Ny snö gamla minnen
Jag minns när snön började tina och snöbollar kastades flitit på oss tjejer på högstadiet, året var 2001 och jag gick i åttan. Ett grabbagäng från 5-6an hade terroriserat oss länge nog tyckte jag och var o-klok nog att utala ett hot:
"den som kastar en endaste snöboll till på mig blir mylad"
Såklart kastade en stackare en sista boll, och jag flög på honom, mylade honom och fick smeknamnet
Maja in action. Hela världens lilla ovän.
(nåja. Bättre än Blommlåda. Fick precis ett sting av dåtidens kännslor - Hata dödstadiet.)
Och på tal om mylning: Varför skrattar tjejer när dom blir mylade?
Är det kul att få snö i munnen? Är det kul att bli blöt? Är det kul att få mask? Är det kul att få ont? Är det kul att få spräckta läppar? Är det kul att få uttorkad hud? Är det kul att bli skrämmd? Är det kul att få snö i nacken? Är det kul att få snö i skorna? Är det kul att springa? Är det kul att halka? Är det kul att få blåmärken? Är det kul att få snö i ögonen? Är det kul att få blåskatarr? Är det kul att få kalla vantar? Är det så kul att bli mylad att man måste tjuta av skratt?
(Åter igen, hata hata hata högstadiet!)
"den som kastar en endaste snöboll till på mig blir mylad"
Såklart kastade en stackare en sista boll, och jag flög på honom, mylade honom och fick smeknamnet
Maja in action. Hela världens lilla ovän.
(nåja. Bättre än Blommlåda. Fick precis ett sting av dåtidens kännslor - Hata dödstadiet.)
Och på tal om mylning: Varför skrattar tjejer när dom blir mylade?
Är det kul att få snö i munnen? Är det kul att bli blöt? Är det kul att få mask? Är det kul att få ont? Är det kul att få spräckta läppar? Är det kul att få uttorkad hud? Är det kul att bli skrämmd? Är det kul att få snö i nacken? Är det kul att få snö i skorna? Är det kul att springa? Är det kul att halka? Är det kul att få blåmärken? Är det kul att få snö i ögonen? Är det kul att få blåskatarr? Är det kul att få kalla vantar? Är det så kul att bli mylad att man måste tjuta av skratt?
(Åter igen, hata hata hata högstadiet!)
jag har sån sjukt söt lillasyster.
jag är nöjd.
och kvinnan är kvar
Ironi i köket:
Kvinnan: jag var med på simskolan. det gick så bra på simskolan, det simmades 300 meter.
Pappa: Jasså, du eller barnen?
Kvinnan: jag var med på simskolan. det gick så bra på simskolan, det simmades 300 meter.
Pappa: Jasså, du eller barnen?
Jag minns tider då jag inte vågade vara bäst på nånting..
..Som när vi var och simmade i simhallen, simläraren sa åt mig att gå till stora bassängen för jag kunde ju redan det där med att koka kaffe, röra benen och komma framåt. Men vad gjorde jag? Utvecklade mig själv bakåt och stannade tryggt kvar i den lilla blå och trängdes med alla andra oduglingar. Varför har jag varit så feg...?
"vad har egentligen förändrats sen barndommen, att man kan gunga högre?"
Är jag fortfarande där?
"vad har egentligen förändrats sen barndommen, att man kan gunga högre?"
Är jag fortfarande där?
Jag känner Klas Ågren och Hans Trötthet.
Jag har aldrig gjort så mycket som jag gör just nu, alla dessa bollar jag ständigt håller i luften, det är skolan, det är läxorna, det är vik-jobben, det är helgjobbet, det är mina vänner, det är egentid, det är familjen, det är telefonprat, det är tvättning, det är fixning, det är tamefan allt. Jag förstår att jag inte hinner med, egentligen.
Men, jag har aldrig gjort såhär mycket, jag har aldrig mått såhär bra. Det går som på räls, tror jag. För jag varken hinner eller vågar känna efter helt hundra.
Alltså, Jag har aldrig gjort såhär mycket, jag har aldrig mått såhär bra, men jag har heller aldrig varit så nära att ständigt förlora kontrollen och falla snabt, djupt och hårt.
Och jag kan inte låta bli att undra, vem ska hjälpa mig upp denna gång? Sanningen är att jag väl inte kommer våga visa förens det är försent. För om jag faller, vad händer då?
Jag är en drivare, jag gör saker, jag ordnar, tar ansvar, fixar donar och ställer upp! Ibland känns det som att om inte jag gör, så gör ingen annan det heller. Jag antar att jag fått lära den hårda vägen att "vill du få något gjort så får du göra det själv". Och det gör jag, åt alla andra också.
Och visst, det kan jag väl göra, för jag är, om jag får säga det själv, rätt bra på det. Men, det som känns så olustigt är när folk börjar ta mig för givet. Då plötsligt är tjusningen med att ordna och fixa borta, för då är det ingen som bryr sig längre, då vet alla att jag gör. Känslan är stenhård, kännslan är livsfarlig. Jag hatar den. Man vill ha kred för det man gör, lagar jag mat vill jag höra att det uppskattas, fixar jag fest vill jag veta att det är bra, styr jag en fika vill jag veta att det känns rätt, jag vill få lite uppskattning på det jag gör helt enkelt.
Och jag vill absolut inte gå runt och känna att jag har ansvar över allt och alla hela tiden, och att jag är oumbärlig.
Man kan tro att det är en bra kännsla att känna att man är oumbärlig, oersättlig, men nej, det är det inte. Det kan vara så fruktansvärt irriterande att se att om inte jag ordnar något så blir ingenting gjort. En ständig press.
Men jag antar att jag själv har mycket del i det hela också. Jag måste låta andra ta ansvar för sina egna grejer, eller ibland, våra grejer.
Jag har alltid trott att jag är bra på att samarbeta, men nu har jag insett att jag kanske inte alls är det. För ofta slutar det med att jag gör allt. Vilket inte beror på överinteligens, utan antagligen brister i min samarbetsförmåga. Dessutom har mitt liv tendens att också åka åt andra hållet; att om jag inte göra allt, så gör jag inte ett skit utan står istället brevid och tittar på, bitter och nollad.
Kanske är jag bara för snäll helt enkelt?
Eller för desperat för att stå ut med mig själv och inte göra någonting, och istället för att ha trisst så ställer jag till med ett jävla liv, hela tiden?
Först känns det ju bra, men ofta slutar det i ännu mera tomhet, är jag bra som är såhär energisk och fixig, eller är jag bara dryg som trampar på folks ensamhet och göra ingenting dagar?
Det är så fruktansvärt svårt att veta, och jag hatar det!
Och säg att jag skulle falla snabbt, djupt och hårt. Hur fan skulle någon kunna dra upp mig då?
Jag är ju inte där och ordnar saken, som jag brukar. Jag är där igen och trampar. Men det känns verkligen så, låg någon annan på botten skulle jag lätt göra vad fan som hellst för att få denne att kravla sig upp på benen igen. Men om jag nu är den som ligger där, så blir det bara halvhjärtat. Jag har sett det förut, tafatta försök som inte lett till nån resning.
Nu ljuger jag.
Två gånger har jag blivit nöjd. En gång kom J&J hem till mig och verkligen var där. En annan gång kidnappade E&P mig och ledde mig igenom mörkret till en uppryckning.
