skickat till honom och igår anlände den.
B blev glad men gladast blev nog hennes föräldrar.
Dom sa till mig att jag hittat min keeper.
Lovorden var många, det mumlades om maskmålning, om snällheten, om barnvänligheten, om min tur som hittat en sån fin kille.
Dom sa att dom sett igenom tatueringarna och funnit en mycket mycket snäll och bra människa.
Jag ser bara mer och mer framemot att få pressentera honom i min familj hemma i Sverige, min riktiga familj. Jag hoppas att ni också ser igenom tattueringarna och ser det jag ser.
Jag är stolt och kunde bara förmå mig att le. Le stort.
Och påtal om teckningar, B målade av mig idag. Jag ska ta kort och lägga ut sen. Man är ju så snygg i en fyraårings ögon.
Welcome to my Cribb
http://thrashers.nhl.tv/team/console.jsp?catid=656&id=35966 Flott.
Ta er en titt på vart jag bor!
(Den stora teckningen på väggen som är en avbild av B är gjord av mig. Alltså inte da vinci människan utan den mer färglada vid soffan/köket!)
Måndag idag. Bra dag. Tränat. Ätit sushi. Badat med B och tvillingarna och Hanna. Lekt. Ätit mellis. Lagat middag. Vart på gitarr. Nu ska jag se film igen.
slutet på freedom writters. Sjukt bra.
Sen.
Jumanji.
Sova.
Jag borde sova också.
Kanske!
Ps. Inne i en lyckoperiod. Jag känner mig väldigt väldigt lycklig.
Ta er en titt på vart jag bor!
(Den stora teckningen på väggen som är en avbild av B är gjord av mig. Alltså inte da vinci människan utan den mer färglada vid soffan/köket!)
Måndag idag. Bra dag. Tränat. Ätit sushi. Badat med B och tvillingarna och Hanna. Lekt. Ätit mellis. Lagat middag. Vart på gitarr. Nu ska jag se film igen.
slutet på freedom writters. Sjukt bra.
Sen.
Jumanji.
Sova.
Jag borde sova också.
Kanske!
Ps. Inne i en lyckoperiod. Jag känner mig väldigt väldigt lycklig.
Nils-Petter sundgren och en klassisk Jeansklänning
Jag har haft en super sunday med min käraste Hanna och nu är klockan 20.50 och jag ska strax se film nr två för dagen, men först några klick på datorn innan kväller.
Sovmorgon imorse, mycket skön sådan och vid halv tiotiden satt jag vid frukostbordet och slevade yoghurt och flingor. Sen packade jag in mig i jeepen och hämtade upp Hanna. Vi kollade kontot så att allt var som sig bör med våra feta tillgångar innan vi åkte vidare till Mall of Georgia (AKA George of mallia). Väl där var det spenderarbrallor på. Först en runda på Target (AKA Taggan) där jag sprang in i två bikinis på rean och en fin klänning från Converse som jag bara fick lov att köpa. Sen knallade vi vidare till Mallet och gick affär ut och affär in, hittade en till klännig på Forever 21. En Jeansklänning som jag letat efter och jag köpte den direkt, tillsammans med en virkad kort väst/kofta och ett linne. Mycket bra shoppingdag. När vi handlat färdigt tog vi oss en tvårätters på en kinaresturang och avslutade vårt besök med att se filmen slumdog millionaire. Och jag säger bara Oj, oj, oj. Vilken film!! Ni som inte har sett den, se den direkt. Den är värd varenda oscar den blev tilldelad och jag förstår lätt varför den blev årets film! Den berörde på djupen och gatubarnen var helt fantasktiska i sina roller. Vilket livsöde. Tänk att vissa lever på sopor medans andra slänger överbliven hummer, ungefär.
Efter den fantastiska filmupplevelsen åkte jag hem och visade mina fynd för M, hon blev inponerad, framförallt över min rosa bikini! YES. Jag håller måttet i en trettonårings ögon, lovely. Sen gick vi ner till mig för lite youtubande och väl här nere hittar jag en dödskalle i min säng och skriker rätt ut. Ett litet praktical joke av pappa J och lilla B. Kul familj man lever i. haha! Men inte blev jag långvarig hemma inte, nej, det styrdes ganska snabbt upp en starbucksträff med Linda och det var bara att ställa upp. Det var kul och en bra avslutning på en härlig Söndag. Nu ska jag krypa ner under täcket och avnjuta freedom writters. Hanna har lovat att jag kommer älska den och jag tar henne på orden. Annars har jag en peppis att utdela imorgon, stackarn.
Jag har shoppat galet mycket den senaste tiden, nya skor hit, linnen, tshirts, accossiarer hitåt men framförallt klänningar. Fyra klänningar på en vecka, det är kanske inte helt okej. Men samtidigt, ska vi ta oss ur finanskrisen måste åtminstonde någon våga spendera pengar, eller har jag fel?
