Söndag 2/9

Eller: "Du får svimma diskret, för jag vet inte hur man gör!"
Jag och Johanna vaknar upp svettiga som as och kan inte somna om, trots sen hemkomst, trots trötta ögon. Trotts en lite bakfylla. Att ställa klockan på elva kändes plötsligt väldigt överdrivet.
Johanna skuttar upp, pigg men icke glad. Idag är nämligen Hemgång. Dödsdag.
Jag skuttar inte, ligger inte. Jag är så gott som död. Mumie.
Det var bara att ta sig i kragen och sätta sig på balkongen och hugga in på den sista frukosten.
Vemod. Men mitt i allt det sorliga så sker den sedvanliga bajs-attacken.. Denna gång min tur att förorena toaletten. Stackars städerskor, vårt rum och i synerhet toaletten var mer lik en grisstia vid det här laget!
(skyll er själva greker, bygg ordentliga avlopp där man kan slänga papper och framförallt SPOLA!)
Efter några klunkar yogurth och en huvudverkstablett ringde telefonen, ingen vågade svara. Tillslut tvingade jag johanna att lyfta luren och säga "hello". Det var receptionen, rädda att vi skulle sova över check-ut tiden.
Det gjorde vi uppenbarligen inte, för halv tolv slängde vi in nyckeln och gick till stranden. Sista dagen i solen hade börjat på allvar nu. Så även mina svimmattacker. Johanna var livrädd att jag skulle kolappsa och bad mig "svimma diskret, jag hjälper dig lugnt och förikigt, paniken tar vi sen när du inte vaknar". Tack!
Efter några timmars svettande ser vi till vår fasa att dom är på stranden. Vi gömmer oss. Badar i samma hav. ser inte varandra. Tillslut ger vi upp och går ut på stan istället. jag kommer på att jag inte har några kläder med mig utan får lov att gå runt totaly naked under min klänning, det var ju en upplevelse. haha!
Staden är alldeles död, för det är ju söndag, men tillslut hittar vi en bankomat och ett fik, coca cola för 5.80 euro. Som hittat, snåljävlar!
Dag blir kväll och solen ska gå ner, vi tar oss tillbaka till stranden (i ärlighetens namn mer för att vi inte vågade gå till hotellet!) och njuter av solnedgången. Klas Ågren kommer och vi inser att han får vi nog ta med oss hem.
Ialla fall, middag ska vi ha, och med tanke på gårdagens totala urspårning är vi inte helt säkra på att vi vågar gå tillbaka till vårt stammiställe som vi lovat. Men va fan. sista kvällen. Vi gick dit!
Servitörerna blev mycket glada att se oss igen, vi diskuterade gårdagens festande och konstaterade att mannen hållt igång flera timmar längre än oss, halv nio hade han stupat. Grattis!
Under middagen kommer blecka minnen från gårdagen tillbaka, shit! Kindpussar, känns det bekant?
Vi inser att vi måste ha grek-kysst servitörerna innan vi gick igår, och skrattade ihjäl. Mitt under skrattanfallet kommer plötsligt en kvinna in, gående på riktiga "rudolf andersson kryckor", vilket slutar med att jag och johanna ligger på golvet i skrattkramper. Tack världen!
När vi ätit upp och ska gå ska det göras precis som kvällen innan. Kindpussas! synd att jag och johanna inte kan reglerna utan satte pussarna lite här och var och nästan på mun. haha!
Sen kom bussen och vi åkte hem. Bajs!

    Hej då Grekland, SverigePuckorna åker hem nu!    

God Morgon Sverige, det blev en fin första dag hemma   
Men det tröstar inte oss. Kallt och jävlig är det i Norden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0