Kärlek på en Söndag.
I vått och torrt har vi ialla fall varandra nära. Väldigt nära. Närmare än nånsin.
Och Jag tänker, att såhär ska det alltid vara.
Fredag hela veckan
Jag har hört att det finns en film som heter måndag hela veckan. En jävla jobbig film om måndagar.
Mitt liv är nått helt annat. Jag har fredag hela veckan, på ett positivt sätt!
Idag har jag klarat mitt matteprov och sen övervunnit min rädsla för Mulle - Kolikok kolikok - pervo. Två timmar i skogen med ungar, kottar, bullar och Mulle. Jävla skämt, har jag ett friluftsliv? Lovely!
Senare under dagen besökte jag även Farbror Doktor, ännu en rädsla att besegra. För första gången i mitt liv fick jag ligga på bår, han klämde och kikade, hittade inget. Jag undrar vad det är för fel på mej?
Nu måste jag studera en aning, sen ska jag träna och sen är det ölknäckardags, för trotts all så är det ju fredag idag, Nästan.
Och några viktiga punkter:
Mitt liv är nått helt annat. Jag har fredag hela veckan, på ett positivt sätt!
Idag har jag klarat mitt matteprov och sen övervunnit min rädsla för Mulle - Kolikok kolikok - pervo. Två timmar i skogen med ungar, kottar, bullar och Mulle. Jävla skämt, har jag ett friluftsliv? Lovely!
Senare under dagen besökte jag även Farbror Doktor, ännu en rädsla att besegra. För första gången i mitt liv fick jag ligga på bår, han klämde och kikade, hittade inget. Jag undrar vad det är för fel på mej?
Nu måste jag studera en aning, sen ska jag träna och sen är det ölknäckardags, för trotts all så är det ju fredag idag, Nästan.
Och några viktiga punkter:
Jag stressar nu man jag antar att det är värt det?
Jag är trött på att höra om det underbara och alldeles helt perfekta, du ljuger.
Jag skiter i ditt feta kuvert.
Jag har ingen lust att se er två tätt tätt tätt ihop, jämt.
Jag känner starkt behov av Lars Winnerbäcks nya skiva.
Hösten ÄR vacker.
Jag ÄR nöjd.
Och om du mot förmodan inte har sett det ännu, gå in på youtube och leta på stackarn som spyr i direktsändning. Det är så roligt att dagen inte kan bli fel om man ser det en, två, tio gånger..
(jag vet att det var nyhet redan i förgår, men jag har inte komenterat, inte reklamerat, inte nämt förens idag)
Tack och bock, bli min kock...
Man är sin egen lyckas smed
Men hur ska man kunna bli lycklig om man inte får göra som man vill?
Spontanresa till Danmark, Nån?
(Jag kan tänka mig en resa till Finland, Ryssland, Allingsås, Småland eller vart som hellst egentligen)
Inatt är det du och jag.
Jag har haft en alldeles förtäfflig och oerhört trevlig helg. En bra helg. Imorgon börjar jag mitt vik på ett dagis, underbart.
Dessvärre har något hänt i min mage, jag vet inte vad det är riktigt så imorgon ska jag uppsöka läkare. Jag hoppas inte att jag måste in och träffa riktiga läkare, sånädär seriösa typer med hanskar, spruta och medicin. Jag lider lite utav s.k Läkarskräck. Jag har aldrig varit sjuk, jag vet inte hur man gör. Det verkar brutalt skitäckligt med sjukhus och sånt. Jag hoppas jag löser sjukdelen i ruta ett.
Jag önskar att jag var den som kunde önska alla all lycka, men det är jag inte! En dag kommer droppen som fyller bägaren och får den att rinna över. Den dagen kommer jag vilja döda. Jag kommer gråta blod, spotta salt, skapa sår. det varma lilla Hjärtat kommer den dagen frysa till is. En vacker dag kommer jag inte stå ut längre. Jag kommer inte försvinna helt, bara sudda ut konturerna av mig själv. Bit för bit. Steg för steg.
Sen är det bara att vänta på comeback.
Men den dagen är inte idag. God natt!
Jobba plugga träna.
Var vänlig stör ej, Stress pågår!
Dessvärre har något hänt i min mage, jag vet inte vad det är riktigt så imorgon ska jag uppsöka läkare. Jag hoppas inte att jag måste in och träffa riktiga läkare, sånädär seriösa typer med hanskar, spruta och medicin. Jag lider lite utav s.k Läkarskräck. Jag har aldrig varit sjuk, jag vet inte hur man gör. Det verkar brutalt skitäckligt med sjukhus och sånt. Jag hoppas jag löser sjukdelen i ruta ett.
Jag önskar att jag var den som kunde önska alla all lycka, men det är jag inte! En dag kommer droppen som fyller bägaren och får den att rinna över. Den dagen kommer jag vilja döda. Jag kommer gråta blod, spotta salt, skapa sår. det varma lilla Hjärtat kommer den dagen frysa till is. En vacker dag kommer jag inte stå ut längre. Jag kommer inte försvinna helt, bara sudda ut konturerna av mig själv. Bit för bit. Steg för steg.
Sen är det bara att vänta på comeback.
Men den dagen är inte idag. God natt!
Jag har ett sår.
Sår gör ont.
Ont gör det i hjärtat när man är kär.
Kär är man då och då.
Då var det krig.
Krig dödar.
Dö kan man om man har ett sår.
Jag har ett sår.
Sår gör ont.
Ont gör det i hjärtat när man är kär.
Kär är man då och då.
Då var det krig.
Krig dödar.
Dö kan man om man har ett sår.
Jag har ett sår.
Är detta det Sverige vi vill ha?
Pengar. Allt handlar om fucking money!
Jag har inga just nu. 160 kr på mitt konto, och ett liv att leva. Det går inte ihop!
Csn, vilka hycklare. Lovade mig studiebidrag på tisdag. Idag får jag se att så är det inte alls, dom har kommit på att jag inte är berättigad så mycket pengar eftersom jag ändrat min studieplan, - i Augusti!
Tack att ni skickade ut ett beslut och sen snuvade mig på konfektyren.
Ändra sig.
Jaha, och det kunde dom inte kommit på lite lite tidigare, innan jag började spendera pengar jag trodde jag skulle få? Så jävla bränd.
Så fruktansvärt sega.
Och eftersom jag missar utbetalningen denna månad, kommer jag alltså få hoppa på nästa utbetalning om en månad. och då kommer jag få tre månaders studiebidrag. Låter rikt, men sanningen är att jag har hellre pengar nu än om en månad.
För att uttrycka mig i klarspråk. Helvette!
Jag trodde aldrig jag skulle bli den som var den, jag är ju skötsam, arbetsam och ordentlig, vad får man för det? Varför måste jag lida. Det är som jag alltid har sagt, att vara duktig lönar sig inte.
Hade man varit ett hopplöst fall hade man ju suttit med lägenhet och pengar och säkert ett hyfsat jobb ordnat av kommunen. Tack Sverige för att ni slår ner dom som står!
Jantelagen. Tönt Sverige. Tro inte att du är nått och om det är så att du råkar vara nått så ska du inte tro att du ska tjäna på det. Här är alla lyckade!
Alltid, de svaga vinner på nått vis alltid. Jag ser det fina med ideén jag ser det vackra i tanken. Ingen ska behöva lida, hjälp de svaga, pusha på loosersen. Ge dom jobb, ge dom bidrag, "grattis du har dyslexi men klarade gymnasiet utan ett IG, stependium till dig". Jaha, men den som var bäst fick sitta brevid och titta på och försöka vara lycklig över sina alla MVG. Varför hylla, du är ju stark.
Men sanningen är ju att det är svårt att vara stark när man inte får nån feedback på det.
När alla räknar kallt med att du klarar dig ändå, utan hjälp, utan push utan nått.
Du ska leda, du är bäst. Men inte ska du få beröm för det inte. Du ska bara vara!
Är det inte fel någonstanns?
Men samtidigt.
övriga stackare. Regeringen donderar och tar bort säkerhet på säkerhet. Snart kommer allt att förfalla, man ska inte heller sparka på dom som redan ligger. Jag vet.
Kuk kuk kuk, Va skönt det kändes, snart har allt gått åt helvette påriktigt!
Jag har inga just nu. 160 kr på mitt konto, och ett liv att leva. Det går inte ihop!
Csn, vilka hycklare. Lovade mig studiebidrag på tisdag. Idag får jag se att så är det inte alls, dom har kommit på att jag inte är berättigad så mycket pengar eftersom jag ändrat min studieplan, - i Augusti!
Tack att ni skickade ut ett beslut och sen snuvade mig på konfektyren.
Ändra sig.
Jaha, och det kunde dom inte kommit på lite lite tidigare, innan jag började spendera pengar jag trodde jag skulle få? Så jävla bränd.
Så fruktansvärt sega.
Och eftersom jag missar utbetalningen denna månad, kommer jag alltså få hoppa på nästa utbetalning om en månad. och då kommer jag få tre månaders studiebidrag. Låter rikt, men sanningen är att jag har hellre pengar nu än om en månad.
För att uttrycka mig i klarspråk. Helvette!
