minemale

Jag tänker tillbaka på förr, när jag var en idiot till tonåring. En jobbig tjej. Ett surt barn.
På Hur jag har behandlat min mamma. På våra fighter. På våra gräl. På orden vi aldrig sa till varanndra.
Jag minns när jag nån gång försökte mig på att skriva dagbok. Jag vet vad jag skrev.
En gång efter en mamma-fight:
Du ska inte tro att jag inte tycker om dig, för det gör jag.
Jag undrar hur det kom sig att jag aldrig sa det.
Tur att mamma stod ut med mig.
Är det för sent att säga förlåt?

Är det ödet.
Varför?