Jag har ialla fall tänkt igenom min ekonomiska situation och haft två linjer att gå på:
1. Spar så mycket jag kan till hemresan då jag inte vet om jag kommer ha jobb hemma eller inte.
2. Spendera så mycket jag kan medans jag har pengar jag kan spendera eftersom jag inte vet om jag kommer ha jobb hemma eller inte.
Jag har valt att följa linje två.
Jag hittar bara fördelar: köper jag allt nu behöver jag inte ens något när jag kommer hem. Köper jag saker för min lön nu kommer jag komma hem med saker som ingen annan har. Får jag inget jobb hemma kommer jag åtminstonde kunna gå runt och vara fattig men snygg. Det gäller också att passa på medans jag kan. Och återigen dementerar jag att man inte kan köpa lycka för pengar. Jag är lycklig när jag shoppar.
God natt.
Om jag flagnar eller inte kommer ni aldrig att få veta
Dåså. There and back again, som det så fint brukar heta, veckan har gått snabbt och jag kan inte förstå att jag redan är hemma igen. Eller att en vecka kan gå så fort. Att tiden tickar hela tiden. äh. jag vet inte, ska jag vara ärlig är det nog inte mycket jag förstår.
Vi åkte ialla fall i lördags morse, klockan ringde som utlovat 03.30 och det var bara att stiga upp ur, koma? Inte kallar jag det skönhetssömn inte. Nej nej. Tänk er att ni är mer vakna än sover, ni får lov att koncentrera er för att fortsätta andas och samtidigt som du försöker hitta ett behagligt sätt att blunda på eftersom ögonlocken är för tunga att ha vilandes mot ögonen så gör det också förbannat ont att titta eftersom mörkret sticker i ögonen, som om det vore för ljust. Just så hade jag det. Jag sov inte mycket den natten, men ändå var jag på topp i en timme och bar väskor, bredde mackor och gosade in barn i bilen. Sen bar det iväg och jag var som en klubbad säl resten av resan. Feberhet, feberyr och helt borta i bollen. Ärligt talat märkte jag inte mycket av vad som skedde dessa 11 bilbundna timmar av mitt liv. Jag är tacksam.
Men fram kom vi och solen sken som sig borde. Vi hade äran att ha Hanna med oss hela veckan och det tackar jag för. När vi kom fram blev jag beordrad i sängs, och jag lydde. Hanna och P fixade biffen. Jag sov. Dom badade+handlade, jag sov. Dom lagade mat, jag sov. Dom dukade, jag sov. Dom kom in med whiskeymedicin, jag drack. Vi åt middag. Dom diskade, jag tog en hutt nightquil och sen sov jag resten av natten. Feberdrömmar.
Men mirakulöst nog vaknade jag upp ur dvalan och kände mig okej. Feberfri. Men med nästäppa, men jag tänkte att det kan man leva med och hoppade i bikinin. Sen rullade veckan på och vi badade, lekte, strandade, poolade, lekte, lekte, lekte, lagade och åt mat, myste och hade semester helt enkelt. Känns otroligt lyxigt att kunna säga att man varit på betald semester, bokstavligt talat. Arbetarsemester kombinerat med familjesemester. Jag är så tacksam.
B har varit min mys-hög hela veckan, vi har lekt järnet och badat, skojat, myst och läst. När vi hade en solnedgångsutflykt stod vi och betracktade solen gå ner i havet samtidigt som fyra delfiner lekte som galningar alldeles nedanför oss och jag berättade för B om det romantiska i solndegångar och att det pyser i vattnet när solen försvunnit helt. När solen sjönk gjorde jag pysljud och hon gav mig en puss. Precis som det bör. Jag lär henne så mycket! Vi har mys gärnet. Några kvällar var jag till och med inbjuden till hennes och Ps dubbelsäng för att få ligga och lyssna på Bamse läst av mamma P, medan jag och B lyssnade och höll om varandra i läskiga partier. Som när farmor stoppar en tjuv. Eller varjen spelar elaka spratt. Bamse är kung.
När det var dags för hemfärd, 07.00 fredag morgon så var vi alla redo för ett litet äventyr innan vi kom hem. Vi åkte till buschgarden i Tempa. Ett zoo kombinerat med nöjespark. Otroligt ställe. Roliga djur, alla möjliga sorter från hela världen. Det kändes som det fanns något för alla. Jag klappade en orm, igen! Men mest inponerad är jag över berg-ochdalbanorna. Jag är en karusellmänniska men jag har inte insett till vilken grad, förens nu. Jag var tokig. Jag älskade det. Roligast var lätt när vi lurade i både P och B i en vattenkarusell, ni som varit på Lisseberg vet vad jag menar när jag säger colorado (tror jag?) Iaf så sitter man som i en rund båt och åker en liten "forstur". Under forsturen så guppar det rätt friskt och det stänker massa vatten, ibland från forsen och ibland från vattenfall eller bara vanliga vattenslangar. P som avskyr karuseller eller när någon sprutar vatten på henne var måttligt road när hon fick försa vattnet över sig, då skrek hon rätt ut. Skriket dog sen ut men munnen förblev öppen genom hela resan och när vi fastnar vid en vattenslang och hon får allt över sig så ligger hakan i hennes knä. När vi kom ur båten var hon blöt från topp till tå och då överdriver jag inte. Hon var den enda av oss tio i båten som var helt dyngsur. Stackarn. Lite bitter var hon på ett skämtsamt sätt, och själv kunde jag inte sluta skratta. Obetalbart!