Jag trodde aldrig jag skulle bli den som var den, jag är ju skötsam, arbetsam och ordentlig, vad får man för det? Varför måste jag lida. Det är som jag alltid har sagt, att vara duktig lönar sig inte.
Hade man varit ett hopplöst fall hade man ju suttit med lägenhet och pengar och säkert ett hyfsat jobb ordnat av kommunen. Tack Sverige för att ni slår ner dom som står!
Jantelagen. Tönt Sverige. Tro inte att du är nått och om det är så att du råkar vara nått så ska du inte tro att du ska tjäna på det. Här är alla lyckade!
Alltid, de svaga vinner på nått vis alltid. Jag ser det fina med ideén jag ser det vackra i tanken. Ingen ska behöva lida, hjälp de svaga, pusha på loosersen. Ge dom jobb, ge dom bidrag, "grattis du har dyslexi men klarade gymnasiet utan ett IG, stependium till dig". Jaha, men den som var bäst fick sitta brevid och titta på och försöka vara lycklig över sina alla MVG. Varför hylla, du är ju stark.
Men sanningen är ju att det är svårt att vara stark när man inte får nån feedback på det.
När alla räknar kallt med att du klarar dig ändå, utan hjälp, utan push utan nått.
Du ska leda, du är bäst. Men inte ska du få beröm för det inte. Du ska bara vara!
Är det inte fel någonstanns?
Men samtidigt.
övriga stackare. Regeringen donderar och tar bort säkerhet på säkerhet. Snart kommer allt att förfalla, man ska inte heller sparka på dom som redan ligger. Jag vet.
Kuk kuk kuk, Va skönt det kändes, snart har allt gått åt helvette påriktigt!
ÅH! jag blir galen. Jag får panik. Pengar pengar pengar.
Jag vet att jag klarar mig, jag vet att jag alltid kan trolla fram.
Men det känns så fucking jävla olustigt!
Jag vet att jag klarar mig, jag vet att jag alltid kan trolla fram.
Men det känns så fucking jävla olustigt!
Nu är det helg igen!
Ja, det är väl bara att bita ihop. Snart är det måndag igen..
Men först, fredagen ska levas ut.
Matte klockan tio, jobba klockan elva, stänga klockan sex, träna klockan sex, hem till tacos klockan halv åtta, flickafton klockan åtta.
Och vi ska inte tala om lördag. Ryktet säger roadtrip och en flarra vin.
Söndag. Har jag tid att plugga då?
På nått sätt känns det som mitt liv går ett i ett. Ibland undrar jag när jag ska hinna stanna upp och ta en paus.
Ett andetag.
Vem var ufot som bestämmde att man lever bara en gång?
Vem sa att man bara får vara ung en endaste gång?
Jävla Gud. Är du nöjd nu?
(Stor i orden. Stor på jorden. Nöjd i situationen.)
Det bor någon på tredje våningen
Pappan skaffar kvinna, kvinna har ett barn. Kvinna flyttar in. Barnet flyttar med.
Det bor någon på den tredje våningen. Jag tror det är hon. Tredje våningen har lixom blivit en svär för någon och hennes skabb till vänner och pojkvän. Ingen går dit i min familj längre. Det är lite som den förbjudna skogen...
Hon som bor däruppe har visst varit min s.k "sambo" i typ ett år. Konstigt. Jag känner nämligen inte henne. Vi pratar aldrig, vi ser inte på varandra och vi har icke något gemensamt överhuvud taget.
Det länns lite konstigt att bo ihop med någon man inte känner, någon som tydligen kallar mig "plastsyster" inför hela världen, men som själv inte pratar med mig.
Efter många suckar och ihopbitna käkar från både mig och min syster (som numer campar nere i källarn med mig p.g.a denna lilla katastrofflicka däruppe) så rann tillslut bägaren över.
Puckade komentarer, pinsama utlägg, lågt IQ och en aningens mode 99 kan man ta.
Men att höra henne och hennes pojkvän knulla järnet blev för mycket.
Jag satt helt oskyldigt i köket och räknade min minst sakt väldigt invecklade matteläxa när några obehagliga ljud började höras. Jag ignorerade först. Tillslut blev det ohållbart och jag slog med en sop i taket och skrek rakt ut att "nu får det faan va nog, skaffe egen bostad".
Efter det pratar vi om möjligt ännu mindre än innan och klimatet känns en aning kyligt mellan oss.
Jag antar att jag icke lidit någon större förlust.
Det känns en aningens drygt.
Det är krig på bäckbacken i Styrsjöbo.
Det bor någon på den tredje våningen. Jag tror det är hon. Tredje våningen har lixom blivit en svär för någon och hennes skabb till vänner och pojkvän. Ingen går dit i min familj längre. Det är lite som den förbjudna skogen...
Hon som bor däruppe har visst varit min s.k "sambo" i typ ett år. Konstigt. Jag känner nämligen inte henne. Vi pratar aldrig, vi ser inte på varandra och vi har icke något gemensamt överhuvud taget.
Det länns lite konstigt att bo ihop med någon man inte känner, någon som tydligen kallar mig "plastsyster" inför hela världen, men som själv inte pratar med mig.
Efter många suckar och ihopbitna käkar från både mig och min syster (som numer campar nere i källarn med mig p.g.a denna lilla katastrofflicka däruppe) så rann tillslut bägaren över.
Puckade komentarer, pinsama utlägg, lågt IQ och en aningens mode 99 kan man ta.
Men att höra henne och hennes pojkvän knulla järnet blev för mycket.
Jag satt helt oskyldigt i köket och räknade min minst sakt väldigt invecklade matteläxa när några obehagliga ljud började höras. Jag ignorerade först. Tillslut blev det ohållbart och jag slog med en sop i taket och skrek rakt ut att "nu får det faan va nog, skaffe egen bostad".
Efter det pratar vi om möjligt ännu mindre än innan och klimatet känns en aning kyligt mellan oss.
Jag antar att jag icke lidit någon större förlust.
Det känns en aningens drygt.
Det är krig på bäckbacken i Styrsjöbo.
Kärleksens språk?
Jag är så trött på alla jävla regler. Jag orkar inte. Varför får man inte bara vara den man är, när man vill, var man vill och med vem man vill? Fatta hinten. Jag pallar inte spela det töntiga spelet, hur orkar du? Det känns trisst. Jag skiter i allt som har med sociala framsteg att göra, jag sattsar på min skola, mitt jobb och mina fester. Så länge det är skit så är det inget att ha. Så länge du inte kan vara dig själv så låter jag dig vara. Sålänge det inte funkar att köra mitt race så är jag hellre lycklig med mig själv. Aldrig mera förljuget. Aldrig tänker jag sälja mig själv. Alla har inte ett pris, speciellt inte jag. Det tråkiga är att du vann. och Jag hatar det.
Det handlar inte om förväntningar, det handlar inte om nått jag kanske ville, det handlar inte om nån jävla dröm. Det är inte det att det inte var nått, det är nått annat.
Jag är glad att jag bor i Sverige..
..Våran största och viktigaste nyhet idag. På aftonbladets framsida
"Bengt Magnusson vägrade festa med Filip och Fredrik".
Skönt att vi bor i ett sånt harmlöst land att Bengt Magnusson är det seriösaste idag...
.. Och i Leksand, viktigaste idag:
"Två nakna hockeyspelare springer nakna och köper korv. - Vi tar helt avstånd från det!".
Skönt att veta att inte Leksands If sände dessa pinsamma nakna gubbar till korvStåndet själva.
Grattis världen. Inga krig, ingen svält, inga naturkatastrofer idag...
Men vänta, var är Britney?
"Bengt Magnusson vägrade festa med Filip och Fredrik".
Skönt att vi bor i ett sånt harmlöst land att Bengt Magnusson är det seriösaste idag...
.. Och i Leksand, viktigaste idag:
"Två nakna hockeyspelare springer nakna och köper korv. - Vi tar helt avstånd från det!".
Skönt att veta att inte Leksands If sände dessa pinsamma nakna gubbar till korvStåndet själva.
Grattis världen. Inga krig, ingen svält, inga naturkatastrofer idag...
Men vänta, var är Britney?
Fabel och Snake leker igen!
Ikväll har jag haft josefine på besök. Hon lagade mat åt mig och vi åt den. Sen nördade vi lite på det överskattade men underbara nätet. Kollade på gamla bilder och blev en aning nostalgiska. Vilka dagar vi har haft. Jag och mina vänner. josefine sa att hon tyckte vi hade bra flyt just nu, jag kunde inte annat än hålla med. Vi har det väldigt bra nu! Men tyvärr blir det bara mörkare och mörkare för var dag. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte gripas av panik. Eller som vi i byn uttrycker oss: dont loose your head!
Bara för att det blir kallt, mörkt, kalt ska vi inte bli nere. Nej, nu ska vi inte gråta. Sommaren är slut, men livet rullar vidare. 19 höstar har vi upplevt, varför skulle denna vara värre än någon annan?
Vi snackade en hel del annat också. Tjejsnack. Plugg och jobb. Framtid. Killar, Livet och Kuk.
Cigg, snopp och Cider som Josse så fint myntade i fredags.
I helgen ska vi försöka ta det lugnt. Men Tyvärr har JO fyllt tjugo och vill flacha ID på systemet, så vi får se var vi slutar.
Done that
OM inte alla såg likadana ut.
