Anna-Maja + Roger = Sant
2 år idag.
Behöver inte firas mer, behöver inte firas mindre, än såhär:
Jag är fortfarande kär!
Fira in? Fira ut?
Det ska avslutas när man är på topp
Veckan hemma har varit überskön, nej, inte som jag planerat, men underbar ändå.
Ikväll hade vi en s.k parmiddag med vårat favvoKompispar Amanda och Henrik. Amanda är det finaste gravida jag vet. Amanda och Henrik kommer bli den finaste familj jag känner, jag välkomnar glatt deras bäbis i Mars!!!
(att Henrik väljer att vinna i RISK är en nått jag får leva med, jag ruvar på min hämd och tänker nog slå till i slutet av april, då lär han vara lagomt gojsig i huvudet efter alla blöjbyten och sena nätter.. mohahahahha)
Imorgon är det dags för den stora festen och jag är märkligt lugn. Idag har vi kört hit stolar från två olika bohag som ska blandas upp med min mors vanliga stolar. 24 udda par. Vackert.
Det blir långbord och brakmiddag men framför allt fina, värda människor. Tänk att jag och Roger har så bra människor runtomkring oss som tackat ja att fira in årets sista dag med oss. Tack!
Imorgon är det dessutom en annan vacker dag. Men det kan jag hylla imorgon, det är han värd!
En halvtimme in på sista dygnet i år kryper jag till kojs. Jag ska kramas hela natten med den vackraste jag vet.
Min Roger!
Det stora matlagandet har börjat!
Nu ska det lagas mat i dagarna två, för imorgon smäller det, årets fest, årets sista fest faktiskt.
Och givetvis står jag värdinna. Givetvis är det trerätters och givetvis har jag börjat laga redan idag.
Det kommer bli en klassiker, det kommer bli grymt, det har jag bestämt!
MatTina får se upp - här kommer jag!
Jag? MatTina?
förnedringsspyan - ej läsbart för kräsmagade!
Igår efter ett storshoppande utan dess like bestämde jag träff med en vän på en resturang här i Leksand (Bosporen) väl där äter jag en plankstek (deras "specialite") och hon en annan kötträtt. I bilen hem frågar hon om jag vill följa med in och se hur hon bor nuförtiden men underligt nog måste jag tacka nej. Min mage gjorde uppror och jag kännde att det var läge att skynda hem och vara innom räckhåll för toaletten. Väl hemma dog torktummlaren i magen ut och jag gjorde min syster sällskap i soffan, tills jag somnade. Sömnen varade inte länge för efter en stund vaknade jag upp med jordens kramp i min stackars mage. Sprutdiaré eller spya, Diaré eller spya, diaré eller spya?
Det blev båda. För detaljernas skull.
Och spyan var en direkt hälsning från helvettet. Jag lovar, fan him self måste bosatt sig i min mage.
Tänk er att ni gapa ert största, tänk att din spya fyller hela munnen från halsen och upp, från ena kinden till den andra, och rakt ner i toaletten med sån kraft att vattnet skvätte upp i mitt ansikte igen, (ni vet som när man bajsar en så raketkorv och man får lite stänk på skinkorna, skinkorna ok, ansiktet NO NO!) av ren äckel spydde jag lite till och tömde i princip allt jag hade. 250 kr åt fanders. Tack bosporen!
Och för er som undrar hur jag mår idag kan jag säga att jag inte mår så bra. Jag har fortfarande fruktansvärd kramp och magen är lite orolig, inga mer spyor, inte mycket till diaré, men krampen, oj oj oj.
Och idag skulle jag åkt skidor hela dagen då jag äntligen hittat pjäxorna, och ikväll skulle jag och Roger spelat Laser Doom.
Men jag vet inte, kriga med kramp låter lite väl andra världskriget?
Må mig bli frisk och kry imorgon så får jag väl ta hela vasaloppet i ett svep då istället.
och jag måste lära mig ta en krossad plan
Idag skulle jag upp och åka skidor tänkte jag. MEn när jag vaknade var det så mörkt och snöigt ute att jag tänkte att jag skulle vänta tills det lugnade sig lite. Ingen fara på taket, tills jag inser att jag inte vet vart pjäxorna är.
Och jag letar, på vinden, i alla garderober, ute i garaget, i studion, i små lådor och på alla möjliga otänkbara ställen, men inga pjäxor.
Givetvis är det mamma som ställt undan dom för säsongen förra året. Och tydligen har hon inte börjat sin säsong än för hon har inte tagit fram dom igen. Och jag hittar dom inte.
