Sommarhelg!

Äta ute, bada, ligga på en brygga och steka, dansa, träffa vänner, äta glass, somna sent, sola, bolla badboll, äta frukost i det gröna. Jag har gjort allt.

Men nu regnar det.

Kvallitetstid med Fabel

En eftermiddag och kväll med Fabel. Känns viktigt. Känns riktigt. Kvällsdopp och grillat, snack och förståelse. En själsrensning och allvarliga saker, men också roliga och galna grejer. Sånt som bara vi kan. Det som vi är riktigt bra på. Ihop. Ibland behöver man bli tio år igen.

Går runt med dubbla känslor, jävligt glad för min egen skull men också hela tiden lite ledsen. Det kommer plötsligt och då står jag där med rädsla och panik i halsen, jag ska verkligen åka.

Och jag ska sakna allt.

Och jag ska leva.





 


"ingenting som vi gör är tabu, inget stoppar oss nu."


Livet är inte bara en lek, det är en dans på rosor också.

Känner inget, känner allt.

Låt mig vara dum

Det blir din tur om en stund.

Eller hur var det nu.

Tvärt om.

Du är dum nu.

Jag kommer hämnas.

Sen.


Jag är inte gjord av sten.


ibland säger en tom rubrik mer än en med en tanke bakom

När livet gör konstiga vändningar och oväntade kasst är det skönt att man kan vända sig om och skratta åt eländet. Vad annat kan man göra när allt galet sker på en och samma gång.
Bryta ihop igen?
Skulle inte tro det. Jag vill inte. Mer.




Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn
Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
säg nånting
säg nånting
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig

(Håkan H. Helt enkelt)

jag ger, du får, jag tar, precis som du!

Var på ett minst sakt överraskande läkarbesök idag. Själva besöket i sig var väl inte helt oväntat men läkaren kom som en överraskning. Min Lidingöfamiljs Mammas syster var det som var doktor. Jag kännde igen henne och jag frågade rakt ut "är du hennes syster". Min läkare kollade chokat på mig och nickade. Sen sa jag vem jag var och återseendet var kärt. Hon blev förvånad, jag med. Vad världen är liten.

Sen att hon var en mycket bra läkare ska jag inte sticka under stolen med. En såndär läkare man vill ha och göra med, en som bryr sig, tar tid. Luktar gott och är god. Perfekt för en med lite lätt "läkarskräck" som jag. Tack tack!

Sen att jag blev sjukskriven veckan ut var väl ingen överraskning men dock ett långtråkigt men korrkekt beslut.

Jaha, vad gör man nu då?

Solen skiner och himlen är blå. Ultimat sommardag. Men vad ska jag göra, jag som inte kan sola med rädsla över att bli gul av pencelinekuren. Jag som inte kan bada med rädsla över att bli riktigt dålig igen. Jag som inte kan ut och gå för att orken inte finns. Jag som inte kan ta en glass på noret med rädsla för att nån från jobbet ska se mig. Vad ska jag göra denna vackra sommardag?

Det känns skit.

Det starkaste skapar man i det svagaste

Åter igen ensam i kollektivet. Har lite att göra, diska, hänga tvätt och eventuellt dammsuga, beror på hur mycket jag vill slita ut mig. Måste vara fit for fight till imorgon, då ska jag återigen på med arbetsbyxorna och dansa över Clas Ohlson DCs golv. Eller nej, inte riktigt. Nån dans blir det inte, men slit och släp, det ska jag bjuda på!
Egentligen är jag inte hundraprocentig, men jag orkar inte tjafsa, jag orkar inte gå hemma längre. Jag har inte råd, heller. Envisheten har inte lämnat mig, och med min envishet kommer jag gå långt.
Jag börjar, nu.

det finns en baksida också


Det har slagit mig nu,
 när jag har haft tid att tänka.
Lilla Lillasyster. Vem är väl som du.
Hur ska jag klara mig utan dig.
 Hur ska du klara dig utan mig.
Hur ska vi klara oss utan varandra så länge.
Så långt borta.
 Lilla Lillasyster
.
Alltid galnast.
Alltid fest.
Alltid där.
Alltid min.
Lilla Lillasyster!
 

