minemale

Pappan skaffar kvinna, kvinna har ett barn. Kvinna flyttar in. Barnet flyttar med.
Det bor någon på den tredje våningen. Jag tror det är hon. Tredje våningen har lixom blivit en svär för någon och hennes skabb till vänner och pojkvän. Ingen går dit i min familj längre. Det är lite som den förbjudna skogen...
Hon som bor däruppe har visst varit min s.k "sambo" i typ ett år. Konstigt. Jag känner nämligen inte henne. Vi pratar aldrig, vi ser inte på varandra och vi har icke något gemensamt överhuvud taget.
Det länns lite konstigt att bo ihop med någon man inte känner, någon som tydligen kallar mig "plastsyster" inför hela världen, men som själv inte pratar med mig.
Efter många suckar och ihopbitna käkar från både mig och min syster (som numer campar nere i källarn med mig p.g.a denna lilla katastrofflicka däruppe) så rann tillslut bägaren över.
Puckade komentarer, pinsama utlägg, lågt IQ och en aningens mode 99 kan man ta.
Men att höra henne och hennes pojkvän knulla järnet blev för mycket.
Jag satt helt oskyldigt i köket och räknade min minst sakt väldigt invecklade matteläxa när några obehagliga ljud började höras. Jag ignorerade först. Tillslut blev det ohållbart och jag slog med en sop i taket och skrek rakt ut att "nu får det faan va nog, skaffe egen bostad".
Efter det pratar vi om möjligt ännu mindre än innan och klimatet känns en aning kyligt mellan oss.
Jag antar att jag icke lidit någon större förlust.
Det känns en aningens drygt.
Det är krig på bäckbacken i Styrsjöbo.