Exotich
Det värsta med att äta apelsin är att man luktar apelsin om händerna så länge efteråt.
Det bästa med att bo i liljeholmen är att vi har en alldelles utmärkt balkong.
Där dom är är det alltid fest
Idag är det måndag, känns det som samtidigt som jag är trött som vore det fredag. Men det är tisdag. Jag jobbar på och harvar mig fram, vet inte riktigt vad jag gör på kontoret egentligen men jag får saker gjorda ialla fall. Och framför allt får jag pengar, vilket behövs!!
Idag när jag var påväg hemåt med min matkasse gick jag längs våltägtsvägen och som vanligt var ett gäng A-lagare vid boulbanan. Dom kastade klot, skrattade, sjöng och drack öl. Jag tror dom hade roligt. Själv kände jag mig bara tragisk. Där gick jag ensam med min matkasse med messmör och bröd. Hem skulle jag och även där vara ensam. Jag gillar inte ensamheten, och jag är så sjukt dålig på att ta tillvara på den. Jag borde hitta ett intresse, fylla min vardag med något, jag vet bara inte med vad.
Ett puzzel känns inte aktuellt ialla fall, det skulle bara trycka ner mig ännu mer.
Jag vet inte vad det är men jag känner mig avtrubbad. Tjock fet och ful. Jag ser mig själv utifrån och inser att jag har glasögon, i stunder som då känner jag mig verkligen som den största nörden på jorden.
Ibland är det jobbigt att vara jag och jag hatar när jag gräver en grop åt mig själv och faller ner. Jag har så lätt att sitta där nere och titta upp och tycka synd om mig själv. Eller nej. Bara motarbeta mig själv.
Jag önskar att jag kunde komma på vad det är jag vill göra.
Jag saknar "mina barn" och jag längtar lite efter min mamma.
och så vill jag att Roger ska komma hem och förstå mig.
om det nu går.
För att strö på det tragiska kan jag meddela att jag lagat så fruktansvärt god mat ikväll, jag har dock inte smakat den än men jag ser ju hur gott det ser ut, och luktar. En sås fick jag till också, en sås i mamma-klass, grym med andra ord. Och jag, jag har ingen att dela den med, för vem vet när Roger kommer hem, egentligen?
Ibland hatar jag att vara jag.
En livs levande köttätare
Det intresserar mig inte.
Men en bonussak vi fick med lägenheten är blommor och det är ju trevligt.
Alla som känner mig vet att jag har de minst gröna fingrar du kan tänka dig, men jag hoppas det ändå går att hålla dem vid liv, blommorna alltså.
Igår hade vi skördefest för tomatplantan, två små små tomater fanns att plocka, skördelycka!
Fast den mest intressanta växten finns i badrummet, ovanför badkaret.
En köttätande blomma.
På riktigt.
Jag är nästan rädd för den, även om jag fattar att den inte kan ta mig.
Ett spännande sällskap i duschen om inte annat, och när den fått en fluga i sig så sluter den sig och ser ut som en snopp. Söndagstvagning är numer ett sant nöje.
Mohahahaa.
Vår nya sambo.
I Liljeholmen..
..Luktar det herrparfym ur buskarna.
..Spelar a-lagarna boul, varje dag.
..Har vi en hissbana upp till ytterdörren från tunnelbanan.
..Måste man gå "våldtäktsvägen" hem till oss.
..Finns råttor stora som mjölkpaket.
..Pratar folk med de stora råttorna.
..Är det dålig bild på tvn.
..Har vi världens största och bästa kroppspegeln.
..Har vi plats för många gäster.
..Ska vi införa pölsa på matsedeln.
..trivs vi kanonbra.
Nyflyttad
Livet i Liljeholmen, NU!
jag vill vara en picknick-svensson
the end.
på hemmaplan och ingenting att rapportera
Däremot tycker hon att jag luktar gammal gubbbe?
jag tar dock det med en nypa salt eftersom jag fick lov att köpa en mössa idag pga att mitt hår lever sitt eget liv numera. Inte så roligt.
Däremot var det roligt att vara på kupolen idag, jag köpte lite kontors-kläder, jag måste ha någonting när jag sitter och ringer på mitt kontor. Mycket fint. Diskret. Tråkigt. Lätt värt det.
Jag har också träffat pappa grovsingen idag, han och jag och varsin kopp kaffe, det slutade som det brukar och bör - med politiksnack!
Gubben är inte tappad bakom en vagn och han lär mig allt han kan. Det tycker jag om.
Nu ska jag hoppa in i duschen men först ägna mig åt Djura nöjet, vilket ingen behöver veta mer om.
