Skit i min familjekonstruktion

Jag är ensam hemma och telefonen ringer, jag lyfter luren
- Anna-Maja!
- Hej, är det Anna-Maria?
- Nej, det är Anna-Maja.
- Jaha, men Anna-Maria bor här eller?
- Ja.
- Okej, är hon din mamma?
- Eh, jaa..
- Okej, hälsa att glasögonen är klara.
- Okej, hej.
- Hej då, hej då!

Det spelar väl inte så stor roll egentligen, men kvinnan är in min mamma, jag har en egen mamma och det räcker gott och väl för mig. Inte kan väl jag börja förklara hur min familj ser ut med skilsmässor, bonuskvinnor, extrabarn och plastsaker på köpet? Varför överhuvudtaget fråga om hon är min mor, det räcker väl med att veta att hon bor här? Jag orkade inte protestera, men egentligen vill jag bara skrika ut så alla förstår att den kvinnan inte är min mamma. Jag vill inte bli ihopkoplad med henne på det sättet. Hon får mig att skämmas. Ingen ska tro att hon är min mamma. För det är hon verkligen inte!! Under mina dåliga dagar undrar jag om hon egentligen bara är nått katten släpat in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0