minemale

Sitter i min ensamhet i kollektivet och bara njuter, lyssnar på min musik på högsta volym utan att behöva bry mig om vem som stör sig, vem som är hemma eller vad denna eventuellt gillar musiken. Jag kom hem från jobbet typ nyss och känner spring i benen. Dags att gå ut och röra på mig tänkte jag och taggade till redan i bilen, men vad händer när jag kommer hem? Just det. Ösregn. Så nu sitter jag här och väntar på solskenet efter regn.
Någonting är det i mig, en klump i magen, eller kanske mer en orosgrej, eller pirr grej. Jag vet inte, men allt känns upp och ner. Resan framflyttad, jag bitter. Ledig en vecka och sen tillbaka på mitt gamla jobb, en vecka, älskade dagis. Goaste ungar, kärleken, all denna kärlek. Till och med den blygaste sprang fram till mig och kramade mig när jag kom i måndags. Hur ska jag klara mig utan dessa ljus? Jag får hoppas att tre barn i Atlanta kan ge mig min dagliga dos. Eller hoppas, jag får se till att det blir så det kommer ju vara jag som bestämmer! Nu, fem dagar kvar till planet lyfter och jag har massor av nervöst i mig. Och saker att göra. Folk att träffa. Men det känns bra, fruktansvärt bra.

Nyss. Ut till postlådan, hellregn, gummistövlar och ett parapy. Och en grilltång. Grannarna lär tro jag är galen men Postlådan är invaderad av tvestjärtar, vilket är det äckligaste jag vet. Men posten bokstavligt talat hängde utanför lådan och jag kännde min plikt. Så jag stod där under paraplyet och försökte få upp posten med tången. Lättare sagt än gjurt, tvestjärtarna har bajsat och kissat  (?)så mycket i lådan och posten har legat där så länge att den har klistrats fast på lådväggen. Sjukt irriterande! Nu ligger iaf posten ute på bron för jag vågar inte ta in den, man vet aldrig hur många stjärtar som är kvar. Nej. den uppgiften lämnar jag över till näste kollektivmedlem att komma hem, för nu ska jag ut!