minemale

Det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid
Hysterisk julefrid
rår med kalla ögon över taken
Fröken svår vill somna bort och ta sig loss
Men tusen tomtebloss
håller Fröken Svår lika vaken
som den glada tomten vid adventsljusstaken
God jul fru Hjärter Dam och Fröken Svår
och gott nytt år till all er sorg och era sår
Begåvade små barn i stadens kör
Dom sjunger tindrande servilt så alla hör
Dom sjunger sånger om ett ljus i vintertid,
medan mammon i sin svid
drillar dig besatt tills du står naken.

Och det går en gudason på stan med tunga fjät.
Han trösta och förlät,
men nu så står han själv mitt upp i gråten
En sömnig sil söver i säng fru Hjärter Dam,
utan puss och kram,
och utan ambition att bli förlåten
En uppgiven gest bland världens bråten
En stressad mamma som har skinkan full av jul,
blir rädd att släkten kanske inte har så kul
En kärnfamilj med huset prytt av marsipan
kan väl inte längta bort på doppar-dan?
Familj Vanilj vill fira julen snäll och söt,
men en bittermandel göms i deras gröt!
Det går en ängel runt på stan med tunga fjät
och mammon fet och tät,
lutar sig tillbaks mätt och belåten

Det går en sägen om att önska sig nånting
Och pengar far omkring
Vad gör det mammon om nån utgjuter sin galla
Och det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid
En barnakör tar vid
I glitter-vakuum kan dom hoppas tro och tralla
att jesus återvänder snart en gång för alla.
Men om jesus dog för våra synders skull
ja, då lär han va bra död i denna mull
Fru Hjärter Dam står stel och sjunken ner i dyn
och hon väntar på ett stjärnfall i skyn
Inte för att hon vill önska sig nånting
Nej, hon önskar ingenting
Men hon vill se att det som glittrar mest ska falla

Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av

Allt jag ser, allt jag hör
Är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, jag väntar
Om tiden vill ifatt

Den Donner-Knüppel im Schinken-Geldbeutel vulkanisieren
Den Austern-Graben mit der Schoß-Rakete knüppeln
Das Ritzen-Beil im Magen-Schloss zerbomben
Die Pudding-Luke oh la la an die Bums-Fliegenklatsche anpassen
Falls ich dich in die Schlinge bekomme/Wenn ich ehrlich zu dir bin/dann
 Lassen wir einfach die versteckten Anspielungen/weißt du schließlich trotzdem was ich will
Meine aalglatte Tour ist so erbärmlich, dass
Ich erst gar nicht lange um den heißen Brei herumreden will

Friedrich
Ida
Cäsar
Konrad
Friedrich
Ida
Cäsar
Konrad

Die Unter-Stange im zermatschten Handschuh marinieren
Den Juhu-Sumpf mit dem Typen-Kolben bohren
Den Flatter-Knochen in der Miststück-Runzel mit Hochdruck reinigen
 Die Fidel-Höhle ohh la la mit dem Schweins-Kirchturm beschießen

Falls ich dich in die Schlinge bekomme/Wenn ich ehrlich zu dir bin/dann
Lassen wir einfach die versteckten Anspielungen/weißt du schließlich trotzdem was ich will
 Meine aalglatte Tour ist so erbärmlich, dass
Ich erst gar nicht lange um den heißen Brei herumreden will
 
Friedrich
Ida
Cäsar
Konrad
Friedrich
Ida
Cäsar
Konrad

Den Du-weißt-schon-wen in die Du-weißt-schon-wo stecken
Den Du-weißt-schon-wen in die Du-weißt-schon-wo stecken
Den Du-weißt-schon-wen in die Du-weißt-schon-wo stecken
Den Du-weißt-schon-wen in die Du-weißt-schon-wo stecken

"De djävlar som förändrat mig ska jag för alltid hämnas. Vems öde det än ämnas.", sjöng hennes vackra röst. "De bugar sig för myten och vänder kappan efter vinden. Och de kysser mig på kinden och jag spyr på deras tröst. De lägger sig och vilar tryggt och barnsligt vid mitt bröst. Och när de fått sin glädje går de ut. För dom får allt ett slut, och deras sorger tidvis domnar. Det blir vår och det blir sommar. Men här vilar en förbannelse av höst. De ler åt allt och inget och ger fan i besvären. Och de skrattar åt misären för den har de sett förut. Och den kärlek som jag ger är blott en del av den jag saknar varje morgon när jag vaknar, var sekund och var minut. Har någon nånsin sagt till mig hur kärleken ser ut? Eller varför den kan lämna såna hål? Den sticker som en nål, och förvandlar mina nerver till stoft och sot och skärver, och förvandlar varje amorpil till krut. De sover gott om natten när de klarat sina läxor. Själv sover jag med häxor som ingen bjudit hit. Ingen tycks förstå det sår som svider i mitt hjärta. För deras sår av smärta kan man badda lätt med sprit. Men de djävlar som förändrat mig de dödar bit för bit. Och glädjen har försvunnit liksom jag. Men jag hittar den en dag Och jag är envis kan man tycka men jag ska finna all min lycka, om så döden ska bli den som tar mig dit!".
(Lars Winnerbäck)