Lisseberg i all ära, men detta var en nöjespark som hette duga. Alla ber-ochdalbanor hade åtminstonde en loop. (nej jag ljuger, EN hade inga loops) Och jag åkte. Jag och två tioåringar och så Hanna. Hanna som inte är så road av dessa åkturer tog mod till sig och åkte på friskt. Jag är mycket stolt.
Men mest stolt är jag över mig själv som åkte dödsbanan. En galen berg-ochdalbana där man sitter och dinglar med benen, och är mer upp och ner än vad man är vänd vanligt. Sjukt, och fantastikst!
När hjärnan blivit ordntligt omskakad och vi alla hade en smärre huvudverk (hjärnan som lossnat??) så var det dags att avverka de sista åtta timmarna i bilen. Inte vad man önskade sig men det gick. Allt går bara man vill.
Barnen skötte sig exemplariskt hela resan, inte mycket gnäll och inget skrik eller bråk. Mest film och lite lek och snack. Underbart.
Självklart sov jag en hel del under hemresan också, för det är ju bara så att vissa har begåvats med det.
Sömngåvan alltså.
Bilder kommer imorgon!!
Vi åkte ialla fall i lördags morse, klockan ringde som utlovat 03.30 och det var bara att stiga upp ur, koma? Inte kallar jag det skönhetssömn inte. Nej nej. Tänk er att ni är mer vakna än sover, ni får lov att koncentrera er för att fortsätta andas och samtidigt som du försöker hitta ett behagligt sätt att blunda på eftersom ögonlocken är för tunga att ha vilandes mot ögonen så gör det också förbannat ont att titta eftersom mörkret sticker i ögonen, som om det vore för ljust. Just så hade jag det. Jag sov inte mycket den natten, men ändå var jag på topp i en timme och bar väskor, bredde mackor och gosade in barn i bilen. Sen bar det iväg och jag var som en klubbad säl resten av resan. Feberhet, feberyr och helt borta i bollen. Ärligt talat märkte jag inte mycket av vad som skedde dessa 11 bilbundna timmar av mitt liv. Jag är tacksam.
Men fram kom vi och solen sken som sig borde. Vi hade äran att ha Hanna med oss hela veckan och det tackar jag för. När vi kom fram blev jag beordrad i sängs, och jag lydde. Hanna och P fixade biffen. Jag sov. Dom badade+handlade, jag sov. Dom lagade mat, jag sov. Dom dukade, jag sov. Dom kom in med whiskeymedicin, jag drack. Vi åt middag. Dom diskade, jag tog en hutt nightquil och sen sov jag resten av natten. Feberdrömmar.
Men mirakulöst nog vaknade jag upp ur dvalan och kände mig okej. Feberfri. Men med nästäppa, men jag tänkte att det kan man leva med och hoppade i bikinin. Sen rullade veckan på och vi badade, lekte, strandade, poolade, lekte, lekte, lekte, lagade och åt mat, myste och hade semester helt enkelt. Känns otroligt lyxigt att kunna säga att man varit på betald semester, bokstavligt talat. Arbetarsemester kombinerat med familjesemester. Jag är så tacksam.
B har varit min mys-hög hela veckan, vi har lekt järnet och badat, skojat, myst och läst. När vi hade en solnedgångsutflykt stod vi och betracktade solen gå ner i havet samtidigt som fyra delfiner lekte som galningar alldeles nedanför oss och jag berättade för B om det romantiska i solndegångar och att det pyser i vattnet när solen försvunnit helt. När solen sjönk gjorde jag pysljud och hon gav mig en puss. Precis som det bör. Jag lär henne så mycket! Vi har mys gärnet. Några kvällar var jag till och med inbjuden till hennes och Ps dubbelsäng för att få ligga och lyssna på Bamse läst av mamma P, medan jag och B lyssnade och höll om varandra i läskiga partier. Som när farmor stoppar en tjuv. Eller varjen spelar elaka spratt. Bamse är kung.