Men alla andra gånger. Alla gånger jag har velat gråta skrika och sparkat bakut, men hållit allt inom mig för att jag inte vet vem som tar emot. Alla gånger jag velat bli omhållen, men istället kramar alla andra. Alla gånger jag velat att någon endaste ska fråga hur det är, påriktigt. Alla gånger jag bett er bry er, och ni har fått mig att må ännu värre. Alla jävla gånger jag har försökt att få vara lite, lite, liten.
Och ärlig.
Sårbar.
Alla dessa gånger som jag har hållt allt innom mig för att sen komma hem ännu tommare än innan och insett att jag ger, men inget får och sen kännt mig ännu mera patetisk för att jag begär lika mycket av alla andra som jag själv skulle get. Skuld. Skuld. Skuld.
Det är åt helvette att man räcker till åt alla andra än sig själv.
Och min dåliga karaktär som jag tummar på hela tiden. Allting jag gör, istället för att följa mina egna planer, för att sen bli besviken när ingen annan skiter i sitt liv. Det är ju dom som är smarta.
Som idag, jag planerade att gå i skolan, åka och jobba, åka och träna och sola, hem till läxböckerna och bara vara seriös och med mig själv. Var slutade det?
Jo, det blev ingen träning och inget solande, häng med en vän och lite självdestruktiv shopping. Sen gick det segt med läxorna och en massa tid las på alla andra än mig själv.
Hela tiden mig själv att skylla. Jag totalpulveriserar och förstör mig själv hela tiden. Hakar upp mig på ord som inte sägs. Som alla gånger jag inte fick höra att jag är snygg, bra och yes vilken tjej. Det gör så ont.
För ibland räcker det inte med att säga till sig själv. Ibland räcker inte mina positiva lappar och gröna ögon. Egen ärlighet är inte alltid bäst.
Jag ser var jag är påväg, men jag låtsas som ingenting, för detta är ju time of my life, eller?
Men, jag har aldrig gjort såhär mycket, jag har aldrig mått såhär bra. Det går som på räls, tror jag. För jag varken hinner eller vågar känna efter helt hundra.
Alltså, Jag har aldrig gjort såhär mycket, jag har aldrig mått såhär bra, men jag har heller aldrig varit så nära att ständigt förlora kontrollen och falla snabt, djupt och hårt.
Och jag kan inte låta bli att undra, vem ska hjälpa mig upp denna gång? Sanningen är att jag väl inte kommer våga visa förens det är försent. För om jag faller, vad händer då?
Jag är en drivare, jag gör saker, jag ordnar, tar ansvar, fixar donar och ställer upp! Ibland känns det som att om inte jag gör, så gör ingen annan det heller. Jag antar att jag fått lära den hårda vägen att "vill du få något gjort så får du göra det själv". Och det gör jag, åt alla andra också.
Och visst, det kan jag väl göra, för jag är, om jag får säga det själv, rätt bra på det. Men, det som känns så olustigt är när folk börjar ta mig för givet. Då plötsligt är tjusningen med att ordna och fixa borta, för då är det ingen som bryr sig längre, då vet alla att jag gör. Känslan är stenhård, kännslan är livsfarlig. Jag hatar den. Man vill ha kred för det man gör, lagar jag mat vill jag höra att det uppskattas, fixar jag fest vill jag veta att det är bra, styr jag en fika vill jag veta att det känns rätt, jag vill få lite uppskattning på det jag gör helt enkelt.
Och jag vill absolut inte gå runt och känna att jag har ansvar över allt och alla hela tiden, och att jag är oumbärlig.
Man kan tro att det är en bra kännsla att känna att man är oumbärlig, oersättlig, men nej, det är det inte. Det kan vara så fruktansvärt irriterande att se att om inte jag ordnar något så blir ingenting gjort. En ständig press.
Men jag antar att jag själv har mycket del i det hela också. Jag måste låta andra ta ansvar för sina egna grejer, eller ibland, våra grejer.
Jag har alltid trott att jag är bra på att samarbeta, men nu har jag insett att jag kanske inte alls är det. För ofta slutar det med att jag gör allt. Vilket inte beror på överinteligens, utan antagligen brister i min samarbetsförmåga. Dessutom har mitt liv tendens att också åka åt andra hållet; att om jag inte göra allt, så gör jag inte ett skit utan står istället brevid och tittar på, bitter och nollad.
Kanske är jag bara för snäll helt enkelt?
Eller för desperat för att stå ut med mig själv och inte göra någonting, och istället för att ha trisst så ställer jag till med ett jävla liv, hela tiden?
Först känns det ju bra, men ofta slutar det i ännu mera tomhet, är jag bra som är såhär energisk och fixig, eller är jag bara dryg som trampar på folks ensamhet och göra ingenting dagar?
Det är så fruktansvärt svårt att veta, och jag hatar det!
Och säg att jag skulle falla snabbt, djupt och hårt. Hur fan skulle någon kunna dra upp mig då?
Jag är ju inte där och ordnar saken, som jag brukar. Jag är där igen och trampar. Men det känns verkligen så, låg någon annan på botten skulle jag lätt göra vad fan som hellst för att få denne att kravla sig upp på benen igen. Men om jag nu är den som ligger där, så blir det bara halvhjärtat. Jag har sett det förut, tafatta försök som inte lett till nån resning.
Nu ljuger jag.
Två gånger har jag blivit nöjd. En gång kom J&J hem till mig och verkligen var där. En annan gång kidnappade E&P mig och ledde mig igenom mörkret till en uppryckning.
Men alla andra gånger. Alla gånger jag har velat gråta skrika och sparkat bakut, men hållit allt inom mig för att jag inte vet vem som tar emot. Alla gånger jag velat bli omhållen, men istället kramar alla andra. Alla gånger jag velat att någon endaste ska fråga hur det är, påriktigt. Alla gånger jag bett er bry er, och ni har fått mig att må ännu värre. Alla jävla gånger jag har försökt att få vara lite, lite, liten.
Och ärlig.
Sårbar.
Alla dessa gånger som jag har hållt allt innom mig för att sen komma hem ännu tommare än innan och insett att jag ger, men inget får och sen kännt mig ännu mera patetisk för att jag begär lika mycket av alla andra som jag själv skulle get. Skuld. Skuld. Skuld.
Det är åt helvette att man räcker till åt alla andra än sig själv.
Och min dåliga karaktär som jag tummar på hela tiden. Allting jag gör, istället för att följa mina egna planer, för att sen bli besviken när ingen annan skiter i sitt liv. Det är ju dom som är smarta.
Som idag, jag planerade att gå i skolan, åka och jobba, åka och träna och sola, hem till läxböckerna och bara vara seriös och med mig själv. Var slutade det?
Jo, det blev ingen träning och inget solande, häng med en vän och lite självdestruktiv shopping. Sen gick det segt med läxorna och en massa tid las på alla andra än mig själv.
Hela tiden mig själv att skylla. Jag totalpulveriserar och förstör mig själv hela tiden. Hakar upp mig på ord som inte sägs. Som alla gånger jag inte fick höra att jag är snygg, bra och yes vilken tjej. Det gör så ont.
För ibland räcker det inte med att säga till sig själv. Ibland räcker inte mina positiva lappar och gröna ögon. Egen ärlighet är inte alltid bäst.