OM inte allt såg likadant ut.
OM inte allt kändes så övergjort, uttjatat.
OM inte hela jävla Leksand skrek Använt, urtvättat, förlitet.
DÅ skulle jag trivas.
Och, nu har hockeyn dragit igång igen, som om vi inte hade nog med bekymmer. Gubbar. Hur mycket ska ni skämma ut er i år? Grattis Sverige, sverigest skämt är tillbaka. Leksand Stars, gå och lägg er!
Dessutom jobbar jag för mycket för mitt eget bästa.
det blir inget murbruk.
OM inte allt såg likadant ut.
OM inte allt kändes så övergjort, uttjatat.
OM inte hela jävla Leksand skrek Använt, urtvättat, förlitet.
DÅ skulle jag trivas.
Och, nu har hockeyn dragit igång igen, som om vi inte hade nog med bekymmer. Gubbar. Hur mycket ska ni skämma ut er i år? Grattis Sverige, sverigest skämt är tillbaka. Leksand Stars, gå och lägg er!
Dessutom jobbar jag för mycket för mitt eget bästa.
det blir inget murbruk.
jag är nöjd!
Visst är jag uppe i högvarv hela tiden. Visst måste jag stressa endel. visst festar jag kanske lite för mycket. Visst borde jag kanske plugga mer. Visst kan man tycka att jag borde jobba mer. Visst kanske jag dricker lite väl ofta. Visst borde jag kanske vara mer med min familj. visst kanske jag borde vara mera med mig själv. visst kanske jag borde spara mer med mina pengar.
Men va attans. Jag är nöjd. Det händer så roliga saker helatiden. Oväntade, sköna saker.
Just nu är jag inne i en bra period. Jag gillar ändå mitt liv jag lever.
och sålänge jag är nöjd så tänker jag fortsätta.
..och bara för att du flyttat 100 mil härifrån är du inte ballast för det...
Ännu en dag att räkna med
En natt av konstiga drömmar.
Nu, morgon. Kallt, Grått väder. En tallrik gröt. Mattelektion. Jobba. Plugga. träna. Sova. Välkommen du nya dag, Välkommen till mitt liv.
Nu, morgon. Kallt, Grått väder. En tallrik gröt. Mattelektion. Jobba. Plugga. träna. Sova. Välkommen du nya dag, Välkommen till mitt liv.
Jag är inte den som är den.
Varje gång solen skiner är det svårt att tro att det varit regn. varje dag som är en bra dag är det svårt att tro att man har haft dåliga dagar i sitt liv. Motgångar. Tänker jag tillbaka på min barndom är den ljus, fin, vacker. Visst hade väl vi det bra, hade vi inte? Jag minns dagar i sommarstugan, på stranden, i solen. varje dag på mitt sommarlov sken solen, det gjorde den väl? Och varje vinter bjöd på metervis med vit pudersnö och alla julaftnar var bra dar, visst var det så? Vi var väl alltid lyckliga? Någonstanns i mig finns sanningen. Kanske regnade det ibland och det var kanske inte alltid snö. Men ändå, såhär i efterhand var det perfekt. Det är svåt att minnas regnet när solen skiner. Det är därför det är så lätt att ge kärleken ett ansikte. Fel ansikte. För ibland är det exakt så det känns när jag tänker på dig. Jag förtränger allt det så in i helvette dåliga. Tänker på alla ljusa minnen, ser bara det som var bra. Det som jag saknar. Tro inte att det är dig jag saknar. Det är Det jag saknar. Men det är så enkelt att projektera över det på dig. Som om du var solen i mitt liv. Som om du var perfekt. Sanningen är att du inte var det. Men såhär i efterhand är det svårt att se det svarta. Sveket finns. Hålet känner jag. Men ändå. Jag ser bara det som var bra.
Det är svårt att spräcka en fantasi.
Du växte upp i det lilla landet Du känner doften av skrapsår och grus
Av skogens nässlor och bäcken därigenom Mellan rader av symmetriska hyreshys
Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
Med det är ingenting som märks där idag Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
Ett annat liv, ett annat jag
Den stan hade inga visioner
Inga öppna hav, ingen kust Inga salta historier i väggarna Inga svindlande höjder, ingen lust
Känner du hur längtan tar Hur du sträcker dig och stretar
Bakom varje hög av sand Finns guld för den som letar För den som letar
Minns du morgonljus eller svärta Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta Blev du värmd då eller blev du bränd?
Bränt barn vill in i elden Bort från askan och det rena grå
Bränt barn har fått smak för värmen Har fått en kärlek till det Stora Blå
Att komma hem är som att resa i tiden Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen
Nu skiner solen och nu blänker ljuset I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset Där rullar inlandsisen in
Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden? Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet Eller ha din rastlösa frihet kvar? (L.W)
Det är svårt att spräcka en fantasi.
Du växte upp i det lilla landet Du känner doften av skrapsår och grus
Av skogens nässlor och bäcken därigenom Mellan rader av symmetriska hyreshys
Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
Med det är ingenting som märks där idag Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
Ett annat liv, ett annat jag
Den stan hade inga visioner
Inga öppna hav, ingen kust Inga salta historier i väggarna Inga svindlande höjder, ingen lust
Känner du hur längtan tar Hur du sträcker dig och stretar
Bakom varje hög av sand Finns guld för den som letar För den som letar
Minns du morgonljus eller svärta Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta Blev du värmd då eller blev du bränd?
Bränt barn vill in i elden Bort från askan och det rena grå
Bränt barn har fått smak för värmen Har fått en kärlek till det Stora Blå
Att komma hem är som att resa i tiden Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen
Nu skiner solen och nu blänker ljuset I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset Där rullar inlandsisen in
Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden? Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet Eller ha din rastlösa frihet kvar? (L.W)
Massproducerad
en gång fick jag höra att jag är öppen varm och vacker. jag känner mig inte öppen varm och vacker. jag känner mig som fyrtiofem och iskall. hur borde jag vara?
jag känner mig verkligen inte som öppen varm och vacker. jag undrar hur jag vill vara. Egentligen.
jag känner mig verkligen inte som öppen varm och vacker. jag undrar hur jag vill vara. Egentligen.
lyckan kommer lyckan går det är långt till nästa vår
helvette. det är så det känns. klockan är tio i ett och jag kan inte sova. varför måste jag lida av plötsliga sömnproblem? jag tänker på allt. men ändå på inget. funderar över hur världen ska få mig. hur naken jag en dag ska våga vara. ärlighet. jag hatar dig. har du sett stjärnorna. eller är det så ljust i din värld att natten inte ens är svart'? löjligt. jag vet att du bara sover och jag hatar dig för det. för alllt. för inget. egentligen finns du inte. jag är för bra för att vara dålig. varför varför varför kan jag inte sova? det är exakt så det känns.
Kvinna söker:
Du ska vara
Snäll - men inte mesig. Snygg - men inte fåfäng. Kännslig - men inte blödig. Glad - men inte oseriös. Rik - men inte snobb. Kramgo - men inte plåster. Trevlig - men inte översocial. Målmedveten - men inte ospontan. Bestämd - men inte omöjlig. Lyhörd - men inte vek. Åsiktstagare - men inte insnöad. Chanstagande -men inte galen. Intresserad - men inte Toffel. Tuff - men inte idiot. Spontan - men inte oberäknerlig. Rolig - men inte se allt som ett skämt. Mannlig - men inte mansgris. Ärlig - men inte elak.
Och jag vill att du ska ägna tid åt mig, utan att du tappa kontakten med dina vänner. Och jag vill att du ska ha dina egna intressen och bejaka dom, utan att glömma mig. Och jag vill inte att du tar mig för givet, men jag vill ändå att du vet var du har mig. Och jag vill att du ska vara med mig utan att kväva mig. Och jag vill att vi har kul ihop samtidigt som vi också kan vara allvarliga. Jag vill att du ska kunna prata med mig, lyssna och förstå mig, men jag vill också att du kan vara tyst i mitt sällskap. Och jag vill att vi stöttar varandra och inte kväver oss. Jag vill att vi gör saker ihop utan att vi missar att göra saker isär.
Jag vill att du kan vara dig själv precis som du är tillsammans med mig.
Jag vill att du tycker om mig precis som jag är och inte försöker förändra mig.
men framförallt vill jag att du är lycklig med mig.
och
att du gör mig lycklig.
Finns du? det är dig jag söker.
Snäll - men inte mesig. Snygg - men inte fåfäng. Kännslig - men inte blödig. Glad - men inte oseriös. Rik - men inte snobb. Kramgo - men inte plåster. Trevlig - men inte översocial. Målmedveten - men inte ospontan. Bestämd - men inte omöjlig. Lyhörd - men inte vek. Åsiktstagare - men inte insnöad. Chanstagande -men inte galen. Intresserad - men inte Toffel. Tuff - men inte idiot. Spontan - men inte oberäknerlig. Rolig - men inte se allt som ett skämt. Mannlig - men inte mansgris. Ärlig - men inte elak.
