Det där med att förlåta.

Vilken tur att vi har kommit på det perfekta ordet förlåt.
Det gör att vi kan bete oss hur vi vill, för det är bara att säga förlåt.
Eller hur var det där?
Kan man förlåta allt?
Är förlåt ett ord att ha i bakhuvudet när man gör nått dum?
Borde ett ord som förlåt ens finnas, borde det inte vara så självklart att vi behandlar varandra så pass bra att vi inte behöver säga förlåt?
Tydligen inte.
Förlåt känns plötsligt överdrivet.
Det bästa jag hört:
Gud förlåter inte, för han har aldrig dömt.

Godnatt stolpskott.
Jag saknar det.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0