När det var dags för hemfärd, 07.00 fredag morgon så var vi alla redo för ett litet äventyr innan vi kom hem. Vi åkte till buschgarden i Tempa. Ett zoo kombinerat med nöjespark. Otroligt ställe. Roliga djur, alla möjliga sorter från hela världen. Det kändes som det fanns något för alla. Jag klappade en orm, igen! Men mest inponerad är jag över berg-ochdalbanorna. Jag är en karusellmänniska men jag har inte insett till vilken grad, förens nu. Jag var tokig. Jag älskade det. Roligast var lätt när vi lurade i både P och B i en vattenkarusell, ni som varit på Lisseberg vet vad jag menar när jag säger colorado (tror jag?) Iaf så sitter man som i en rund båt och åker en liten "forstur". Under forsturen så guppar det rätt friskt och det stänker massa vatten, ibland från forsen och ibland från vattenfall eller bara vanliga vattenslangar. P som avskyr karuseller eller när någon sprutar vatten på henne var måttligt road när hon fick försa vattnet över sig, då skrek hon rätt ut. Skriket dog sen ut men munnen förblev öppen genom hela resan och när vi fastnar vid en vattenslang och hon får allt över sig så ligger hakan i hennes knä. När vi kom ur båten var hon blöt från topp till tå och då överdriver jag inte. Hon var den enda av oss tio i båten som var helt dyngsur. Stackarn. Lite bitter var hon på ett skämtsamt sätt, och själv kunde jag inte sluta skratta. Obetalbart!
Lisseberg i all ära, men detta var en nöjespark som hette duga. Alla ber-ochdalbanor hade åtminstonde en loop. (nej jag ljuger, EN hade inga loops) Och jag åkte. Jag och två tioåringar och så Hanna. Hanna som inte är så road av dessa åkturer tog mod till sig och åkte på friskt. Jag är mycket stolt.
Men mest stolt är jag över mig själv som åkte dödsbanan. En galen berg-ochdalbana där man sitter och dinglar med benen, och är mer upp och ner än vad man är vänd vanligt. Sjukt, och fantastikst!
När hjärnan blivit ordntligt omskakad och vi alla hade en smärre huvudverk (hjärnan som lossnat??) så var det dags att avverka de sista åtta timmarna i bilen. Inte vad man önskade sig men det gick. Allt går bara man vill.
Barnen skötte sig exemplariskt hela resan, inte mycket gnäll och inget skrik eller bråk. Mest film och lite lek och snack. Underbart.
Självklart sov jag en hel del under hemresan också, för det är ju bara så att vissa har begåvats med det.
Sömngåvan alltså.
God Natt!
Bilder kommer imorgon!!
På Semester, älskling!
Mitt huvud dunkar, min mage värker och min näsa snorar som aldrig förr. Klockan 03.30 ringer min mobil för att väcka mig och på något vis ska jag då förmå mig att ta mig själv i kragen, gå upp, klä mig, packa in bilen med ungar, väskor och massäck. (vem gör massäcken.. JAG?) Sen påbörjas färden mot Florida!
Huvudverken, jag vet inte om den beror på att jag varit ute i solen hela eftermiddagen och druckit för lite vatten, eller om det är min hjärna som protesterar mot att den inte får tillräckligt med luft eftersom min näsa är full av snor. Och min näsa kan nog hoppa in på min förkylning-mest-olägligt-top tre. Grattis. Jag är inte imponerad över min tajming.
Dessutom har jag mensmage.
Och åt åtta vitlöksklyftor till middag för att ev. bli något bättre. Dessvärre tror jag det kommer resultera i en bil som stinker apa, en tjej som stinker ännu värre och fem missnöjda medpassagerare.
Om det blir så, och mycket mer får ni veta om en vecka då jag kommer tillbaka igen.
Tills dess. Allt gott!
Nu ska jag göra allt för att bli brun.
Huvudverken, jag vet inte om den beror på att jag varit ute i solen hela eftermiddagen och druckit för lite vatten, eller om det är min hjärna som protesterar mot att den inte får tillräckligt med luft eftersom min näsa är full av snor. Och min näsa kan nog hoppa in på min förkylning-mest-olägligt-top tre. Grattis. Jag är inte imponerad över min tajming.
Dessutom har jag mensmage.
Och åt åtta vitlöksklyftor till middag för att ev. bli något bättre. Dessvärre tror jag det kommer resultera i en bil som stinker apa, en tjej som stinker ännu värre och fem missnöjda medpassagerare.
Om det blir så, och mycket mer får ni veta om en vecka då jag kommer tillbaka igen.
Tills dess. Allt gott!
Nu ska jag göra allt för att bli brun.
Min chef tror att jag är estet.
Min näsa är inte okej. Håller på att få en kvällstäppa just nu, jag känner det. Inte okej. MEN. Vem har tid att vara bitter när vi åker till Florida 04.00 Lördag morgon? Inte jag ialla fall.
Veckan har gått fort och nu är det torsdag igen. Egentligen borde jag träffat träningshitler och ingåt i dödspasset imorse, men jag väljer att avstå träningen då jag inte är helt hundra. (ja, jag har åldrats, mognat!)