Jag ser var jag är påväg, men jag låtsas som ingenting, för detta är ju time of my life, eller?
Det finns en skiva som har allt
Skulle jag få välja en skiva som skulle vara soundtrack of my life, det som spelades för mig jämt, då skulle det bli skivan Singel med Lars Winnerbäck. Den mannen kan trolla med ord, locka fram varenda kännsla du någonsin kännt, och kan dessutom sätta ton på det och få dig att måla om ditt inre. Det är vackert. Det är underbart. Det är totalt klockrent.
Ett vackert smakprov, några viktiga rader ur om tiden vill ifatt:
1. Elden
2. Jag vill gå hem med dig
3. Om tiden vill ifatt
4. Någonting större
5. Du hade tid
6. Håll ut
7. Sen du var här
8. Lovesång
9. För den som letar
10. Lycklig och förvånad
11. I dina ögon
12. Singel
2. Jag vill gå hem med dig
3. Om tiden vill ifatt
4. Någonting större
5. Du hade tid
6. Håll ut
7. Sen du var här
8. Lovesång
9. För den som letar
10. Lycklig och förvånad
11. I dina ögon
12. Singel
Ett vackert smakprov, några viktiga rader ur om tiden vill ifatt:
Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Allt jag ser, allt jag hör
Är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, jag väntar
Om tiden vill ifatt
Är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, jag väntar
Om tiden vill ifatt
En egen bubbla
Jag är aptrött. Enligt min 36-timmarsdygnsprognos har sömn endast infallit i väster i fyra timmar. Grattis världen.
Jag har börjat mitt slit och succe på Clas Ohlsons centrallager. Underbart. Fått smörningspaket och julbord. Tack och bock, det var gott!
Ikväll blir jag inte långrandig, Wallander sitter i spelarn och jag sak njuta ett avsnitt utan reklam. Men jag lär väl somna någonstanns mitt i, som alla andra gånger. Och jag älskar det.
Eftersom jag i övrigt lever ett alltför stressat liv för att hinna med allt så har jag upptäckt det senaste, att äta i bilen. Det spar ju både tid och disk. Praktiskt och perfekt. Helt klart underskattat!
Jag förväntar mig inget, men blir ändå besviken. Jag hoppas men gör inget, jag lurar mig själv helt enkelt, men jag låtsats inte om något. Vad är det fina i den kråksången?
Jag har börjat mitt slit och succe på Clas Ohlsons centrallager. Underbart. Fått smörningspaket och julbord. Tack och bock, det var gott!
Ikväll blir jag inte långrandig, Wallander sitter i spelarn och jag sak njuta ett avsnitt utan reklam. Men jag lär väl somna någonstanns mitt i, som alla andra gånger. Och jag älskar det.
Eftersom jag i övrigt lever ett alltför stressat liv för att hinna med allt så har jag upptäckt det senaste, att äta i bilen. Det spar ju både tid och disk. Praktiskt och perfekt. Helt klart underskattat!
Jag förväntar mig inget, men blir ändå besviken. Jag hoppas men gör inget, jag lurar mig själv helt enkelt, men jag låtsats inte om något. Vad är det fina i den kråksången?
Det sista jag hör innan jag somnar:
I've driven round round in circles for three hours
it was bound to happen that i'd end up at yours
i temporarily forgot there was better days to come
i thought that i would give it just one more chance
Cause i want. Tonight. What I've been waiting for
But I've found. Tonight. What I've been wared about
You think you're complicated, deep mystery to all
Well its taken me a while to see you're not so special
all energy no meaning with a lot of words
So paper thin that one realy feeling could knock you down
And I've seen. Tonight. what i've been warned about
I'm gonna leave. Tonight. before i change my mind
So see you when your forty, lost and all alone
Being comforted by strangers, you never need to know
Not sad because you lost me, sad because you thought it was cool to be sad
You think misery will make you stand apart from the crowd
If you had walked past me today i wouldnt have picked you out
I wouldnt have picked you out
I wouldnt have picked you out
Now i've seen. Tonight. How could i waste my time?
And i'll be. On my way. And i wont be back
Cause i've seen. Tonight. What I've been warned about
You're just a boy. Not a man. And i wont be back.
(Dido. See you when your forty)
Nu ska jag verkligen sova, drömma gott, vakna vått. Klockan ringer 04.50. Jag unnar mig själv att må gott. God natt
it was bound to happen that i'd end up at yours
i temporarily forgot there was better days to come
i thought that i would give it just one more chance
Cause i want. Tonight. What I've been waiting for
But I've found. Tonight. What I've been wared about
You think you're complicated, deep mystery to all
Well its taken me a while to see you're not so special
all energy no meaning with a lot of words
So paper thin that one realy feeling could knock you down
And I've seen. Tonight. what i've been warned about
I'm gonna leave. Tonight. before i change my mind
So see you when your forty, lost and all alone
Being comforted by strangers, you never need to know
Not sad because you lost me, sad because you thought it was cool to be sad
You think misery will make you stand apart from the crowd
If you had walked past me today i wouldnt have picked you out
I wouldnt have picked you out
I wouldnt have picked you out
Now i've seen. Tonight. How could i waste my time?
And i'll be. On my way. And i wont be back
Cause i've seen. Tonight. What I've been warned about
You're just a boy. Not a man. And i wont be back.
(Dido. See you when your forty)
Nu ska jag verkligen sova, drömma gott, vakna vått. Klockan ringer 04.50. Jag unnar mig själv att må gott. God natt
Ett hem invaderat av SVT
Kommer hem från en hård mattelektion, på gården står en okänd människa av kvinnligt kön. Hon vinkar glatt och leker med Ronja, jag inser snabt att det inte är någon ideé att prata, hon är nämligen döv. Väl inne i mitt hem går jag till köket, där har dom bullrat upp ett kalas, tårta å saft å paket och grejer, och en annan okänd tjej. Ingen far ingenting. Men jag fann mig snabt i situationen och om två minuter börjar TVinspelningen i köket.
Nu ser jag att seriens stjärna precis anlände så allt verkar klart för start..
Själv ska jag äta min tomatsoppa och åka till Åkerö och jobba lite, livet är bra orättvist.
Nu ser jag att seriens stjärna precis anlände så allt verkar klart för start..
Själv ska jag äta min tomatsoppa och åka till Åkerö och jobba lite, livet är bra orättvist.
Jag trodde allt i min mage var äckligt
Idag var jag med om en sjuk grej, när jag kissade så spred sig en söt doft av äppelpaj i badrummet. Vid närmare eftersniffning visade det sig att det var just mitt kiss som lucktade gotte. Jag blev överlycklig eftersom jag varit övertygad om att allt som kommer ut ur mina nedre regioner varit av ganska obehaglig natur.
Nu efteråt ångrar jag att jag tömde blåsan, det hade kunnat bli en sån trevlig start på morgondagen annars. För på nått vis tror jag inte att jag har turen att få ha kvar äppeldoften så länge!
Nu är min vän Fabel inte ensam deltagare i kampen rosen-prump!
Nu efteråt ångrar jag att jag tömde blåsan, det hade kunnat bli en sån trevlig start på morgondagen annars. För på nått vis tror jag inte att jag har turen att få ha kvar äppeldoften så länge!
Nu är min vän Fabel inte ensam deltagare i kampen rosen-prump!