Och jag vill att du ska ägna tid åt mig, utan att du tappa kontakten med dina vänner. Och jag vill att du ska ha dina egna intressen och bejaka dom, utan att glömma mig. Och jag vill inte att du tar mig för givet, men jag vill ändå att du vet var du har mig. Och jag vill att du ska vara med mig utan att kväva mig. Och jag vill att vi har kul ihop samtidigt som vi också kan vara allvarliga. Jag vill att du ska kunna prata med mig, lyssna och förstå mig, men jag vill också att du kan vara tyst i mitt sällskap. Och jag vill att vi stöttar varandra och inte kväver oss. Jag vill att vi gör saker ihop utan att vi missar att göra saker isär.
Jag vill att du kan vara dig själv precis som du är tillsammans med mig.
Jag vill att du tycker om mig precis som jag är och inte försöker förändra mig.
men framförallt vill jag att du är lycklig med mig.
och
att du gör mig lycklig.
Finns du? det är dig jag söker.
Vackrast är du när du Ler!
Lars Winnerbäck och Miss Li - Om du lämnar mig nu. Magiskt.
Jag borde verkligen sova, varför är jag så dum så jag inte släcker och sover?
Hon känner efter om det här är att vara fri Om det här är ett liv med någon mening i Det är ingen som tjatar längre Det är ingen här som ber henne stiga upp Hon går och plockar och hittar sina gamla brev Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev Det är ingen som skriver längre Det är ingenting här som är värt att skriva upp Ändå känns det som om hela världen sjunger Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på och är det verkligen du? Är det verkligen du? Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va Men det är som om hon glömt vad som var så bra Hon har för länge sen tappat lusten Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting Hon minns bara stunder i periferin Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin Det är ingen som bråkar längre Det är ingen här som börjar gräla om ingenting Ändå känns det som om hela världen sjunger: Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på och är det verkligen du? Är det verkligen du? Hon känner efter om livet kan va lite mer Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter Det är ingen som pratar längre Det är såna dagar som vänder allt upp och ner Det är såna dagar som hela världen sjunger: : Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på och är det verkligen du? Är det verkligen du? (L.W Söndag 13.3.99)
Jag undrar varför vi alla har så olika mål i livet, varför vissa nöjer sig med mindre när andra kämpar för mer?
Jag borde verkligen sova, varför är jag så dum så jag inte släcker och sover?
Hon känner efter om det här är att vara fri Om det här är ett liv med någon mening i Det är ingen som tjatar längre Det är ingen här som ber henne stiga upp Hon går och plockar och hittar sina gamla brev Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev Det är ingen som skriver längre Det är ingenting här som är värt att skriva upp Ändå känns det som om hela världen sjunger Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på och är det verkligen du? Är det verkligen du? Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va Men det är som om hon glömt vad som var så bra Hon har för länge sen tappat lusten Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting Hon minns bara stunder i periferin Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin Det är ingen som bråkar längre Det är ingen här som börjar gräla om ingenting Ändå känns det som om hela världen sjunger: Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på och är det verkligen du? Är det verkligen du? Hon känner efter om livet kan va lite mer Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter Det är ingen som pratar längre Det är såna dagar som vänder allt upp och ner Det är såna dagar som hela världen sjunger: : Har du kommit nånstans Har du sumpat din sista chans Är du framme nu Har du valt en väg att gå och ett mål att sikta på och är det verkligen du? Är det verkligen du? (L.W Söndag 13.3.99)
Jag undrar varför vi alla har så olika mål i livet, varför vissa nöjer sig med mindre när andra kämpar för mer?
Idag är det fredag.
Han och hon, Tre månader, Han - Otrogen.
Han och hon, Tre år, Han - Otrogen.
Jag undrar när det gör som ondast att bli sviken, när man är sådär ruskit jävla nykär, eller när man delar allt?
Vissa borde inte ha kuk, det märker väl jag!
Söndag 26/8
Eller: "killen som aldrig flög för fan!"
Våran resa börjar nu. Jag och Johanna gjorde grekland. En veckas charter på Rhodos, Här är historien om två idioter på en Ö:
Resan började egentligen redan på lördag natt. Klockan tolv rullade nämligen bilen ut från gården i Styrsjöbo och vidare mot arlanda och grekland. Pappa körde, kvinnan satt bredvid, Jag och Johanna njöt i baksätet över att snart var det semestertime!
Moton spann bra och ur högtalarna strömade musiken, "vaken med p3 och p4." En idé växer fram, idé blir handling, handlig blir verklighet. klockan 02.04 visste alla som lyssnade att "Vi sitter i en bil påväg mot arlanda och vidare mot rhodos, vi vill kicka igång semestern redan här med Rhianna och låten Umbrella, So Long /Maja och Johanna". Livsnjutarnerven pulserade och kännslan av att vi ägde var i högsta grad levande."
Rhodos, Här kommer vi!
Planet var ett jätteplan och vi satt brevid varnadra med utsikt över vingen. Bredvid oss satt också en kille, försökte vara ball visade sig vara mes och skulle flyga för första gången i sitt liv. Grattis snubbe, bli social!
I gången mittemot, en tjej får nån attack och får lov att ligga på sätet, plötsligt får hon syrgas och dom ropar efter läkare i högtalarna, det var lite läskigt, men va fan. Hon kom till grekland hon också! annars så gick Flygningen bra och efter viss förvirring hittade vi både vårt bagage och vår buss. Värmen, atmosfören semesterkännslan, allt va på topp.
Vårt hotell var det första stoppet, i dörren möter oss en kvinna som tar våra pass och ger oss en nyckel. Hotellet visade sig vara paradiset. Det ägdes av kanske greklands sötaste systrapar och var nybyggt och frächt. Vi bodde högst upp, hade spis, badrum och bakong, men det bästa av allt. Ett loft. Första dagen gick åt till att bara njuta av poolen, bacardi breezer, grekland, havet, vänligheten och god mat.
Vi visste redan nu, detta skulle bli nått i hästväg!
Våran resa börjar nu. Jag och Johanna gjorde grekland. En veckas charter på Rhodos, Här är historien om två idioter på en Ö:
Resan började egentligen redan på lördag natt. Klockan tolv rullade nämligen bilen ut från gården i Styrsjöbo och vidare mot arlanda och grekland. Pappa körde, kvinnan satt bredvid, Jag och Johanna njöt i baksätet över att snart var det semestertime!
Moton spann bra och ur högtalarna strömade musiken, "vaken med p3 och p4." En idé växer fram, idé blir handling, handlig blir verklighet. klockan 02.04 visste alla som lyssnade att "Vi sitter i en bil påväg mot arlanda och vidare mot rhodos, vi vill kicka igång semestern redan här med Rhianna och låten Umbrella, So Long /Maja och Johanna". Livsnjutarnerven pulserade och kännslan av att vi ägde var i högsta grad levande."
Rhodos, Här kommer vi!
Planet var ett jätteplan och vi satt brevid varnadra med utsikt över vingen. Bredvid oss satt också en kille, försökte vara ball visade sig vara mes och skulle flyga för första gången i sitt liv. Grattis snubbe, bli social!
I gången mittemot, en tjej får nån attack och får lov att ligga på sätet, plötsligt får hon syrgas och dom ropar efter läkare i högtalarna, det var lite läskigt, men va fan. Hon kom till grekland hon också! annars så gick Flygningen bra och efter viss förvirring hittade vi både vårt bagage och vår buss. Värmen, atmosfören semesterkännslan, allt va på topp.
Vårt hotell var det första stoppet, i dörren möter oss en kvinna som tar våra pass och ger oss en nyckel. Hotellet visade sig vara paradiset. Det ägdes av kanske greklands sötaste systrapar och var nybyggt och frächt. Vi bodde högst upp, hade spis, badrum och bakong, men det bästa av allt. Ett loft. Första dagen gick åt till att bara njuta av poolen, bacardi breezer, grekland, havet, vänligheten och god mat.
Vi visste redan nu, detta skulle bli nått i hästväg!
Måndag 27/8
Eller: "Jag fick en katt att jama till Mig!"
Välkommsmöte på ett café klockan tio. Puckorna försöker slå våra klocka huvuden ihop och tittar på kartan och går åt fel håll. Tack och bock, vi kom i lagom tid för att höra avslutningsapplåderna, men kunde iaf anmäla oss till 2 utflycker vi ville göra. Den första redan Idag!
Förmiddagen flöt fint och när eftermiddag kom var det dags för utflykt nr 1. Vi blev hämtade med buss och sen körde vi iväg över Rhodos för att få uppleva den första stadsrundturen i hela mitt liv.
Guiden var en kvinna från Rhodos som pratade skandinaviska, d.v.s hon hade lärt sig svenska och danska och var så duktig att hon hade klockrena guidningar numera. Totalbra!
Vi färdades runt i en buss med AC och bara njöt. Besökte en gammal kyrka, jag vågade mig till och med upp i korset och ut på "armen" 18 meter upp i luften. Ballt sa Benny!
Efter kyrkan köpte vi glass, tyvärr fick man inte äta glass på bussen så det var ju bara att slänga efter två tuggor, pengar i sjön, tack Rhodos! Iaf, bussen snirklade sig vidare till Rhodos stad, först till gamla ruiner, nån estrad med perfekt eko. skitballt var det faktist. Där fanns också den första olympiska arenan, och där dog min kamera. Men, det var bara att bita ihop och hänga på, vidare skulle vi, och destinationen var Old Town, RhodEs. Där vet jag inte vad hon jiddrade om, för nu var det så varmt att jag bara tänkte på hur vi skulle hinna bada innan vi skulle vidare till nästa stopp - Vinprovningen! Svaret kom som ett brev på posten, 30 minuters fri effektiv tid. Jag och Johanna gjorde som vi brukar, handlar först och tänker sen. Vi kastade oss i vattnet och fick gå med blöta badkläder på resten av resam, tack kalas hjärna!