Bytt är bytt kommer aldrig mer igen

Syrran gjorde chokladbollar (som man numer Måste säga) mot att jag filade hennes fötter. Deal. 
Synd att jag ätit så lite de senaste dagarna att jag fick dödsont i magen (två "riktiga" måltider, ca en tredjedel av en "äkta" portion, annars har jag överlevt på nyponsoppa sen i onsdags. matmonstret mår dåligt!) Summa summarum, åter till fötterna, dom var i vissa avseenden de äckligaste jag varit med om. Sen tänkte jag om och ångrade mig. Fötter är mysiga. Likaså armbågar. Och när resultatet var klart, mysiga, mjuka fötter på syrran var jag helnöjd. Ännu en ny tanke uppe i tankeballongen, fotvårdare, varför inte?!

Ikväll vet jag inte om jag ska orka ta mig tillbaka till kollektivet och välkomna en efterlängtad Fabel, eller om jag ska mojja mig ännu en natt i Djura. Om det blir Djura måste jag baka nått så att nån masserar min rygg. Den går av snart. Jälva sjuka. Jag måste bli helt återställd, snarast!



















Lady Lovely Locks


Jag flyr jag också

Nu har jag klättrat på väggarna i kollektivet sen i Onsdags kväll. Så gott som ensam, hela tiden. För visso skönt ibland, när febern var som värst och jag bara sov. Men sen, bara drygt. Jag driver mig själv till vansinne. Ensam. Inte ens någon i luren. Och jag känner mig så ovärd. Nu äntligen har jag fått orken att ta mig ut ur huset och till min Mor. Hon ska få ge mig den omsorg bara hon kan, för frisk, det är jag inte. Och närheten, det behöver jag. Omsorg. Kärlek. Lite socialt umgänge. Inte för att vi kommer sitta försjunkna i djupa samtal och diskutioner, men bara vetskapen om att hon är där om det är nått är så värd. Så fruktansvärt värd, lilla mamma.

Du flydde, jag flyr. Nu ska vi alla spela lika.

För sent för banal - het ?!

What was that
Did you wanna steel a kiss
Where were you
When you brought me in to this

In a shade
There's a loss of light
But that's what we got
And I know it can hurt
To do things right

Shade

You got
You got me so frail
And frail I'll leave

Our face
To a stronger day
My recall
To many things
It will always hurt
But that's a common thing

In the shades
In the shades

Does it matter
What I can understand
It will always be you
Who let go of that hand

I am sad
Over things you say
Your words
Will always hurt me
On our way

Shades
Shades

Worries
For where you belong
Gets me in trouble
When you've got your hallow on

Let those nights
Be only yours
Remember hurt
Remember sore

In the shades
In the shades

Sophie Zelmani

En Lördag, inte som alla andra. Besvikelsen skaver på huden, jag vill försvinna och jag vill göra det nu. Men jag är instängd i kollektivet och väntar på att bli frisk. Måste bli frisk. Borde ropa. Orkar inte ens vinka. Orkar inte vinka och le. Vinka och Le. För vems skull ska jag fjäska? Det är sorligt att säga, men bara dom starka orkar resa, resten av det man trodde var allt blir kvar. Kännslor på det? Ingenting.
Det finns inte mycket kvar. Du trampar fel gång på gång och snart kommer inte jag finnas kvar. Det är bara så
.

Vem ska trösta knyttet?
Jag trodde länge att jag var knyttet, men jag har fel.
(Det är du. och fast att jag nog egentligen alltid vetat det har jag inte låtsas som om jag ser, det är alltid lättare att ta än ge, alltid lättare att vara offer än offrare, alltid lättare att vara tröstad istället för tröstare. )
Vem ska trösta knyttet?
Är alla utom jag.
Lycka till.

sakernas läge

Nu har jag gått och blivit sjuk också. Jag som aldrig är sjuk har blivit brutalt dålig!

Sjukdom: Halsfluss
Feber: igår 39 grader, idag om jag har tur, bara 38
Ont: JA, som fan
Tid i säng: 38 timmar
Sovande: 36
Varit uppe: 2 timmar
Ätit: Tre glas blåbärssoppa, två glas sockerdricka och vatten
Medicin: JA.
Kroppen: helt slut
Stel: som en åldring
Ork: Nej
Socialt umgänge: Nej, kollektivet har flyttat
Borta från jobbet: hittills två dagar, kommer sluta på minst en vecka trodde läkaren.
Väder ute: strålande sol
Bitterhet: Ganska hög

Nu har jag varti vaken och uppe i en timme, det är nästan rekord, om jag räknar bort gårdagens besök på sjukan, apoteket och konsum. Göra soliga torsdagen i slitna kläder, skitsne frilla och trettionio graders feber var också en upplevelse, dock inte av den bättre skolan. Nu faller jag snart av stolen, dags att återgå till bädden. Liggsår, här kommer jag.

RSS 2.0