Istället låg jag och njöt under ännu en sovmorgon, tog en dusch och svansade runt lite. Sen åkte jag iväg och mötte Lassie (läs Hanna!) och så gick vi och gjorde lite vardagslyx. Pedikyr delux, med fotmassage och varm handuk och grejer. Underbart skönt. Och nu sitter både hon och jag med fina rosa tånaglar (i olika nyanser, för lika kan vi inte vara!) och är redo att vädra fötterna i Florida. Och vad kostade kalaset kan man fråga sig? jo då, 27 dollar. Säg 30, vilket är 240 Svenska Kronor. Som hittat. Vart finns denna billiga behandling i Sverige? Inte ens när man gör det själv kommer man undan så billigt. Tror jag.
Efter lyxen fortsatte vi i lyxtecknet några minuter till och åt en lunch ute innan vi åkte tillbaka till vardagen och hämtade våra trollungar. Solen sken och vi stannade en sväng i parken men B blev avunsjuk på en annan tjej som jag hjälpte ge fart. Saken är den att tjejens mamma sitter i rullstol och kan inte komma in i lekparken, än mindre ge sin dotter fart och vem är jag att titta på? Nej, självklart inte. Dagisfröken (ursäkta, förskolefröken) i mig tog över och jag hjälpte henne att få upp lite fart och helt rättvist gungade B med en hand och tjejen med den andra. Men det var inte nog för B, som lessna ur och ville åka till poolparken på vårt område istället, anledning? "Där är vi iaf själva", som hon utryckte det hela. Och ja, det var ju bara att anpassa sig. Dock visade det sig att lillen inte bara ville vara ifre, hellst ville hon hem och kissa också. Och äta. Dagens lunch hade inte passat lillfröken så hon var minsann hungrig. Tyvärr har hon svårt att sätta ord på sånna situationer, istället för att säga "Maja jag är kissnödig och hungrig kan vi åka hem" blir hon gnällig, apatisk och skittråkig att ha och göra med och man får lov att gissa vad hon vill. Tur att jag är så pass lyhörd som jag är och kan tyda min älskade lilla trollunge!!
När vi kom hem var också ungens favoritpappa hemma och vi hade ett litet tremingel med sushi till lillen, och glass i efterrätt och håll i er nu: Jag tackade nej till en portion eftersom jag inte tränat på två dagar och då inte förtjänar lite gotte.. (att jag senare äter en snikers OCH en mentosrulle är ju en annan historia, jag var duktig en gång idag iaf!) Sen tvingade jag ut B i solen igen och vi körde iväg på vår dagliga skooterutflykt och hade det skoj. Men hon lessnade och vi gick in igen och hon började leka med pappa och jag tog mig an W som kom hem från skolan. Ja, visserligen kom hon hem tillsammans med M men hon var snabb iväg igen med mamma P till mallet för lite shopping så den enda av de tre som återstod var W. Och nu låter det som att jag var bitter över det, men sanninge är att det var väl snarare tvärt om. Jag minns en tid i början av mitt levene här, det var ju jag och W, jämt. Men nu, nu är det mest jag och B så det var perfekt att få en eftermiddag med mellantrollet. Jag gav henne mellis och sen åkte vi iväg och spelade tennis. Tennisstund som slutade som frågestund. Bamsefrågesport, vi var liksinnade veteraner båda två. Sen var det nära att jag fick ta "Blommor och bi" snacket eftersom hon plötsligt frågar mig hur man får barn. Jag svalde några gånger och tog satts och, och,"EH, vad menar du??" Och tur var det, för det visade sig att hon ville veta just hur man får barn, eller snarare får ut barnet, om man var hemma eller på sjukhus och jag sa att det kunde man välja själv, men oftast åker folk till sjukhuset. Sen berättar jag att vissa föder i badkaret och hon blev rädd att barnet då skulle drunkna men jag förklarar då att barn är som fiskar när de föds och kan var under vattnet. W lyssnar och tar in varje lite stavelse, och sen kommer det. "Men du, vart kommer barnet ut". Och jag ser i hennes ögon att hon vet, hon vill bara sätta mig i pinsamt läge. Och jag, jag berättar att barnet ploppar ut ur ditt underliv. och VA? Underliv. När blev det mitt förstahandsval på, på, ja, på Framstjärten, Fittan, Murran, Slidan, Snuffan, Smulan, Springan, Musen, Muttan, Skötet, Snippan. Eller VAD. Vad ska jag kalla den, eller det. Det kvinnliga könet? Varför finns det inget ord som man tar lika bekvämt i munnen som snopp? Eller va säger jag. Eller jo, det är ju det jag menar, om ni missförstår mig rätt. Det känns ju mer naturligt att säga Snopp. Jag vet ju knappt själv vad jag kallar Hallongrottan (??). Jävla ojämställdhet. Jag skyller allt på den.
