Fantastiskt skönt att vara ledig
Jag skulle kunna göra som alla andra och ägna mina väl valda rader åt att skryta om vilken fantastisk semester jag har. Att mina vänner är de bästa, att min hem-by är den finaste, att dagarna de skönaste, att allt är alldeles alldeles underbart. Men varför skulle jag det, ni skulle ändå inte förstå.
Förstå tjusningen med att spela brännboll kl elva en onsdagsnatt när det är sådär skymt ute att man knappt ser bollen. Förstå det fina i att ligga och skratta tre stycken i en säng för två. Förstå komiken i att cykla Ven runt i ösregn. Förstå känslan av att rulla in på en okänd familjs garageuppfart och efter det avnjuta en fantastisk middag med denna okända familj, och gilla det. Förstå det härliga med att åka 40 minuter ut i skogen och förlora alla bekvämligheter, att bli uppäten av mygg och broms, plocka smultron, spela kort och skratta tills man trillar av stolen. Förstå myset i att sitta ute på altanen en ganska kall kväll och bara prata gamla minnen och nytt snusk. Förstå det fina i att klappa och sova med den katt man egentligen är jättealergisk mot. Förstå den glädje man känner när ens far spelar upp ännu en video och samtidigt berättar om livet som artist. Förstå den kärlek som uppstår när ens bästa väns lille son tittar på en och skrattar. Förstå nostalgin i att sitta och dricka en kaffe som smakar värre än rävpiss och ändå njuta fullt ut. Förstå förvåningen när ens bästa väns lillebror plötsligt både är stor, snygg och trevlig. Förstå glädjen i att cykla genom byn och vissla. Förstå hur alla problem flyger bort som världsliga när vi i tre olika stämmor sjunger kano på gammla körlåtar.
Förstå hur mycket jag egentligen älskar allt det här.
Därför nöjer jag mig med att skriva att jag njuter, att jag lever, att jag har det ruggit skönt.
Annars skulle ni bara tro att jag överdriver....
Och det bästa är, det är inte över än!