Man skulle kunna tro att dagen var till ända här, men så var inte fallet. Resans höjdpunkt var kvar. Vinprovningen.
Vi höll god min och smakade på deras egna vita vin, röda vin, moserande vin, rosé vin, konjak och tillslut, den sedvanliga lilla Ozon. Synd att inget föll oss i smaken och att bussen blev rikgit livad när vi åkte hem!
Kvällen kom och vi tänkte ta oss en bit mat i Ixia och sen krypa till K, utmattade efter dagens bravader. Men så blev det givetvis inte. Vi åt gott på en fin resturang, och råkade såklart beställa in mer alkohol än sig bör en lugn afton. Självklart vaknar partynerven och rätt som det är sitter vi i Taxi påväg mot Rhodos stad och det påstådda Nattlivet!
Tack och bock, glada flickor svänger stjärt till Liveband, en av oss blir för full och kvällen tar slut. Hemma lockade sängen och vi somnade alldeles försent för att vara utvilade och frächa till morgondagens tidiga heldags aktivitet... Tack ozo!
Välkommsmöte på ett café klockan tio. Puckorna försöker slå våra klocka huvuden ihop och tittar på kartan och går åt fel håll. Tack och bock, vi kom i lagom tid för att höra avslutningsapplåderna, men kunde iaf anmäla oss till 2 utflycker vi ville göra. Den första redan Idag!
Förmiddagen flöt fint och när eftermiddag kom var det dags för utflykt nr 1. Vi blev hämtade med buss och sen körde vi iväg över Rhodos för att få uppleva den första stadsrundturen i hela mitt liv.
Guiden var en kvinna från Rhodos som pratade skandinaviska, d.v.s hon hade lärt sig svenska och danska och var så duktig att hon hade klockrena guidningar numera. Totalbra!
Vi färdades runt i en buss med AC och bara njöt. Besökte en gammal kyrka, jag vågade mig till och med upp i korset och ut på "armen" 18 meter upp i luften. Ballt sa Benny!
Efter kyrkan köpte vi glass, tyvärr fick man inte äta glass på bussen så det var ju bara att slänga efter två tuggor, pengar i sjön, tack Rhodos! Iaf, bussen snirklade sig vidare till Rhodos stad, först till gamla ruiner, nån estrad med perfekt eko. skitballt var det faktist. Där fanns också den första olympiska arenan, och där dog min kamera. Men, det var bara att bita ihop och hänga på, vidare skulle vi, och destinationen var Old Town, RhodEs. Där vet jag inte vad hon jiddrade om, för nu var det så varmt att jag bara tänkte på hur vi skulle hinna bada innan vi skulle vidare till nästa stopp - Vinprovningen! Svaret kom som ett brev på posten, 30 minuters fri effektiv tid. Jag och Johanna gjorde som vi brukar, handlar först och tänker sen. Vi kastade oss i vattnet och fick gå med blöta badkläder på resten av resam, tack kalas hjärna!
Man skulle kunna tro att dagen var till ända här, men så var inte fallet. Resans höjdpunkt var kvar. Vinprovningen.
Vi höll god min och smakade på deras egna vita vin, röda vin, moserande vin, rosé vin, konjak och tillslut, den sedvanliga lilla Ozon. Synd att inget föll oss i smaken och att bussen blev rikgit livad när vi åkte hem!
Kvällen kom och vi tänkte ta oss en bit mat i Ixia och sen krypa till K, utmattade efter dagens bravader. Men så blev det givetvis inte. Vi åt gott på en fin resturang, och råkade såklart beställa in mer alkohol än sig bör en lugn afton. Självklart vaknar partynerven och rätt som det är sitter vi i Taxi påväg mot Rhodos stad och det påstådda Nattlivet!
Tack och bock, glada flickor svänger stjärt till Liveband, en av oss blir för full och kvällen tar slut. Hemma lockade sängen och vi somnade alldeles försent för att vara utvilade och frächa till morgondagens tidiga heldags aktivitet... Tack ozo!
Tisdag 28/8
Eller: "Jävla skandinaviska rödskin!"
Smarta som vi är vaknar vi upp, den ena mer bakis än den andra och inser att bussen går om en kvart. Jaha, det var bara att sätta igång det. Allting känndes så typiskt oss, tänka sist och handla först. Vi vet hur vi blir, men ändå ska här festas! Tyvärr var jag den enda som fick sätta igång, Kvinnan J såg man inte mycket av, riktigt blek i kanterna om jag säger så! Men, har man betalt 60 Euro för att åka på en sånhär utflyckt, ja då är det bara att ta sig i klaveret och stiga upp. Sagt och gjort, tillslut satt vi på Bussen. Johanna gjorde allt för att inte spy och jag somnade visst och missade halva susningen med en guidad tur. Nämligen den delen att se och höra! Efteråt kände jag mig snuvad på konfektyr!
Bussen rullade iaf iväg med den duktiga guiden idag igen, fösta stoppet "sju källor". Nått med vatten, naturen, ja, nått sånt. Det hela börjar med en liten skogspromenad i sammlad trupp. Johanna och jag går näst sist, då hon plötsligt väser "Åksjuk - Spy". Sen vart det alldeles tyst.. Jag inser allvaret i situationen och försöker låta paret bakom passera, allt för deras egen skull. Men nej, när Johanna får ur sig sin kastspya med tuch av Apelsin står dom och glor, och är nästan beredda att föreviga situationen i fotoalbum. Idiotiska danskar!
Efter det lilla missödet blev johanna som ny, ett tag. Vi tog oss fram till gruppen igen och hörde de sista meingarna och blev sen medvetna om att det var dags för Grottan, - det man var där för.
Grottan var nån slags vattentunnel, 150 (påstådda) meter lång, vadandes i iskallt vatten i en kolsvart trång tunnel. Big deal tänkte vi, och hängde med in!
När vi gått några meter inser vi att vi inte ser ett jota. Jag har aldrig upplaft sånt mörker! Grupen vandrade på, och jag blev livrädd och tog myrsteg - vilket resulterade i att jag ledde andra halvan av gruppen sakta men säkert framåt. Efter ungefär hundra års vandrande kom vi fram till ett ljus, men ack! falskt alarm! Det va en vinglig stege som kunde ha tagit dig upp ur marken, men det var inte tänkt så, så vi gick vidare. In i mörket igen, och nu kännde vi att detta var inte roligt längre, bara fruktansvärt obehagligt. Men kämpe som man är, tillslut kom vi ut! Älskade sol, jag ska aldrig mer gå under jorden! Sen var det bara att sätta sig och vänta, Idiot 1 och 2 (vi) hade inga pengar med oss, så när de andra satt och fika tittade vi på fåglar, och suckade, och väntade och Johanna gick tillbaka till tillstånd B. Tillslut rullade bussen och jag kunde sova vidare. Tyvärr missade jag greklands högsta berg, någa vackra vita byar och annat viktigt längs vägen till Lindos!
Men sen var jag vaken. I Lindos - den vita staden, var det verkligen varmt, och vitt. Så varmt och vitt att vi beslöt oss för att äta när de andra åkte till nån löjlig ruin. Sen entrade vi en av Lindos stränder och bara njöt tills bussen tog oss hem igen, nöjda efter en dag på en strand i Lindos. typ 100 Euro fattigare, men en handuk rikare!
Den kvällen sa vi inte mycket. Åt på en resturang i Ixias och fick gratisdrinkar. För trötta för att hurra. Sleep Tight!
Smarta som vi är vaknar vi upp, den ena mer bakis än den andra och inser att bussen går om en kvart. Jaha, det var bara att sätta igång det. Allting känndes så typiskt oss, tänka sist och handla först. Vi vet hur vi blir, men ändå ska här festas! Tyvärr var jag den enda som fick sätta igång, Kvinnan J såg man inte mycket av, riktigt blek i kanterna om jag säger så! Men, har man betalt 60 Euro för att åka på en sånhär utflyckt, ja då är det bara att ta sig i klaveret och stiga upp. Sagt och gjort, tillslut satt vi på Bussen. Johanna gjorde allt för att inte spy och jag somnade visst och missade halva susningen med en guidad tur. Nämligen den delen att se och höra! Efteråt kände jag mig snuvad på konfektyr!
Bussen rullade iaf iväg med den duktiga guiden idag igen, fösta stoppet "sju källor". Nått med vatten, naturen, ja, nått sånt. Det hela börjar med en liten skogspromenad i sammlad trupp. Johanna och jag går näst sist, då hon plötsligt väser "Åksjuk - Spy". Sen vart det alldeles tyst.. Jag inser allvaret i situationen och försöker låta paret bakom passera, allt för deras egen skull. Men nej, när Johanna får ur sig sin kastspya med tuch av Apelsin står dom och glor, och är nästan beredda att föreviga situationen i fotoalbum. Idiotiska danskar!