Sak samma, jag berättade iaf födarhistorien och sen gick vi hem och åt lax lagad av Måns, en av de manliga besökarna. Måns och grabbarna åt lite, för dom skulle på hoooters sen och titta på silikonbrudar. Dessutom hotade en av bröderna att "om man inte äter mycket lax får man små bröst när man blir stor." Tack tänkte jag, vad jag minns åt vi fan fisk rätt ofta när jag var liten? I d i o t.
Som tur var tog jag mig friheten att lämna bordet under tuttdiskutionen och gick och tog på mig spenderarbyxorna istället. Åkte till mallet med Hanna och köpte upp mig lite mys innan Florida. En superfin Roxyklänning, två hårband, ett par jeansshorts, ett par tuffa skor och en ansiktstvätt. Precis vad jag behövde precis idag. Jag är lycklig och den som sa att man inte kan köpa lycka har åter igen ljugit för mig. Det går. Om man är matrialist, vilket jag tydligen är...
Hanna och jag hamnade dessutom i en liten diskussion. Diskussionen handlade om hurvida jag skulle köpa en "byxdress" i jeans eller inte. Jag tog en jeansklänning för att prova, men när jag kommer till provrummet märker jag att det är en byxa och inte en kjol. Ett par shorts nertill alltså, och så en överdel som en klänning. Och jag tänker att jag kan ju alltid prova. Och okej, jag såg lite ut som en Clown, men samtidigt var det en rätt skön kreation att lalla runt i. Och den var inte särskillt dyr heller. Men Hanna sa mig ett sanningens ord, vilket var att om jag hade den där på mig så skulle ialla fall hon skratta åt mig. Hon hade dessutom redan börjat, så skamset hängde jag tillbaka mitt nyfunna plagg och köpte det inte.
När vi kom hem senare så berättar jag för J om hur jag går in ett slags shoppingtrans och provar mig igenom i stort sett hela affären och att Hanna hatar att vänta på mig. Och så drog jag historien om byxdressen och J säger att "nästa gång Maja, då köper du den, för du vet att i dina kretsar är det okej. Det är okej bland esteterna. Och köper du, kommer vi andra säkert snart efter dig... Jag kommer ialla fall inte skratta åt dig, och inte dina riktiga kompisar heller..."
Jag gör ett halvhjärtat försök att övertala herr H att jag inte alls är estet utan alldeles vanlig men jag pratar för döva öron och går istället ner till mig med en ny tanke.
Om han tror att jag är estet så gör säkert fler det, vilket betyder att jag kan forstätta lura folk och helt enkelt köpa min byxdress utan att någon skrattar... Eller?
Resten av kvällen ägnade jag åt att packa väskan till Florida. Ner med kläder. Hälften ska ut igen imorgon.
Dessutom köpte jag massa musik på Itunes, jag är verkligen i en shoppingsvacka. Tur att det finns Dollars att ta av.
Rikedom.
Veckan har gått fort och nu är det torsdag igen. Egentligen borde jag träffat träningshitler och ingåt i dödspasset imorse, men jag väljer att avstå träningen då jag inte är helt hundra. (ja, jag har åldrats, mognat!)
Istället låg jag och njöt under ännu en sovmorgon, tog en dusch och svansade runt lite. Sen åkte jag iväg och mötte Lassie (läs Hanna!) och så gick vi och gjorde lite vardagslyx. Pedikyr delux, med fotmassage och varm handuk och grejer. Underbart skönt. Och nu sitter både hon och jag med fina rosa tånaglar (i olika nyanser, för lika kan vi inte vara!) och är redo att vädra fötterna i Florida. Och vad kostade kalaset kan man fråga sig? jo då, 27 dollar. Säg 30, vilket är 240 Svenska Kronor. Som hittat. Vart finns denna billiga behandling i Sverige? Inte ens när man gör det själv kommer man undan så billigt. Tror jag.
Efter lyxen fortsatte vi i lyxtecknet några minuter till och åt en lunch ute innan vi åkte tillbaka till vardagen och hämtade våra trollungar. Solen sken och vi stannade en sväng i parken men B blev avunsjuk på en annan tjej som jag hjälpte ge fart. Saken är den att tjejens mamma sitter i rullstol och kan inte komma in i lekparken, än mindre ge sin dotter fart och vem är jag att titta på? Nej, självklart inte. Dagisfröken (ursäkta, förskolefröken) i mig tog över och jag hjälpte henne att få upp lite fart och helt rättvist gungade B med en hand och tjejen med den andra. Men det var inte nog för B, som lessna ur och ville åka till poolparken på vårt område istället, anledning? "Där är vi iaf själva", som hon utryckte det hela. Och ja, det var ju bara att anpassa sig. Dock visade det sig att lillen inte bara ville vara ifre, hellst ville hon hem och kissa också. Och äta. Dagens lunch hade inte passat lillfröken så hon var minsann hungrig. Tyvärr har hon svårt att sätta ord på sånna situationer, istället för att säga "Maja jag är kissnödig och hungrig kan vi åka hem" blir hon gnällig, apatisk och skittråkig att ha och göra med och man får lov att gissa vad hon vill. Tur att jag är så pass lyhörd som jag är och kan tyda min älskade lilla trollunge!!