En gång skällde Kvinnan ut glassbilen
Igår 16.54:
Nu står den på gården och envist tutar, men vi ska inte ha nån glass idag - Plånboken är inte hemma. Åk, åk åk!
Idag 22.07:
Samma kvinna damsuger på våningen ovanför mig och det gör mig heltokig!
Vem damsuger mitt i natten och varför förstår ingen att jag vill ha det tyst?
Ditt golv är mitt tak, Käft jag sover!
Nu står den på gården och envist tutar, men vi ska inte ha nån glass idag - Plånboken är inte hemma. Åk, åk åk!
Idag 22.07:
Samma kvinna damsuger på våningen ovanför mig och det gör mig heltokig!
Vem damsuger mitt i natten och varför förstår ingen att jag vill ha det tyst?
Ditt golv är mitt tak, Käft jag sover!
Vad konstigt det blir när jag ska summera denna månad
Jag kommer titta i min almanacka och undra, hur orkar jag med?
Jag saknar lyckliga slut. Det är precis vad jag behöver just nu, ett lyckligt slut.
kom och skaka om min värld
rusa in, skaka om, orsaka tilt. Jag behöver det.
ny dag, ny låt, nytt mood
Racey days
Help me through the hopeless haze
But my oh my
Tragic eyes
I can't even recognise myself behind
So if the answer is no
Can I change your mind
Out again, a siren screams at half past ten
And you won't let go
While I ignore, that we both felt like this
Before it starts to show
So if I had a chance
Would you let me know
Why aren't you shaking
Step back in time
Graciously taking
Oh your too kind
And if the answer is no
Can I change your mind
We're all the same
And love is blind
The sun is gone
Before it shines
And I said if the answer is no
Can I change your mind
The Killers - change your mind
Help me through the hopeless haze
But my oh my
Tragic eyes
I can't even recognise myself behind
So if the answer is no
Can I change your mind
Out again, a siren screams at half past ten
And you won't let go
While I ignore, that we both felt like this
Before it starts to show
So if I had a chance
Would you let me know
Why aren't you shaking
Step back in time
Graciously taking
Oh your too kind
And if the answer is no
Can I change your mind
We're all the same
And love is blind
The sun is gone
Before it shines
And I said if the answer is no
Can I change your mind
The Killers - change your mind
Bajs, bajs, bajs I looking for some good time
Jag hatar mina svarta fallgropar, hetsätningen, som ibland kommer och våldgästar mitt liv. Fräter i mitt inre och behärskar mina handlingar ,Som igår;
bajsattack + ätattack = trycka polly i käften och skjuta kottar ur röven. Samtidigt!
Varför måste man själv alltid hållas ytterst ansvarig för sina egna dumheter?
Och bara det tränade musikögat vet vad jag menar.
bajsattack + ätattack = trycka polly i käften och skjuta kottar ur röven. Samtidigt!
Varför måste man själv alltid hållas ytterst ansvarig för sina egna dumheter?
Och bara det tränade musikögat vet vad jag menar.
The soundtrack of today, - have it my way.
Well based on your smile
I'm betting all of this
Might be over soon
But your bound to win
Cause if I'm betting against you
I think I'd rather lose
But this is all that I have
So please
Take what's left of this heart and use
Please use only what you really need
You know I only have so little
So please
Mend your broken heart and leave
I know it's not your style
I can tell by the way that you move
It's real, real soon
But I'm on your side
And I don't want to be your regret
I'd rather be your cocoon
But this is all that you have
So please
Let me take what's left of your heart and I will use
I swear I'll use only what I need
I know you only have so little
So please
Let me mend my broken heart and
You said this was all you had
And it's all I need
But blah blah blah
Because it fell apart and
I guess it's all you knew
And all I have
But now we have
Only confused hearts and
I guess all we have
Is really all we need
So please
Let's take these broken hearts and use
Let's use only what we really need
You know we only have so little
So please
Take these broken hearts and leave
Cocoon by Jack Johnson
I'm betting all of this
Might be over soon
But your bound to win
Cause if I'm betting against you
I think I'd rather lose
But this is all that I have
So please
Take what's left of this heart and use
Please use only what you really need
You know I only have so little
So please
Mend your broken heart and leave
I know it's not your style
I can tell by the way that you move
It's real, real soon
But I'm on your side
And I don't want to be your regret
I'd rather be your cocoon
But this is all that you have
So please
Let me take what's left of your heart and I will use
I swear I'll use only what I need
I know you only have so little
So please
Let me mend my broken heart and
You said this was all you had
And it's all I need
But blah blah blah
Because it fell apart and
I guess it's all you knew
And all I have
But now we have
Only confused hearts and
I guess all we have
Is really all we need
So please
Let's take these broken hearts and use
Let's use only what we really need
You know we only have so little
So please
Take these broken hearts and leave
Cocoon by Jack Johnson
önskelista
- Live Luciatåg
- Linser
- Klippning
- Polstjärnan
- Kaffebryggaren i Chili-serien
- I-pod
- Mången skratt å bra kamrater
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan
Jag minns när jag sa så till honom en gång. Och han sa Ja.
Var kommer allt patetiska ifrån?
En kärleksask, va! Jag gillar inte ens att pyssla.
Kärleksbrev. Som om vi levde på brevskrivartiden.
Eller som när jag tittade inte i hans ögon och blev helt tokig och verkligen trodde att jag fanns därinne..
Jag tar tillbaka allt nu, för det sista jag skulle ge dig är min ensamhet.
Och det enda jag vill är att komma tillbaka, inte med honom, utan med någon annan. Landa på planeten kärlek och bara älska. Ge varandra lyckan. Drunka i våra skratt. Le med solen. Spinna under beröring. Darra av det stora. Dansa i samma takt. Pirra av tanken. Elektrisitet när vi rör varandra.
Två ögon som glöder när vi ser på varandra.
Så var jag där igen, vid det patetiska stupet.
Hoppa?
Skit i min familjekonstruktion
Jag är ensam hemma och telefonen ringer, jag lyfter luren
- Anna-Maja!
- Hej, är det Anna-Maria?
- Nej, det är Anna-Maja.
- Jaha, men Anna-Maria bor här eller?
- Ja.
- Okej, är hon din mamma?
- Eh, jaa..
- Okej, hälsa att glasögonen är klara.
- Okej, hej.
- Hej då, hej då!
Det spelar väl inte så stor roll egentligen, men kvinnan är in min mamma, jag har en egen mamma och det räcker gott och väl för mig. Inte kan väl jag börja förklara hur min familj ser ut med skilsmässor, bonuskvinnor, extrabarn och plastsaker på köpet? Varför överhuvudtaget fråga om hon är min mor, det räcker väl med att veta att hon bor här? Jag orkade inte protestera, men egentligen vill jag bara skrika ut så alla förstår att den kvinnan inte är min mamma. Jag vill inte bli ihopkoplad med henne på det sättet. Hon får mig att skämmas. Ingen ska tro att hon är min mamma. För det är hon verkligen inte!! Under mina dåliga dagar undrar jag om hon egentligen bara är nått katten släpat in.
- Anna-Maja!
- Hej, är det Anna-Maria?
- Nej, det är Anna-Maja.
- Jaha, men Anna-Maria bor här eller?
- Ja.
- Okej, är hon din mamma?
- Eh, jaa..
- Okej, hälsa att glasögonen är klara.
- Okej, hej.
- Hej då, hej då!