Efter det lilla missödet blev johanna som ny, ett tag. Vi tog oss fram till gruppen igen och hörde de sista meingarna och blev sen medvetna om att det var dags för Grottan, - det man var där för.
Grottan var nån slags vattentunnel, 150 (påstådda) meter lång, vadandes i iskallt vatten i en kolsvart trång tunnel. Big deal tänkte vi, och hängde med in!
När vi gått några meter inser vi att vi inte ser ett jota. Jag har aldrig upplaft sånt mörker! Grupen vandrade på, och jag blev livrädd och tog myrsteg - vilket resulterade i att jag ledde andra halvan av gruppen sakta men säkert framåt. Efter ungefär hundra års vandrande kom vi fram till ett ljus, men ack! falskt alarm! Det va en vinglig stege som kunde ha tagit dig upp ur marken, men det var inte tänkt så, så vi gick vidare. In i mörket igen, och nu kännde vi att detta var inte roligt längre, bara fruktansvärt obehagligt. Men kämpe som man är, tillslut kom vi ut! Älskade sol, jag ska aldrig mer gå under jorden! Sen var det bara att sätta sig och vänta, Idiot 1 och 2 (vi) hade inga pengar med oss, så när de andra satt och fika tittade vi på fåglar, och suckade, och väntade och Johanna gick tillbaka till tillstånd B. Tillslut rullade bussen och jag kunde sova vidare. Tyvärr missade jag greklands högsta berg, någa vackra vita byar och annat viktigt längs vägen till Lindos!
Men sen var jag vaken. I Lindos - den vita staden, var det verkligen varmt, och vitt. Så varmt och vitt att vi beslöt oss för att äta när de andra åkte till nån löjlig ruin. Sen entrade vi en av Lindos stränder och bara njöt tills bussen tog oss hem igen, nöjda efter en dag på en strand i Lindos. typ 100 Euro fattigare, men en handuk rikare!
Den kvällen sa vi inte mycket. Åt på en resturang i Ixias och fick gratisdrinkar. För trötta för att hurra. Sleep Tight!
Onsdag 29/8
Eller "dance our I´ll kill you, Maria & Jimmi"
Utmattade efter två dagars utflyktande tillbringade vi hela dagen på stranden, i solen, glassande. När vi kom hem fick vi resans största överraskning. "med hänsyn till våra regler, ni ska flytta."
När kvällen närmade sig drog vi på oss våra klänningar och drog en fördrink på balkongen innan det var dags för festen med G. Den stora Grek-festen. The Geek show!
Nervösa som fan tog vi ett bord för fyra och bad en stilla bön att ingen skulle sätta sig vid oss. Turen var på våran sida och vi fick ha vår parmiddag ifred. Det var updukat till fest, grillen hade vart varm hela dagen och vi hade sniffat os hela eftermiddagen. Allt för att vara hungriga små grisar till den stora Buffen! Glups och snabb som jag är råkade jag hamna först i kön och var den som fick premiärsmaka på godsakerna. Muma!
När maten njutits kom dom, dansarna alltså. De riktiga grekiska dansarna. En tjock grekisk karl och en späd grekkvinna, utklädda i nån slags folkdress! Succén var ett faktum och alla jublade. Tills det var dags för Jimmi och Maria att göra entre, d.v.s Publiken. Ja, det var ju bara att ställa upp för laget. Upp på golvet bara. Barfota och jävliga som vi var stod vi där och kännde oss bra fåniga i början, men sen tog det fart och plötsligt dansade vi grekiska danser som aldrig förr! Att de dolde sig två danstalanger i mig och Johanna hade nog ingen kunnat ana, men när sista dansen kom, körde vi solo.
Synd att han älskade oss. Det var fruktansvärt roligt och tjockmannen visade sig vara en riktig jävla humorman som stojade till det rejält. Dessutom var alla aspackade, såklart. Men, allt gott har ett slut, och när maten var slut, dansen slut och ölen slut stupade vi i säng och drömde om grekiska uppträdanden natten lång. . .
Utmattade efter två dagars utflyktande tillbringade vi hela dagen på stranden, i solen, glassande. När vi kom hem fick vi resans största överraskning. "med hänsyn till våra regler, ni ska flytta."
När kvällen närmade sig drog vi på oss våra klänningar och drog en fördrink på balkongen innan det var dags för festen med G. Den stora Grek-festen. The Geek show!
Nervösa som fan tog vi ett bord för fyra och bad en stilla bön att ingen skulle sätta sig vid oss. Turen var på våran sida och vi fick ha vår parmiddag ifred. Det var updukat till fest, grillen hade vart varm hela dagen och vi hade sniffat os hela eftermiddagen. Allt för att vara hungriga små grisar till den stora Buffen! Glups och snabb som jag är råkade jag hamna först i kön och var den som fick premiärsmaka på godsakerna. Muma!
När maten njutits kom dom, dansarna alltså. De riktiga grekiska dansarna. En tjock grekisk karl och en späd grekkvinna, utklädda i nån slags folkdress! Succén var ett faktum och alla jublade. Tills det var dags för Jimmi och Maria att göra entre, d.v.s Publiken. Ja, det var ju bara att ställa upp för laget. Upp på golvet bara. Barfota och jävliga som vi var stod vi där och kännde oss bra fåniga i början, men sen tog det fart och plötsligt dansade vi grekiska danser som aldrig förr! Att de dolde sig två danstalanger i mig och Johanna hade nog ingen kunnat ana, men när sista dansen kom, körde vi solo.
Synd att han älskade oss. Det var fruktansvärt roligt och tjockmannen visade sig vara en riktig jävla humorman som stojade till det rejält. Dessutom var alla aspackade, såklart. Men, allt gott har ett slut, och när maten var slut, dansen slut och ölen slut stupade vi i säng och drömde om grekiska uppträdanden natten lång. . .
Torsdag 30/8
Eller "Phytagoras satts".
Vaknar upp och städar ur det sista ur vårt fina rum och skrattade åt gårdagens grek-chock! Dags att dra vidare på nya äventyr... Efter att ha blivit blåsta på taxiresan och upptäckt att vårt nya hotell är snäppet under bra antastade vi stranden. "Jag vill vara på hotellet så lite som möjligt, hellst aldrig, går det?!" Det gick inte, så vi fick lov att vara där litegrann.. Men vi hade ju alla fall balkong och "hall".. Vi trodde det skulle hjälpa. Men utsikt över bakgården och lukt av piss gjorde inte moodet bättre. Men vi stod ut. vi Var iaf förflyttade till rhodos stad!
Dagen flötpå på stranden och när det blev kväll upptäckte iv resturangen Helena och tog för andra gången på resan oss an bargatan, Mera framgångsrikt denna gång dock!
Vi hittade till Grabbarna Grus och shot-racet var ett faktum. Lika så populariteten, vem kan motstå två bönor i klänning lixom, hahaha!
När vi kännde oss tillräckligt aspackade stövlade vi iväg med våra nya bekantskaper Kalle och Aria, (eller va det Phytagora?) Till trevåningsklubben Colorado. (för Johanna känd som Colombia!) Där svängde vi höfter och stjärt till både liveband och R´n´B. Lovely, Synd att alla älskar oss! När vi alla svettats sönder var det dags för efterfest. Sprit, Öl, balkong, Säng. Kvällen var tillända.
Vaknar upp och städar ur det sista ur vårt fina rum och skrattade åt gårdagens grek-chock! Dags att dra vidare på nya äventyr... Efter att ha blivit blåsta på taxiresan och upptäckt att vårt nya hotell är snäppet under bra antastade vi stranden. "Jag vill vara på hotellet så lite som möjligt, hellst aldrig, går det?!" Det gick inte, så vi fick lov att vara där litegrann.. Men vi hade ju alla fall balkong och "hall".. Vi trodde det skulle hjälpa. Men utsikt över bakgården och lukt av piss gjorde inte moodet bättre. Men vi stod ut. vi Var iaf förflyttade till rhodos stad!
Dagen flötpå på stranden och när det blev kväll upptäckte iv resturangen Helena och tog för andra gången på resan oss an bargatan, Mera framgångsrikt denna gång dock!
Vi hittade till Grabbarna Grus och shot-racet var ett faktum. Lika så populariteten, vem kan motstå två bönor i klänning lixom, hahaha!
När vi kännde oss tillräckligt aspackade stövlade vi iväg med våra nya bekantskaper Kalle och Aria, (eller va det Phytagora?) Till trevåningsklubben Colorado. (för Johanna känd som Colombia!) Där svängde vi höfter och stjärt till både liveband och R´n´B. Lovely, Synd att alla älskar oss! När vi alla svettats sönder var det dags för efterfest. Sprit, Öl, balkong, Säng. Kvällen var tillända.
Fredag 31/8
Eller: "hur kunde det bli såhär".