När vi kom hem var också ungens favoritpappa hemma och vi hade ett litet tremingel med sushi till lillen, och glass i efterrätt och håll i er nu: Jag tackade nej till en portion eftersom jag inte tränat på två dagar och då inte förtjänar lite gotte.. (att jag senare äter en snikers OCH en mentosrulle är ju en annan historia, jag var duktig en gång idag iaf!) Sen tvingade jag ut B i solen igen och vi körde iväg på vår dagliga skooterutflykt och hade det skoj. Men hon lessnade och vi gick in igen och hon började leka med pappa och jag tog mig an W som kom hem från skolan. Ja, visserligen kom hon hem tillsammans med M men hon var snabb iväg igen med mamma P till mallet för lite shopping så den enda av de tre som återstod var W. Och nu låter det som att jag var bitter över det, men sanninge är att det var väl snarare tvärt om. Jag minns en tid i början av mitt levene här, det var ju jag och W, jämt. Men nu, nu är det mest jag och B så det var perfekt att få en eftermiddag med mellantrollet. Jag gav henne mellis och sen åkte vi iväg och spelade tennis. Tennisstund som slutade som frågestund. Bamsefrågesport, vi var liksinnade veteraner båda två. Sen var det nära att jag fick ta "Blommor och bi" snacket eftersom hon plötsligt frågar mig hur man får barn. Jag svalde några gånger och tog satts och, och,"EH, vad menar du??" Och tur var det, för det visade sig att hon ville veta just hur man får barn, eller snarare får ut barnet, om man var hemma eller på sjukhus och jag sa att det kunde man välja själv, men oftast åker folk till sjukhuset. Sen berättar jag att vissa föder i badkaret och hon blev rädd att barnet då skulle drunkna men jag förklarar då att barn är som fiskar när de föds och kan var under vattnet. W lyssnar och tar in varje lite stavelse, och sen kommer det. "Men du, vart kommer barnet ut". Och jag ser i hennes ögon att hon vet, hon vill bara sätta mig i pinsamt läge. Och jag, jag berättar att barnet ploppar ut ur ditt underliv. och VA? Underliv. När blev det mitt förstahandsval på, på, ja, på Framstjärten, Fittan, Murran, Slidan, Snuffan, Smulan, Springan, Musen, Muttan, Skötet, Snippan. Eller VAD. Vad ska jag kalla den, eller det. Det kvinnliga könet? Varför finns det inget ord som man tar lika bekvämt i munnen som snopp? Eller va säger jag. Eller jo, det är ju det jag menar, om ni missförstår mig rätt. Det känns ju mer naturligt att säga Snopp. Jag vet ju knappt själv vad jag kallar Hallongrottan (??). Jävla ojämställdhet. Jag skyller allt på den.
Sak samma, jag berättade iaf födarhistorien och sen gick vi hem och åt lax lagad av Måns, en av de manliga besökarna. Måns och grabbarna åt lite, för dom skulle på hoooters sen och titta på silikonbrudar. Dessutom hotade en av bröderna att "om man inte äter mycket lax får man små bröst när man blir stor." Tack tänkte jag, vad jag minns åt vi fan fisk rätt ofta när jag var liten? I d i o t.
Som tur var tog jag mig friheten att lämna bordet under tuttdiskutionen och gick och tog på mig spenderarbyxorna istället. Åkte till mallet med Hanna och köpte upp mig lite mys innan Florida. En superfin Roxyklänning, två hårband, ett par jeansshorts, ett par tuffa skor och en ansiktstvätt. Precis vad jag behövde precis idag. Jag är lycklig och den som sa att man inte kan köpa lycka har åter igen ljugit för mig. Det går. Om man är matrialist, vilket jag tydligen är...
Hanna och jag hamnade dessutom i en liten diskussion. Diskussionen handlade om hurvida jag skulle köpa en "byxdress" i jeans eller inte. Jag tog en jeansklänning för att prova, men när jag kommer till provrummet märker jag att det är en byxa och inte en kjol. Ett par shorts nertill alltså, och så en överdel som en klänning. Och jag tänker att jag kan ju alltid prova. Och okej, jag såg lite ut som en Clown, men samtidigt var det en rätt skön kreation att lalla runt i. Och den var inte särskillt dyr heller. Men Hanna sa mig ett sanningens ord, vilket var att om jag hade den där på mig så skulle ialla fall hon skratta åt mig. Hon hade dessutom redan börjat, så skamset hängde jag tillbaka mitt nyfunna plagg och köpte det inte.
