Det var en skön utlösning

Det var så länge sen jag grät att det sved i ögonen för att tårarna var så salta. Vi satt i kollektivet och såg filmen PS I love you. Världens vackraste film. Världens skönaste utlösning.  Tårarna kom, och sen var det kört. Jag grät. Jag grät för allt. Mest för att jag egentligen är lyckligast. Och det var en sån befrielse, och det var så skönt. Fabel och Reptilen gick, det gjorde lite ont. Men sen kom dom tillbaka och jag har aldig blivit varmare. Jag älskar dom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0