Näsan växer livet ut.
När jag var liten hade jag skolans kanske minsta näsa, den blankaste, eller ialla fall fräknigaste. Nuförtiden är det varken liten eller blank, dock fortfarnade Prickig! Men vilken tröst är det, när jag drass med en S.K Jansson-näsa?
Symtom: Liten blir stor, Snoken slutar aldig växa. Du kan vidga näsborrar, förvara varenda skata över vintern och du blir chockad när du ser din egen profil. Folk på stan kan inte sluta glo. Släkt kommer fram och hälsar, kommenterar "jag ser att det är du på näsan,".
Grattis. Du kan sluta undra varför dina tår aldig blir blöta när det regnar. Det är näsan!
- Min näsa?!!
Jag var rätt säker på att jag var undantaget i släkten, att jag sluppit Jansson-näsan. Att jag ärvt min mors snabel.
men till mitt förtret upptäcker jag dessvärre att min mor också har en knöl i fejjan. Dömt att misslyckas.
Jag fick Jansson - näsan.
Tack gud!
Pinoccio släng dig i väggen.
