minemale

Jag har ingen ork.

Jag letar.
Överallt.

Och jag försöker verkligen att inte gräva ner mig. Gräva in mig. Stänga in mig.
Men det är så enkelt att göra så, för så har jag alltid gjort.

Jag stänger in. Locket på. Syns inte. Finns inte.
Och nu sitter jag här. Ensam.

Och Jag begär inte att du ska bära mig. Det skulle jag aldrig tvinga dig att göra.
Jag går själv, även om det kan uppfattas som sakta.
Däremot vill jag att du förstår mig.
Jag tar ett steg fram hela tiden, jobbar. Även om du inte ser det.
Jag stänger allt inom mig.
Och om / när det sipprar fram lite svaghet från mig.
Stampa inte sönder mig.
Bär mig inte.
Men försök förstå.

Jag orkar inte annars.


Jag behöver dig.
Er.