Vi vaknar upp på helt fel hotell, på helt fel gata och åt helvett konstigt långt krokigt borta! Men vad gör man inte för festen? När vi inser att det är dags att gå, kan Johanna inte stå. Kvinnan har drabbats av Bakis och vi får lov att hänga kvar ett bra tag till. jiddra med Kalle och Aria och har det, visst stunder både skoj och mysigt. Men galenskap varar inte för evigt och när jag fått på johanna skorna börjar vi den långa, varma vandringen hemmåt. Vi hade ingen aning om vart vi va eller hur vi skulle hitta hem, så vi bara gick... Tillslut såg vi havet och beslöt att ta vattenvägen hem. Vi lyckades. Dessutom klarade sig Johanna Miss Bakis herself utan att spy, Bra gjort! Efter att jag fått en liten tillsägning á johannas vägnar av hotellet så stöp vi i säng och råkade sova till fem. Då gjorde vi ett tappert försök att vara sivilicerade och gick och badade. Insåg att vi inte var helt hundra, tog en dusch och försökte oss ut i verkligheten. Vi hamnade på en resturang och beställde in lite öl och en "trerätters", men Johanna tappa greppet om livet och vi gick hem och sov istället. Kännde inte att vi slösat bort en dag, utan såg det som kurering av våra rödfläckade kroppar!
Lördag 1/9
Eller: "The bloody Grekland"
Vaknar upp efter ännu en svettig natt på vårat snåla hotelrum utan AC. Humöret var dock på Topp och vi begav oss raskt ner till sranden, fullt omedvetna om att detta skulle bli resans sjukaste dag!
Väl där letar vi upp våra favoritstolar och betalar 7 euro för att få hänga där. Sjukt skönt! Upptäcker att johanna har blod i näsan. Jävlar vad det ska blodas i Grekland tänkte vi, Jag näsblod, hon näsblod, jag mens, hon mens, jag kliar sönder sår och blöder, hon kliar sönder sår och blöder. A bloody holiday!
Lunchen blev den sedvanliga baguetten och vatten, sen lite glass på det, och hundra dopp i det stora vågande blå!
Allteftersom dagen går blir vi mer och mer partysugna, och bestämmer att förfest på balkongen, det ska vi ha.
sagt och gjort, efter en dusch, besök på super market och en titt i spegeln sitter vi där. party with a walkman on.
Utan TV eller radio får man helt enkelt unerhålla sig själv, Mpa och Ipa spela som bäst, ölen sitter där den ska och humöret stegrar för var minut. SMS från Aria. Halsband funnet, vi ses ikväll. Skönt.
Men innan bargatan skulle besegras så skulle vi utfodras. Vårat superställe Helena blir första stopp. Greksallad och vin. Massvis med vin. Och härifrån blir allt svart. Spårar ur. Blir roligare än på länge.
Det börjar med att Joséef ger en ytterst spännande drinkpinne (man, naken med kuk) till våra grannar vid bordet mitt emot (svenskar, 2 par, medelålders, aspackade) kameror tas fram och det ska fotas.. -> Conection för fan. Vi har lika kamera som dom och jag utbrister "typiskt svenskt" och alla skrattar. En väldigt överförfriskad kvinna flyttar över till vårat bord, det visar sig att dom kommer från Smedjebacken och tycker att vi är såååå roliga. Hennes man flyttar efter, och det tråkiga paret går hem. Vi andra beställer in mer vin, öl, Whisky och chattrar mer och mer. Dom älskar oss, Vi älskar oss, Servitörerna älskar oss. Åter igen, Maja och johanna - synd att alla älsar oss!
När vi befinner oss på topp så har joseéf mixtrat lite med drinkpinnarna och kommer med en Jättekuk till Johanna. Stämmninen eggas, och alla dör av skratt. Då trollar han fram sitt ess, mannen med handkuk.
Festen blir total och vi känner att vi måste rusa vidare innan det spårar ur totalt. Dessutom håller ju gamlingarna på att både decka och spy. Ansvarstagande som vi är säger vi tack och bock (och tydligen kindpussas) och går!
Natten var ung i en galen feststad och vi ger oss in på bargatan, Hittar Aria och Kalle men blir besvikna, varken halsband eller roliga. Dessutom kommer Aria med dom sjukaste grejerna och Johanna blir sur och går hem.
Jag upptäcker till mitt förtret detta och ilar iväg genom natten för att hämta tillbaka henne.
Men skadan är redan gjord. Hon har lagt sig och när jag kommer in på rummet vänder hon ryggen till och säger inte ett ord. Jag blir skitsur och gå ut igen. Tillbaka till festen. Ensam svensk tiger på baragata. Arg, upprörd och för stolt för att gå hem för tidigt, vandrar runt och söker kontakt, allt för att oroa johanna. Inte kul, hem igen.
samtidigt surar Johanna vidare, men inser att om jag kommer tillbaka borde hon inte var där. Jävla jag skulle minsan få.. Hon går ner till stranden och sätter sig i melankolin och tycker synd om sig själv. ingen hitt. Hon går hem men jag är fortfarande inte tillbaka. Hon sätter sig på balkongen och börjar titta på korten på oss för att hitta tillbaka till mig, och inse att vår vänskap var mer än så (haha!)
Då kommer jag hem. Ser Johannas ben ute på balkongen men låtsas som ingenting. Kryper ner i dubbelsängen och vänder ryggen till. (jävla stolthet!) Som tur var kom Johanna skuttandes tillbaka och vi skrattade åt våra patetiska sagor. Dessutom visade det ju sig att johanna surade över fel saker och att jag egentligen inte alls var sur..! På Med partydressen och ut igen. Hittade till Rhodos Toxic och dansade några järva danser innan vi beslöt oss för att gå matvägen hem.
Sagt och gjort, efter en god pizzaslise och (!) en kebab släntrade vi hem igen och kom, för ovanlighetens skull, hem ihop. Godnatt!
Vaknar upp efter ännu en svettig natt på vårat snåla hotelrum utan AC. Humöret var dock på Topp och vi begav oss raskt ner till sranden, fullt omedvetna om att detta skulle bli resans sjukaste dag!
Väl där letar vi upp våra favoritstolar och betalar 7 euro för att få hänga där. Sjukt skönt! Upptäcker att johanna har blod i näsan. Jävlar vad det ska blodas i Grekland tänkte vi, Jag näsblod, hon näsblod, jag mens, hon mens, jag kliar sönder sår och blöder, hon kliar sönder sår och blöder. A bloody holiday!
Lunchen blev den sedvanliga baguetten och vatten, sen lite glass på det, och hundra dopp i det stora vågande blå!
Allteftersom dagen går blir vi mer och mer partysugna, och bestämmer att förfest på balkongen, det ska vi ha.
sagt och gjort, efter en dusch, besök på super market och en titt i spegeln sitter vi där. party with a walkman on.
Utan TV eller radio får man helt enkelt unerhålla sig själv, Mpa och Ipa spela som bäst, ölen sitter där den ska och humöret stegrar för var minut. SMS från Aria. Halsband funnet, vi ses ikväll. Skönt.
Men innan bargatan skulle besegras så skulle vi utfodras. Vårat superställe Helena blir första stopp. Greksallad och vin. Massvis med vin. Och härifrån blir allt svart. Spårar ur. Blir roligare än på länge.
Det börjar med att Joséef ger en ytterst spännande drinkpinne (man, naken med kuk) till våra grannar vid bordet mitt emot (svenskar, 2 par, medelålders, aspackade) kameror tas fram och det ska fotas.. -> Conection för fan. Vi har lika kamera som dom och jag utbrister "typiskt svenskt" och alla skrattar. En väldigt överförfriskad kvinna flyttar över till vårat bord, det visar sig att dom kommer från Smedjebacken och tycker att vi är såååå roliga. Hennes man flyttar efter, och det tråkiga paret går hem. Vi andra beställer in mer vin, öl, Whisky och chattrar mer och mer. Dom älskar oss, Vi älskar oss, Servitörerna älskar oss. Åter igen, Maja och johanna - synd att alla älsar oss!
När vi befinner oss på topp så har joseéf mixtrat lite med drinkpinnarna och kommer med en Jättekuk till Johanna. Stämmninen eggas, och alla dör av skratt. Då trollar han fram sitt ess, mannen med handkuk.
Festen blir total och vi känner att vi måste rusa vidare innan det spårar ur totalt. Dessutom håller ju gamlingarna på att både decka och spy. Ansvarstagande som vi är säger vi tack och bock (och tydligen kindpussas) och går!
Natten var ung i en galen feststad och vi ger oss in på bargatan, Hittar Aria och Kalle men blir besvikna, varken halsband eller roliga. Dessutom kommer Aria med dom sjukaste grejerna och Johanna blir sur och går hem.
Jag upptäcker till mitt förtret detta och ilar iväg genom natten för att hämta tillbaka henne.
Men skadan är redan gjord. Hon har lagt sig och när jag kommer in på rummet vänder hon ryggen till och säger inte ett ord. Jag blir skitsur och gå ut igen. Tillbaka till festen. Ensam svensk tiger på baragata. Arg, upprörd och för stolt för att gå hem för tidigt, vandrar runt och söker kontakt, allt för att oroa johanna. Inte kul, hem igen.
samtidigt surar Johanna vidare, men inser att om jag kommer tillbaka borde hon inte var där. Jävla jag skulle minsan få.. Hon går ner till stranden och sätter sig i melankolin och tycker synd om sig själv. ingen hitt. Hon går hem men jag är fortfarande inte tillbaka. Hon sätter sig på balkongen och börjar titta på korten på oss för att hitta tillbaka till mig, och inse att vår vänskap var mer än så (haha!)