Det spelar väl inte så stor roll egentligen, men kvinnan är in min mamma, jag har en egen mamma och det räcker gott och väl för mig. Inte kan väl jag börja förklara hur min familj ser ut med skilsmässor, bonuskvinnor, extrabarn och plastsaker på köpet? Varför överhuvudtaget fråga om hon är min mor, det räcker väl med att veta att hon bor här? Jag orkade inte protestera, men egentligen vill jag bara skrika ut så alla förstår att den kvinnan inte är min mamma. Jag vill inte bli ihopkoplad med henne på det sättet. Hon får mig att skämmas. Ingen ska tro att hon är min mamma. För det är hon verkligen inte!! Under mina dåliga dagar undrar jag om hon egentligen bara är nått katten släpat in.
"tyrann, en gång ska du också dö, har du tänkt på det?"
När jag dör ska dessa ord stå på min gravsten:
Här vilar
Kvinnan som log
Kvinnan som log
Ta ikring mig och håll mig hårt hårt hårt
Jag tänker, alltså finns jag. Samtidigt inser jag:
"att våga är att tappa fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
Jag tror att jag har tappat mig själv en gnutta, men jag vågar inte kasta mig ut och leta, igen.
Jag vet inte vad jag ska tro, säga, tänka, eller göra.
..och när nu inte jag vågar, varför kan inte bara du..?
"att våga är att tappa fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
Jag tror att jag har tappat mig själv en gnutta, men jag vågar inte kasta mig ut och leta, igen.
Jag vet inte vad jag ska tro, säga, tänka, eller göra.
..och när nu inte jag vågar, varför kan inte bara du..?
en annan del av leksand
Åkerö, Leksands kanske mystiskaste plats? Jag har aldrig förstått mig på hur själva stället är uppbyggt, vilka vägar som leder var och hur stort det egentligen är. Jag har heller aldrig förstått hur skolan är uppbyggd, och om jag säger som så, jag är ju inte klokare idag, trotts att jag jobbat där hela dagen. Nej, jag är snarare mer förvirrad.
Expidition Åkerö, nya äventyret i mitt liv.
Jag: Men var är din andra vante?
Barnet: Alltså, jag har plasthand.
Jag: Jaha . .
Jag: Alice, Alice, ALICE!
Barnet: Jag heter Albin.
Jag: Jaha . .
Nu är det bara att spotta i nävarna, bita i det sura äpplet och hugga in på dom större stenarna . .
Expidition Åkerö, nya äventyret i mitt liv.
Jag: Men var är din andra vante?
Barnet: Alltså, jag har plasthand.
Jag: Jaha . .
Jag: Alice, Alice, ALICE!
Barnet: Jag heter Albin.
Jag: Jaha . .
Nu är det bara att spotta i nävarna, bita i det sura äpplet och hugga in på dom större stenarna . .
abstrakt
"-det är sorligt när du gråter, sa han och tog hennes hand.
sen gick dom sakta bortåt i natten i vackert månljus.
och hon undrade,
-har världen nånsin varit ond?"
man kan inte äga en annan människa. man kan inte äga en människa. man kan inte äga en annan människa. man kan inte äga en människa. man kan inte äga en annan människa. man kan inte äga en människa. man kan inte äga en annan människa. man kan inte äga en människa. människor kan inte äga människor. man kan inte äga en människa. man kan inte äga ens sig själv. man kan inte äga en annan människa.
"- hur ska jag säga det här utan att det blir fel, frågade hon och sneglade på han.
- säg bara som du är, att du blir glad av att vara med mig, att du gillar det du hör när du hör mig, att du gillar det du ser när du ser mig. svarade han och smekte hennes kind.
tilsammans blev dom oslagnara."
Jag lever efter klyché, mitt liv är en klycha. Jag gillar det. Ett par händer, underbara närhet, tänk va lite massage kan ge!
Jag är fångad i och av och med ditt skratt i natt
Morgondagen ska nog bli bra ska du se:
8.00 samling på mattan - upprop.
8.30 påklädnad och ut i skogen.
10.05 tillbaka till skolan
10.30 lunch (soppa!)
11-12 Rast (rastvakt!)
12-12.50 skriva i upplevelseboken
12.50 plocka ihop
13.00 Slut för idag - sång
13-16 fritids
16.00 Jobbet slutar
16.15 Hemma och pluggar
17.40 Mot träningen
18.00 -19.30 Träning
20.00 Öppen för förslag. Jag vet att det händer nått roligt och nyktert!
8.00 samling på mattan - upprop.
8.30 påklädnad och ut i skogen.
10.05 tillbaka till skolan
10.30 lunch (soppa!)
11-12 Rast (rastvakt!)
12-12.50 skriva i upplevelseboken
12.50 plocka ihop
13.00 Slut för idag - sång
13-16 fritids
16.00 Jobbet slutar
16.15 Hemma och pluggar
17.40 Mot träningen
18.00 -19.30 Träning
20.00 Öppen för förslag. Jag vet att det händer nått roligt och nyktert!
TjuvlyssnatPUNKTse
"...blev jag gravid, och han svarade inte längre på MSN!
Tunnelbana mot Farsta Strand
En tjej ~15 och två jämnåriga killar sitter tillsammans.
Tjejen: Alltså, det är så jobbigt att ha pojkvän ibland...
Killarna lyssnar noga.
Tjejen: Vi har ju varit tillsammans i två dagar nu och första dagen var ju bra men sen..."
Jobbigt liv, tjejen!
Det är ju kul när det går bra för andra, men ännu roligare när det inte gör. Eller?
Vill du ha en morot?
oj oj oj. Jag blir rädd, på ett spännande sätt. Allt är upp och ner och bak och fram, men ändå helt, helt rätt. Jag blir tokig på ett kontrollerat sätt, jag blir glad på ett ledset vis, jag blir nervös på ett samlat vis, jag blir hysterisk på ett lamt sätt. Jag blir allt och lite till, fast ändå inget. Det låter inte klokt. Jag antar att jag inte är vidare med, just nu. Men ändå, detta är bättre än någonsin. Du blir mindre och mindre perfekt, mera männsklig, mindre über alles, sårbar, ärlig, öppen. Jag gillar det jag ser när jag ser på dig. Jag blir glad. Jag måste lägga band på mig.
(släpp loss vildkatten, släpp loss vildkatten, släpp loss vildkatten, Våga släppa loss Vildkatten!!)
Nyss ringde väckarklockan, jag är uppe sen en halvtimme, det är höjden av perfekt ledig dag!
(släpp loss vildkatten, släpp loss vildkatten, släpp loss vildkatten, Våga släppa loss Vildkatten!!)
Nyss ringde väckarklockan, jag är uppe sen en halvtimme, det är höjden av perfekt ledig dag!
Idag ska det bli gråmulet
Just idag var min säng jättevarm och extra skön. Jag ville bara ligga kvar och sova lite, lite till. Egentligen var jag utsövd, men jag snoozade bort det, och nu är jag trött. Just idag hade jag velat ha en dag i sängen, men just idag har jag massor att göra. Jag kommer inte hem på tolv timmar. Hem till min säng igen!
Det snöar och är halt ute, jag måste åka till min mattelektion med största försiktighet. Det känns inte kul att offra livet för nått så tråkigt som en mattelektion.
Det snöar och är halt ute, jag måste åka till min mattelektion med största försiktighet. Det känns inte kul att offra livet för nått så tråkigt som en mattelektion.
