Målet känns väldigt långt borta.

Svacka, en lång uppförsbacke, sen är det prov. Jag orkar inte. Jag är inte motiverad och jag är inte intreserad och jag är inte sugen över huvud taget. Jag gör hellre något annat, men där kännde jag mig också dissad. Lilla liv, rusa inte ifrån mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0