Bara för att jag kan betyder det inte att jag vill

Kom hem för en timme sen. Har haft en helg i stockholm. Började i fredags med att åka med min pappa ner till stockholm, tre timmar i bilen med den mannen och man kan allt. Men när gubben började snacka Aids med mig kännde jag att det var att gå lite för långt. Det här med blommor och bin känns som han kommer fem år försent med!
Åkte i alla fall till Sollentuna och min fina kusin Rosanna och morbror Björn och Eva, eftersom vi kom precis samtidigt så blev det lite mingel på gården (som enligt Rosanna numer ser ut som "värsta U-Landsområdet" eftersom dom har grävt upp hela gräsmattan) Sen blev det kolijoxmiddag och tillsist den stora utgången. Rosanna har precis fyllt arton och som den omsorgsfulle och erfarna kusin jag är kände jag att det var min plikt att ta ut henne i nöjessvängen. Att vi sen slutade på en liten kariokebar i Helenelund med hennes fjorton artonårskompisar spelar inte så stor roll, det är kvantiteten av spriten vi drack som räknas. Jag har lyckats få hennes bror under bordet både en och två gånger och lovade att jag skulle behandla henne lika väl, dock hade jag plötsligt mött min motstondare och kampen var benhård. Men jag vann, med mina ögon mätt. Efter en lyckad kväll där jag(!) bjudit publiken på både margareta-låten och Carola dravell så gick vi nöjda hem efter en minst sagt vild och våt efterfest.
Lördagen började med slöande, sen frukost och en stor överraskning. Plötsligt stegar Olof in i huset tillsammans med flickvän och svärfamilj. Hela smörgåsbordet blev fullt och det var supertrevlig att träffa den gamle skogshuggare han blivit. Sjukt att man kan stå någon så nära men ändå inte ses, jag tror inte att jag sett honom på minst två år!! Skammens Mecka väntar mig. Efter släktkalaset åkte jag in till stan och galenpAnnan. Anna och jag mötte upp Anders och vi stegade stolt till Clas Ohlson, Anna skulle fixa musikprylar och jag lovade dyrt och heligt att classe hade allt. Men jag hade fel. Besvika gick vi vidare till H&M där jag gör världens kap och sparar in 700 kronor på deras superrea. Två par jeans och en tröja för 296 kronor. Tack för det favoritaffär! Den som säger att man inte kan köpa lycka ljuger, efter mitt klipp svävade jag på moln tills jag blev träffad av blixthuvudvärk och proppsade på mat direkt. Väl sagt och vi begav oss till Gärdet och Annas lirarlya. Kötbullar i gröncurrysås och vin blandat med fanta. Succén var ett faktum och festen drog igång. Ipodfest med tre olika Ipods och massa bra musik. Kvällen var ung och vi drog in till stan. Trädgården lockade med utomhusservering, dock missade vi den lilla detaljen att regnet öste ner. Men trotts blött och regn så ägde vi allt. Som vi alltid sagt - I regnet? -Skit samma!! Anna och jag hade planerat att droppa Eva och Adam repliker hela kvällen, och trotts att Anna pressenterade mig för arbetskamrater och annat löst folk så missade vi hela grejen och det grymma med "här är en annan kompis, där är en annan kompis" kom inte riktigt upp till den nivå det borde. Efter att vi dansat fötterna av oss och njutit av 29kronorsölen gick vi hem och hade lite efterkrubb. Synd att philadelfian gick förlorad och att gammal ruccola lucktar prutt, påriktigt alltså.
Söndag morgon blev jag väckt av Gudrun Schymans stämma och det var dags att bege sig till bussen, alla tågbiljetter var slut så jag fick lov att lämna stan både tidigare och obekvämare än tänkt. Resan gick bra trotts att jag vaknade av mina egna snarkningar, jag körde en ignore och låtsades bli irriterad på "snarkmarrodören". Men sak samma, till Borlänge kom jag och där var farmor anka hemma och väntade med lunch till mig. Efter en heleftermiddag med henne skyndade jag vidare till Falun och stans skönaste tjejgäng. Vi hade en minst sagt spontan avskedsmiddag för oss alla som ska flytta, dvs 50% av gänget. Hårt men Bra. Och framför allt både trevligt, roligt och gott.
Efter en så lyckad och full helg kan man tro att jag ska vara lycklig och nöjd nu, vilket jag var tills jag rullade in på gården och upptäcker att kråkorna festat loss på våra sopor, igen! Och som den gårdsägare jag är fick jag lov att gå ut och ta reda på elendet, som synd var så var det toalettsoporna kråkorna spridit ut över gården. Jag kan ju säga som så att en välfylld tampong var ju inte så roligt att skyffla upp från trottoaren, att jag sen dessutom visste att den tillhörde någon av mina kollektivmedlemmar gjorde ju inte saken bättre. Humöret dalade och sen ringde jag Emelie. Mycket vacker människa. Nu har jag äntligen fått skriva ur mig lite och jag ska krypa till K. Smyga in i sovrummet och försöka att inte väcka lilla Johanna som redan krypit ner. Allt känns plötsligt bättre och jag inser att jag är ju så jävla nöjd, egentligen.

Kärlek. Kärlek. Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0