minemale

Den totala tystnaden. Den är värst. Och alla tankar som finns i den. Jag tror att jag tänker för mycket. Eller nej, jag tror att jag tänker förlite på rätt saker. Alltså. Jag tänker för mycket på fel saker. Fast ändå tror jag någonstanns i mig att jag är rätt smart. Jag är någon som kommer någonstans med mina tankar. Alla ber mig bli psykolog. Jag pratar så bra. Säger det så bra. Jag lyssnar Bra. Jag borde bli psykolog, Eller lärare, det säger alla. Min pappa säger att ingen tjänar så bra som psykologer, förutom advokater då. Men det kan jag inte bli. Jag är för djup och känslomässig. Och så till alla kvällars eviga problem. Ska jag stänga av min telefon eller inte. Nej, såklart inte, för då kan jag inte bli nådd (stress stress stress) Fast såklart, Jag vill inte bli nådd när jag sover. Ljudlös är nog enda alternativet. Då ser jag åtminstonde vem som ringt. Fast ingen kommer ringa. Speciellt om jag sätter¨på ljudlös. för då förväntar jag ju mig att någon ska ringa, och då rings det inte. Samtidigt, sätter jag inte på ljudlös så väntar jag ju nästan mer att någon ska ringa, och då kommer det inte heller göra det. Och om det ändå skulle ringa så jag blev väckt, ja då skulle jag bli sur. Hur jag än gör kommer jag ändå vakna imorgon bitti av min fula väckningsignal och konstatera att ingen ringt. Jag blir likt förbannat alltid lika besviken.