Vinden är rörig som det är, och det är omöjligt att veta mammas system, om hon ens har ett system.
Det känns som att leta efter en nål i en höstack och jag blir så arg och hjälplös att jag till och med har gråtit.
Mamma har farit till USA och här står jag i skidressen men utan pjäxor på. När jag för en gångs skull är sugen på att leka Gunde får jag ge upp innan jag ens hunnit ut i skogen.
Jag blir så besviken.
Och jag blir så rädd över min egen reaktion. Finns lixom ingen rimlighet.
Ja jävlar vad jag reagerar!
stort.
rött till svart
De stora vackra röda dagarna är slut, julen har varit välsignad.
Tjuvstartade på torsdagen hos Linda och Melvin. Finna klappar och gosig unge, tack!
Julafton spenderades hemma hos farmor, med kusinerna, mamma och pappa (!) och lillis. Härligt. Senare på kvällen åkte jag även till Roggan och hände med hans bröder och systrar och sambos och svärföräldrarna mina.
Juldagen åt vi lunch med mamma och hjälpte henne att packa innan det var läge för fest för oss yngre. Hemvändarnas hemvändarfest.
Igår vart inte många knop, mer än att skjutsa mamma till tåget och sen åka vidare till Roggas crib för mat och film!
Mys med andra ord.
Och inget år har jag fått så kolosalt nödvändiga och genomtänkta klappar som i år. Bra familjen!
Årets Jesus blev barnet som ligger i Rogers systers mage, han ska bli morbror, hon ska bli mamma. Grattis.
Och jag kan inte annat än att känna hur det känns i mig, och det gör lite ont, det sticker lite av avund, samtidigt som jag blir glad!
Här verkar allt vara så enkelt. Man är ihop ett tag och sen skaffar man barn, att man varken har jobb eller massa pengar eller tillräckligt stort är nått som inte verkar bekymra. Att man inte heller har utbildning eller så värst hög ålder är heller ingenting.
Landet?
Inte för att jag inte är glad, för det är jag, men jag undrar hur det kan vara ett sånt enkelt beslut för alla andra?
Nu ska jag tugga i mig lite hästkorv och sluta fundera.
NEJ. jag har inte tagit en enda bild på hela julen. Värdelös, jag vet.
Hungrig & Skitig
såhär ser en inte helt okej morgon ut:
Försov mig, fick välja mellan att duscha eller äta frukost, jag valde frukost, orkade inte bli blöt.
väl påklädd och redo vid kylen inser jag att, nähä, jag hade ingen frukost. Ingenting.
Ett glas vatten och jag blev sittandes vid bordet, övervägde att äta upp polkagrisarna från adventsljusstaken men avsod. Ute är det - 14 kalla Stockholmsgrader. Vidrigt.
Sitter nu på jobbet både hungrig & skitig.
Men äro för visso ändå tacksam att jag har ett jobb och inte bara behöver identifiera mig som hungrig & skitig, tror nämligen jag hade haft en annan plats i samhället då.
Fina vänner värmer!
Vi valde att trottsa rådande snökaos och begav oss till Skansen, Vissa skröt om sin påklädningsteknik medans andra bara muttrade och frös. Själv njöt jag mest! Jag älskar det här vädret. Snö. No shit Charlotte vad vackert det är. Enda jobbiga är när man får snöflingor i halsen på den där flärpen så man hostar. HAHAHAH.
Julmarknaden på skansen var som vanligt världsklass och givetvis köpte jag mig tjock. Eller fattig.
Tre sorters korv, tre sorters glögg och en liten julesill, man tackar!
Jag är nöjd. Mest med mina vänner. De finaste jag har!
Tyvärr var vi inte så kvicka med kameran så jag får stå för bildbevisen och underhållningen.
Idag är det dan före dan före dan före dan före dopparedan och min fina lilla lillastster kommer hem till Sverige, årets jul blev inte vad vi trodde, vi skulle inte fira med varandra för tredje året i rad egentligen, men glad är jag att hon ångrade sig och kom hem. Likt en Jesus, eller nått!
I övrigt har jag svarta veckan, kan man säga.
Roger är hemma i dalarna igen från och med idag, och vännerna försvinner från stan en efter en och jag är sista man (KVINNA) att lämna jobbet på torsdag.
Det känns lite långt till torsdag om jag ska vara ärlig. Och redan kallt att sova ensam.
Och tyst.
Fast en sak är bra. Jag klippte mig idag och färgade mitt hår. Såhär snygg var det länge sen jag såg mig!
God natt!
systerskap!
