Tisdag 28/8
Eller: "Jävla skandinaviska rödskin!"
Smarta som vi är vaknar vi upp, den ena mer bakis än den andra och inser att bussen går om en kvart. Jaha, det var bara att sätta igång det. Allting känndes så typiskt oss, tänka sist och handla först. Vi vet hur vi blir, men ändå ska här festas! Tyvärr var jag den enda som fick sätta igång, Kvinnan J såg man inte mycket av, riktigt blek i kanterna om jag säger så! Men, har man betalt 60 Euro för att åka på en sånhär utflyckt, ja då är det bara att ta sig i klaveret och stiga upp. Sagt och gjort, tillslut satt vi på Bussen. Johanna gjorde allt för att inte spy och jag somnade visst och missade halva susningen med en guidad tur. Nämligen den delen att se och höra! Efteråt kände jag mig snuvad på konfektyr!
Bussen rullade iaf iväg med den duktiga guiden idag igen, fösta stoppet "sju källor". Nått med vatten, naturen, ja, nått sånt. Det hela börjar med en liten skogspromenad i sammlad trupp. Johanna och jag går näst sist, då hon plötsligt väser "Åksjuk - Spy". Sen vart det alldeles tyst.. Jag inser allvaret i situationen och försöker låta paret bakom passera, allt för deras egen skull. Men nej, när Johanna får ur sig sin kastspya med tuch av Apelsin står dom och glor, och är nästan beredda att föreviga situationen i fotoalbum. Idiotiska danskar!
Efter det lilla missödet blev johanna som ny, ett tag. Vi tog oss fram till gruppen igen och hörde de sista meingarna och blev sen medvetna om att det var dags för Grottan, - det man var där för.
Grottan var nån slags vattentunnel, 150 (påstådda) meter lång, vadandes i iskallt vatten i en kolsvart trång tunnel. Big deal tänkte vi, och hängde med in!
När vi gått några meter inser vi att vi inte ser ett jota. Jag har aldrig upplaft sånt mörker! Grupen vandrade på, och jag blev livrädd och tog myrsteg - vilket resulterade i att jag ledde andra halvan av gruppen sakta men säkert framåt. Efter ungefär hundra års vandrande kom vi fram till ett ljus, men ack! falskt alarm! Det va en vinglig stege som kunde ha tagit dig upp ur marken, men det var inte tänkt så, så vi gick vidare. In i mörket igen, och nu kännde vi att detta var inte roligt längre, bara fruktansvärt obehagligt. Men kämpe som man är, tillslut kom vi ut! Älskade sol, jag ska aldrig mer gå under jorden! Sen var det bara att sätta sig och vänta, Idiot 1 och 2 (vi) hade inga pengar med oss, så när de andra satt och fika tittade vi på fåglar, och suckade, och väntade och Johanna gick tillbaka till tillstånd B. Tillslut rullade bussen och jag kunde sova vidare. Tyvärr missade jag greklands högsta berg, någa vackra vita byar och annat viktigt längs vägen till Lindos!
Men sen var jag vaken. I Lindos - den vita staden, var det verkligen varmt, och vitt. Så varmt och vitt att vi beslöt oss för att äta när de andra åkte till nån löjlig ruin. Sen entrade vi en av Lindos stränder och bara njöt tills bussen tog oss hem igen, nöjda efter en dag på en strand i Lindos. typ 100 Euro fattigare, men en handuk rikare!
Den kvällen sa vi inte mycket. Åt på en resturang i Ixias och fick gratisdrinkar. För trötta för att hurra. Sleep Tight!
Smarta som vi är vaknar vi upp, den ena mer bakis än den andra och inser att bussen går om en kvart. Jaha, det var bara att sätta igång det. Allting känndes så typiskt oss, tänka sist och handla först. Vi vet hur vi blir, men ändå ska här festas! Tyvärr var jag den enda som fick sätta igång, Kvinnan J såg man inte mycket av, riktigt blek i kanterna om jag säger så! Men, har man betalt 60 Euro för att åka på en sånhär utflyckt, ja då är det bara att ta sig i klaveret och stiga upp. Sagt och gjort, tillslut satt vi på Bussen. Johanna gjorde allt för att inte spy och jag somnade visst och missade halva susningen med en guidad tur. Nämligen den delen att se och höra! Efteråt kände jag mig snuvad på konfektyr!
Bussen rullade iaf iväg med den duktiga guiden idag igen, fösta stoppet "sju källor". Nått med vatten, naturen, ja, nått sånt. Det hela börjar med en liten skogspromenad i sammlad trupp. Johanna och jag går näst sist, då hon plötsligt väser "Åksjuk - Spy". Sen vart det alldeles tyst.. Jag inser allvaret i situationen och försöker låta paret bakom passera, allt för deras egen skull. Men nej, när Johanna får ur sig sin kastspya med tuch av Apelsin står dom och glor, och är nästan beredda att föreviga situationen i fotoalbum. Idiotiska danskar!
Efter det lilla missödet blev johanna som ny, ett tag. Vi tog oss fram till gruppen igen och hörde de sista meingarna och blev sen medvetna om att det var dags för Grottan, - det man var där för.
Grottan var nån slags vattentunnel, 150 (påstådda) meter lång, vadandes i iskallt vatten i en kolsvart trång tunnel. Big deal tänkte vi, och hängde med in!
När vi gått några meter inser vi att vi inte ser ett jota. Jag har aldrig upplaft sånt mörker! Grupen vandrade på, och jag blev livrädd och tog myrsteg - vilket resulterade i att jag ledde andra halvan av gruppen sakta men säkert framåt. Efter ungefär hundra års vandrande kom vi fram till ett ljus, men ack! falskt alarm! Det va en vinglig stege som kunde ha tagit dig upp ur marken, men det var inte tänkt så, så vi gick vidare. In i mörket igen, och nu kännde vi att detta var inte roligt längre, bara fruktansvärt obehagligt. Men kämpe som man är, tillslut kom vi ut! Älskade sol, jag ska aldrig mer gå under jorden! Sen var det bara att sätta sig och vänta, Idiot 1 och 2 (vi) hade inga pengar med oss, så när de andra satt och fika tittade vi på fåglar, och suckade, och väntade och Johanna gick tillbaka till tillstånd B. Tillslut rullade bussen och jag kunde sova vidare. Tyvärr missade jag greklands högsta berg, någa vackra vita byar och annat viktigt längs vägen till Lindos!
Men sen var jag vaken. I Lindos - den vita staden, var det verkligen varmt, och vitt. Så varmt och vitt att vi beslöt oss för att äta när de andra åkte till nån löjlig ruin. Sen entrade vi en av Lindos stränder och bara njöt tills bussen tog oss hem igen, nöjda efter en dag på en strand i Lindos. typ 100 Euro fattigare, men en handuk rikare!
Den kvällen sa vi inte mycket. Åt på en resturang i Ixias och fick gratisdrinkar. För trötta för att hurra. Sleep Tight!
Kommentarer
Trackback
