Ta ikring mig och håll mig hårt hårt hårt

Jag tänker, alltså finns jag. Samtidigt inser jag:
"att våga är att tappa fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
Jag tror att jag har tappat mig själv en gnutta, men jag vågar inte kasta mig ut och leta, igen.
Jag vet inte vad jag ska tro, säga, tänka, eller göra.

..och när nu inte jag vågar, varför kan inte bara du..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0