Fast jag trampade på din onda tå och det borde du kanske göra något åt?
och jag saknar dig. Jag är inte alls pepp på att sova utan dig. klockan är snart fem och jag är dödstrött. Nu är det lördag. Imorgon kommer du hem och jag älskar det. Är stark.
När blev jag den som kännde att det som är värt något är att sova på din arm, andas din luft, kunna krama dig om jag bara vill?
Shit, jag älskar dig!!!!
God jul.
Jag vill också ha en bäbis!
Jag må vara feg, men jag vet vad bra musik är!
Här, till exempel.
Eller här!
Nu ska jag krypa till Kojs och läsa lite ur Emma Hamberg's bok Baddaren, succé!
Stressad - jag?!
Jag har bakat och fejat till dagens händelse, ja inte lucia då alltså utan min egen födelse, 23 år senare!
Två sortes tårta, kaffe, saft och lite chips, jag har fejat och fixat och haft på mig mitt finaste leende hela kvällen. Det har gått bra och mamma tyckte jag lät piggare i telefonen, det var för att jag var glad, lycklig!
Nu har de sista gästerna gått hem och jag ser på min facebook att ca 75 personer grattat mig, kalla det ytligt om ni vill, men jag blev glad!
Nu sitter jag här och slappnar av lite, och vad händer - Näsblod!
Jag undrar om jag måste tagga ner lite inför mina happenings....
Tack tack tack för mina fina vänner!
25 minuter kvar!
Grattis mig själv. Tack att jag finns. Tack att jag står ut.
Jag är bäst, glöm inte det, jag!
"har jag 25 minuter på mig att få ligga med en 22 åring för sista gången i mitt liv?"....
Och Hon såg att det var gott.
Grattis Vackraste Skrattapa!!
Då, vild och vacker skrattapa på festen!
Idag, vild och vacker skrattapa med en lillis i Magen!
(bild lånad från http://fredagslycka.blogg.se/)
i väntan på nått gott
Och jag ska. Strax.
Måste bara andas lite först. Hinna slappna av lite innan det är dags att styra ihop sig och vara samlad igen.
Mina fina vänner är på intåg, det vankas fiskmiddag och bio-rio.
En tisdag blir inte så mycket bättre än såhär!
men för att sova gott måste man fokusera rätt
Tre bra saker med imorgon:
* Bio med Korpi-kompis och Andy star
* Terapi
* Fisk till middag
Det ska gå bra!
Och jag ser ialla fall fram emot det. Mycket!
Pris i Medicin?!
"så om ni känner er trötta, hänginga, som om ni förlorat orken - ut och spring ikväll".
Tack för inspirationen att klara mig utan att falla samman innan jul!
- Jag mår inte så bra. Jag har gått in i väggen. Jag har nog mer fel än så. Jag är satt på utredning.
- mmm. tränar du? Springer du? Håller du konditionen igång?
Say What?
Vad tror han?
Jag är så slut att jag somnar i soffan när jag kommer hem, som idag, och Roger hade en vän här som tydligen försökte säga hej då, men jag sov, medans grabbarna spelade Iron Maiden på högsta i hallen, och nej, dörren var inte stängd. Men jag sov.
Så självklart var jag ute och sprang idag. G I V E T V I S.
Det är jobbigt när ingen förstår.
Inte ens jag själv.
Nog om tråkigheter. Jag inte bara sov idag, jag lärde också Roger att laga paj!
Det är hans matdag på måndagar så jag hjälper honom när jag har tid med lite inspiration!
Det blev gott!
Fast mat ser ju egentligen aldrig gott ut på amatörbilder.
Annars är det julpyntat här hemma. Och jag älskar det. Och även fast jag hatar julen och jag vet att det kan komma och bli jobbigt kan jag inte låta bli att längta. Och att kompensera genom att gå in för det här hemma, till 100 %
Och det är såhär jag känner mig, men kanske framförallt ser ut just nu.
Jag hoppas folk fortfarande vill träffas, jag hoppas jag fortfarande duger, jag hoppas jag fortfarande får vara med.
Det är inte det stora som gör ont, det är det där lilla, som jag alltid alltid råkar se.
Fina Familjen!
I veckan fick jag för mig att överraska min mamma, hon hade födelsedag igår nämligen och bara ett "barn" hemma, nej. Så får det inte gå till när hon fyller 57 tyckte jag och bokade in mig på ett tåg. Efteråt kom jag på att det kanske vore bra att kolla av med henne att hon skulle tillbringa helgen hemma. Bra Maja!