Rosa Bandet - Explotionens Baksida
AJ! jag har ont i bröstet. Tänk om det är Cancer. Jag kan inte ta på mina bröst normalt längre, det slutar alltid i en bröstcancer - undersökning. Och att bli tagen på? Skönt, visst, men nej! Tänk om du skulle finna en onaturligt naturlig knöl. Jävla BystHysteri. Det är bra att bandet finns. Jag önskar mig bara mindre medveten och mindre skräckslagen.
Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logisk alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut
(säkert.)
Interndebitering
"det handlar om att du köper en vara som du märker med en teoretisk, oftast felmärkt prislapp, och varje gång du använder grejen så måste du betala, igen."
Min far har suttit och predikat politik vid middagsbordet, idag var ämnet interndibitering. Han tycker hela systemet är helt sjukt, att man till exempel inom sjukvården kan neka någon att bli röntgad för att det kostar för mycket pengar, när man redan har köpt röntgenmaskinen. Eller som han förklarade för mig:
"tänk dig att vi köper en ny diskmaskin, sen så installerar vi den och gör den klar för användning. DÅ bestämmer vi oss för att varje gång någon använder diskmaskinen så ska den personen betala tio kronor i en burk. Pengar som vi sen inte får flytta ur huset utan måste använda här. Då skulle alla diska för hand och få kännslan av att man sparat tio kronor. Men det man då skulle göra är att använda den tian till godis..."
Jag älskar hans sätt att prata så jag förstår. Jag förstår det sjuka. Men jag förstår också principen av det hela. Tanken. För plötsligt kunde man få två saker, en oanvänd diskmaskin, och godis. Eller?
"Ett system som passar för ett dataprogram som passar ekonomer. För att sen på papperet blir det vinns och en Jävla Personalfest. Folk går arbetslösa för denna saks skull. jag förstår inte att ingen protesterar."
Min far har suttit och predikat politik vid middagsbordet, idag var ämnet interndibitering. Han tycker hela systemet är helt sjukt, att man till exempel inom sjukvården kan neka någon att bli röntgad för att det kostar för mycket pengar, när man redan har köpt röntgenmaskinen. Eller som han förklarade för mig:
"tänk dig att vi köper en ny diskmaskin, sen så installerar vi den och gör den klar för användning. DÅ bestämmer vi oss för att varje gång någon använder diskmaskinen så ska den personen betala tio kronor i en burk. Pengar som vi sen inte får flytta ur huset utan måste använda här. Då skulle alla diska för hand och få kännslan av att man sparat tio kronor. Men det man då skulle göra är att använda den tian till godis..."
Jag älskar hans sätt att prata så jag förstår. Jag förstår det sjuka. Men jag förstår också principen av det hela. Tanken. För plötsligt kunde man få två saker, en oanvänd diskmaskin, och godis. Eller?
"Ett system som passar för ett dataprogram som passar ekonomer. För att sen på papperet blir det vinns och en Jävla Personalfest. Folk går arbetslösa för denna saks skull. jag förstår inte att ingen protesterar."
Hej födelsedag!
Snart tjugo år och festen har redan börjat!
Jag tog tåget ner till stockholm i fredags och visste att överaskningar vara att vänta. Jag visste dock inte att helgen skulle bli så speckad, så perfekt.
Jag började med att laga en middag till Anna, potatisplattor och lövbiff i gorgonzolasås, volymen på max, vin, mys och ett ess i bakfickan - livekonsert!
Spelning på klubb 44, 100 pers, jag och Anna, Timo Räsinän, intimt som fan. Festen blev grym. (har redan ett inlägg om den, för er som vill njuta mer av livets goda) Lördagen vaknar vi alldeles lagomt klockan 11 och mår som två ägg. Men, lite dusch på det och vi var redo för nästa grej. Uppdag Kate Moss, en dag som modeller. Det var lång väntan men ack så roligt att bli sminkade och fotade på riktigt. Grymt tacksam över att allt som känns inte syns. När fotograferingen var klar avslutade vi besöket med att åka från strikta stureplan till mer softa Söder, och åt på grekresturang. Avslutning som en gud. För trötta för att ens orka ett besök på favoritklubben åkte vi hem med bussen, njöt av stockholm i nattljus och tittade på en film. Somnade dock innan slutet, är inte riktigt säker på om the lovers fick varandra? Hoppas, för amerikanernas skull.
Idag var det dagen Å som i Återbesök. Lidingö väntade, och efter en repa på stan hämtade dom mig och återseendet blev kärare än förväntat. KalleMan hade gått från bäbis till pojke, hans röst var annorlunda, hans kropp var större och han hade rikligt med hår. Han var lika glad att se mig som jag vart av att se honom så glad av att se mig. Han kramade mig, pussade mig och visade mig alla nya leksaker. Bland annat en nykelpiga han döpt till, tro det eller ej - Maja!
När jag satt på tåget hem kom vemodet, ensamheten, mörkret. Men sen kunde jag inte låta bli att le, jag är så levade, så lycklig. Ett adjö är alltid jobbig, men lätt att det var värt det. Det är alltid värt att gå vidare från något bra. Minnena är alltid kvar. Kännslorna. Musiken.
Väl hemma i leksand insåg jag att detta inte var något att deppa för. Snö. Sen att jag knappt hann komma till Uppsala innan mina vänner ville träffa mig gjorde inte saken värre.
Jag var välkommen hem.
Jag tog tåget ner till stockholm i fredags och visste att överaskningar vara att vänta. Jag visste dock inte att helgen skulle bli så speckad, så perfekt.
Jag började med att laga en middag till Anna, potatisplattor och lövbiff i gorgonzolasås, volymen på max, vin, mys och ett ess i bakfickan - livekonsert!
Spelning på klubb 44, 100 pers, jag och Anna, Timo Räsinän, intimt som fan. Festen blev grym. (har redan ett inlägg om den, för er som vill njuta mer av livets goda) Lördagen vaknar vi alldeles lagomt klockan 11 och mår som två ägg. Men, lite dusch på det och vi var redo för nästa grej. Uppdag Kate Moss, en dag som modeller. Det var lång väntan men ack så roligt att bli sminkade och fotade på riktigt. Grymt tacksam över att allt som känns inte syns. När fotograferingen var klar avslutade vi besöket med att åka från strikta stureplan till mer softa Söder, och åt på grekresturang. Avslutning som en gud. För trötta för att ens orka ett besök på favoritklubben åkte vi hem med bussen, njöt av stockholm i nattljus och tittade på en film. Somnade dock innan slutet, är inte riktigt säker på om the lovers fick varandra? Hoppas, för amerikanernas skull.
Idag var det dagen Å som i Återbesök. Lidingö väntade, och efter en repa på stan hämtade dom mig och återseendet blev kärare än förväntat. KalleMan hade gått från bäbis till pojke, hans röst var annorlunda, hans kropp var större och han hade rikligt med hår. Han var lika glad att se mig som jag vart av att se honom så glad av att se mig. Han kramade mig, pussade mig och visade mig alla nya leksaker. Bland annat en nykelpiga han döpt till, tro det eller ej - Maja!
När jag satt på tåget hem kom vemodet, ensamheten, mörkret. Men sen kunde jag inte låta bli att le, jag är så levade, så lycklig. Ett adjö är alltid jobbig, men lätt att det var värt det. Det är alltid värt att gå vidare från något bra. Minnena är alltid kvar. Kännslorna. Musiken.
