en skrämmande tystnad
Det är så mörkt, jag ser inte mig själv. Det är så tyst, jag hör inte mig själv.
Tårarna bränner bakom ögolocken, igen.
Men jag blundar och tänker på något annat, håller kanske din hand om natten och torkar mina tårar i smyg.
Och jag säger inget, för du orkar inte lyssna, och jag vågar inte prata. Kan inte prata. Orkar inte lyssna.
orkar inte bära. vågar inte släppa.
Och det är så ensamt för jag kan helt enkelt inte hitta mig själv.
tyst.
tyst.
tyst.
Och jag har alltid vetat, att ingen tröstar knyttet.
Kommentarer
Trackback