minemale

..Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra.
(Håkan H)

Jag ligger här ute på den gröna gräsmattan och solen skiner och jag är helnöjd. Eller nej. Men det kunde vart så. Jag ligger ute på den gröna gräsmattan och solen skiner och jag är inte nöjd. Plötsligt var det något som fattades mig. och jag kan inte sätta fingret på om det är jag som är dum och otacksam och inte ser vad jag har, eller om verkligheten ser ut som jag inte vill? Jag saknar ärlig och konkret uppskattning. Någon som ser vem jag är och gillar det den ser för att det är jag, i renaste form. Jag snackar inte om den stora kärleken eller ett enstaka knull som piggar upp för stunden. Jag pratar inte ens om en liten romans. Jag talar om det som är nära nu. Det räcker med lite vardagsuppskattning någon gång. Och det är typiskt mig att jag förväntar mig sådant här och att jag åter igen blir besviken. Toppar och dalar. Men varje ton jag bygger upp lyckas någon annan rasa ner. Man får vad man förtjänar, som det så vackert heter. Men när? Och om det är detta jag förtjänar så måsta jag vara världens sämsta människa. Jag ger och ger och ger. Ibland känns det som om jag slickar golvet efter smulorna för att få igen bara lite av allt jag kastar ut.  Kan ens självbild vara så långt ifrån verkligheten?! Besvikelsen, besvikelse, det måste vara det som är det värsta. Och jag vet att jag är sjukt bra på att bygga upp en förväntning. Förväntan. Men någonstanns vill jag tro att det ska gå. Att även om jag ger allt så ska jag innom kort få tillbaka det jag gett. Förväntningar och krav på min omgivning. Eller bara en tro på ömsesidighet i relationer? Jag lider utav det och jag måste sluta med det. Just nu känns det som om alla andra kan stänga av allt och sköta sig själva och skita i andra. Men jag kan inte det. Jag måste bjuda på mig själv, jag måste bygga upp förväntningar och jag tar allt personligt. Jag är en känslomänniska av högsta rang. och nu måste jag sluta med det. Jag trampar runt och tar upp allt, och som vi alla vet så är det lätt att glöma den snö som föll ifjol när sommaren plösligt blev så fin. Jag orkar inte. Det är tungt men jag måste våga stänga av. Jag måste skita i allt och alla och sköta mig själv. Inte vara ensam, men dock frånvarande. Jag måste ge vad jag får, inte ge vad jag vill ha tillbaka. Bete mig som alla andra. Det är hårt och det är svårt men om jag inte gör det kommer jag förstöras helt.   Tomhet. Gråt och utpumpad på energi. Grattis idioter. Ni vann. Igen. 
(det värsta är att om jag stänger av kommer ändå jag att vara borta. Jag är inne i ett No Win/No win game. och jag hatar det. Igen)
..Och den stora anpassningen, hur var det med den?
- för nej, det är inte jag. Det är Ni?

looking for reasons for what I did
looking for reasons to live
waiting at your doorstep a second night
scared to death of you sleeping around

I call you in the morning crying on the phone
glad to hear your voice but your voice has turned ice cold
It was that very moment that I made up my mind
there's no longer no use for me to try

looking for trouble and reactions allt the time
like a teenage kid it makes me feel alive
ask my mother: does peace come along with age?
"no restlessness grows worse day by day"

I can't control my hope I can't control my dreams
I can't eat I can't sleep I can't do anything

call you in the morning crying on the phone
glad to hear your voice but your voice has turned ice cold
leaving loads of messages, leaving you notes on your locked up door and your shut off phone
It was that very moment that I made up my mind
there's no longer no use for me to try
the worst case scenario is what we've been going through
worse than anything I can relate to
I've never moved on, I've always been stuck
left so much behind without building it up
so long since I wished to get up in the morning
so long since anything but singing had a meaning
the worst case scenario is what we've been going through

I can't control my hope I can't control my dreams
I can't eat I can't sleep I can't do anything

Ps. Det är inte mej det är fel på. Det är dej. honest!