Väl hemma i leksand insåg jag att detta inte var något att deppa för. Snö. Sen att jag knappt hann komma till Uppsala innan mina vänner ville träffa mig gjorde inte saken värre.
Jag var välkommen hem.
Nu ska jag sova och drömma om nästa äventyr, jag har hört att det lär bli ett bra ett, jag ska ju själv medverka i det!
Godnatt!
Godnatt!
Roligaste, tokigaste och alltid festligaste Zebrorna i stan!
Modell för en dag!
Jag bjuder på två bilder. Grattis du lycklige!
Om detta var en gala, och jag hade vunnit ett pris hade jag tackat mig själv för jag var den enda som stod ut hela vägen.
Man vet att gårdagskvällen var rolig när
Man vaknar upp med ruffsiga ögonbryn och svart snor.
Tack Anna!
Tack Anna!
För kännedom
En helg i stockholm, Lilla A mötte mig på stationen och bjöd på den första överaskningen, timo räsinän spelade på anarkistklubben 44, självklart stod vi på listan.vi var där. vi var så fruktanksvärt välkommna i logen eftferåt. vi var bäst i test, bäst i efterfest. bäst i allt och alla. Nu är klockan fyra och vi har ett litet middagsråd innan kvällen tar slut. imorgon väntar nästa överaskning, "IDAG är vi PETE, imorgon KATE MOSS.!". underbart. knark och killar. Ja tack :o
Älska mit liv. Goodbye I dont love you anymore. Stocholm är min stad! va bra att du är nöjd. tvåäggsvillingar är ändå bara skit. Good Bajs.
panik i mitt anlete.
gaaaasch. jag har ont i magen. jag förvarar för många hemligheter. tankar. det är för frestande. förförande. jag dör. jag tamefan dör nu.
jag har två val. antingen gör jag något åt det. eller så låter jag bli.
jag väljer att skjuta på beslutet. eller kanske låta dig välja. lotto. livet är som ett jävla lotto.
just nu känner jag mig som den största sopan, vilket är helt jävla jättefarligt. jag ska ju börja ett helt nytt liv. ingå i pakten the secret. Grattis världen,ett ufo gör entré, igen.
..och jag kan bara inte blunda och tänka på något annat, du är lixom där, hela tiden. och stör, på ett trevligt sätt. och jag kan inte påstå att jag är helt missnöjd. riktigt. än. hela tiden. lixom. baaaah...
fy vad jag inte vågar. lämna mig ifre på ett nära sätt. var med mig. ta i mig. våldgästa mig. men gör det obemärkt. jag är så fylld, på ett tomt sätt.
jag har två val. antingen gör jag något åt det. eller så låter jag bli.
jag väljer att skjuta på beslutet. eller kanske låta dig välja. lotto. livet är som ett jävla lotto.
just nu känner jag mig som den största sopan, vilket är helt jävla jättefarligt. jag ska ju börja ett helt nytt liv. ingå i pakten the secret. Grattis världen,ett ufo gör entré, igen.
..och jag kan bara inte blunda och tänka på något annat, du är lixom där, hela tiden. och stör, på ett trevligt sätt. och jag kan inte påstå att jag är helt missnöjd. riktigt. än. hela tiden. lixom. baaaah...
fy vad jag inte vågar. lämna mig ifre på ett nära sätt. var med mig. ta i mig. våldgästa mig. men gör det obemärkt. jag är så fylld, på ett tomt sätt.
just idag så passar Lars och jag
Torka tårarna min vän
Jag tror jag vet ungefär hur det känns
Som att försöka dansa med en myndighet
Du ville bara ha en plats, ett hem
Nånting vettigt att göra, vad som helst
Om det fanns tid för nåt att växa
Om det fanns plats för lite värdighet
Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
man inte ens vill in på
Man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter
Jag kan inte hjälpa dig opp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Du har en annan röst, annan färg
Ett annat land med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Det står ett fältslag bakom väggen
Dom slår i tomma containrar
Det här är helvetets förgård
I december står man stilla i en tunnel
Och trängs och trängs och alla bara pratar
Om det bara fanns nånting kristallklart
Om det fanns skäl att vilja deltaga
Du ser, jag kan inte ens förmå mig
att hjälpa någon annan
Det här är Be Your Own Star Show
Det här är Bit ihop och sparka
Ge precis vad du behöver och ta vad du kan få
Vasen vinglar på bordets kant
Åskan mullrar ovanför ditt tak
Uppför är det lättare, men neråt är det brant
Kan inte landa där med ryggen rak
Hornen ryter, du förlorade striden
På nolltid har du tappat din glöd
Inget nytt under solen, vi har sett det hela tiden
Den enes bröd den andres död
Se på mänskorna som sliter för nån annans resultat
Se hur flugan kvävs i spindelns nät
Se på hyenorna som gräver i kadavret efter mat
Se på baggen i det murkna träet
Lars Winnerbäck.
(jag sålde min biljett idag, det blir julbord och nya arbetskamrater istället. bra eller ej, vad vet jag, jag tjänade femhundra plus ett julbord.)
Jag tror jag vet ungefär hur det känns
Som att försöka dansa med en myndighet
Du ville bara ha en plats, ett hem
Nånting vettigt att göra, vad som helst
Om det fanns tid för nåt att växa
Om det fanns plats för lite värdighet
Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
man inte ens vill in på
Man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter
Jag kan inte hjälpa dig opp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Du har en annan röst, annan färg
Ett annat land med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Det står ett fältslag bakom väggen
Dom slår i tomma containrar
Det här är helvetets förgård
I december står man stilla i en tunnel
Och trängs och trängs och alla bara pratar
Om det bara fanns nånting kristallklart
Om det fanns skäl att vilja deltaga
Du ser, jag kan inte ens förmå mig
att hjälpa någon annan
Det här är Be Your Own Star Show
Det här är Bit ihop och sparka
Ge precis vad du behöver och ta vad du kan få
Vasen vinglar på bordets kant
Åskan mullrar ovanför ditt tak
Uppför är det lättare, men neråt är det brant
Kan inte landa där med ryggen rak
Hornen ryter, du förlorade striden
På nolltid har du tappat din glöd
Inget nytt under solen, vi har sett det hela tiden
Den enes bröd den andres död
Se på mänskorna som sliter för nån annans resultat
Se hur flugan kvävs i spindelns nät
Se på hyenorna som gräver i kadavret efter mat
Se på baggen i det murkna träet
Lars Winnerbäck.
(jag sålde min biljett idag, det blir julbord och nya arbetskamrater istället. bra eller ej, vad vet jag, jag tjänade femhundra plus ett julbord.)