Då kommer jag hem. Ser Johannas ben ute på balkongen men låtsas som ingenting. Kryper ner i dubbelsängen och vänder ryggen till. (jävla stolthet!) Som tur var kom Johanna skuttandes tillbaka och vi skrattade åt våra patetiska sagor. Dessutom visade det ju sig att johanna surade över fel saker och att jag egentligen inte alls var sur..! På Med partydressen och ut igen. Hittade till Rhodos Toxic och dansade några järva danser innan vi beslöt oss för att gå matvägen hem.
Sagt och gjort, efter en god pizzaslise och (!) en kebab släntrade vi hem igen och kom, för ovanlighetens skull, hem ihop. Godnatt!
Söndag 2/9
Eller: "Du får svimma diskret, för jag vet inte hur man gör!"
Jag och Johanna vaknar upp svettiga som as och kan inte somna om, trots sen hemkomst, trots trötta ögon. Trotts en lite bakfylla. Att ställa klockan på elva kändes plötsligt väldigt överdrivet.
Johanna skuttar upp, pigg men icke glad. Idag är nämligen Hemgång. Dödsdag.
Jag skuttar inte, ligger inte. Jag är så gott som död. Mumie.
Det var bara att ta sig i kragen och sätta sig på balkongen och hugga in på den sista frukosten.
Vemod. Men mitt i allt det sorliga så sker den sedvanliga bajs-attacken.. Denna gång min tur att förorena toaletten. Stackars städerskor, vårt rum och i synerhet toaletten var mer lik en grisstia vid det här laget!
(skyll er själva greker, bygg ordentliga avlopp där man kan slänga papper och framförallt SPOLA!)
Efter några klunkar yogurth och en huvudverkstablett ringde telefonen, ingen vågade svara. Tillslut tvingade jag johanna att lyfta luren och säga "hello". Det var receptionen, rädda att vi skulle sova över check-ut tiden.
Det gjorde vi uppenbarligen inte, för halv tolv slängde vi in nyckeln och gick till stranden. Sista dagen i solen hade börjat på allvar nu. Så även mina svimmattacker. Johanna var livrädd att jag skulle kolappsa och bad mig "svimma diskret, jag hjälper dig lugnt och förikigt, paniken tar vi sen när du inte vaknar". Tack!
Efter några timmars svettande ser vi till vår fasa att dom är på stranden. Vi gömmer oss. Badar i samma hav. ser inte varandra. Tillslut ger vi upp och går ut på stan istället. jag kommer på att jag inte har några kläder med mig utan får lov att gå runt totaly naked under min klänning, det var ju en upplevelse. haha!
Staden är alldeles död, för det är ju söndag, men tillslut hittar vi en bankomat och ett fik, coca cola för 5.80 euro. Som hittat, snåljävlar!
Dag blir kväll och solen ska gå ner, vi tar oss tillbaka till stranden (i ärlighetens namn mer för att vi inte vågade gå till hotellet!) och njuter av solnedgången. Klas Ågren kommer och vi inser att han får vi nog ta med oss hem.
Ialla fall, middag ska vi ha, och med tanke på gårdagens totala urspårning är vi inte helt säkra på att vi vågar gå tillbaka till vårt stammiställe som vi lovat. Men va fan. sista kvällen. Vi gick dit!
Servitörerna blev mycket glada att se oss igen, vi diskuterade gårdagens festande och konstaterade att mannen hållt igång flera timmar längre än oss, halv nio hade han stupat. Grattis!
Under middagen kommer blecka minnen från gårdagen tillbaka, shit! Kindpussar, känns det bekant?
Vi inser att vi måste ha grek-kysst servitörerna innan vi gick igår, och skrattade ihjäl. Mitt under skrattanfallet kommer plötsligt en kvinna in, gående på riktiga "rudolf andersson kryckor", vilket slutar med att jag och johanna ligger på golvet i skrattkramper. Tack världen!
När vi ätit upp och ska gå ska det göras precis som kvällen innan. Kindpussas! synd att jag och johanna inte kan reglerna utan satte pussarna lite här och var och nästan på mun. haha!
Sen kom bussen och vi åkte hem. Bajs!
Hej då Grekland, SverigePuckorna åker hem nu! 
God Morgon Sverige, det blev en fin första dag hemma
Men det tröstar inte oss. Kallt och jävlig är det i Norden!
Jag och Johanna vaknar upp svettiga som as och kan inte somna om, trots sen hemkomst, trots trötta ögon. Trotts en lite bakfylla. Att ställa klockan på elva kändes plötsligt väldigt överdrivet.
Johanna skuttar upp, pigg men icke glad. Idag är nämligen Hemgång. Dödsdag.
Jag skuttar inte, ligger inte. Jag är så gott som död. Mumie.
Det var bara att ta sig i kragen och sätta sig på balkongen och hugga in på den sista frukosten.
Vemod. Men mitt i allt det sorliga så sker den sedvanliga bajs-attacken.. Denna gång min tur att förorena toaletten. Stackars städerskor, vårt rum och i synerhet toaletten var mer lik en grisstia vid det här laget!
(skyll er själva greker, bygg ordentliga avlopp där man kan slänga papper och framförallt SPOLA!)
Efter några klunkar yogurth och en huvudverkstablett ringde telefonen, ingen vågade svara. Tillslut tvingade jag johanna att lyfta luren och säga "hello". Det var receptionen, rädda att vi skulle sova över check-ut tiden.
Det gjorde vi uppenbarligen inte, för halv tolv slängde vi in nyckeln och gick till stranden. Sista dagen i solen hade börjat på allvar nu. Så även mina svimmattacker. Johanna var livrädd att jag skulle kolappsa och bad mig "svimma diskret, jag hjälper dig lugnt och förikigt, paniken tar vi sen när du inte vaknar". Tack!
Efter några timmars svettande ser vi till vår fasa att dom är på stranden. Vi gömmer oss. Badar i samma hav. ser inte varandra. Tillslut ger vi upp och går ut på stan istället. jag kommer på att jag inte har några kläder med mig utan får lov att gå runt totaly naked under min klänning, det var ju en upplevelse. haha!
Staden är alldeles död, för det är ju söndag, men tillslut hittar vi en bankomat och ett fik, coca cola för 5.80 euro. Som hittat, snåljävlar!
Dag blir kväll och solen ska gå ner, vi tar oss tillbaka till stranden (i ärlighetens namn mer för att vi inte vågade gå till hotellet!) och njuter av solnedgången. Klas Ågren kommer och vi inser att han får vi nog ta med oss hem.
Ialla fall, middag ska vi ha, och med tanke på gårdagens totala urspårning är vi inte helt säkra på att vi vågar gå tillbaka till vårt stammiställe som vi lovat. Men va fan. sista kvällen. Vi gick dit!
Servitörerna blev mycket glada att se oss igen, vi diskuterade gårdagens festande och konstaterade att mannen hållt igång flera timmar längre än oss, halv nio hade han stupat. Grattis!
Under middagen kommer blecka minnen från gårdagen tillbaka, shit! Kindpussar, känns det bekant?
Vi inser att vi måste ha grek-kysst servitörerna innan vi gick igår, och skrattade ihjäl. Mitt under skrattanfallet kommer plötsligt en kvinna in, gående på riktiga "rudolf andersson kryckor", vilket slutar med att jag och johanna ligger på golvet i skrattkramper. Tack världen!
När vi ätit upp och ska gå ska det göras precis som kvällen innan. Kindpussas! synd att jag och johanna inte kan reglerna utan satte pussarna lite här och var och nästan på mun. haha!
Sen kom bussen och vi åkte hem. Bajs!
Hej då Grekland, SverigePuckorna åker hem nu! God Morgon Sverige, det blev en fin första dag hemma
Men det tröstar inte oss. Kallt och jävlig är det i Norden!
Måndag 3/9
Eller "fan, jag är så trött att jag inte kan sova"
Ja, då var trippen avslutat. Jag och Johanna är hemma igen efter en underbar vecka i vackra Grekland, Underbara Rhodos. Idag har vi bara rest. Tolv timmars resande, vi blev hämtade från hotellet igår klockan nio. Sen har vi väntat, flygit, väntat, åkt tåg, väntat, åkt tåg igen och tillslut hamnade vi i GUPPEN och börnade hem till Obygen, Djura. Det känns inte alls bra och jag kan inte sova. Måste plugga.
Ska luncha med Johanna senare. Jag längtar.
Kom liv kom liv!
Bilder från trippen kommer inom kort, både här, men framför allt Här:
http://johannanilssson.bilddagboken.se/
Hej då Rhodos!
Ja, då var trippen avslutat. Jag och Johanna är hemma igen efter en underbar vecka i vackra Grekland, Underbara Rhodos. Idag har vi bara rest. Tolv timmars resande, vi blev hämtade från hotellet igår klockan nio. Sen har vi väntat, flygit, väntat, åkt tåg, väntat, åkt tåg igen och tillslut hamnade vi i GUPPEN och börnade hem till Obygen, Djura. Det känns inte alls bra och jag kan inte sova. Måste plugga.
Ska luncha med Johanna senare. Jag längtar.
Kom liv kom liv!
Bilder från trippen kommer inom kort, både här, men framför allt Här:
http://johannanilssson.bilddagboken.se/
Hej då Rhodos!
