minemale

Jag har tappat bort min familj känns det som. Jag träffar dom knappt.  Jag trodde inte att jag brydde mig så mycket men just ikväll känner jag en sån enorm saknad efter lilla vackra söta Emma. När jag bodde i stockholm hördes vi och sågs nästan mer än vad vi gör nu. Det är synd, med tanke på att jag vi nu bor en kvart ifrån varandra. Vi bor till och med med varandras föräldrar. Jag hos far. Du hos mor.
Vi hade kommit in i ett sånt bra flyt, vi pratade med varnadra. Började öppna oss. Började få en riktig systerrelation. Inte en såndär sönderslagen som vi hade när vi var små.
Vi slogs jämt.
En lillasyster ska man vara rädd om.
Jag saknar dig och vårt klockrena sätt!
Du vet vad jag pratar om, en Jansson är alltid en Jansson <3

Ps. Kommer du ihåg när vi åkte tåg och jag satte ut röven genom rutan samtidigt som du tittade ut, och folk trodde vi var Tvillingar?
Haha!
Från mig till dig, av hela mitt hjärta.
 Jag älskar dig!