Sen vankas paj. Massor av paj.
Och kvällen är ung och jag har vänner, men ingen ork. Spännande!
och nu har Emma löst gåtan om det stinkande - det var jag, men doften kommer från mina tights och min secend hand jack. Skön blandning. Jag är ett äckel.
Grattis världen!
Sista 24 timmarna i bromma
En natt hos Anna, en helg i dalarna och på måndag tillbaka till stockholm och flytta till Liljeholmen.
Och det känns så skönt!!
Jag håller som bäst på att frosta ur frysen, har vikt ner alla handukar och sängkläder och diverse småsaker.
AHA!
Min favoritvitlökspress får jag inte glömma, lika bra att ta den nu.
phuu det finns massor att göra!
och klockan 13 ska jag vara på mitt kontorsjobb...
Ett beslut
Genusvetenskap i all ära, men nej, det är inte min grej.
Jag har alltid, och kommer alltid att kalla mig feminist.
Och det var även på denna grund jag tog beslut i att läsa genusvetenskap, för jag trodde att det skulle intressera mig och att jag skulle lära mig allt jag behövde för att bli en fulljädrad feminist och god samhällsmedlem.
Men jag hade fel.
Det är otroligt mycket att göra, vilket jag visste att det skulle vara, men ändå känner jag att det ger mig inget.
Därför har jag beslutat att hoppa av.
Ja, såhär tre veckor in i kursen.
Men det känns inte rimligt att jag gått med ångest tre veckor i sträck, eller sitta och gråta över att jag inte kan, inte får ner något på mitt papper eller hittar något som hellst viktigt att ta upp i min reflektion.
Så ja.
Nu är det slut.
Och en sten faller från mitt bröst.
Och nu är hela världen öppen igen.
Hurra!
ännu en ofödande uppgift
Och jag fattar åter igen ingenting.
Eller är det bara det att jag intalar mig att jag inte gör?
Jag vet inte, men jag har ingen inspriation och jag längtar inte tills på torsdag då jag:
1. får tillbaka förra veckans uppgift skriven i ren ångest.
2. måste lämna in ännu ett verk från ångesten.
Hellst av allt vill jag bara krypa in i Rogers famn och låta honom hålla om mig, bara vi två och inget annat. Gömma mig och glömma mig.
Men så får man inte göra. Och inte går det heller då han för en halvtimme sen åkte till jobbet.
Kul kille, åjo, duktig om inte annat!
Undra vad jag ska göra (plugga plugga plugga, pucko!)
äta frukost.
läääänge.
Skärp dig Maja!
porriga oenigheter
Svenkskars skattepengar.
Och alla höjer på ögonbrynen.
Men inte jag.
Jag skrattar gott åt att vi i svedala fått ännu någonting att vara bittra över, men jag slår vad om att alla medelbittra medelsvenssons också kommer krypa upp i soffan när hösten smyger sig på och titta på, just det, feministporren.
"för det har ju snackats en hel del och nu ska vi se vad det här är för något.."
Och jag säger bara, kör hårt!
Själv är jag road över det faktum att mina skattepengar gått till något som jag faktistk kan ta på, kanske till och med få nytta av.
För hur många "skatteskandaler" har vi inte hört talas om genom åren?
Någon köpte vin, en annan en hora, någon tog sig en tripp med ett lyxplan. Inget av detta har gynnat mig.
Men porren.
HA!
Jag ser hellre att jag får en porrfilm för mina skattepengar än att en politiker får äta rysk kaviar under ett "studiebesök" i frankrike.
Ps. Porrfilmen heter dirty diaries.
Det är feministporr.
Den är inte snällare, den innehåller bara inga nerdrogade uppumpade småbrudar som slukar kuk som om de inte kunde annat. Den innehåller riktiga kroppar, riktiga tuttar, riktig lust.
Frakt Förakt
Emelie hela helgen, Anders för ikväll.
Underbart.
Jag är brutal i köket, på alla sätt och vis, det jag gör blir gott men jag gör det hellst själv. Styr och ställer, litar inte på någon. Nästintill militärisk. Jag vet inte om det är en bra egenskap, men tydligen funkar konceptet för det blev en sju helvettes matorgie!!
Vi pratade mycket, skrattade, drack vin, spelade Yatzy.
Anders myntade begreppet Frakt Förakt, baserat på Emelies fina historier om välbergade människor.
Jag må säga att jag är i vackert sällskap och nu ska jag krypa ner på min muminkudde och tryna brevid Emelie.
Jag är ialla fall nöjd, och jag konstaterar ännu en lördag att jag slapp härja sönder mig på Lucky House.
