minemale

Jag hatar männsklighetens överlägsna sätt, vi sätter och själva längst fram, högst upp och anser oss absolut bäst. Varför?
Ser man till ett helhetsperskpektiv är en människa som en nål i en höstack, en stackars luktfri fis i rymden.
Jag skäms, jag sitter här och skäms.

Nu måste jag gå och ta mig vatten över huvudet, jag är för trött för att leva. Men sova, det antar jag är överskattat?!