Som tur var skulle hon det, när jag lite försiktigt frågade om väder och vind och konstaterade att "då är du väl bara hemma i den kylan?!"
47 minuter sen anlände jag och mitt fantastiska resesällskap till Borlänge! Där väntade lilla mamma med gapande mun, vi kramades lite och styrde kosan mot big sis, Linda och Världen bästa systerson Melvin! Han stod i duschen och jag smög in och gluttade lite på draperiet och frågade om han möjligen ville ha nattgäst - han tog mig först för Emma och frågade om inte jag var i ett annat land, innan han insåg att det jag var och slängde sig ur duschen och deklarerade att vi minsann skulle sova i hans loftsäng! Lyckan var total och vi myste hela fredagen. God mat, paketjakt och Idol, givetvis spel, dansuppvisning och massa kramar och brottning också innan det var dags för bokläsning och sen stupa i säng.
23.00 somnade 6 åringen tätt tätt mot mig och jag låg kvar lite extra för att få ut maximalt med gos. Livet mening!
Avslutade en fin kväll tillsamans med Linda och massa prat. Härligt.
Tyvärr sätter Melles diabetes stopp för sovandet med mig, men jag lovade att han fick komma och väcka mig så fort han vaknat.
8.30 hörde jag små tassande steg i hallen och en nyvaken stämma som sjöng "Maja, maja, maja maja maja...."
Det var bara att vakna och börja läsa klart gårdagens bok. Mys!
Frukost på det och sen var det dags att ge sig av. De till vänner och jag till Farmor Anka.
Vi drack lite kaffe och pratade om livet, sen undrade jag vad hon kännde för att göra och hon hade tankar på att tända ljus på farfars grav, men ingen bil. Jag bestämde att vi skulle prova bussen, och farmor gick tillslut med på det.
Jag tror ibland att hon behöver utmanas lite, och med lite stöd går allt...
Kruttanten bor högst upp i ett trevångingshus utan hiss, nog kan hon åka lite buss allt!
Och bra gick det, ljus fick han och jag fick kalla fötter. Bokstavligt talat. Fy sjutton va isandes!
Märker förädringen på mig själv igen; förr, när man var ung och dum och bodde i dalarna kunde man ha tunna jeans och jumpadojor hela vintern om det var det som krävdes för att man skulle vara snygg - frysa gjorde man väl inte? Idag dog jag nästan när jag trampade runt med dubbla leggings och vinterjacka, mössa, vantar men inga ordentliga skor! Man är kärring för fan!
Och nog såg jag allt ungdommen på byn, nog stod hon där utan vantar och SMSade som om ingenting var svårt, jackan lite slarvigt uppdragen och jumpadojor, tror inte ens hon hade mössa, och inte rörde hon en min.
Beundransvärt, men dummt, dagens ungdom!
Efter den mysig kyrkturen bjöd farmor på farmormat, dvs köttkorv och potatis med kokta rotfrukter till, något man inte uppskattade till fullo som barn, men som jag nu åt för brinnande livet! MUMS. Det blir att laga hemma, frågade dessutom mamma om rotmosrecept nyss. (som sagt, gammal nu!)
Farmor berättade även för mig att hon äger en pälsmössa av finaste lamapäls - jag blev eld och lågor, äntligen ett av farmors snygga plagg jag möjligen faktiskt inte nödvändigtvis behövde vara för stor för! Jag tvingade upp henne på stege (jag sa att hon är 87 va?) för att ta ner mössan så jag åtminstonde fick titta lite på den. Dock såg farmor min upphetsning och provade den själv och frågade om det gick att använda päls idag. Jag med mitt goda hjärta kunde inte annat än säga ja, berömma henne för pälsen och tvinga henne att använda den resten utav vintern. Tanten är stentuff!
Själv fick jag nöja mig med att ta med mig farfars gamla hatt hem -men den var inte så pjåkig den heller.
Nu ska jag gosa med Zigge tills jag får en allergisk reaktion. Lovely.
Ps. Doktorn har ringt. Jag är sjuk!
Inget vekt kött.
Så var inte orolig!
En bra tjej reder sig själv. Jag reder mig. Eller spelar bra att jag gör.
- Men Maja, du är ju en sån som kan ta diskussion, det vågar du ju?
- Jag låtsas ialla fall. Menar du att jag spelar så bra?
- JA!
- Då ska jag bara fejk it til I make it!
panikångest
Vad gör man då?
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla. tygla.
Jag måste skärpa mig.
Jag måste sluta bry mig.
se ljuset. Se det jävla ljuset!
STÄNG AV MIG!