Smile like you mean it
Jag har inte orkat göra något åt mig själv idag, jag intalar mig att det är helt naturligt. Att jag är helt klart värt det. Det är sånahär dagar det är skönt att man bor där jag bor, här kan jag se förjävlig ut för jag bryr mig inte om nån som bor här. Jag lider inte av att nån lider av mig. Haha. Jag ljög. Jag bryr mig visst, men ibland är det bara skönt att gambla lite, chansa, icke spela på safe card. Jag har kännt mig lite bitter idag, lite innåt i mig själv. Men ibland gör man det. Jag ska ha en hård vecka, vara lite arg och tråkig för när veckan är över, så kan jag gå en månad som världens gladaste tjej igen. Fast när jag tänker efter, varför skulle jag var så, Jag är ju inte en sur en, jag är ju hur bra som hellst. älska mig. Underbart <3
Save some face, you know you've only got one
Change your ways while you're young
Boy, one day you'll be a man
Oh girl, he'll help you understand
Smile like you mean it
Looking back at sunsets on the Eastside
We lost track of the time
Dreams aren't what they used to be
Some things sat by so carelessly
Smile like you mean it
And someone is calling my name
From the back of the restaurant
And someone is playing a game
In the house that I grew up in
And someone will drive her around
Down the same streets that I did
On the same streets that I did
Smile like you mean it
The Killers.
Ibland måste man orka låta det göra ont, också.
Save some face, you know you've only got one
Change your ways while you're young
Boy, one day you'll be a man
Oh girl, he'll help you understand
Smile like you mean it
Looking back at sunsets on the Eastside
We lost track of the time
Dreams aren't what they used to be
Some things sat by so carelessly
Smile like you mean it
And someone is calling my name
From the back of the restaurant
And someone is playing a game
In the house that I grew up in
And someone will drive her around
Down the same streets that I did
On the same streets that I did
Smile like you mean it
The Killers.
..och allt är verkligen bara du, du, du..
Du
Förlåt jag kan inte hjälpa det
Du
Förlåt jag tänker på dig
Du
Förlåt att jag blir tänd av dig
Du
Förlåt
Förlåt mig
Du
I mina tankar igen
Förlåt
Du
Men jag kan inte hjälpa det
Du
Jag är en dålig människa!
Jag lovar saker jag inte kan hålla, jag ljuger, fifflar, smyger och räds för att säga den innersta sanningen. Jag baktalar människor och är inte rättvis alls. Ibland säger jag nej fast jag kan, och ofta säger jag ja fast att jag inte vill. Men framförallt är jag så jävla god att det gör ont i mig själv. Jag måste vara lite mera ond, jag vill vara lite mera ond. Jag måste lära mig att vara lite mera dålig, för jag är en dålig människa egentligen. Dålig på ett helt naturligt och bra sätt. Förstår du?
Då kan vi vara säkra även denna vinter
Såhär såg det alltså ut när jag och Pappa bytte vinterdäck. Jag fick göra det mesta jobbet, och nu kan jag det här. Perfekt. Punktering träffa mig, jag kan hanskas med dig nu!
Lite skit under naglarna
Nu ska jag ta fram den sida av min kvinnlighet som gillar skit under naglarna, Jag ska nämligen ut och hjälpa pappa grovsingen och byta till vinterdäck. En riktig kvinna räds inte för sånt. Jag är en riktig kvinna.
Senare idag ska jag även svettas på en bandyplan. Det ska kännas att man lever.
Jag är inte den som är den, jag är den lycklige i livet :)
Senare idag ska jag även svettas på en bandyplan. Det ska kännas att man lever.
Jag är inte den som är den, jag är den lycklige i livet :)
fegis, dö
Om
vi
inte
vore
rädda.
Om
vi
bara
vore
rädda
för
nått
annat
än
varanndra.
Vad är det som händer, jag hatar att vara feg, jag hatar att inte veta, jag hatar att inte våga chansa. Hur ska det vara? Inte såhär ialla fall, fel och förbjudet men oj oj. Vilken grej. Jag måste göra som jag aldrig annars gör, sticka huvudet i sanden, gömma mig i garderoben och inte komma fram förens stormen stannat. Inte förens chansen försvunnit.
och jag kommer ångra mig, igen.
vi
inte
vore
rädda.
Om
vi
bara
vore
rädda
för
nått
annat
än
varanndra.
Vad är det som händer, jag hatar att vara feg, jag hatar att inte veta, jag hatar att inte våga chansa. Hur ska det vara? Inte såhär ialla fall, fel och förbjudet men oj oj. Vilken grej. Jag måste göra som jag aldrig annars gör, sticka huvudet i sanden, gömma mig i garderoben och inte komma fram förens stormen stannat. Inte förens chansen försvunnit.
och jag kommer ångra mig, igen.
sköna helg välkommen till vår byggd igen
Caught by what comes by
Stand alone without a fair chance tonight
Here again by your side when
They turn on all the lights
Yes I'll follow you tonight
Using white lies if we have to
It's easy to forgive and forget it all tomorrow
I just pass by you, pass by me
My last way out and worst mistake tonight
Lying lips wont say my eyes give me away
Wont you please turn out the light
And I'll follow you tonight
I'll follow you tonight
The worst mistake to make
Or just the kind of promise you simply have to break
So please turn out the lights
And I'll follow you to any doorstep, any hallway
With hope of finding more
Not feel shallow not get bored
And find it useless, feeling meaningless
And just as low as I was high the night before
The worst mistake to make
Or just the kind of promise you simply have to break
So please turn out the lights
And I'll follow you tonight...
Stand alone without a fair chance tonight
Here again by your side when
They turn on all the lights
Yes I'll follow you tonight
Using white lies if we have to
It's easy to forgive and forget it all tomorrow
I just pass by you, pass by me
My last way out and worst mistake tonight
Lying lips wont say my eyes give me away
Wont you please turn out the light
And I'll follow you tonight
I'll follow you tonight
The worst mistake to make
Or just the kind of promise you simply have to break
So please turn out the lights
And I'll follow you to any doorstep, any hallway
With hope of finding more
Not feel shallow not get bored
And find it useless, feeling meaningless
And just as low as I was high the night before
The worst mistake to make
Or just the kind of promise you simply have to break
So please turn out the lights
And I'll follow you tonight...
(A.Ternheim)
Det ligger tacos och oxfile i kylen, familjen Jansson är herran på egen täpp, jag ska snart gå upp för helgtvagning, sen lär det bli umgåsning, ikväll ska det tränas och smaskas och träffas och imorgon händer alltid nått. Det är ännu en helg på ingång. Lovely!
åååh nej
Ska jag unna mig själv att vara ledig imorgon eller ska jag tappert plåga mig upp? Jag får sova på det. Godnatt!
Det gnager i mitt svarta inre
Jag har ljugit och jag hatar det. Men ibland har man inget val. Ingen ork att göra det rätta. Nej, det finns en gyllene medelväg som heter "att göra fel". Jag valde den denhär gången och det kommer jag säkert få äta upp så småning om. Karma. Jag hatar det!
Jag börjar bli blödig, gott tecken
Idag på jobbet blev jag alldeles varm om hjärtat, en femåring sitter och målar när han ser mig komma in på dagis. Han släpper allt han har i händerna och går ut för att möta mig. Hela pojken bara lyser och munnen är lika bred som en banan på tvärkant. "Anna-Maja, du kom, kan vi leka tågbana.." Vi gjorde det och hade det riktigt roligt där på golvet. Plötsligt stannar hela leken av och han slänger sig ner på mina ben och pussar mig på knät. "Jag blir så glad i dig Anna-Maja".
Samma femåring hjälper mig med disken:
Jag: Tack för hjälpen!
Han: Varsgod, Ingen orsak, du är välkommen!
Senare ger han mig en teckning:
Jag: Tack va söt du är
Han: Tack själv fröken!
uppskattning och kärlek på jobbet, så värt!