Det finns viktigare saker i livet.
Mycket viktigare.
varför säger man en sak men menar en annan?
Jag sa:
- Nej gå nu innan jag blir ännu mera lessen och förbannad.
Och han gick.
Och jag blev ännu mera lessen och förbannad.
Jag menade ju inte att han skulle gå, jag ville ha hans omsorg, men hellst utan att be om det.
Varför är det så jävla komplicerat ibland?
Varför gråter jag lika mycker för min egen dumhet som hans?
Han gick.
Och nu ses vi på söndag.
Och jag sitter och gråter i soffan.
Och känner mig som någon jag inte är.
feministporr?!
Idag lämnade jag in min gråt-uppgift.
Det kändes inte bra, men jag fick iaf tillbaka förra veckans skrivelse med rätt så positiva kommentarer från min lärare. Det kändes däremot jättebra!
När jag, efter skolan åkte hem för lite pluggande i lugn och ro fick jag min livs chock. I min dörr sitter en okänd nyckel och dörren är upplåst, jag går in och kikar omkring, men ingen.
Tittar ut genom ett av fönstren i renoveringsrummet och där ser jag ett skrev. Tydligen skulle hantverkarna komma hit idag och klättra på stegar och stå utanför mitt fönser i lagom öga-penishöjd. Allt utan emot min vilja. Det var ett jäkla bankande och hamrande från deras sida kan jag tala om, hela huset dånade och jag la en kudde över öronen och kröp ner med min bok om kön eller genus. Koncentrationen var sådär, men nu har jag iaf läst en gång innan föreläsningen på måndag!
Nu senare ikväll ska jag iväg på en annan skolrelaterad men helt frivillig sak. Det är nämligen releasparty för en svensk feministporrfilm. Kan bli jäkligt spännande och se hur det ser ut. De som sett den säger att man inte ska förvänta sig porr, utan mer konst. Jag är idel öga och det känns mysko men skoj att gå ut på en sånhär historisk grej. Och sen om det ger mig pluspoäng på min kurs är inte jag den som klagar!
Nu måste jag kleta lite smink i mitt ansikte, svälja potatis och purjolöksoppan i ett svep och fara! Min käre klasskamrat Johanna väntar!
Är det såhär det ska vara att plugga?
Hjälp. Jag har glömt hur man pluggar. Glömt hur man skriver korrekt och helt tappat den röda tråden, i hjärnan, tyvärr. Veckans uppgift var egentligen inte svår, men ändå ångestladdad. Uppenbarligen. Det är inte varje dag men sitter och gråter över läxan. Jag gjorde det igår. Jag fick skrivkramp och fick inte ner ett vettigt ord på mitt papper. Förstår någon min ångest?
Jag grät som en mellanstadieelev som hellre ville gå ut och leka burken än sitta inne med läxan, vad jag hellre ville göra kan man fråga sig. Hänga mig kanske, i stundens hetta.
Tillslut fick jag ner två utkast som var nått att kasta ut. Imorse steg jag upp och skrev ner bajs på ett papper och printade ut. Jag har inte vågat läsa det än, jag orkar inte bli besviken.
Jag vill vara bra men jag känner mig som en idiot.
Trodde jag var inne i genussvängen men känner mig helt utanför systemet.
Jag vill klara det och har ingen lust att ge upp för en "liten" motgång.
Hade jag haft en gud hade jag valt att be för studielycka, nu har jag ingen gud att vända mig till i svåra situationer utan tänker mer att om jag skulle utnytja vår herre nu så skulle denne bara straffa mig för att jag kommer när det passar sig.
Så tänker jag alltid, en typ av tvångstanke.
Undra om jag ska försöka få i mig lite frukost, ta några lugnande andetag och åter igen försöka mig på min uppgift. Framför allt om jag ska ut och dricka öl med klassen ikväll och vill kunna se dem i ögonen.
Jag måste lyckas.
Det är inte bara Anders som får roliga sms
"Myskväll hos mig på Roxnäsudde!!! Ta med det ni vill äta och dricka under kvällen. Tex havremjölk och vattenmilon. Badkläder och instrument rekommenderas!!! Myyyss mina vänner!!!!"
Jag åkte inte dit av någon anledning...
Jag tror att min bloggvilja är tillbaka. Jag tänker i bloggbanor igen. Jag lovar ingenting, men jag ska försöka att vara tillbaka. Tillbaka och rapportera om min vardag som genusstudent, sambo och stockholmsbo.
Och hur det nu än är, så tycker ialla fall jag att det ska bli roligt!