När vi kom hem senare så berättar jag för J om hur jag går in ett slags shoppingtrans och provar mig igenom i stort sett hela affären och att Hanna hatar att vänta på mig. Och så drog jag historien om byxdressen och J säger att "nästa gång Maja, då köper du den, för du vet att i dina kretsar är det okej. Det är okej bland esteterna. Och köper du, kommer vi andra säkert snart efter dig... Jag kommer ialla fall inte skratta åt dig, och inte dina riktiga kompisar heller..."
Jag gör ett halvhjärtat försök att övertala herr H att jag inte alls är estet utan alldeles vanlig men jag pratar för döva öron och går istället ner till mig med en ny tanke.
Om han tror att jag är estet så gör säkert fler det, vilket betyder att jag kan forstätta lura folk och helt enkelt köpa min byxdress utan att någon skrattar... Eller?
Resten av kvällen ägnade jag åt att packa väskan till Florida. Ner med kläder. Hälften ska ut igen imorgon.
Dessutom köpte jag massa musik på Itunes, jag är verkligen i en shoppingsvacka. Tur att det finns Dollars att ta av.
Rikedom.
Bara tre dagar kvar!
Jag vet knappt vad det är för dag längre, lika väl som det kan vara måndag, kan det lika gärna vara fredag eller söndag. Eller som idag Onsdag. Men i min hjärna har det varit tisdag hela dagen, jag antar att det beror på den missade måndagen i måndags. Mycket knepigt!
Igår kväll hälde jag i mig en dos nyquil och sov som en klubbad säl hela natten. Vaknade 11 idag, eller vänta, vaknade gjorde jag kanske vid nio, men då var jag så groggy att jag valde att sova vidare. Plötsligt var klockan elva och det var lika bra att gå upp. Åt min frukost, tvättade kläder, packade Bs badkläder och åkte sen och hämtade trollungen. En liten badutflykt (trevlig tradition på Onsdagar, Me Like!) till lifetime med Hanna och Tvillingarna. Hanna fick ansvaret i vattnet och jag satt på kanten och tittade på, jag kan ju inte riskera att sjukdomen bryter ut ordentligt. Vi var i badhuset en timme sen åt vi lite mellis på cafet och åkte sen hem. Hem till lek i solen som nu behagar att lysa över oss igen. Underbart. B och jag lekte bilmack, men det övergick snart till en hundlek. Vi hade kul. Vi har lekt precis hela eftermiddagen och slutade inte förens det var middag.
Hamburgekalas. Snubben som åkte med brosorna hit är kock, så han hade lagat ihop riktigt goda hamburgare. Ibland blir man bortskämd må jag erkänna. Men jag klagar inte. Tvärt om!
När sen middagen och också arbetsdagen var slut så kom Hanna och Janne hit och invaderade min säng, vi hade filmkväll, såg Changeling med oscharsnominerade Angelina Jolie. Filmen var lång men jag tycker ändå den var riktigt bra. Den var hjärtskärande, berörande. Den handlar om en mamma vars son försvinner spårlöst och efter fem månader ringer polisen och säger att dom hittat hennes son. Bara det att det är inte hennes son, men hon blir inte trodd, istället blir hon inspärrade på mentalsjukhus och dom tar henne för galen. Men mamman ger sig inte utan kämpar vidare och tillslut skippas rättvisan. Tydligen är det en sann historia och jag kan inte annat än att tycka otroligt synd om de verkliga människorna bakom det tragiska livsödet. Fatta att stå med en pojke som säger att det är han som är sonen samtidigt som mamman säger att det inte är. Knepigt. Och brutalt för mamman att sen inte bli trodd utan istället hånad och idiotförklarad! Usch.
Ni ska dock inte tro att jag bara fick sitta i sängen och mys under filmens gång, nej nej. Jag hade golvplats. Eller strykplats. För självklart måste jag vara flitig som ett bi från morgon till kväll, så jag stod och strök kläder medans filmen rullade. Nytta och nöje. Lovely.
När det blitt tomt i mitt rum var det dags att krypa ner, värmen var kvar i sängen och jag slipper ligga och frysa. Men vad bäst är, är att jag fortfarande har ett leende vilandes på mina läppar för alldeles nyss skypade jag med Johanna. Och det är alltid lika kul att få höra hennes sjuka historier om hur hon lever loppan down under. Skratt varje gång. Kärlek.
I övrigt påstår Emma att jag missat att berätta att jag ska fara på semester på lördag morgon. Jag, P, W och B + Hanna åker till Florida på lördag för er (EMMA) som missat det. Vi blir borta en vecka. Sol och bad. Underbart.
Och ni som oroar er för vart den tredje i trollklanen ska ta vägen kan andas ut igen. Hon åker med sin kompis (bitchen, som för övrigt ska åka med familjen hem till sverige en sväng i sommar, se upp!!) till new orlins eller vad det nu var. Jag glömde visst lyssna på det örat.. Jag var fullt upptagen med att tänka på vilka klänningar och hur många bikinisar det är normalt att ta med sig...
Nu må jag sova gott. Imorgon vill jag vara frisk. Snälla. Eh. Gud?!
