27 november 2009
... och nu låter vi julstressen börja påriktigt, Grattis!
Trängdes med ca 1 miljon människor inne på Åhlens idag, sen fortsatte alla av någon anledning till ICA i liljeholmen och jag blev i princip galen.
Men 5 minuters handlande av lampor och 15 minuters köande för att komma hem och se att man köpt fel lampor känns helt okej en fredag då jag har så mycket energi som idag. N O T!
Men, jag fick ialla fall upp min julstjärna och lussetåget morfar gjorde till mig när jag var liten, dessutom köpte jag näst sista paketet till Rogers adventskalender idag också. Det blir en välsignad julfrid i år.
Funderar också starkt på att köpa massa glögg och drick en kopp om dagen, så det alltid alltid luktar jul hemma hos oss, from idag.
Kanske.
Nu saknas väl bara ett rejält julbord och julen är fulländad!
Det ska bli bra.
En tisdag.
Nu en nyckel i dörren, och snart ett par armar om mig.
God natt.
en skrämmande tystnad
Det är så mörkt, jag ser inte mig själv. Det är så tyst, jag hör inte mig själv.
Tårarna bränner bakom ögolocken, igen.
Men jag blundar och tänker på något annat, håller kanske din hand om natten och torkar mina tårar i smyg.
Och jag säger inget, för du orkar inte lyssna, och jag vågar inte prata. Kan inte prata. Orkar inte lyssna.
orkar inte bära. vågar inte släppa.
Och det är så ensamt för jag kan helt enkelt inte hitta mig själv.
tyst.
tyst.
tyst.
Och jag har alltid vetat, att ingen tröstar knyttet.
Jag äger Stockholm - igen
Det är rikgit skönt och tar mig lite drygt en timme.
Jag går från Östermalmstorg till Liljeholmen, dvs att jag går i genom i princip hela stan.
Ialla fall den viktiga delen av staden Stockholm, och jag älskar det.
Jag går från Ö-torget, ner förbi slottet, förbi Fredrik Reinfelds hem, Rikstan, gamla stan, slussen och slutligen hornsgatan hela vägen hem i princip.
Och det är så vackert.
Idag gick jag (under tidspress eftersom ANDY skulle dinnera med mig!) och bara njöt, jag insåg att jag var så rik på det jag såg. Hur ofta kan och får folk se det vackra jag ser på min promenad hem?
Jag får se kungaslottet, gamla stan och alla mysiga butiker, små resturanger och roliga souvinirsaker, jag får se båtar som lägger ut, bergväggar och vacka bostäder.
Och stockholms första reklamskylt.
Hur mycket är inte det värt, egentligen?
Och att sen få komma till Liljeholmen och möta upp min fina vän Anders för en middag så måste man väl ändå säga att livet är rätt komplett.
Dessutom kommer snart Roger hem och jag ska skynda mig att krypa ner i sängen och värma upp täcket. Jag är dödstrött.
Kärlekskrank
Vi valde nämligen att åka hem olika tider för att få längta efter varandra. Eller om det var för att jag skulle jobba och Roger städa bland gamla saker, jag minns inte så noga.
Efter en hård dag på jobbet var det ialla fall extra mysigt att gå hem och laga lite god mat, potatisgratäng och fläskfile och en stor sallad. Självklart skölde vi ner läckerheterna med lite vin, på en måndag, ja visst!
Sen satt vi med tända ljus och pratade.
Planerad.
Tänkte.
Senare somnade vi tätt tätt ihop och lyssnade på vinden som ven, och jag var inte rädd för jag fick sova i hans famn.
Nu ska vi strax dricka te och vika lite tvätt.
Jag ska ta tillvara på hösten.
Han är fin han, min Roger.
Pssst. Det är kortvecka, i helgen åker jag till Malmööö och träffar Dalmans ängler. Mina Lovely Bejbs!
(tack Apa och Henke som förstår oss)
